Mona Sahlin (s) sitter nog ganska löst

Jag tillåter mig att göra en profetia: Mona Sahlin kommer att vara utbytt som partiledare för socialdemokraterna senast i juli, och hon ersätts av Thomas Bodström. Han behöver inte så mycket tid för att etablera sitt redan goda förtroende innan valkampanjandet inför riksdagsvalet 2010 sätter igång i höst.

Jag har känt på mig detta ett tag. Mona Sahlin är en usel ledare, och lika dålig är hon både i TV-rutan och som affischnamn med den skandaldrottningsbakgrund hon har. Kom ihåg att Sahlin stod långt ner på listan när sossarna absolut skulle ha en kvinnlig partiledare. Flera bra manliga kandidater förbigicks på den långa vägen ner till henne.

Sossarna har självklart inte råd att förlora två val under de kommande två åren. På sin höjd kan de ta Sahlin-smällen med Europaparlamentsvalet, men inte en chans att de kommer riskera riksdagsvalet. Att byta ut Mona Sahlin kan också vara ett framgångsrikt sätt att slippa regera tillsammans med miljöpartiklarna och framför allt kommunisterna (vilket man absolut inte vill!). Ett löfte av en avsatt partiledare är ju inget löfte alls. Dessutom skulle det innebära att man kan lösgöra sig från mitten och glida vänsterut, vilket vore politisk-taktiskt riktigt nu när högerblocket har glidit över på den klassiskt socialdemokratiska sidan av politiken.

På sin höjd sitter Sahlin alltså kvar över Europaparlamentsvalet, och man låter dess utgång bli en avgörande faktor. Men jag tror helt enkelt inte på Mona Sahlin efter juli i år.

Idag har det första tecknet kommit: sossarnas största distrikt gör uppror mot partiets ekonomiska linje. Det väger mycket tungt, och skulle kunna fungera som triggande faktor i rask riktning mot Sahlins avsättande.

Konkret innebär det politiska ställningstagandet av största sossedistriktet att den offentliga sektorn måste byggas ut när det råder stark lågkonjunktur, som komplement till ”den svenska modellen” som härskat under hela det socialdemokratiska 1900-talet, där den offentliga sektorn byggs ut också när det råder högkonjunktur. D.v.s. det öppnar för att sossarna skulle kunna glida vänsterut, knipa vänsterväljare och slippa samregera med Vänsterpartiet kommunisterna. Det skulle givetvis se mycket bra ut i det vänsterdominerade svenska media om det blev så.

Men jag är glad om Mona Sahlin blir kvar som S-partiledare över både Europaparlamentsvalet och riksdagsvalet. Då har båda valrörelserna chans att bli riktigt spännande!

Jakob E:son Söderbaum

7 Responses to “Mona Sahlin (s) sitter nog ganska löst”


  1. 1 Fredrik januari 10, 2009 kl. 20:50

    Så varannan damernas innebär att efter Sahlin kommer en man? Om hon avgår i juli tror jag att feministerna i partiet ändå vill ha en kvinna som efterträdare. Har socialdemokraterna haft en enda duglig ledare efter Erlander?

  2. 2 Patrik M januari 10, 2009 kl. 22:12

    Det skall bli intressant att se om din profetia går i uppfyllelse. Jag håller med om att Sahlin är en riktigt dålig partiledare, och att hon förmodligen sitter ganska löst.

    Frågan är dock om sossarna verkligen törs kicka henne efter så kort tid. Det har ändå investerats så pass mycket prestige i att sätta henne på posten, och kvinnoförbundet skulle rimligen gå i taket om så skedde.

    Min motspådom blir därför att hon sitter kvar över nästa Riksdagsval, men om sossarna inte vinner det, ja då är det nog fixat och trixat klart för Mona. Kanske ligger lite önsketänkande i detta, för onekligen kommer s att ha svårt att hitta ett svagare kort.

    Vad säger herr Söderbaum om ett litet vad för att göra det lite mer spännande. Låt säga en Toblerone till den som har rätt😉

  3. 3 Populisten januari 10, 2009 kl. 22:51

    Inte heller jag tror att du har rätt i detta Söderbaum. Mest därför att jag tror att sossarna inte bryr sig jättemycket om EU-parlamentsvalet.

    Jag har alltid trott att Sahlin blev partiledare eftersom alla andra bättre kandidater ansåg att även valet 2010 var kört. Bäst då att låta Sahlin leda partiet fram till nästa valförlust för att sedan komma in som en frälsare och leda fram till seger 2014. Det har nog varit mycket tandagnissel hos dessa då de sett hur alliansen har klantat till sin PR med åtföljande opinionskatastrof.

    Jag tycker Sahlin är en sopa och skulle mycket gärna slippa se henne som statsminister, men med tanke på vad hon utsätts för av sitt eget parti tycker jag uppriktigt synd om henne. Anledningarna är främst tre.

    1) Jag tror att det i de djupa gråsosseleden finns en genuin motvilja mot att ledas av en kvinna. Denna neandertahlarinställning är inget som endast finns hos män i partiet, frågan är om det ens är en klar majoritet män bland de som har den. Så antifeminist jag är så tycker jag att det är beklämmande att detta är en viktig fråga för många.

    2) Sahlin har insett att socialdemokraterna har tappat sin särställning bland de svenska partierna. Aldrig mer kommer de att kunna regera ensamma i minoritet mandatperiod efter mandatperiod. Denna insikt delas inte av hennes motståndare som istället vill fortsätta som tidigare. Att inte ta hänsyn till att förutsättningarna förändrats kan fungera på kort sikt, men är livsfarligt i längden. Facit vägrade inse att det inte hjälpte att man var bäst i världen på mekaniska räknemaskiner när den elektroniska miniräknaren dök upp och fick betala ett oerhört högt pris för detta. På samma sätt kommer det att stå sossarna dyrt om de inte redan nu börjar spela det nya politiska spelet. Sahlin vet detta, men saknar ledarskapet att få resten av partiet att förstå det. Frågan är om det finns någon annan inom partiet som skulle klara av att sälja indet budskapet.

    3) Sahlin har också begripit att vägen till valvinster går via radhusmedelklassen. Dessa skräms inte av trädkramarna utan kan rent av rösta på dem, men kommunisterna tycker de inte om. Således är ett s+mp-samarbete taktiskt rätt. Inte heller detta inser de vänstersossar som sitter fast i samma kramande av den offentliga sektorn som kommunisterna. Denna falang är sdock mycket större inom partiet än hos de kritiska väljargrupperna. Inte heller detta budskap har dock Sahlin lyckats sälja in internt tillräckligt, men inte heller detta kan ha varit lättsålt.

    Man ska inte underskatta Sahlins ledarskap. Hon kan nog ha hårdare nypor än vad som syns utåt då det behövs (annars sutte hon inte där hon sitter), det hon saknar är dock det där inspirerande och säljande ledarskapet. Men det tycker jag andra sidan att alla andra svenska ledande politiker också. För Sahlin kommer det dock att få ordentliga konsekvenser att hon saknar det.

  4. 4 Söderbaum januari 11, 2009 kl. 13:17

    Populisten: Vad gäller din punkt 2 så tror jag inte alls, författare till Betongväldet som jag är, att det är omöjligt för sossarna att köra ”business as usual” med Thomas Bodström vid rodret. Och jag tror att rätt många sossar också är av den uppfattningen.

    Men jag måste säga att jag inte lägger in någon prestige i min profetia. Jag tycker helt enkelt det är för bra för att vara sant att Mona Sahlin skulle få sitta t.o.m. 2010.

    ”Man ska inte underskatta Sahlins ledarskap. Hon kan nog ha hårdare nypor än vad som syns utåt då det behövs (annars sutte hon inte där hon sitter),”

    Nja, hade det varit Anna Lind, Margot Wallström eller Wanja Lundby-Wedin så hade det tveklöst varit så. Men Mona Sahlin sitter där hon sitter för att hon hör till ”sossebördsadeln” och för att hon är en av få socialdemokratiska kvinnor som är kända hos folket.

  5. 5 Marthin januari 11, 2009 kl. 16:59

    Socialisternas kvoteringspolitik kom att styra valet av partiets egen ledare. Hur usel meritlistan än är, och efter alla tidigare ”nej tack” av bättre meriterade alternativ, så var det Mona kvar, en hon; och en hon skulle det ju utses.

    Säga vad man vill, men jag trodde aldrig att Mona Sahlin skulle presenteras som annat än en tillfällig ledare. Nu har hon suttit ett tag, utsedd under massmedialt jubel och ståt; men opinionen den dalar var gång munnen har öppnas. Armlångt avstånd mellan socialdemokratin och kommunister har blivit till armkrok, där miljöfascisterna får vara med i hopp om att pendla över väljarunderlaget till majoritet efter valet 2010.

    Det intressanta nu är om journalisterna förmår att samarbeta i sådan grad att Mona Sahlin hypas och hålles om ryggen. Vissa ting är dock klara; Socialdemokraterna har vandrat från att ha haft en stadig ledare som talat i termer av trygga finanser med en framtonig som appellerade för breda folklager – till en mer radikal retorik med fokus på HBT, kulturell mångfald och annat som ej legat sossar generellt varmt om hjärtat, även om den politiken har drivits. Det märks tämligen tydligt på LO-kollektivet där ”arbetarna” viker av och bort till ett annat politiskt alternativ.

    Även jag har spekulerat i att Mona Sahlin kommer att bytas ut till Thomas Bodström; ett sådant skifte kan komma att resa socialdemokratin betänkligt i anslutning till valet. Partiet skulle kunna genomföra det i början på året, och ändå lyckas etsa den nya ledaren. Sverige är ju ett land där medierna har fokus på nationell politik några veckor i september var fjärde år.

  6. 6 Populisten januari 12, 2009 kl. 23:05

    Söderbaum, nja max en mandatperiod ”business as usual” skulle jag gissa. Mycket beror på om allianspartierna fortsätter vägra tanken att bli stödparti. Hoppas dock vi slipper få reda på vem av oss som har rätt!

    Hoppas också att vi slipper se Sahlins ledarskap sättas på det riktiga eldprovet som statsminister. Jag fördrar att sväva i ovisshet även om vems som har mest rätt i detta.🙂 Fast Pär Nuder tycker nog i alla fall inte att Sahlin är mjuk i nyporna.


  1. 1 Framtida kd - om jag får hoppas « Aut Linus aut nihil Trackback vid januari 11, 2009 kl. 20:56

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar