Rudolf Kjellén – den svenska högerns svarta får

Rudolf Kjellén (1864-1922)

PORTRÄTT | Vid sekelskiftet 1899 – 1900 uppstod en omfattande konservativ idédebatt i Sverige. Flera olika riktningar utformades, och två huvudströmningar framträdde: en kring Harald Hjärne (1848-1922), och en annan kring Pontus Fahlbeck (1850-1923) och Rudolf Kjellén (1864-1922). Samtliga tre var professorer, och både Hjärne och Kjellén som sådana mycket framstående i sin samtid. Medan Hjärne inspirerade de intellektuella konservativa, inspirerade Fahlbeck antisocialisterna och Kjellén unghögern.

Den svenska högerns idébildning stod alltså på sin intellektuella höjdpunkt, och enkelt uttryckt var det mycket högt i tak i debatten. Genom att vinna ungdomarnas naturligt mer radikala hjärtan åstadkommer Kjellén en stor skada som drabbar både hans eget eftermäle och högerns idéutveckling efter Andra världskriget tjugo år senare. Den tyskvänlige nationalisten och motståndaren mot allmän rösträtt spelar så stor roll för den allmänna uppfattningen i efterkrigstiden om vad som är ”höger” att Högerns förflutna anses mer än mörkt. När bilden av ”högerspöket” visar sig ofrånkomlig framåt 1960-talet byter partiet namn till Moderata Samlingspartiet och påbörjar sin oupphörliga vandring mot liberalismen. Den konservativa idébildningen i Sverige reduceras i praktiken till en enda tänkare under andra halvan av 1900-talet (och det är Tage Lindbom, med 40 år som socialdemokrat bakom sig). Man kan utan vidare säga att barnet åkte ut med badvattnet.

Sveriges kanske främste statsvetare någonsin

Rudolf Kjellén var ursprungligen professor i statskunskap i Göteborg och blev sedermera Professor Skytteanus (alltså den berömda Skytteanska professuren i politik och vältalighet, som hyser hög status som världens äldsta professur i statskunskap). Faktum är att Kjellén är en av Sveriges främsta statsvetare genom tiderna. Internationellt åtnjuter han än idag stor respekt som grundare av geopolitiken som akademisk disciplin, och är därigenom en av mycket få internationellt kända svenska filosofer överhuvudtaget. Vidare är han inspirationskälla till den klassiska realismen. Som vetenskapsman har Kjellén alltså satt klara fotspår i historien. Hans kanske främste efterföljare idag är Samuel P. Huntington, författaren till boken Civilisationernas kamp (eng: ”Clash of Civilizations”).

Jämte järnkanslern Bismarck konstruerade Kjellén idén om och modellen för välfärdssamhället. Det är också Kjellén som har myntat begreppet ”folkhemmet”. D.v.s. de två pelarna för det svenska samhällslivet som socialdemokraterna under 1900-talet har genomfört som ”sin egen” politiska modell och format landet efter. Jan Myrdal har sagt att fadern Gunnar Myrdal – den store socialdemokratiske folkhemsideologen med hustru Alva – var mer påverkad av Rudolf Kjellén än någonsin av Karl Marx. Rudolf Kjellén borde i ljuset av detta ha högsta renommé här i Sverige. Men så är alltså inte fallet, i ”mörkret av” hans insatser som riksdagsman för Högern har han istället kommit att förträngas.

Kjelléns egna ideologi

Kjellén myntade även begreppet ”nationalsocialism” – som beteckning för sin egen åskådning. Väl att märka stod dess innebörd dock närmast i motsats till hur det skulle komma att börja användas i nazi-Tyskland ett tiotal år senare. Kjelléns ”national-socialism” ska förstås i förhållande till den då inom vänstern förhärskande ”international-socialismen” (”arbetare i alla länder förenen eder”). Politiskt var Kjellén både för socialdemokratin, vilket är intressant, och mot de specifika tendenser i Tyskland som kom att utvecklas till nazismen.

Idémässigt betraktade Kjellén nationen som en levande organism. En amoralisk och driftspräglad organism som föds, växer och slutligen dör. Nationen som organism består i idealtillståndet till 90% av känslor och 10% av förnuft (jfr att konservatismen för sin del vill tygla känslorna). Kjellén resonerade att varje nation strävar efter att bli en egen, självstyrande stat och i detta framhöll han böndernas stora betydelse för nationen. Han förespråkade också den starkes rätt, och att detta var den naturliga ordningen bland nationer. Väl att märka underströk han att nationen inte behöver vara etniskt homogen. För Kjellén var staten inte så mycket en administration för medborgerliga rättigheter som en maktorganisation. Han vände sig mot den liberala individualismen, och rättvisa och plikt var centrala begrepp i hans människosyn. I kontrast till Franska revolutionens ideal om ”frihet, jämlikhet och broderskap” ställde Kjellén ”ordning, rättfärdighet och samhörighet”.

Mot allmän rösträtt och för Tyskland

Kjelléns åsikt om allmän rösträtt speglade den allmänna uppfattningen inom dåtidens höger. Han menade att om kvinnorna skulle få rösträtt så skulle staten få obehörigt inflytande över hemlivet. Kjellén ansåg, vilket var en mer liberal än reaktionär ståndpunkt i sin samtid, att män skulle ha allmän rösträtt för att de gjorde värnplikt – detta var den koppling som Kjellén såg mellan medborgerliga rättigheter och medborgerligt ansvar.

Lägg till detta Kjelléns stöd till Tyskland under Första världskriget. Tyskland belades visserligen med en orättfärdigt stor skuld för kriget, men hemma i Sverige kom detta under tiden efter Andra världskriget i stor utsträckning att färga bilden av Rudolf Kjellén brun, och därmed totalt överskugga hans insatser som vetenskapsman. Ett talande exempel är att på Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala hänger i alla rum porträtt på institutionens stora professorer, inklusive Rudolf Kjellén – men medan samtliga andra rum har namn efter professorn på tavlan kallas rummet med Kjelléns porträtt bara för ”sammanträdesrummet”.

Viktig för att förstå det svenska 1900-talet

En affisch från Högerns vid denna tid alltmer radikala ungdomsförbund som bär tydlig prägel av Rudolf Kjelléns tänkande.

I egenskap av framstående tänkare och högerman har Rudolf Kjellén onekligen utövat stort inflytande över den icke-liberala högern i Sverige i hans samtid, i synnerhet på högerpartiets ungdomsförbund. Som den avgjort mer populäre bland unghögern än sin samtida konkurrent Hjärne har han, som inledningsvis påpekats, en del skuld till att den konservativa svenska idébildningen närmast upphör efter Andra världskriget och flera decennier framåt. Såsom framgått kan Kjellén svårligen betecknas som konservativ vare sig sett till huvuddragen i hans tankegods eller till de politiska ställningstaganden han gjorde som riksdagsman med utgångspunkt i sin egna utmejslade ideologi. Som ideolog var han i första hand nationalist. Som representant för Högern i riksdagen var han både extrem och excentrisk. Hans bidrag till statsvetenskapen i form av den geopolitiska disciplinen får självklart ses som ett viktigt bidrag till konservativ idébildning, och i någon mån även den idégrund han lade för välfärdssamhället (även om långtifrån alla konservativa är anhängare av välfärdssamhället!) – därför att detta är samhällsbevarande idéer av betydande grad. Framför allt är kunskap om Rudolf Kjellén viktigt för att förstå högern, konservatismen och överhuvudtaget debatt och politik i Sverige under 1900-talet.

Intressant nog har det socialdemokratiska ABF:s samhällsmagasin Fönstret en artikel om Rudolf Kjellén som folkhemmets fader i nr 5-6/2008.

Jakob E:son Söderbaum

9 Responses to “Rudolf Kjellén – den svenska högerns svarta får”


  1. 1 Kullervo januari 16, 2009 kl. 13:28

    Som jag uppfattat Rudolf Kjellén, och hans efterföljare Ratzel, så är nationen en organism som är moralisk, inte amoralisk. Nationen är en andlig organism. Vulgärtolkningarna av ”staten som organism” har gjort gällande att detta är en närmast facistoid syn på nationen. Det är ju trots allt ”tainted history” med Kjellén och Ratzel eftersom den senare var såpass inspirerad av den tidigare och myntade begreppet ”lebensraum”. Ett bra teoretiskt begrepp (och skilt från nazisternas vulgärtolkning av det) som man dock nog, av politiska skäl, gör bäst i att inte försöka återuppliva. Men i Kjellens bom ”Staten som lifsform” framgår att individen helt klart är en aktör i egen rätt och att ”staten som organism” är en metafor för den andliga och moraliska gemenskap nationen utgör.

  2. 2 Kullervo januari 16, 2009 kl. 13:32

    Men boken ”Staten som lifsform” är tyvärr en rätt trist historia, ur rent stilistisk synvinkel. Roligare är isåfall att läsa Ratzel, som vidareutvecklade Kjellen.

  3. 3 Stig-Björn Ljunggren januari 17, 2009 kl. 22:36

    Jo, Kjellén är en intressant gubbe. Hans inflytande tror jag inte kan underskattas. Men jag skulle nog inte göra honom till någon individualismens förespråkare, nog kan vi kalla honom för ”fascist” om vi samtidigt ser till att inte använda ordet som enbart en anklagelse. Det fanns stråk i fascismen som plockades upp av andra, eller snarare, fascisterna och andra idéinriktningar plockade åt sig likartade tankegångar. Något som ”folkhemstanken” visar.

  4. 4 Söderbaum januari 19, 2009 kl. 9:57

    Stig-Björn Ljunggren: Roligt att höra av dig! Jag skriver ju i och för sig inte i artikeln att Kjellén var en förespråkare av individualismen, utan att han vände sig mot den liberala individualismen.

    Att Kjellén drog åt det fascistiska fick ju också genklang i den s.k. ”Lundakonservatismen”. Vad deras Kjellén- och Maurras-tyngda idéer har med konservatism att göra kan man fundera rätt länge över, och det var ju också de som ledde utvecklingen inom unghögern till brytningen med AVF och bildandet av fascistpartiet SNU.

    Men intressant nog är det ju socialdemokratin som anammar och genomför i sin politik under 1900-talet Kjelléns folkhemstanke, fascismens korporativa samhällssystem och tänkandet kring ”genetisk hygien” med tvångssteriliseringar ända in i modern tid. D.v.s. medan konservatismen kritiserats från vänsterhåll under hela 1900-talet för att man haft associerade fascistiska tendenser i ”fascismens tidsålder”, så var det socialdemokraterna som genomdrev just dessa fascistiska idéer unde 40 års oavbrutet regeringsinnehav.

  5. 5 Kullervo januari 29, 2009 kl. 18:09

    En intressant bok om likheterna mellan socialdemokrati, fascism och nationalsocialism är: Sheri Berman ”The Primacy of politics”.

  6. 6 Pappan maj 14, 2010 kl. 12:39

    Tack för Kjellén — en besvärlig och intressant bekantskap, må jag säga!

    Pappan

  7. 7 bisk november 3, 2010 kl. 19:58

    nu efter jag läst om att vara ett svart får, kan jag enbart tilläga att släkten, i all fall min gjorde mig till detta,enbart pågrund av att jag inte ville gå på min pappas begravning, så blev jag det svarta fåret i släkten stridh,men jag håller inte med om dom så kallade antaganden att bara enbart för detta skulle jag ha hagkorset inristat i min skalle. jag hatar nazismen och allt vad detta innebär adjö


  1. 1 Oskorei » Blog Archive » Rudolf Kjellén – excerpter Trackback vid april 21, 2011 kl. 17:27
  2. 2 Man får tycka vad man vill———eller? | Björn Alvebrand Trackback vid augusti 8, 2016 kl. 9:12

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar