Obama på plats i Vita Huset

Obama svär presidenteden, över Abraham Lincolns bibel som hustru Michelle håller åt honom. En manifestation för tradition, familj och personligt ansvar. Men också för nya idéer, omvärdering och förändring.

Så har han då tillträtt, USA:s 44:e president. Ut med det gamla, in med det nya – det är i alla fall så de enorma förväntningarna på bäst sammanfattas. Det stod redan tidigt i valrörelsen klart att det mesta pekade på att den kommande presidenten skulle vara av historiskt snitt och betydelsefull för någon eftersatt grupp i det amerikanska samhället: en svart, en kvinna eller en vietnamveteran kunde det bli. Det blev Barack Obama, USA:s förste svarte president. Visserligen av afrikanskt snarare än afroamerikanskt ursprung, men det tycks inte förta det historiska faktumet det minsta att Martin Luther Kings världsberömda dröm nu till slut har gått i uppfyllelse.

USA har utan tvekan gått in i ett nytt tidevarv, och det är bara att önska Obama både lycka till och att säkerheten kring hans person ska vara tillräcklig så att den förväntade ”nye Kennedy” inte också går samma öde till mötes som den gamle Kennedy. Hotbilden mot Obama är mycket stor, p.g.a. rasismen i USA. Obama är 48 år. Om allt går så väl som man önskar så kommer han att vara 56 år när han avgår från ämbetet, varpå jag tror att han kommer inleda en lång följd av år som bekämpare av etniskt grundade orättvisor världen över. När en svart blir världens mäktigaste man genom ett västerländskt demokratiskt system där svarta har förtryckts ända in i vår tid, då har den mannen tveklöst också en viktigare mission än att ”bara” – som sin föregångare Bush – vara världens mäktigaste man för några år.

Jag såg insvärningsceremonin på TV igår, första gången jag sett en sådan. Jag måste säga att jag tycker det är jättehäftigt att Obama ville anknyta så tydligt till Abraham Lincolns installation som han gjorde, alltifrån arrangemanget till att svära presidenteden över Lincolns bibel som plockats fram endast för detta tillfälle. Lite anade jag hybris när det visade sig att John Williams, kompositören till bl.a. filmmusiken från Stjärnornas Krig, hade komponerat ett särskilt stycke för Obamas ceremoni – men det var ett kammarmusikstycke och jag tyckte gott att det kunde ha varit mera pompa över det.

Obama stakade sig på presidenteden, men det var för att han kunde den bättre än domaren, och han höll ett bra installationstal. Ett inkluderande och hoppingivande tal, som var både starkt konservativt och återknöt till ”de värden som alltid har lett våra förfäder” och samtidigt tydligt radikalt med inriktning på ”ny tid” och ”förändring”. För fri marknad, men mot hänsynslösa storkapitalister. För att sprida amerikanska värden genom militärkraft också framöver, men mot Irak-kriget. För både samhällsgemenskap och multikulturalism. Det var ett tal för en tillträdande president för hela folket, inte bara för en samhällsgrupp. Vad som lyste med sin frånvaro var den där bevingade formuleringen som kunde bli ihågkommen från detta historiska installationstal.

Så vad hoppas jag på ifråga om Barack Obama? Jag har inte mycket till övers för hans politik kan jag säga, han har ju varit den som befunnit sig längst till vänster i senaten. Men jag hoppas ändå i första hand på att han drar ut USA ur Irak-kriget på ett ansvarsfullt sätt, vilket han har lovat. Jag har varit emot Irak-kriget ända från start, men lika viktigt är att inte bara lämna Irak vind för våg efter allt som varit. Ett demokratiskt samhällssystem kanske inte kan upprättas där inom vår livstid, men en stabil politisk ordning som kan tänka sig att förhandla med väst borde vara det eftersträvansvärda. Åstadkommer inte Obama det så kommer Irak-kriget att bli ett problem för både honom och USA framöver även om amerikanska militärstyrkor inte längre befinner sig på plats.

Under den efterföljande installationslunchen föll tydligen hedersgästen Ted Kennedy ihop och fick föras akut till sjukhus. Det är onekligen ett dåligt omen, måste jag säga.

Jakob E:son Söderbaum

4 Responses to “Obama på plats i Vita Huset”


  1. 1 Lina van der Putten januari 21, 2009 kl. 16:14

    Jag tror att Obama kommer att bli en riktigt bra president!

  2. 2 Frederick januari 21, 2009 kl. 16:51

    Ja, Obama är en frisk fläkt med sin oideologiska, men principfasta politik.

    Jag tror att hans vänstervridning är överreklamerad. Läser man hans böcker inser man att han är långt mer av en pragmatiker av Franklin D. Roosevelts typ. Hans oidelogiska hållning medger att han blandar från vänster och höger — och skapar en syntes som är något annat, något mer.

    Hans tala inhöll en bra balans, där han talade om hopp, visioner och framtiden. Men också om att återvända till vissa värden såsom mod, ödmjukhet, heder. Det finns onekligen ett moderat konservativ och Burkeanskt drag hos honom. Den enande retorik han använder för också tankarna till en äldre tids måttfulla och sympatiska One Nation-konservatism: en enhet i mångfalden.

    Det är på många sätt en ny politisk kultur i USA vi nu ser framträda — bort från nyliberlismens pubertala ideologiska låsningar. Istället banar Obama vägen för en mer mogen, klok och måttfull hållning.

    Nu gäller det bara att se vilka realpolitiska beslut han kommer att fatta.

  3. 3 Anarkokonservativ januari 21, 2009 kl. 19:16

    Inte minst det faktum att han är öppet religiös (här är dock större delen av USA konservativt) och för dödsstraff är klart konservativa drag.

    Dessutom vill han utöka dödsstraff till bl a brott som våldtäkt på barn.

    Hans engagemang för ökad social välfärd placerar honom snarar närmare Bismarck än någon “vänster” som t ex sossar.

    Att de välbeställda och priviligierade ytterst har ett ansvar mot de utsatta är självklart för en konservativ.

    Samhällets cohesion är av yttersta vikt och den offras icke på kapitalismens altare. Samhället hänger organiskt ihop även om marxister och liberaler inte vill fatta detta.

    Faktum är att Demokraterna många gånger står konservatismen närmare än Republikanerna som snarare drar åt det nyliberala hållet. Ja, ibland är det faktiskt “conservative” att vara “liberal” då amerikanarna bytt om begreppen något och tappat bort sig helt ibland (och icke-amerikanska iakttagare av amerikansk politik).


  1. 1 Nej, Obama stakade sig inte. Det var domaren som sa fel « Utsikt från höjden Trackback vid januari 21, 2009 kl. 23:20

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar