Arvet från 1800-talet

Under 1800-talet ökade intresset för historien, och skildrades romantiskt i både romaner och målningar. I England skrev t.ex. Howard Pyle 1883 boken The Merry Adventures of Robin Hood, som byggde på en medeltidslegend. Idag säger vi att Robin Hood tog från de rika och gav åt de fattiga, vilket förstås med socialistiska undertoner. Men berättelsen handlar om en kuvad adelsman som kämpar mot höga skatter och för frihet åt sitt folk.

Få epoker har präglat vår tid så mycket som 1800-talet. Detta beror inte enbart på att 1800-talet är århundradet närmast före det som vi är födda i. Som någon kinesisk professor sade under OS-spelen i Peking i somras: det återstår fortfarande att se vilka konsekvenser 1789 års revolution har fått för västvärlden. Ett perspektiv som skrämmer rätt många i vårt modernistiska land – vadå, 1789 är väl så länge sedan att man måste betrakta det som helt passerat? Nej… och inte 1800-talet heller.

1800-talet var romantikens tidsålder, men också imperiebyggandets. Europa var och utvecklades ännu mer till ”kejsarstaternas kontinent”, med en uppsjö av olika konkurrerande imperier baserade i vår lilla del av världen – imperier som sträckte sig över hela jordklotet. Européerna tog över hela världen, och drev därmed både bilden av sig själva som världens härskare liksom bilden av andra folk till sina ytterlighetspunkter. Kulturella olikheter började ses i många nya perspektiv.

Lika mycket var 1800-talet de stora upptäckternas tidsålder, och folkbildningens. Det var inte bara en liten elit som fick ta del av allt exotiskt och nytt som världen runt Europa hade att bjuda på – utan i stort sett hela folket engagerades i upptäcktsresor och ny teknik och allting nytt, genom dagstidningar och den uppblommande litteraturen. En hel världsdel kom att engageras i världsdelens framsteg på ett sätt som ingen civilisation förmått tidigare, vilket naturligtvis hade sina alldeles egna implikationer på den sociala utvecklingen.

Detta lade följdriktigt grund både för den allmänna uppfattningen (som fortfarande utmärker oss, även om vi inte vill erkänna det) att vi européer är bäst och vet bäst i världen, liksom för framstegstanken att det hela tiden finns nya saker att upptäcka och att nyheter alltid är intressant. Hur utbredda dessa uppfattningar än är i vår egen tid, så är de 1800-talsuppfattningar i ordets bästa bemärkelse. Men det finns många andra uppfattningar som också har sin grund i 1800-talets tankevärld.

I spåren av att uppfattningen om att européerna höll på att ”upptäcka” hela världen spreds till den breda allmänheten, begynte också ifrågasättandet av att européerna utraderade lokala kulturer och raserade hela civilisationer i samband med vår framfart värlen över. Idéerna om värdet att bevara kulturella skillnader, försiktighetsprincipen och om den enskilda människans ofullkomlighet började utvecklas. Under seklet nådde moralen sin höjdpunkt (jfr viktorianismen), värnandet om familjelivet blev en rättslig angelägenhet och både intellektuella och borgare engagerade sig i motståndet mot den proletarisering som följde i industrialismens spår. Denna idéströmning, vars rotskott planterats av Edmund Burke i samband med Franska revolutionen, började år 1819 att betecknas som ”konservatism”.

Ofta får man idag höra att konservatismen är en gammal och förlegad ideologi. Men liberalismen är en 1700-talsuppfinning, och socialismens idéutveckling sker parallellt med konservatismens framför allt under 1800-talet (bägge med sina första riktiga rötter kring tiden för franska revolutionen 1789). Väl att märka är både anarkismen och feminismen 1800-talsuppfinningar. 1800-talet är alltså också det sekel framför andra då ideologierna tar form och övertar den européiska samhällsdebatten från kristendomens olika inriktningar.

Under 1900-talet fick både konservatismen (t.ex. Storbritannien), socialismen (t.ex. Ryssland) och liberalismen (t.ex. USA) sina imperialistiska företrädare. Ideologierna blev också statsbärande i samma veva som de gamla kejsardömena började falla samman. 1900-talet, det sekel som vi har fötts under, kom sålunda att bli det blodigaste seklet i mänsklighetens historia – och detta p.g.a. ideologiska utopiers hänsynslösa och kompromisslösa framfart.

Att vi har fötts under det blodigaste seklet i mänsklighetens historia förpliktigar. Det torde vara uppenbart nu när vi lämnat nästan allt detta bakom oss, att imperialism i sig är någonting fel – någonting ”ont”. Storskalighet har bara med maktintressen att göra, inte med mänskliga behov. Som sympatisörer till och företrädare för den antiutopiska ideologin framför andra, är det nu upp till oss konservativa att proklamera bevarandets, de goda sedernas och den långsiktigt hållbara utvecklingens ideologi: konservatismen.

Låt den mänskliga världen förbli intressant genom sina olikheter, och inte gå under genom de kortsiktiga vinstintressenas hänsynslöshet. Respekt för olikheter är alltid ädlare än disrespekt för olikheter – eftersom människor av naturen är olika. Bristen på respekt för människors olikheter är förskräckligt oavsett om det tar sig uttryck genom rasism, imperialism eller jämlikhetsfanatism. Man behöver inte gå långt tillbaka i historien för att se hur illa det kan gå.

Jakob E:son Söderbaum

11 Responses to “Arvet från 1800-talet”


  1. 1 Anarkokonservativ januari 25, 2009 kl. 15:56

    Bra artikel!

    Nej, konservatism är verkligen inget förlegat.

    Latinets conservare betyder även ”slå vakt om”, ”värna om” och det ringar bättre in vad konservatismen står för – det är denna betydelse konservatismen främst handlar om.

    I Sverige brukar man inte göra härledningen längre än: ” Bla, bla… kommer från latinet och betyder bevara.” Hur många samhällskunskapsböcker sitter inte fast i denna inskränkta föreställning – och här kan vi konservativa göra en insats och vägra gå med på enbart denna betydelse av conservare.

  2. 2 Anarkokonservativ januari 25, 2009 kl. 16:01

    Deng Xiaoping fick för övrigt frågan vid 200-årsjubiléet av Franska revolutionen om vad han trodde den betydde för den historiska utvecklingen. En något förstummad reporter fick svaret: ”Det är för tidigt att säga något om”.

    Ett härligt konservativt svar från ett oväntat håll!

  3. 3 Söderbaum januari 25, 2009 kl. 16:56

    Anarkokonservativ: Citatet från Deng Xiaoping låter misstänkt likt det jag hörde refereras under OS i Peking i somras. Är du säker på att han sade detta år 1989? Och varför skulle det då refereras i samband med OS i Peking?

    Eventuellt ska jag omformulera den saken i artikeln, för jag tror detta är samma uttalande.

  4. 4 Anarkokonservativ januari 25, 2009 kl. 18:19

    Så har jag hört och lärt.

    Enligt Wikipedia:

    ”It’s too early to tell.
    About the impact of the French Revolution, actually said by Zhou Enlai”

    Hmm, Zhou var det visst … ursäkta … enligt Wiki i alla fall… I så fall var det före 1989 för Zhou dog 1976(det var inte igår jag tänkte på Zhou Enlai!) Jag har för mig det var Deng … ja, ja …

    Kanske fick Deng frågan till jubiléet och drog Zhous dräpande svar. Det var kanske Deng som gjorde det känt?

    Nåväl, citatet härrör åtminstone från före 2008 olympiaden.

    Jag kommer ihåg det från åttiotalet för det var en sådan härlig inställning till spektaklet när revolutionen fyllde år. Snacka om avdramatisering och en onervös historiesyn.

  5. 5 Anarkokonservativ januari 25, 2009 kl. 18:33

    PS. Tänkbart är att en professor sade det i samband med OS 2008 men att ursprungskällan av någon anledning inte kom fram. Varför han sade det då? Kanske fick professorn en fråga kring Kinas utveckling, plats på världscenen eller något i den stilen? DS.

  6. 6 St Valiant januari 26, 2009 kl. 21:42

    Mycket bra skrivet. Sir Walter Scotts mästerverk ändrar människan på insidan, en strävan efter andliga aristokratiska ideal och ridderlighet. Sex and The City och Snoop Doggy Dog skapar bara hat och ångest.

    Salve Regina Ora pro nobis.

  7. 7 Anonym april 14, 2009 kl. 21:21

    Att Europa upptäcker världen är äldre en en 1800-talsgrej, kan dateras till när Columbus var ute och åkte båt 1492, om inte vikingarnas resor kring år 1000 räknas.

  8. 8 Söderbaum april 14, 2009 kl. 21:49

    Anonym: Självklart, och vikingarna räknas förstås liksom Marco Polos resor till Kina under 1200-talet. Men det var först framåt början av 1800-talet som de breda folklagren började bibringas intryck av detta genom pressen liksom intrycket att Europa är ”on top of the world”. Precis som jag skriver.

    Att Leif Eriksson skulle ha upptäckt Nordamerika redan på 1000-talet betraktades dock som en ren myt intill 1960. Även Marco Polos resor till Kina och hans omskrivna möte med Kublai Khan betraktades i flera hundra år som en galen mans fantasier. Jag har faktiskt för mig att det var först på 1800-talet när man kunde bekräfta i kinesiska källor att Marco Polo varit där som han verkligen fick ett internationellt erkännande och folk började intressera sig seriöst för hans upptäckter och berättelser.

  9. 9 FredrikN april 15, 2009 kl. 17:59

    Hur ser ni på förhållandet mellan konservatismen och l’ancien regime?

    ”[under 1800-talet] (blev) värnandet om familjelivet blev en rättslig angelägenhet”…Hur menar ni? Lagstiftning om familjebildning har väl funnits mycket längre än så?

  10. 10 Patrik M april 15, 2009 kl. 21:23

    ”Hur ser ni på förhållandet mellan konservatismen och l’ancien regime?”

    För mig är l’ancien regime ett exempel på hur illa det kan gå när man inte klarar av att med framsynta reformer hantera ett stakt samhälleligt förändringstryck, utan desperat klamrar sig fast vid en bestående ordning, med resultat att allt i slutendan exploderar i ansiktet på regimen i form av en revolution.

    För mig representerar således l’ancien regime den ena av de två huvudsakliga icke-konservativa förhållningssätten till förändring – den som totalt avvisar förändring. Det andra icke-konservativa förhållningssättet är givetvis den radikala eller t.o.m. revolutionära förändringen.

    Båda dessa alternativ kan vara lika förödande, och ironiskt nog leda till motsatt resultat än vad som var avsett. Fundamentalism riskerar att framkalla revolution, revolution riskerar att provocera fram reaktion.

  11. 11 Söderbaum april 16, 2009 kl. 12:25

    FredrikN: Konservatismens lärofader Edmund Burke kritiserade den absoluta kungamakten i Frankrike och ansåg att den hade varit en sådan ytterlighet som medfört revolutionen 1789 som motreaktion. För egen del instämmer jag till fullo i denna kritik, och ser ingenting konservativt vare sig i det feodala samhällssystemet eller i ett politiskt envälde. Konservatismen handlar i mycket stor utsträckning om att värna civilsamhälle, små gemenskaper och personligt ansvar för den egna tillvaron.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar