Bland överklass & välintegrerade invandrare

I en kolumn i SvD den 26:e januari, rubricerad ”En del människor fostras in i makten” gör Ülkü Holago en vandring genom Östermalm i Stockholm. Den svenska överklass-stadsdel framför andra där folk mår sådär äckligt bra, och där det fortfarande finns spår av adel. Där, på anrika Östra Real, tillbringade hon som ”inkvoterad invandrarunge från förorten” för tjugotalet år sedan sina gymnasieår och där lärde hon sig de stora skillnaderna mellan dem som har lyckats bevara något slags familjetradition och elegantare beteende och alla andra som slitits med och brutits ner i socialdemokratins 88-åriga politiska dominans där familjer, traditioner, förmögenheter och släktklenoder har förötts och förhånats och lämnat det stora flertalet rotlösa och beroende av andra.

Holago upplever det som djupt orättvist. Hur kan det komma sig att ”de där” tillåts att ha någonting som andra inte har? Socialdemokraterna har bevisligen inte gjort tillräckligt i sina proletariseringssträvanden. Den 88-åriga svenska kulturrevolutionen har varit otillräcklig. Det slår mig att det är någonting väldigt svenskt över den där avundsjukan som Holago ger uttryck för.

I integrationens namn fick Ülkü Holago chansen att gå på vad som betraktas som ett ”fint” gymnasium. Idag har hon etablerat sig som journalist på en av Sveriges finaste dagstidningar, hon drivs av den där omisskännliga svenska avundsjukan och är fast övertygad om att vägen till himmelriket är att klaga på andra – särskilt på de där som lever gott på sitt arv och inte tvingas irra runt som rotlösa individer i konsumtionskarusellens vilda jakt på omedelbar behovstillfredsställelse. Man skulle nog faktiskt kunna kalla Ülkü Holago för en välintegrerad invandrare i det svenska samhället, åtminstone enligt populära mått. Att Östermalm, som Jan Guillou har påpekat, ligger på tredje plats i Sverige ifråga om antal invånare med invandrarbakgrund, pekar ju tydligt i riktning mot att dessa inte alls är särskilt väl integrerade.

Holago, som blivit sådär svensk trots att hon gått på Östra Real, verkar inte kunna bli nöjd förrän en och annan ”överklassunge” kvoteras in i förortsskolorna, för att utstå nivellering och mobbning där. Och jag måste säga att jag är inte särskilt nöjd över att en respektabel tidning som Svenska Dagbladet publicerar sådan här drypande socialistisk smörja på kolumnplats.

Då läser jag hellre Susanna Popovas kolumn om värdet av multikulturella matval: ”Ibland vill man njuta franska rätter på lokal”, med inledningsorden ”Yttrandefrihet i all ära, men det knyter sig i bröstet ibland när man ska tänka sig att dö för andras rätt att säga dumheter.” Popova har tidigare givit ut boken ”Överklass” (2007), där hon argumenterar för att ingen ska behöva skämmas för sin bakgrund.

Jakob E:son Söderbaum

20 Responses to “Bland överklass & välintegrerade invandrare”


  1. 1 Carl januari 29, 2009 kl. 15:19

    Väl talat!

  2. 2 Carl Teglund januari 29, 2009 kl. 15:25

    haha, well det är knappast bra att leva på soss, men varför ska vi inte kritisera dem som lever på arv utan att tillföra någonting? Vilken människosyn har du egentligen? Det är lite som den där greven som aldrig hade arbetat förutom att han skrivit en bok på 50talet. Är det någonting verkligen att se upp till? Passivitet är väl aldrig bra? Oavsett om respiratorn är av guld eller rostigt stål?

  3. 3 Söderbaum januari 29, 2009 kl. 16:38

    Teglund: När det gäller människosyn är det väl ändå rimligare att kritisera dem som ligger samhället till last, än att kritisera dem som klarar sig själva?

    Naturligtvis ska man se upp till de stora åstadkommarna. De som bara lever på sina pengar ska man låta vara. Och de som ligger samhället till last ska känna att det är fel och vara tacksamma mot de skattebetalare som bekostar deras leverne. Tycker jag!

    Detta står förstås i skarp kontrast till den socialdemokratiska människosynen där de stora åstadkommarna ska hållas tillbaka och förstå att de inte är förmer än andra, de som bara lever på sina pengar ska man hata och helst göra beroende av samhället, och de som ligger samhället till last ska visas maximal respekt för att de genom sitt blotta leverne gör en betydande insats för klasskampen.

  4. 4 Carl Teglund januari 30, 2009 kl. 10:41

    Tyvärr är det ju så Jakob att många av dessa män och kvinnor, då de är adelssläkter (något som du också påpekar i din text), erhållit sina förmögenheter genom statligt utsugeri. Det handlar alltså inte om några Stenbeckar eller Kampradar eller IT-underbarn (om de finns där också, vilket de antagligen gör, s får de ursäkta mig då jag inriktar mig på adeln m,m). De har erhållit sin förmögenhet på ett moraliskt förkastligt sätt, genom beskattning och genom förtryck av den arbetande människan. Det är knappast kapitalistiskt på något vis.
    Men visst, jag håller med dig att bidragsfifflare mfl. är värre, men inte mycket. De som springer runt på Stureplan och skryter med sin pappas (?) pengar är lika illa de. Ska det skrytas så kan de väl i så fall skryta med pengar som de tjänat in själva? Det, om något, är att respektera. Att ha ärvt pengar för att sedan köpa en fin lya i centrum någonstans och sedan inte åstadkomma någonting med sitt liv är föraktansvärt.
    Vi ser här skillnaden mellan synen på ”new riches” och ”old riches”. Jag tror stenhårt på ”new riches” och den amerikanska drömmen.
    Adelsmän som ärvt pengar som i det långa loppet endast har tillskansats på grund av statligt förtryck skulle inte klara sig långt i USA.
    Såssarna kommer ju i en helt annan dimension än dig och mig Jakob. Vi står ganska nära varandra ändå. Såssarna behöver folk som går på bidrag så att de har en stark valmanskår till nästa val/första maj-tåg. :S They feed on those who feed on society.

  5. 5 Söderbaum januari 30, 2009 kl. 13:50

    Teglund: Vad är det där för struntprat? De svenska adelsmännen har fått gods och gårdar av kungen som tack för trogna och värdefulla tjänster åt kronan. Bönder har fått arrendera denna mark för att kunna bygga ett liv för sig och sina familjer. Adeln har levt på räntan av sina arrenden, adelssläkter som gjort större tjänster för kronan har kunnat leva på större räntor men högadeln har också många gånger varit utsatta för s.k. reduktioner då stora delar av deras gods har dragits in till kronan – för att samma pengar istället ska gå till kungen.

    Skatt är inte förtryck.

    Ägande är inte orättvisa.

    Att bygga upp privat förmögenhet är inte stöld.

    Att få mark för stora tjänster för kung och fosterland, som sedan ärvs enligt äganderättens grundprincip och ger avkastning som kan byggas upp till förmögenhet över generationer, är inte ett moraliskt förkastligt sätt att bli rik lika lite som det skulle vara moraliskt förkastligt att starta ett familjeföretag som man bygger upp förmögenhet med.

    Ditt snack låter bara som indoktrinerad socialistisk kampretorik mot feodalismen utan förankring i verkligheten. Vi har aldrig haft feodalism i Sverige, de svenska bönderna har alltid varit fria och det är förvisso unikt i Europa. De arrendebönder som inte har gillat förutsättningarna hos en godsägare har kunnat flytta någon annanstans. Att bönder som själva inte ägt sin jord fått arrendera av adelsmännen är inte värre än att folk idag som saknar pengar bor i hyresrätt och betalar hyra antingen till staten (jfr kronojord) eller till en privat fastighetsägare (jfr frälsejord).

  6. 6 Fredrik januari 30, 2009 kl. 20:27

    Carl: man måste väl säga att den adeln som levt på ärvda pengar gjort ganska bra ifrån sig? För hur länge sedan är det som svensk adel kunnat lita på privilegier? Jag vet inte riktigt men gissar på mitten av 1800-talet, och den släkt som kunnat leva på det i 150 år, hatten av! Kan du uplysa mig om adelsprivilegierna?

  7. 7 Giulia G.M. februari 1, 2009 kl. 12:12

    ”Holago upplever det som djupt orättvist.”

    Jag förstår mycket väl att det kan kännas orättvist.

    Det kan kännas orättvist att, under merparten av 1900-talet (startdatumet beror på vilket land som man talar om), använde man all nyskapad välstånd och alla otroliga nya teknologiska framsteg för att göra alla (eller nästan alla) till proletärer. Välmående proletärer, kanske, men ändå proletärer.

    Smaken proletariserades i demokratins namn. Men vad är det som är så ”demokratiskt”, egentligen, med det fula, det vulgära, det filisteiska?

    Just när det vackra, det eleganta, det upphöjda, det raffinerade och det ädla höll på att bli åtkomliga för de flesta i samhället, bestämde man sig för att dödsforklara dem och för att, i stället, döpa om medelmåttighet, fulhet och misär till den ”nya, demokratiska skönheten”, det nya, eftersträvansvärda idealet.

    De som åtminstone försökte att ”demokratisera” livet och skönheten genom att sträva efter en elegantare, vackrare, ädlare, mera upphöjda och förfinade tillvaro förlöjligades och kallades för ”les masses petites-bourgeoises”. De mobbades av ”folkets fölkämparna” för att de inte accepterade det nya paradigmet, den nya diktaturen av det fula, tyranniet av det anonyma, det okunniga, det dystra och det förfallna.

    Tyvärr är denna intoleranta attityd vanligt förekommande fortfarande i dag. Hur många gånger har jag hört det klassiskt vackra (eller hövliga!) kallas ”kitschigt”, eller ”klyschigt”? Hur många gånger har jag hört talas om (den löjliga) åtskillnaden mellan ”levande kultur” och ”finkultur”? Jag har levt merparten av mit liv i den post-1968 akademiska miljön (min pappa är akademiker och jag har studerat mycket sakta eftersom jag tog många extrakurser, o.s.v.), så mitt svar är ”alldeles för ofta”!

    Ülkü Holago har alldeles rätt: det är orättvist. Problemet ät att hon verkar lyda av någon slags Stockholmssyndrom, eller ”traumatic bonding”, som får henne att hålla ihop just med de som har orsakat denna orättvisa, och att kämpa emot de som ville förhindra det.

    Ülkü Holago, du har rätt, men du skyller på fel grupp och på fel ”klass”!🙂

  8. 8 Giulia G.M. februari 1, 2009 kl. 12:19

    ”Folkets förkämparna”, förlåt!

  9. 9 Giulia G.M. februari 1, 2009 kl. 12:57

    .. Fast egentligen borde jag ha skrivit ”Folkets förkämpar”: jag har blivit lite ringrostig p.g.a. bristande övning. Jag ber återigen om ursäkt.

  10. 10 Carl Teglund februari 4, 2009 kl. 0:16

    Söderbaum: Först talar du om att skatt inte är förtryck som ett argument mot mig och sedan kallar du mig av alla människor socialist? Det var väl ett sällan skådat lågvattenmärke. Den svenska adeln har varit en del av en maktordning som byggt på gradering av människor efter familj, släktnamn och arv snarare än kunnande, duglighet och/eller flit. Vi talar om en maktordning som förtrycker individen, som är anti-kapitalistisk och byggd på årtusenden av våld och förtryck. Det finns ingenting som kan försvara den, inte med några argument. Naturligtvis har de gjort tjänster till staten – det är ju dess livgivare, dess respirator.

    Skatt är en form av förtryck då det går emot den grundläggande rätten till liv och är en kränkning av de negativa rättigheterna.

    Ägande kan både vara rättvist och orättvist. Hade kommunistfonderna på 70talet gått igenom hade det varit en form av orättvist ägande precis som kolsjosernas tvångsinkorporering av böndernas egen mark och produktion var orättvis och lika precist som att ägande som är ett resultat av hårt och ärligt slit är rättvist!
    Det må låta lite Joakim von Anka:ism (det bör väl du vara familjär med då du som jag är en gamal Ankist😉 ) men pengar är ingenting värda om de inte är resultatet av eget slit och släp på ärligt sätt. Adelns champagnesprutande backslickkammande arvstagare, precis som bidragstagare, är föranktansvärda.
    Kamprad och Skypes grundare Zennström (mfl) är å andra sidan denna världs hjältar – trots det har de inga kronor på huvudet. Istället har vi en krona och ett oförtjänt leverne tilldelat en ordblind blid och snäll gammal man som i stort sett inte verkar förstå alls särskilt mycket här i livet plus hans tyska kvinna. Inte heller barnen Bernadotte är särskilt utstickande genier. Det enda utåtstickande är Madelenes bröst. Vad har de gjort för att förtjäna dina och mina skattepengar? Hur rättfärdigar du det? Med vilken rätt … (som inte grundar sig i personligt ställningstagande om att det är gulligt och fint)? Ägande är orättvist om ägandet uppkommit med orättfärdiga medel – och det har det Bernadottska ägandet.

    Att bygga upp privat förmögenhet är inte stöld om man inte stjäl. Om man stjäl är naturligtvis ens förmögenhet precis så mycket stöld som man gjort sig skyldig till.

    ”Att få mark för stora tjänster för kung och fosterland”

    För vems räkning? Detta grundar sig i en förlegad kvarleva som i sin tur grundar sig på en individförnekande och en frihetsfrientlig maktordning. Om denna maktordning råder så blir landet ett fängelse och kungen en despot. Återigen – med vilken rätt? Vem gav kungen rätt att ge en viss del land till den familjen – där det antagligen bodde människor som innan brukade jorden och gjorde någonting vettigt? Vem gav honom den rätten? Gud?

    Du är en intelligent person Jakob så jag vet att du förstår skillnaden mellan att starta upp ett familjeföretag och att ärva adelsägor. Naturligtvis kan man göra som adelssläkten ute på Ängsö vid Västerås har gjort att man har gjort deras tidigare slott till ett museum för att på så sätt skaffa sig en försörjningsmöjlighet, men förvaltar man inte egendomen på ett bra sätt kommer den förr eller senare glida dem ur händerna – om inte den statliga ordningen inte hade skyddat dessa ägor. Som tur är pågår ju inte detta särskilt mycket längre.
    Nu är det dock andra adelssläkter, våra politiker, som har tillförskaffat sig stora ägor som de stulit från dig och mig. Försvarar du Göran Perssons herrgård också? Den har byggts upp av din och min fars inkomster. Det tycker inte jag är rätt. Apoteket kommer ha en stor marknadsfördel jämte andra läkemedelsaffärer när avmonopolariseringen sker och kommer fortsätta ett skevt monopoläganade, samma människor kommer sitta i topp och både företaget och människorna i topp har blivit rika genom staten, genom statliga förmåner och genom dina och mina pengar. Ser du kopplingen?

    Visst har vi haft feodalism i Sverige dock ganska kortvarig sådan då den svenska feodalismen ersattes av kungligt centralstyre (1100-1200 ca). Det är heller inte särskilt unikt att vi inte haft feodalism på det sättet som fanns i Tyskland, i alla fall inte i vår egen region.
    Ditt fina exempel med att det skulle vara en bagatell är lite rolig men också missvisande. Problemet är ju snarare om varför adelsmännen hade jord från början, inte vad de valde att göra med den efteråt.

  11. 11 Carl Teglund februari 4, 2009 kl. 0:17

    Fredrik: Absolut, visst var det länge sedan dessa släkten kunde lita på sina privilegier. Och det är ju därför de är så få idag.🙂 De är en utdöende art. Det finns vissa som fortfarande hänger sig kvar, men de dör snart också, precis som den där greven som Jakob gillar som skrev EN bok under hela sin levnad och sedan levde fint tack vare arv. Visst vi har Paris Hilton idag (sjysst jämförelse va?) men hennes pappa gjorde ju i alla fall någonting positivt för världen.

  12. 12 Söderbaum februari 4, 2009 kl. 12:33

    Teglund: ”Visst vi har Paris Hilton idag (sjysst jämförelse va?) men hennes pappa gjorde ju i alla fall någonting positivt för världen.”

    Jämförelsen med Paris Hilton är intressant. Vad hennes pappa gjort vet jag inte. Hennes norskättade farfars far däremot grundade den stora hotellkedjan Hilton. Greve Magnus Stenbock, som du hänvisar till, hans farfars farfars farfars farfar var fältmarskalken Magnus Stenbock (som större delen av sitt liv levde på ruinens brant) såg till att Skåne blev svenskt och var i sin samtid en av Europas tre främsta fältherrar jämte Karl XII och John Churchill (den förste hertigen av Marlborough och farfars farfars farfars farfars far till Winston Churchill). Eftersom de flesta svenskar statistiskt sett inte vet vad deras farfars far hette har Hilton det gemensamt med de övriga att hon också ärvt sina pengar från en ”avlägsen förfader”. Vad är då felet med att ärva pengar? Ingenting alls, som jag ser det. Däremot är det fel att slösa bort sina pengar, och i det förlorar onekligen Paris Hilton all respekt. En familj som över generationer bygger upp en förmögenhet förtjänar i sin tur all respekt. Inte minst från de egna barnen.

    ”sedan kallar du mig av alla människor socialist?”

    Jag har inte kallat dig socialist. Jag har pekat på likheterna mellan socialism och ditt tänkande, liksom du då och då menar att mitt tänkande har likheter med socialism för att jag inte håller individen för det högsta på jorden.

    ”Skatt är en form av förtryck då det går emot den grundläggande rätten till liv”

    Jag skulle annars säga att ”jag lever i ett ordnat samhälle, därför betalar jag skatt”. På vilket vis går skatt emot den grundläggande rätten till liv? Det låter, som du förstår, ganska löjligt i mina öron.

    ”Ägande kan både vara rättvist och orättvist. Hade kommunistfonderna på 70talet gått igenom hade det varit en form av orättvist ägande precis som kolsjosernas tvångsinkorporering av böndernas egen mark och produktion var orättvis och lika precist som att ägande som är ett resultat av hårt och ärligt slit är rättvist!”

    OK, men när man talar om äganderätt så åsyftas normalt den privata äganderätten. Men förstår jag dig rätt, då, att endast ägande som följer av hårt och hederligt arbete är rättvist? Det låter ganska bekant. Karl Marx säger att man ska arbeta i sitt anletes svett och rättvisa är att ”hederliga arbetare” ska äga produktionsmedlen.

    ”Adelns champagnesprutande backslickkammande arvstagare, precis som bidragstagare, är föranktansvärda.”

    Ja, för det slösaktiga beteendet som ju annars är de nyrikas sätt att förhäva sig. Det är som sagt inte vidare respektfullt mot sina förfäder att slösa bort den förmögenhet de har byggt upp för att man själv som ättling ska ha en tryggad tillvaro.

    ”Vad har de gjort för att förtjäna dina och mina skattepengar? Hur rättfärdigar du det? Med vilken rätt … (som inte grundar sig i personligt ställningstagande om att det är gulligt och fint)?”

    För dig som individualist är det viktigt att känna dig personligen representerad, och jag kan förstå att du (nuförtiden) inte gillar monarkin för att det är en kollektiv representation utan att folket själva har valt sin statschef med några års mellanrum. Men du känner till mina bevekelsegrunder väl, du vet att jag har en annan inställning till både folk, hierarkier, folkrepresentation och historiska värden – så vi borde kunna lämna denna fråga vid det.

    ”Ägande är orättvist om ägandet uppkommit med orättfärdiga medel – och det har det Bernadottska ägandet.”

    Nu är det du som är lite oklar ifråga om ägandebegreppet. Riksdagen valde Jean Baptiste Bernadotte som ny monark (Karl XIV Johan) enligt den regalhereditära principen, så Kung Karl XVI Gustafs rätt till statschefspositionen grundar sig i ett riksdagsbeslut. Riksdagen lovade Karl XIV Johan att hans efterkommande skulle få ett årligt apanage, som tack för att han ur egen ficka betalade av Sveriges statsskuld (som för sin tid var enorm). Att en fransk borgarson blev kung av Sverige beror på hans stora insatser som fältmarskalk under Napoleon, vilket renderade honom liksom tidigare nämnda John Churchill en prinstitel. Så har det gått till historiskt när högadelsmän och furstar blivit till, och det är inga små insatser på den politiska arenan det rör sig om.

    ”Att bygga upp privat förmögenhet är inte stöld om man inte stjäl. Om man stjäl är naturligtvis ens förmögenhet precis så mycket stöld som man gjort sig skyldig till.”

    Clark Olofsson har några tiotals miljoner på banken, efter alla sina brott. Det finns inga likheter med hur han fått sin förmögenhet och hur t.ex. en godsherre genom att upplåta sin mark fått in pengar för denna upplåtelse. Ej heller kan det jämföras med att kungen belönar dem som gjort mest för landet med mark.

    ”Detta grundar sig i en förlegad kvarleva som i sin tur grundar sig på en individförnekande och en frihetsfrientlig maktordning.”

    Jag tycker snarare att inrättandet av en adel historiskt sett har handlat om bejakande och belönande av utmärkta individuella prestationer och ett garanterande av folkets frihet och välstånd för framtiden. Utan fältmarskalken Magnus Stenbocks insatser hade de skånska bönderna varit livegna under den danska kronan ända in på 1800-talet.

    ”Visst har vi haft feodalism i Sverige dock ganska kortvarig sådan då den svenska feodalismen ersattes av kungligt centralstyre (1100-1200 ca).”

    Du syftar till tiden innan Sverige bildades. Då satt det en kung i Svealand och en kung i Götaländerna, valda av bönderna i enlighet med landskapslagarna. Det fanns stormän, som antingen hörde till de gamla lagmansätterna eller lyckats med bedriften att odla upp mycket mer jord än alla andra och behålla kontrollen över den inom familjen. Men det fanns ingen feodalism i bemärkelsen länsherrar – endast kungen hade beskattningsrätt.

    ”Det är heller inte särskilt unikt att vi inte haft feodalism på det sättet som fanns i Tyskland, i alla fall inte i vår egen region.”

    Feodalism fanns över hela Europa, inklusive Östeuropa. Men inte i Sverige (som fram till 1809 också inkluderade Finland). Danmark hade feodalism. De norska bönderna blev livegna under Danska kronan och dess adelsmän. Att Island ända in i modern tid har förblivit ättestyrt är en kvarleva av dess feodala förflutna. Det lämnar kvar oss, Sverige, i ”vår egen region”.

  13. 13 Patrik M februari 4, 2009 kl. 18:09

    Herrar Teglund och Söderbaum,

    Ibland är jag lite trög, så ni får ursäkta mig, men vad är det ni är oense om egentligen? Ok, jag inser att Teglunds hjärta värms av entrepenörer av jänkarsnitt, medan Söderbaum har ett gott öga till grevar och baroner med gamla anor.

    Om vi ser bortom detta och tittar på konkreta politiska ställningstaganden, var hamnar vi då?

    Vill Teglund avskaffa arvsrätten? Skulle inte tro det. Med tanke på dina åsikter i övrigt har jag svårt att se framför mig att du skulle förespråka att staten konfiskerar all en avlidens tillgångar för att undvika att dennes arvingar förslösar dessa på champagne och andra felaktiga inköp.

    Har Söderbaum förespråkat att överklassen, adlig eller ej, skall befrias från konsekvenserna av sitt handlande, d.v.s. att de ”stackars” bratsen som förslösar familjearvet på utsvävande leverne, på något sätt skall ersättas ur allmänna medel, för att på så sätt kunna fortleva i en ansvarsfri tillvaro i generation efter generation? Nej, knappast.

    Så egentligen kanske ni i praktiken båda står för samma samhällsmodell som jag (om man nu bortser från monarkin, där jag i huvudsak delar Söderbaums linje).

    Den som genom hårt arbete och/eller snille skapar stora värden, bör också få njuta frukterna av detta, och förtjänar all högaktning. Det mest hedrande är att bygga upp något som blir långsiktigt bestående och som fortsätter att skapa värden även för kommande generationer. Samtidigt är det en högst mänsklig strävan att vilja lämna de värden man skapat efter sig till sin avkomma, inte till staten eller till kreti och pleti på ren slump.

    Därmed kommer vi att få personer som startar livet med goda och med dåliga ekonomiska förutsättningar, liksom våra förutsättningar på många andra punkter skiljer sig åt. Vi kommer att få arvingar som med skicklighet och iver fortsätter att bygga vidare på förfädrens verk, eller åtminstone med godtagbar kompetens förvaltar det vidare. Vi kommer också att få bortskämda oduglingar som inte gör ett levandes dugg nytta, utan bara sätter sprätt på ”pappas pengar”.

    Jag ser inget större problem med detta. Slösaren kommer förvisso att leva gott en tid (beroende på hur stort arv det finns att blåsa), men på sikt kommer dessa överklassläkter att få lämna sina Östermalmsvåningar och andra tillgångar till andra, som förmår skapa värden. Någon millimeterrättvisa a la jantelagen är det inte, men det funkar.

    Den som på detta sätt river ned det som förfäderna skapat borde skämmas, men inte inför oss andra i samhället, utan inför de gångna generationer som byggt upp det oduglingen förslösat, och de kommande generationer som kunde ha ärvt det. Den som däremot vänder sig till det offentliga och förväntar sig bidrag för att kunna leva gott utan att vilja bidra med något till samhället, har all anledning att skämmas inför oss alla.

    För att återknyta till den refererade texten tror jag dock inte att Holago lade särskilt stor vikt vid om personerna på Östermalm hon kritiserade var adliga eller ej, eller ens produktiva eller ej. Jag tror att problemet satt i att det överhuvudtaget finns personer som har det bättre ställt än andra.

  14. 14 Giulia G.M. februari 4, 2009 kl. 21:28

    Här skrivs det mycket om ”brats”, d.v.s. om ungdomar. Om jag har förstått rätt, reagerar den indignanta journalisten på dessa överklassungdomars diskutabla beteenden och attityder. Medel- och arbetarklassens ungomar är dock inte heller immuna mot idiotiska, överdrivna, destruktiva och omogna beteenden, eller helt utan hybris och arrogans!

    Min 90-årige granne brukade säga att oreda är ungdomens privilegium, och jag tillägger att dumhet och övermod ofta är ungdomens kännetecken.

    Om man skulle bedöma de olika klasserna ifrån dess ungdomars extremaste beteenden, skulle hela samhället framstå som kaotiskt, dekadent och förfallet!

    Om alla som var lite vilda, omogna och förmätna i sin ungdom inte skulle förtjäna någonting som vuxna, då skulle ytterst få människor förtjäna någonting alls!

    Det är ganska vanligt att man idealiserar det ”andra” , det ”annorlunda”, och att man strängt fördömer just den miljö som omgiver en och de människor som står en nära. ”The grass is always greener on the other side of the fence!” Holago verkar idealisera den värld och den miljö som hon inte är uppvuxen i, samtidigt som hon skarpt kritiserar sin egen värld, sin egen miljö.

    Problemet med denna (otacksamma) tendens är att den ofta skapar klichéartade, felaktiga uppfattningar och orealistiska förväntningar. Tyvärr bidrar unkna stereotyper och schematiska klyschor ytterst sällan till att skapa en intressant och tankeväckande journalistik.

  15. 15 Giulia G.M. februari 4, 2009 kl. 21:40

    PS: De bidrar inte heller till att skapa bra litteratur: Desvärre råkade jag läsa romanen ”Tjuvarnas marknad” av Jean Guillou, som också är samma ”drypande socialistiska smörja”.

  16. 16 Giulia G.M. februari 4, 2009 kl. 22:22

    PPS: Jag har läst om artikeln och inser att hon inte alls anklagar dessa ungdomar för att vara slösaktiga ”brats”, utan – absurt nog – för att vara för ansvarsfulla, hyfsade och kultiverade! Jag önskar att jag hade fått samma ”förolämpningar” och samma kritik av mina föräldrar och mina lärare!🙂

    Jag inser dock att det här inte bara handlar om stereotyper, utan också om hat och brist på mänsklighet och medlidande, som när hon skriver ”Besökte paradvåningar bebodda av dementa grevinnor med åldriga husor som rullade serveringsvagn mellan kök och matsal.”

    Vad är poängen med denna osmakliga och nedlåtande kommentar? Att driva med äldre, sjuka människor? Att förödmjuka och förlöjliga dem för att de behöver stöd och hjälp? Att antyda att de inte förtjänar samma stöd, kärlek och medkänsla som övriga, sämre lottade pensionärer? Eller kanske att framställa adeln och ”överklassen” (ett ord som jag skarpt ogillar) som någon slags sjuka, galna, groteska, förfallna, ruttna, utdöende parasiter? Att använda en tragisk sjukdom som en implicit förolämpning är verkligen det allra lägsta som finns.

    Jag ber om ursäkt för det stora antal upphetsade kommentarer som jag har skrivit, men jag blev mycket retad av hennes artikel.🙂

  17. 17 Carl Teglund februari 8, 2009 kl. 4:46

    Söderbaum: ”En familj som över generationer bygger upp en förmögenhet förtjänar i sin tur all respekt”

    Absolut. Men nu var det inte det jag talade om. Vi pratade om det vettiga att beundra någon som under hela sitt liv enbart skrev en bok och i det stora hela resten av sitt liv levde på det andra hade skapat åt honom. Jag tycker både Paris Hilton Och Magnus Stenbock (RIP) tappar i respekt, i alla fall hos mig. Sedan kan man väl se att Stenbock räddas onekligen av att han inte har spelat bort familjens arvgods på poker eller gjort något annat dumt. Status Quo är väl alltid nått, kan jag tycka.

    ”Jag har pekat på likheterna mellan socialism och ditt tänkande, liksom du då och då menar att mitt tänkande har likheter med socialism”

    Toché!🙂

    ”På vilket vis går skatt emot den grundläggande rätten till liv?”

    Jag förstår. Jo, det som du införskaffat genom hårt och ärligt slit och släp är din egendom. Vad du äger är en produkt av din tid, ditt kunnande och ditt liv. De pengar du sedan får för denna investering använder du sedan för att omvandla till saker som betyder någonting för dig. Att ta produkten av din tid och ditt liv (låt oss säga 26 % (min skattesats här i Norge just nu) blir naturligtvis lika med att den norska staten tar 26 % av min tid som jag jobbar och investerar i mitt liv (alltså 26 % slaveri åt den norska staten).

    ”Karl Marx säger att man ska arbeta i sitt anletes svett och rättvisa är att “hederliga arbetare” ska äga produktionsmedlen.”

    Inte alls. Enligt Marxistisk teori är egendom stöld, om det inte ägs gemensamt. Jag har aldrig talat om kollektivt ägande, alltså borde det inte låta särskilt bekant.

    ”du (nuförtiden) inte gillar monarkin”

    Det är inte sant, jag gillar monarkin privat. Jag älskar kungen och Sverige. Jag blir rörd av svenska nationalsången och jag blir ledsen när jag ser hur det gamla Sverige försvinner allt mer.

    Men jag har förstånd nog att hålla mina konservativa läggningar just privata och inte låta dem beblanda sig med mina politiska värderingar – just därför att det inte finns någonting som rättfärdigar dem politiskt sett. Jag har heller inte bara konservativa privata åsikter utan även socialistisk (tror jag?) och anarkistiska. Men det är en annan fråga.
    Jag vill inte att mina privata val och tycken ska bli påtvingad lag för andra.

    ”Kung Karl XVI Gustafs rätt till statschefspositionen grundar sig i ett riksdagsbeslut”

    2010 kommer antagligen Lars Ohly tillträda finansministerposten. Din familjs hus kommer beslagtas och du blir ifråntagen din juristexamen. Du ska hädanefter arbeta i saltgruvan ‘Röd Solidaritet’. Skattenivån höjs till 100 % och privat ägande blir brottsligt.
    Allt detta kommer framdrivas av ”riksdagsbeslut”. Rättfärdigar det det?

    ”Det finns inga likheter med hur han fått sin förmögenhet och hur t.ex. en godsherre genom att upplåta sin mark fått in pengar för denna upplåtelse”

    Nej, om han hade erhållt godset fair and square. MEn nu har han ju inte gjort det utan han har blivit tilldelad en bit land av en stat. Istället borde väl marken ha gått till den som brukade den bäst, inte den som hade flashigast efternamn?

    ”Utan fältmarskalken Magnus Stenbocks insatser hade de skånska bönderna varit livegna under den danska kronan ända in på 1800-talet”

    De flesta av de skånska bönder som du verkar vurma för ville inte alls bli svenskar. Särskilt nordöstra Skåne härjades hårt av svenskarna under den tid som Stenbock var i farten. Ordern var att soldaterna skulle bränna alla gårdar och urskillningslöst mörda alla människor som man fann.
    Din beskrivning av en Stenbock som brann för att befria de danska bönderna från de hemska danskarna stämmer alltså inte utan är historierevisionistisk.
    Jag vet inte riktigt heller om det drar jämnt med, t ex, Niklas Zennström. Zennström är en svensk som verkligen har gjort den här världen till en bättre boll för oss alla att leva i då han skapade Skype.

    ”Du syftar till tiden innan Sverige bildades”

    Nej, Sverige bildades långt innan. Det som du kallar för Svealand kallades redan på 700-talet för Svíþjóð. Vi som kan vår isländska och fornskandinaviska vet att þjóð betyder rike (att vårt land heter just Sverige och inte Sverike beror på en betoningsförskjutning i de norra varianterna av Skandinaviska på den tiden som ägde rum efter att vårt land fick sitt nutida namn .. som, ganska lustigt faktiskt, låter mer danskt) – alltså fanns Svíþjóð/Svea Rige/Sverige långt innan din datering av Sveriges bildande (vilket du iofs inte nämnde när du anser att Sverige bildades?).
    Fanns det inte länsherrar? Och vad skulle du säga att drotsen Bo Jonsson Grip var då? När Albrekt skrotade just kungaförsäkran kunde Gripen hugga tag i de nyss skapade länen och lägga dem under sig. Alltså ok innan detta så var ju inte länen ärftligt tillgivna men de rådsherrar och storbönder som beslutade om utdelandet av län och mark delade godtyckligt upp nästan hela riket mellan sig och sina vänner. Lite granna som dagens Island mellan politiker och ekonomiska toppar.

    Patrik: ””Vill Teglund avskaffa arvsrätten?” Nej, men jag vill inte att staten skyddar, giver eller till och med direkt berikar samhällets toppar på bekostnad av hederligt folk. DIn egendom ska bli skiljd från dig, om du inte förvaltar den på ett bra sätt. MEn inte genom konfiskering, utan genom ett utslag från den naturliga marknaden.

    ”Den som genom hårt arbete och/eller snille skapar stora värden, bör också få njuta frukterna av detta, och förtjänar all högaktning. Det mest hedrande är att bygga upp något som blir långsiktigt bestående och som fortsätter att skapa värden även för kommande generationer. Samtidigt är det en högst mänsklig strävan att vilja lämna de värden man skapat efter sig till sin avkomma, inte till staten eller till kreti och pleti på ren slump.”

    Jag kan väl bara säga amen till det och hoppas att jag och Jakob kan skaka tass på den definitionen?

  18. 18 Patrik M februari 8, 2009 kl. 9:35

    Teglund: ”Jag vill inte att mina privata val och tycken ska bli påtvingad lag för andra.”

    Det tycker jag i mångt och mycket är en sympatisk inställning som jag i huvudsak delar. I praktiken är det inte så enkelt dock. En första fråga att ställa sig är ju om man anser att allt är privat tyckande, eller om det finns någon gemensam värdegrund som kan ligga till grund för lagar. ”Du skall icke dräpa” – är detta att anse som en privat åsikt, eller ett universellt värde som kan berättiga lagstiftning mot mord?

    Även om vi placerat något i fållan för privat smak, t.ex. statsskick, är det inte säkert att vi kan komma ifrån att en majoritet (eller i vissa fall en minoritet) genom lag måste påtvinga de andra sina val.

    I Sverige stödjer i runda slängar 75% monarkin, medan återstoden vill ha republik. Jag kan inte se hur vi kommer förbi att någon av dessa kommer att känna sig påtvingade ett statsskick de inte vill ha. Hur ser du på detta?

  19. 19 Carl Teglund februari 8, 2009 kl. 16:30

    Det där är ju en intressant diskussion angående objektivism vs. subjektivism. Jag tror på vissa objektiva värderingar, eller rättare sagt en; rätten till liv. Du äger ditt eget liv och du har den (negativa) rätten på grund av att du inte föds som någon annans slav. Du har kontrollen över dina egna handlingar och du styrs inte efter förprogramerade lagar (och de gånger du gör det, överlevnadsinstinkten och sexualdriften, så gör du ju det ändå på grund av ett egenintresse över ditt eget liv). Det är alltså en negativ rättighet som jag vill mena inte är avhängig olika kulturella eller religösa dogmer och åsikter. Det finns vissa saker som måste kallas för objektivt ”fel” (du skall icke dräpa, t ex) och de är det då de går emot den grundläggande negativa rättigheten – rätten till liv.
    Det är alltså ett axiom. Vi måste kunna ta ställning mot vissa saker som sker även i andra delar av världen om det innebär en kränkning av människovärdet.

    I grunden spelar det ingen roll om 75 % av ”folket” vill stjäla från resterande 25 % eller om 25 % vill stjäla från de första 75 %en, stöld är alltid stöld och objektivt fel. I de bästa av världar så vore det väl bra då om de 75 %en som vill ha en kung får ha en kung. Men han kan ju egentligen aldrig bli kung åt de resterande 25 % lika lite som det är rättfärdigat att de första 75 % stjäl av de 25 %en som inte gillade beslutet.
    Demokratins baksida. Med demokrati kan samhället aldrig bli riktigt voluntärt – vilket jag tycker borde vara absolut bäst. Men demokratin har också sina fördelar. Så länge demokratin är konstitutionellt reglerad med checks and balances m,m. En konstitutionellt skyddad demokrati kan jag vara med på. Fast demokratier kan lätt utnyttjas till att motverka naturliga friheter och rättigheter. Här i Norge så ska de antagligen klubba igenom en anti-blasfemy lag som kommer minimera yttrandefriheten. I Tyskland är det förbjudet att vara förintelseförnekare.😦

    Sedan kan jag väl själv tycka att det vore lite tråkigt om Sverige fick en president. Men det är ju en privat maggropskänsla och jag tycker inte att mina känslor ska få gå emot det som är principiellt rätt.

  20. 20 Söderbaum februari 15, 2009 kl. 18:17

    Teglund: Alltså, du talade om att förakta dem som lever gott enbart på ärvda pengar, medan jag sade att det finns väl inget gott skäl att förakta dem – som inte alls ligger samhället till last. I min begreppvärld är det en mycket stor skillnad på ”att inte förakta” respektive ”att beundra”. Jag har aldrig beundrat Greve Magnus Stenbock på Herrborum. Däremot har jag läst hans bok och jag tycker att hans sätt att leva gav mycket intressanta perspektiv på ”det moderna Sverige” – ett ganska unikt perspektiv. Jag har aldrig sett upp till honom, och jag har aldrig känt någon personlig samhörighet med honom vare sig på det personliga planet eller det idémässiga. Men det var en stor och fin upplevelse att besöka honom på Herrborum och uppleva ”världen” där som var en sista livs levande bastion av 1800-talsaristokratin.

    Möjligen har du snöat in lite för mycket på att jag arrangerat detta besök. Liksom förvisso många andra, det verkar ju fortfarande vara det som folk mest uppmärksammat mig för trots allt annat jag gjort. Men jag har inga problem med att använda Greve Magnus Stenbock som exempel, eller att du gör det. Se t.ex. det följande:

    ”det som du införskaffat genom hårt och ärligt slit och släp är din egendom.”

    Jag förutsätter att du också är med på att arvsrätten är själva grundstenen för den privata äganderätten.

    ”Vad du äger är en produkt av din tid, ditt kunnande och ditt liv.”

    Liksom Greve Magnus Stenbocks arv är en produkt av hans förfäders tid, kunnande och liv. Insatser mycket mer betydelsefullt för många fler, än t.ex. att grunda ett företag.

    ”De pengar du sedan får för denna investering använder du sedan för att omvandla till saker som betyder någonting för dig.”

    Som t.ex. att investera räntan på sina jordegendomar i ett vackert och representativt hem, som så småningom blir till släktgods och klenoder från många generationer.

    ”Att ta produkten av din tid och ditt liv (låt oss säga 26 % (min skattesats här i Norge just nu) blir naturligtvis lika med att den norska staten tar 26 % av min tid som jag jobbar och investerar i mitt liv (alltså 26 % slaveri åt den norska staten).”

    Ja, men du talade här ursprungligen om ”rätten till liv”. Det är ändå ytterst rätten till liv du betalar för. Poliser, försvaret och så möjligheten att kunna äta lite mer varierad mat än vad krigsransonering medger i tid av ofred. Men visst blir det problematiskt och den höga skatten förlorar sin legitimitet som i Sverige där vi inte har något försvar och knappt några poliser.

    ”Inte alls. Enligt Marxistisk teori är egendom stöld, om det inte ägs gemensamt. Jag har aldrig talat om kollektivt ägande, alltså borde det inte låta särskilt bekant.”

    Jag återgav alltså kända uppfattningar av Marx själv.

    ”Jag blir rörd av svenska nationalsången”

    Varför blir du det? För att den är bättre än ”Fångad av en Stormvind” med Carola? Eller för att det faktiskt är vår nationalsång, ehuru en påtvingad kollektivistisk norm? Det är väl faktiskt i själva verket just för att det ÄR Sveriges nationalsång som du blir rörd av den?

    ”Jag vill inte att mina privata val och tycken ska bli påtvingad lag för andra.”

    Hur ser du på hyckleri? Ska man inte leva som man lär?

    ”De flesta av de skånska bönder som du verkar vurma för ville inte alls bli svenskar.”

    För de flesta skåningar betydde skånes införlivande med Sverige att de gick från livegenskap till frihet och egen representation i ståndsriksdagen genom bondeståndet (unikt för Sverige). De fick också ett eget universitet i Lund.

    ”Din beskrivning av en Stenbock som brann för att befria de danska bönderna från de hemska danskarna stämmer alltså inte utan är historierevisionistisk.”

    Väl att märka var skåningarna INTE danskar som sedan blev svenskar, de var tidigar eett fritt folk med eget kungarike som blivit livegna under danska kronan.

    ”Fanns det inte länsherrar? Och vad skulle du säga att drotsen Bo Jonsson Grip var då?”

    Han är en mycket unik företeelse i svensk historia. Genom arv och giftermål fick han mycket stora jordegendomar, och han var så sniken att han mördade sin svåger för att ärva honom (på platsen där det skedde ligger nu Riddarholmskyrkan). Ätten Grip var en mycket inflytelserik stormannaätt under senmedeltiden, och visst hade vi flera stormannaätter som dominerade stora delar av Sveriges jord. Men det är ändå inte feodalism, det handlade om ägande och ställning i staten och INTE om självständiga länsherrar med livegna bönder under sig. Väl att märka var det aldrig ens tal om att Grip skulle bli kung av Sverige eller ens över sin egen region.

    ”DIn egendom ska bli skiljd från dig, om du inte förvaltar den på ett bra sätt.”

    Ärligt talat Calle. Vem ska avgöra det??

    ”Fast demokratier kan lätt utnyttjas till att motverka naturliga friheter och rättigheter. Här i Norge så ska de antagligen klubba igenom en anti-blasfemy lag som kommer minimera yttrandefriheten. I Tyskland är det förbjudet att vara förintelseförnekare. :(”

    Här tycker jag också att du hoppar helt i galen tunna. Demokratin måste skydda sig själv för att kunna bestå, så är det förstås, men en diktatur innebär aldrig större friheter och rättigheter – det har jag t.o.m. uppfattat varit din invändning mot monarki. Vad gäller förintelseförnekandet så kan jag för min del inte förstå att det är OK att förneka kommunismens förintelse av ca 90 miljoner människor – att ifrågasätta Gulag är väl minst lika allvarligt som att ifrågasätta Treblinka, och borde inte tillåtas just i demokratins namn (den måste skydda sig för att kunna bestå).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,284 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar