Elise Claeson identifierar sig som konservativ

Elise Claeson

Nej men oj! Hur kan detta ha gått oss förbi? T&F:s skribenter har haft rätt mycket internt fokus de senaste veckorna i och med vår förstakvartals-utvärdering. Men under tiden har Elise Claeson ”kommit ut” (som det numera heter) som konservativ. I en ledarkolumn den 2 februari beskriver hon den stora händelsen som hade sin avgörande upptakt inte i intervjun med henne om den nya konservatismen i Dagens Arena nr 5 2008 (socialdemokratin utsåg i höstas två SvD-skribenter till konservativa utan att dessa själva definierade sig som konservativa: först Göran Skytte och sedan Elise Claeson), utan nu för en månad sedan i samband med ett föredrag för en skolklass. Där presenterades hon som ”värdekonservativ” och fann sig själv inte ha några invändningar. Nu talar hon om sig själv i termer av ”konservatism” och ”nykonservatism”.

Nykonservatismen i detta sammanhang förstås som den där typen av konservatism som är både modern och på modet, och som handlar om ”hemåt, inåt, bakåt” företrädd av kvinna i pennkjol och högklackat. Detta, slår Claeson fast med emfas, i kontrast till den gamla konservatismen – den där förlegade ni vet, som typ handlar om familjevärden, decentralisering och tillbakablick och som företrätts av man i tweedkavaj och fluga. Förnyelsemomentet i sammanhanget är uppenbart. Eller?

Vad gäller klädkod, som Claeson tydligen fäster avseende vid, måste man väl ändå säga att gradskillnaden är hårfin mellan pennkjol/högklackat och tweed/fluga – bägge är ju ägnat att sända signaler om personlig smak för det klassiska borgerliga. Och vem är det egentligen hon vänder sig emot med denna beskrivning? Är det Johan Hakelius? I den anglofila kretsen kring den välbekanta punschdoftande studentföreningen Heimdal i Uppsala har jag stött på en och annan fluga genom åren, men aldrig tweed. Att döma av Claesons synbarligen positiva omdöme om toryledaren David Cameron är det i alla fall inte kretsen kring denne som hon avser. Samma positiva omdöme ger hon om Margaret Thatcher, men det lär väl i och för sig bara ha varit när järnladyn var i sportartagen som hon omgavs av tweedkavajer… Claeson har förstås rätt i sin poäng att det är ett misstag att profilera konservatismen genom att klä sig kufigt, vilket onekligen görs i en krets på Föreningen Heimdal i Uppsala. Men detta är förvisso en lokal företeelse i den gamla studentstaden Uppsala som mer hänger samman med det klassiska studentlivet än med konservatismen – de flesta som klär sig ”kufigt gammaldags” i Uppsala har aldrig satt sin fot på Heimdal.

Vad Claeson menar är naturligtvis dels att man måste se till värdegrunden, och dels att man ska undvika sådant som hindrar andra från att se till värdegrunden. Jag kunde inte hålla med mer, men vill ändå påpeka att även om hon gör en viktig poäng så är den framför allt retorisk, mer än den är relevant för konservatismen i Sverige annat än som påpekande att svensk konservatism inte är liktydigt med 5-6 personer i en uppsaliensisk studentförening med hundraåriga anor och en och annan kolumnist med rötter i samma akademiska tradition.

Så till det viktiga: vad lägger Claeson själv i begreppen, hur definierar hon sin egna konservativa åskådning? Handlar det om att förena Edmund Burke med moderna perspektiv, vilket ju måste anses vara själva förutsättningen för att överhuvudtaget kunna tala om sig själv som en konservativ tänkare? I artikeln hänvisar hon faktiskt till Russell Kirk, den stora förnyaren av amerikansk konservatism i riktning mot de burkeanska rötterna och bort från den tidigare förlisningen på den liberala ekonomismens hav, och hans tal om de permanenta tingen. Hon namedroppar som sagt också Thatcher och Cameron, två brittiska politiker som mer än många lyckats förnya konservativ politik och samhällsdebatt. Claeson talar om att ”bevara de basstrukturer som människan behöver för att överleva: familjen, släkten, närsamhället, traditionen, kulturen och moralen” och att det är denna idétradition hon identifierar sig med. Hon skriver också att ”konservatism handlar om folkvett, om intuitiv, nedärvd kunskap”. Den historiska erfarenheten alltså, och common sense.

Claesons paroll ”hemåt, inåt, bakåt” andas också tungt av naturliga gemenskaper, globaliseringskritik och historiemedvetenhet. Elise Claeson är lika lite som någon annan konservativ en bakåtsträvare i ordets egentliga mening, så jag kan inte tro att hennes ”bakåt” i det här sammanhanget ska förstås som reaktionär strävan. Förmodligen har hon här på samma sätt som med tweed-exemplet låtit den viktiga retoriken (det är ju snyggare om alla ändelser slutar lika) gå ut över den ideologiska stringensen. Men jag har ingen anledning att betvivla att Elise Claeson verkligen kommer att kunna göra ett betydande och ideologiskt stringent bidrag till den moderna konservativa idébildningen, när hon tar sig vidare utrymme att göra just detta. Den stora poäng hon gör förutom att vem som helst kan vara konservativ, är att man kan vara både konservativ och mot den rådande samhällsordningen – den mest avgörande insikten om den konservativa ideologins essens. Därmed råder det slutgiltigt ingen tvekan om att hon har förstått precis vad det handlar om.

Välkommen ut Elise! Vädret är fint.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

6 Responses to “Elise Claeson identifierar sig som konservativ”


  1. 1 Carl februari 13, 2009 kl. 0:22

    Ang. tweeden:

    No brown in town!

  2. 2 Carl (ej samma person som i första kommentaren) februari 13, 2009 kl. 9:35

    Jag kan förstå känslan av att bli utpekad som Claesons något krampaktiga nämnande av fluga kan ge upphov till.

    Men hon spelar också direkt på någonting som berör mig, mer i fråga om livsstil än värderingar (om dessa båda saker nu inte hör ihop, vilket de så klart gör). Är det lite ihåligt och fördomsfullt? Ja, utan tvekan. Men så är vi människor.

    Du och jag, Jakob, studerade i Uppsala ungefär samtidigt skulle jag tro. Jag rörde mig aldrig i kretsarna av konservativa kring ex. Heimdal. Jag kände mig obekväm där, på samma sätt som jag tror Claeson känner sig obekväm. Jag har aldrig haft någonting emot er, självklart inte, men ett individuellt, medvetet, politiskt ställningstagande medför också ofta att man i en sfär av sitt liv byter delar av sitt sociala umgänge. Och även om man inte gör det så påverkar andra personer som definierar sig själva som tillhörande samma politiska rörelse (eller en grupp i något annat sammanhang) ens egen identitet.

    Jag tror att vad jag försöker säga är att om man ska definiera sig själv som tillhörande en viss politisk rörelse, så måste man inte bara på ett rationellt och intuitivt sätt ta till sig rörelsens ståndpunkter, utan man måste också känna sig hem i den estetiska och den sociala världen som tillhör rörelsen.

    Om jag ska försöka mig på att analysera mig själv så tror jag idag att min ungdomliga förälskelse i i den Hayekanska liberalismen fallnade, inte på så mycket på grund av svagheten i Hayeks idéer, utan på grund av att jag fann den breda nyliberalismens företrädare svåra att identifiera mig med.

    Jag ska inte dra det här vidare. Dels därför att jag säker bara snurrar in mig mer i mina egna resonemang, man framför allt för att jag måste jobba nu.

    //Carl

  3. 3 Söderbaum februari 13, 2009 kl. 11:39

    Carl I: No need for tweed?

    Carl II: Visst finns det en subkultur bland de fleråriga medlemmarna på Heimdal där inte bara mörk kostym utan också fluga står i centrum, gärna i kombination med andra ”kufiga” attiraljer som runda glasögon, hängslen, fickur, plastrong, hatt… Objektivt sett är det nog att betrakta som en motsvarighet till vänsterns kapuschongtröjor och palestinaschalar – medan vänstern vill provocera mest av alla finns det knappast något som provocerar mer idag än att klä sig som man gör i denna krets på Heimdal. Elise Claeson, liksom du, har rätt i att denna klädkod är till för att infria fördomar, och att det sker på ett sätt som kan leda till onödigt reflexmässigt avståndstagande.

    En kort personlig betraktelse av fenomenet. Vid det första torsdagsmöte jag var på, under Niclas Thorselius ordförandeår, såg jag mitt livs första två flugor och ordföranden själv i svart tredelskostym med mörkblå slips. Jag tänkte då att jag aldrig någonsin skulle ha fluga eller runda glasögon. Men så växer det fram sakta men säkert i denna umgängeskrets, och så en dag står man där och har på sig både det ena och det andra för första gången. Det viktiga är då förstås att kunna behålla distansen till det, jag älskar fluga nuförtiden men använder det ändå bara ett par tillfällen per år.

    Elise Claeson har helt rätt i att det är ett misstag att profilera konservatismen genom att klä sig kufigt. Men Heimdal är en uppsalaförening, och Uppsala är kufarnas huvudstad – det har du säkert också märkt under dina år som uppsalastudent. De allra flesta man ser i Uppsala som klär sig på detta kufiga vis har i själva verket aldrig satt sin fot på Heimdal.

    Summa summarum: det finns svenska konservativa som klär sig kufigt, men det är en lokal företeelse i Uppsala som mer hänger samman med det klassiska studentlivet än med konservatismen.

  4. 4 Anarkokonservativ februari 13, 2009 kl. 15:50

    Jag tänkte väl det om Elise!

    Hon har ju varit i en och annan tv-soffa och svurit i kyrkan genom att förespråka kvinnors rätt att ta hand om barn och att kvinnor är bättre på detta än män och att ifrågasätta genusreligionen.

    Gällande klädstilar får väl var och en klä sig efter sin fason (jag måste bekänna att jag gillar fluga men har sedan barnaåren ej kommit ut som flugör).

  5. 5 Johan J februari 13, 2009 kl. 19:45

    Återigen en konservativ på SvD:s ledarsida. Goda nyheter:-)

  6. 6 Patrik M februari 14, 2009 kl. 23:39

    Mycket glädjande 🙂

    Jag har redan sedan tidigare stor respekt för Elise Claeson. För mig är hon en ständig påminnelse om vikten att sätta människan och hennes behov främst, inte politiska principer och system.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 956,198 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar