Dyrt familjeliv ett verktyg för vänstern

ANALYS | När man blir förälder ökar levnadsomkostnaderna dramatiskt. Varje barn kostar ca 1 miljon kr att ta hand om under uppväxttiden. Eftersom bägge föräldrarna måste jobba för att familjen ska kunna bli försörjd (det finns många familjer som inte klarar sig på två heltidsarbetande föräldrar utan ändå måste få bidrag), måste familjen ha två bilar att åka till varsitt jobb med. Bilar är dyra att köpa, drivmedlet är dyrast i världen och bilförsäkringar kostar så mycket att bilens rörliga kostnader alltid utgör de största löpande utgifterna för varje familj.

Individualister och frihetstörstande liberaler har en tendens att vilja undvika denna situation (jfr t.ex. detta). Detta vet socialisterna, som nöjt kan konstatera år efter år att antalet barn är färre i frisinnade familjer än i socialistiska. Socialisterna njuter också fulla drag av ett fördelningssystem där en direktör med 60,000 kr/mån har mindre pengar över än en byggarbetare med samma lön men inte alls samma krav på sig att t.ex. köra ”ståndsmässig” bil och hålla sig med en fräsch ”representativ” garderob. Rödingar har det bra i vårt land, och så länge de har det bra och är i majoritet så sitter vi andra fast i skruvstädet, samtidigt som allt ont i samhället skylls på oss för att vi är motvals. Men blåingar har en tendens att inte vilja ömka sig själva för sin livssituation, så vi sitter vackert kvar i skruvstädet, och många gör allt de kan för att passa in så att det slipper verka som att de sticker ut.

Men åter till huvudspåret, om hur dyrt det är med familj. I många västerländska länder, t.ex. Tyskland, får nyblivna föräldrar en rejäl löneökning. Det kallar jag en familjevänlig inställning! I Sverige skulle det kallas för diskriminering. Här talas istället om problemet med att män har något bättre löneutveckling än kvinnor efter att de blivit föräldrar. Vilket hänger samman med att kvinnor (mödrar!) fortsätter att chockera genusteoretiker, feminister och jämställdhetsivrare med att stanna hemma mer med barnen i genomsnitt än vad män (fäder!) gör.

I Sverige gör man överhuvudtaget ingen skillnad på föräldrar och ensamstående – alla är män och kvinnor, eller rättare: individer utan olikheter. Eller rättare ändå: vi är alla produktionsenheter, och vill vi utsätta arbetsmarknaden med att bilda familj så är det var och ens eget problem – inte statens och inte samhällets. Särskilt tjänstemän inom den privata sektorn måste vara ”problemmedvetna” i detta avseende, men lagstiftaren har faktiskt rått bot på att kvinnor i ålder att kunna bli/vilja bli mödrar inte ska ha samma chanser att få jobb trots att ”naturlagen” är sådan att när kvinnor fött barn är de borta något år från arbetet (för att återhämta sig själva och mata spädbarnet), men kostar lika mycket som en annan anställd som är på plats och producerar. Eftersom löneutvecklingen är delvis individuell leder detta förstås, i kombination med att mödrar nästan alltid stannar hemma längre med barnen än fäder, till att män har något bättre löneutveckling än kvinnor efter att de blivit föräldrar.

Men socialisternas strävan är att hämma löneutvecklingen totalt sett, och inte att befrämja familjebildning. Alla ska helst tjäna lika mycket oavsett om de arbetar eller inte, men ”borgarna” får gärna ha det sämre ställt. Idén om kamp mellan samhällsgrupper måste leva vidare och ”det borgerliga horhuset” (Karl Marx syn på familjen) ska krossas. Alla medel är tillåtna för att göra samtliga medborgare till jämlika och utbytbara produktionsenheter i den socialistiska staten.

Jakob E:son Söderbaum

2 Responses to “Dyrt familjeliv ett verktyg för vänstern”


  1. 1 Anarkokonservativ februari 13, 2009 kl. 19:56

    Svensk familjedebatt är verkligen en ankdamm där bara de politiskt korrekta får tillträde till medierna för att rapa upp samma gamla klyschor om jämställdhet – som folk fortsätter att i hög grad strunta i. Då säger etablissemanget att ”det finns mycket kvar att göra”.

    Dessutom är det till 99% bara i stockholmsområdet boendes medelklass som får säga sitt. En oerhört snäv nischning som det sällan hörs kritik kring.

    Tänk om våra medier vore fyllda av reportage om hur man stödjer familjer i Tyskland. Där vet man att DDR:s familjepolitik var som dagens svenska – men tack och lov föll den med muren.

    Den svenska familjepolitiken går ut på att atomisera människor till förmån för tillväxtmaskineriet som kan generera mer skattekraft som kan generera mer bidragsreformer som behöver mer arbetskraft … i evighet amen!

  2. 2 JagLever mars 13, 2009 kl. 11:41

    Ni har rätt båda två!
    Det är precis som ni säger!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,284 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar