What Would Gunnar Unger Think?

När den aktuella politiska debatten spårar ur i kulturradikala floskler är det alltid skönt att luta sig tillbaka med Gunnar Ungers skriverier. Gunnar Unger var under 50- och 60-talet en konservativ medarbetare på Svenska Dagbladet där han blev känd för sina egenartade politiska kåserier. Mest kända är kanske kåserierna om Onkel Heliogabalus, en fiktiv äldre, måttligt reaktionär och något kufisk herre som i en dialog med sin unga och moderna brorson ger knivskarp och kulturkonservativ kritik mot det moderna samhället. Gunnar Ungers underbara skriverier väcker känslor än i våra dagar. Det var bara något halvår sedan DN upplät plats i sin vedervärdiga kulturbilaga åt att förlöjliga och håna den gode Unger.

1964 gavs det ut en samanställning av Onkel H:s tyckande i bokform, på Bo Cavefors förlag. Boken bär titeln ”Onkel H:s hädelser – en konservativ stridsskrift” och går fortfarande att få tag på i antikvariat. Den är uppbyggd så att man i kapitelindelningen kan söka efter ämnen och på så sätt med en gång få konservativa insikter om det ämnet man söker.

Efter att ha fått ett sms med inehållet ” WWGUT – What Would Gunnar Unger Think?” av en konservativ kamrat med anledning av den aktuella debatten om monarki och Daniel Westling slog jag åter upp den konservativa stridsskriften för att se vad Gunnar Unger hade att säga. Nu slapp Gunnar Unger uppleva det som föranlett den aktuella debatten, men Unger hade starka och välkända åsikter om monarkin i allmänhet.

Nedan har jag skrivit av vad Onkel Heliogabalus(det vill säga Gunnar Unger själv) hade för synpunkter när hans brorson hade mage att ifrågasätta monarkin.

– Varför ska vi egentligen ha monarki här i landet? Sade jag liksom i förbigående, men säker på effekten.
Onkel H. lät Spectator falla och var nära på att tappa cigarren.
– Är du alldeles rysk, pojke? Fräste den faslige åldringen.
– Inte mer än Dagens Nyhter, svarade jag och försökte låta så förnärmad som omständigheterna medgav.
– Det är alldeles tillräckligt i det här fallet sade onkel H. ironiskt. DN fortsätter att i ledarspalten försöka neutralisera verkningarna av den rojalistiska propaganda som bedrivs i nyhetsspalterna. Huvudsaken är väl att tidningen får ge prov på ett sant liberalt sinnelag genom att samtidigt tillgodose två sinsemellan stridande riktningars önskemål. I det avseendet praktiserar den troget folkpartiets program, som ju är utformat med tanke på att anhängare av diametralt motsatta åsikter ska kunna enas kring den ideella målsättningen att göra hr Ohlin [folkpartiets partiordförande 1944–1967, min anm.] till statsminister – eller om det inte går, åtminstone hjälpa till att bibehålla hr Erlander vid makten!
– Det var inte om den stackars misskände Ohlin vi skulle tala nu, sade jag skyndsamt. Onkel är alltså rojalist?
– Legitimist, rättade onkel H. med en fin betoning.
Jag tappade hakan. – Legitimist upprepade jag förvirrad och trodde mig först försatt tillbaka till Wienkongressens dagar.
– Ja, naturligtvis, sade onkel H. otåligt. Anhängare till huset Vasa.
– Huset Vasa!? Är det mot den siste ärorike Vasakungen, Carl XIII, som onkel känner sig huld och trogen? sade jag med vad jag hoppades lät som ett hånskratt.
– Dumheter. Tror du jag skulle vara en anhängare av den skurken, som svek sin bror, beskyddade Reuterholm, förrådde sin brorson och anstiftade Fersenska mordet? Nej du! Jag är givetvis gustavian, dvs. anhängare av Gusaf III . . .
– Grundare av de fosterländska musernas tempel! deklamerade jag.
– Just det. Det är inte mitt fel att de idioterna rivit ner de. Alltså av Gustaf III hans olycklige men aktningsvärde son och dennes ättlingar.
– Men de finns väl inga längre?
– Inte det? Den mest närstående råkar sitta på Sveriges tron. Din okunnighet är häpnadsveckande. Det vet väl alla människor att Gusaf VI Adolfs morfars mor var dotter till Gustaf IV Adolf.
– Inte riktigt alla, svarade jag matt.
– De föregående Bernadotterna har jag betraktat såsom usurpatorer på Sveriges tron. Men den nuvarande kan jag helt acceptera!

– Men varför ska vi över huvud taget ha en kung?
– Varför inte? Kungadömen har funnits i 10.000 år, republiker bortsett från Amerika och antiken har praktiskt taget endast existerat de senaste 50 åren. Och tycket du det varit mänsklighetens lyckligaste epok?
– Den långa tidens legitimation, precis som onkels lärofader Burke! sade jag med en suck.

Besök antikvariat.net och beställ Onkel H:s hädelser av Gunnar Unger om du vill läsa klart denna artikel och dessutom få njuta av många andra liknande artiklar.

Dag Elfström

2 Responses to “What Would Gunnar Unger Think?”


  1. 1 Joakim Larsson mars 1, 2009 kl. 17:17

    Nog är det väl ändå Carl XIII som avses i citatet, inte Carl XII? Eller står det verkligen Carl XII i originalet?

  2. 2 dagelf mars 1, 2009 kl. 19:16

    Givetvis. Blir lätt fel när man skriver av ett längre stycke text.

    Tack för att uppmärksammade felet. Nu är det ändrat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar