Forsatt urdålig studentpolitik i Sverige

Artikelförfattaren poserar med Jaws och Mini-Me i vinterstudentmössa respektive vanlig studentmössa, efter att under en lunch med dem ha berättat om Uppsalas studenttraditioner. På bilden även Henrik S. Järrel och Michaël Lehman.

Det har tagit några dagar för mig att lugna ner min furiösa ilska över ett så uselt förslag som Alliansregeringens Studiesociala kommités förväntade slutbetänkande, tidigare kommenterat här av Daniel Bergström. Oftast när jag blir så här arg vill jag bara glömma det och ägna mig åt roligare saker, som t.ex. Heidenstam eller Burke, som båda ligger på nattduksbordet. Anledningen att jag inte vill bortse från det i detta fall är att det fortfarande är en månad kvar till dess att kommiténs slutgiltiga förslag ligger på statsministerns bord redo att bli verklighet. Det finns alltså en teoretisk chans att ett blogginlägg av mig väcker intresse någonstans, och så blir det en snöbollseffekt av min lilla snöflinga (man vill ju gärna tro det i alla fall i sådana här lägen).

OK, håll i er. Utbrottet börjar här:

* Studiemedlet ska alltså höjas med 500 kr/mån. Det är ingen höjning, det är en inflationsjustering. Svenska studenter lever alltjämt klart under existensminimum, och det på LÅNADE pengar. Existensminimum med svenska mått mätt är alltså 4,500 kr i månaden efter att fasta kostnader är betalda, däribland hyra. För Sveriges studenter är detta en förespegling om ett liv i lyx, studenter är oerhört mycket fattigare än så. Givet genomsnittshyror i Sverige måste studiemedlen höjas med minst 900 kr/mån för att inte studenterna ska gå back ekonomiskt, har Sveriges Förenade Studentkårer räknat ut.

* Man höjer fribeloppet till 65,000 kr/termin, d.v.s. det blir tillåtet att tjäna lite mer än förut innan studiebidraget sänks – studielånet får man dock behålla oförändrat om man vill. Visst är det en förbättring mot tidigare, och detta är förvisso det bästa i hela förslaget, men att överhuvudtaget inom en borgerlig regering diskutera hur mycket man får tjäna vid sidan om heltidsstudier är ganska märkligt. I Österrike har studenterna STUDIELÖN eftersom staten vet att man får tillbaka så mycket mer både i form av skatt och ekonomisk tillväxt från utbildade medborgare.

Problemet för svenska studenter är att studiemedlen (lån + bidrag) är så förfärligt låga att de allra flesta inte klarar av att överleva på bara studiemedlen, så de MÅSTE ha ett jobb vid sidan om. Nästan hälften av alla svenska studenter idag, enligt Högskoleverket, jobbar extra vid sidan om heltidsstudierna.

Det är naturligtvis detta som är huvudskälet till att det tar längre tid än 4 1/2 år att klara en utbildning på 4 1/2 år. De allra flesta tycker trots allt inte att det är värt att läsa en eller flera extra terminer till priset av 35,000 kr i lån samt säg 120,000 kr i utebliven alternativinkomst under ett halvår (givet en månadslön på ca 20,000 kr för ett okvalificerat jobb). Att man får förlorade år av pension är också ett bekymmer, som jag dock tror att de flesta inte tänker på när de studerar. Men nu ska man piska studenterna att inte studera alltför länge:

* Man sänker tidsgränsen för hur länge man får uppbära studiemedel, från dagens 6 år till 4 år. Till saken hör för det första att en mycket stor andel högre utbildningar är på 4 1/2 år, t.ex. juristprogrammet, ekonomprogrammet och sjuksköterskeprogrammet. Många utbildningar är ännu längre, t.ex. läkarprogrammet och teologprogrammet. För det andra tar det i genomsnitt 6 år att klara en utbildning på 4 1/2 år. Hur det nu hänger samman, tar det i genomsnitt 7 år att klara en utbildning på 3 år. Det hör alltså till rena undantagsfall att någon student klarar en magisterutbildning (minst 4 år) på utsatt tid. Högskoleminister Lars Leijonborg (fp) är tydligen socionom. En 3 1/2-årig utbildning. Ser han inte längre än sin egen näsa eller?

Tro mig, man behöver tid på sig på universitetet. Varenda student skulle behöva inleda sina studier med att läsa någonting helt annat än vad han/hon förväntar sig jobba med i framtiden – givetvis ett val efter eget hjärta. På det viset har man det perspektiv som behövs för att ge sig i kast med den utbildning som ska bli ens yrkesliv, man förstår sig själv som studerande och ”hur det ska kännas”.

Möjligheten att studera avgörs helt enkelt av hur lätt det är att få ekonomin att gå ihop, om inte genom extraknäck så genom snälla föräldrar. Och sänker man tiden för hur länge man kan få de extremt låga studiemedlen, så ändras ingenting därvidlag – det leder bara till större behov av extraknäck eller snälla föräldrar.

Den största nackdelen med att ha EU:s mest outbildade parlament – som Sveriges Riksdag brukar rankas som – är uppenbarligen att ingen som kan åstadkomma en förändring i studenternas ohållbart fattiga livssituation fattar vilka inhumana uppoffringar det innebär att läsa på universitet och högskola. Studiemedlen måste räcka till för att man ska kunna leva åtminstone på existensminimum medan man studerar heltid. Höj bidragsdelen av studiemedlet till 4,500 kr/mån och ha kvar lånedelen oförändrad. Eller tillåt längre studietider!

Avslutningsvis vill jag också peka på ett faktum som ytterligare katalyserar studenternas fattigdom. Att studenter har så dåligt med pengar som de har, leder till att man vid terminens början inte kan köpa billiga storförpackningar med mat som sedan räcker länge. Man måste ständigt köpa småförpackningar, och betalar därmed de högsta matpriserna i landet – en kokt potatis med biff och pulversås hos en student är oerhört mycket dyrare redan i inköpspriset än vad det är för en aldrig så lågavlönad arbetare, och betraktas rentutav som att man lyxar till det.

Det är bara tragiskt att Sveriges studenter, rikets ryggrad och framtidsskapare, måste hälsa ett sådant här besked med glädje.

Jakob E:son Söderbaum

4 Responses to “Forsatt urdålig studentpolitik i Sverige”


  1. 1 minutz3 mars 1, 2009 kl. 13:39

    Det här är nog det bästa jag läst från dig, Söderbaum.
    Det enda jag inte riktigt håller med om är väl fribeloppet.
    Staten bör ju faktiskt kunna beskatta folk om de tjänar såpass gott, och också sänka studiemedlen då också, det lönar sig ändå att arbeta om man nu kan, orkar och vill. Precis som flera andra debattörer talat om så finns det annars en stor chans att bara de über-intelligenta eller de som har en mycket bra hemmamiljö som stödjer högre utbildning har möjlighet till detta.

    De starkare har helt enkelt en humanistisk plikt att på olika sätt hjälpa de svagare.

  2. 2 Daniel Bergström mars 1, 2009 kl. 14:07

    Jag håller med dig Jakob, och jag tror att vi har ungefär samma uppfattning även om du anlägger en något skarpare ton😉 Men jag skulle gärna vilja höra några ord om hur du ställer dig till principfrågan att högre studier bekostas av statliga bidrag, lite kopplat till din kommenatr om österrikisk studielön? Min största invändning mot bidrag (i alla fomer) är att de passiviserar och beroendegör individen. Jag vill inte känna att jag står i skuld till staten, för då hamnar man i det socialistiska samhällets onda cirkel; om man inte kan leva utan olika former av bidrag är det också omoraliskt att inte fullt ut vilja bidra med skatt osv. Om jag inte minns fel talade du en hel del om detta i din egen bok.

    Min enda egentliga kommentar rör höjningen av studiemedlet. Som jag har uppfattat det har studiemedlet höjts med 400 kr från och med årsskiftet till följd av uppskrivning av konsumentprisindex, då studiemedlet motsvarar en bestämd andel av ett prisbasbelopp. En infaltionsjustering som du skriver. Men jag har uppfattat det som om kommitténs förslag till höjning av studiemedlet med 500 kr är ett separat beslut, och således utgör en realökning av studiemedlet. Summa summarum, en ökning på 900 kr, varav 500 kr i realökning. Men jag kan ha fel.

  3. 3 Anarkokonservativ mars 1, 2009 kl. 18:27

    Bra Söderbaum!

    Jag tycker studielön borde införas, t ex om man klarar sina poäng får man sin studielön fortsatt nästa termin. I Danmark har de ett liknande system tror jag.

    Dessutom kommer detta göra att studenter från arbetarhem sannolikt ökar då undersökningar visat att det är just att låna till sin försörjning under studietiden som gör att man inte går vidare medans de bemedlade få sina försörjning av mamma och pappa. (Tyvärr är det en icke-fråga angående snedrekrytering till arbetar- och hantverkarkaryrken – knappast någon kommer från hem med studievana eller från medelklass och uppåt, de s k arbetarpartierna tiger i frågan, något för konservativa att ta up då kanske?)

    Vafalls! En konservativ som bryr sig om klassfrågor? Ja, i denna aspekt är jag något radikalkonservativ samt att en konservativ alltid ser till allas bästa för hela samhällets bästa.

  4. 4 Giulia G.M. mars 2, 2009 kl. 22:34

    Jag tycker att grundproblemet är utblidningsinflationen. Förr i tiden var det relativt få jobb som krävde en högre utbildning, medan nu behöver man en sådan utbildning t.o.m. för att kunna jobba som kontorist! Snart också som pizzabagare?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar