Per Dahl intervjuar Roland PM

Roland Poirier Martinsson. Modern rebell.

För en månad sedan (29 januari) intevjuades Roland Poirier Martinsson av Per Dahl för Barometerns webbradio (lyssna här). Poirier Martinsson ger en bra, sammanfattande och lättbegriplig bild av konservatismens grundprinciper, i kontrast till den reaktionära inställningen till samhälle och utveckling ”ingenting lärt och ingenting glömt”. Han ger också perspektiv på vad amerikansk konservatism kan tillföra svensk samhällsdebatt. I USA är det låg- och medelinkomsttagare snarare än höginkomsttagare som är konservativa, vilket åtminstone bland många svenskar uppfattas som motsatsen till hur det är i Sverige.

I anknytning till det sistnämnda tar Dahl upp de tre högre stånden i det gamla ståndssamhället, och återknyter till detta i presentationstexten på Barometerns hemsida på ett sätt som inte alls ger någon rättvisande bild åt vad som sägs i den inspelade intervjun. Men i det följande tänkte jag inte ägna mig åt just den saken, utan snarare åt påståendet som sådant som för all del låter höra om sig av och till:


    ”Samtidigt konstaterar han att äldre tidens svenska konservatism ofta hade sin bas i de tre högre stånden: adel, präster och borgare. Därmed har den föga att ge för dagens breda medborgargrupper.”

Jag vill genast opponera mig mot att överhuvudtaget ge sken av någonting sådant. Att säga att den svenska konservatismen traditionellt har varit adelns, prästernas och borgarnas – d.v.s. de besuttnas – ideologi leder naturligtvis obönhörligt till slutsatsen att konservatismen verkligen är förlegad idag för att vi har ett samhälle där ”folket” har tagit över efter ”de besuttna” i styrandet av landet. Det är ett tankefel som man inte får göra, och en populär missuppfattning som man inte ska bekräfta, både för att det leder till fel associationer och för att det är fel i sak.

Per Dahl. Gammal legend.

I det europeiska perspektivet fanns det endast tre stånd: adel, präster och borgare. Alla som inte hörde till dessa var ”ståndslösa”. I Sverige hade vi, helt unikt, fyra stånd som var för sig ägde representation i riksstyrelsen: adel, präster, borgare och bönder. Man kan absolut inte bortse ifrån att konservatismen med sitt traditionella vaktslående om nationell självständighet och bönderna som nationens ryggrad, också är böndernas ideologi. Man kan inte bortse från det i Europa, och absolut varken i USA eller i Sverige som ju är vad Dahl faktiskt talar om ovan.

Däremot är konservatismen traditionellt inte industriarbetarnas ideologi. Landsbygdens avfolkande och proletariseringen i de moraluppluckrande storstadsmiljöerna har konservatismen alltid vänt sig emot. Det som därmed återstår av påståendet i citatet ovan är då framför allt att konservatismen är för ett hierarkiskt samhälle; att vi inte är emot vare sig ärvd makt, kyrka och marknadsekonomi; och att i industriernas och proletariatets tidsålder representerar konservatismen värden som förr i tiden stod högre i kurs i samhället. Det är i och för sig också så, att ståndssamhällets indelning givet sin ganska annorlunda epok representerar en bestämd ståndpunkt som ända in i vår tid varit fundamental för konservatismen – nämligen att var och en medborgare bör stå på egna ben.

Detta betyder inte alls att konservatismen skulle vara förlegad, och i ljuset av det ovan sagda framstår även den slutsatsen som mycket logisk. Konservatismen har aldrig varit förlegad, och kommer med sin värdebas i historiemedvetenheten och självständigheten aldrig att kunna bli förlegad. Konservatismen representerar inte ett föråldrat samhälle, och inte heller önskemålet om en återgång till forna tider. Konservatismen representerar minnet av och förespråkandet av sådant som verkligen har visat sig fungera bättre, med det personliga ansvarstagandet i centrum.

Konservatismen är alltid modern. Men den är inte modernistisk. Och den betydelsefulla skillnaden lyckas Roland Poirier Martinsson tydliggöra både i det här webbradioinslaget och i sin allmänna opinionsbildande gärning.

Jakob E:son Söderbaum

12 Responses to “Per Dahl intervjuar Roland PM”


  1. 1 Jonas mars 3, 2009 kl. 1:20

    Återigen jämnförelser med Amerikansk konservatism och så får europeisk tradition stå till sidan för den Amerikanska…

    Bra då att vissa reagerar och skriver en bra artikel som väger upp med bra svar..

    Mvh

  2. 2 Populisten mars 3, 2009 kl. 19:02

    Om man ser tillbaka i historien och försöker ideologisera förideologisk politik gör man antagligen ett misstag, men jag tar den risken. Under frihetstiden hade vi ju i huvudsak två ”partier”, hattar och mössor. Personer som definierade sig som det ena eller det andra fanns väl i alla stånden, men om jag förstått rätt så var tonvikten åt adelshållet hos hattarna och tonvikten mot bönderna hos mössorna. Politiken då? Jo hattarna var expansiva och äventyrliga vilket bl.a. ledde till att de kastade in nationen i ett helt onödigt och oerhört illa genomfört krig mot Ryssland. Mössorna i sin tur verkar ha varit betydligt mer jordnära och försiktiga. Som sagt är det farligt med ideologiska etiketter på företeelser som är äldre än ideologierna, men ska några kallas konservativa här är det väl mössorna, som ju var bondedominerade.

    Kan det vara så att det finns småfolkskonservativa idéströmmningar att hämta här för en svensk konservatism som söker inhemska rötter?

  3. 3 Söderbaum mars 3, 2009 kl. 19:39

    Populisten: Ja, det är helt korrekt att Mössorna är att betrakta som ett konservativt parti, och Hattarna som ett liberalt.

    ”Kan det vara så att det finns småfolkskonservativa idéströmmningar att hämta här för en svensk konservatism som söker inhemska rötter?”

    Absolut. Centerpartiets kärnväljare har också historiskt varit ganska konservativa.

  4. 4 Carl Teglund mars 4, 2009 kl. 16:23

    ”Landsbygdens avfolkande och proletariseringen i de moraluppluckrande storstadsmiljöerna har konservatismen alltid vänt sig emot.”

    Det är helt sant. Jag brukar se JRR Tolkien som den person som bäst exemplifierar konservatismen, med hans drömska idyllianiserande av den engelska pre-industriella landsbygden. En värld där inga järnvägar ångade ut avgaser i skogen och man satt på en hökulle och rökte piptobak medan man tittade på solen som gick ned över nejden. Eller nått. Hur som helst så beskrivs hans ogillande av den engelska idustrialiseringen ganska väl i Sagan om Ringen där Mordor med deras industriella värld ställs i skarp kontrast till det bonnska samhället i Fylke.

  5. 5 Michaël Lehman mars 5, 2009 kl. 17:06

    Om konservatismen aldrig har varit eller aldrig kommer att bliva förlegad, så kan den heller aldrig ha varit eller komma att bliva modern. Vad som är modernt är nämligen i likhet med det förlegade bundet till tid och rum. En modern konservatism skulle ju i så fall bara vara att vara progressiv litet långsammare än alla andra och litet efter alla andra. Däremot är konservatismen och dess eviga värden tidlösa och universella. Men det är en annan sak. När jag hörer ordet ‘modern’, osäkrar jag min revolver (eller snarare drager min sabel).

  6. 6 Carl Teglund mars 5, 2009 kl. 17:15

    Det var inte bättre förr, det är bättre nu och det kommer bli ännu bättre framöver.
    Finns egentligen inget att debattera då statistiken som finns för att stödja mitt påstående är överväldigande …

  7. 7 Michaël Lehman mars 5, 2009 kl. 17:17

    Nix. Du har fel. Medelst statistik kan man »bevisa» precis vad som helst. Historiska fakta is the shit!

  8. 8 essenonvideri mars 5, 2009 kl. 17:49

    ”Det var inte bättre förr, det är bättre nu och det kommer bli ännu bättre framöver.”

    Nej, nej! Det var bättre förr, ju förr desto bättre😉

    Skämt åsido, så är ju ditt uttalande meningslöst. Det förutsätter att man först är ense om en definition på vad som är ”bättre” och vad som är ”sämre”, och vilka kriterier som är viktiga eller oviktiga att ta hänsyn till.

    Än mer meningslös blir spådomen om framtiden. Vilken statistik har du som stöd för den prognosen?

  9. 9 Michaël Lehman mars 5, 2009 kl. 18:06

    Man skulle ju kunna tänka sig, att en historiematerialist (sc. marxist) betraktar historien som en deterministisk rörelse från det dåliga och primitiva barbariet mot den fina och moderna framtiden, och givet den redan förlupna historiska utvecklingen från dåligt till bättre, drager den deterministiske marxisten slutsatsen, att det bara kommer att bli »bättre och bättre dag för dag…». Själv sjunger jag hellre med i en annan av Ernst Rolfs kupletter, som går något stil med »det var mycket bättre som det var en gång för länge, länge, länge se’n» (om någon vet kuplettens titel och text, får man gärna meddela mig).

  10. 10 Populisten mars 5, 2009 kl. 19:45

    Somligt var bättre förr, mycket var också sämre förr. Konservatismen strävar dock inte bakåt mot det som varit, men till skillnad mot de radikala ideologierna så lever den inte i skuggan av framtiden heller. Vi lever inte i dåtiden. Vi lever inte i framtiden. Vi lever här och nu.

  11. 11 Michaël Lehman mars 5, 2009 kl. 20:07

    Problemet med, att i dagens Sverige icke sträva bakåt är, att man då accepterar det socialistiska projektet, men månne litet långsammare än alla andra. Sådan slow socialdemocracy betackar jag mig för!

  12. 12 Söderbaum mars 5, 2009 kl. 21:07

    Poängen med att vara konservativ är naturligtvis inte att acceptera det som är bara för att det är.

    Är det som är inte förenligt med konservativa kärnvärden som familj, frihet, fosterland så är det helt enkelt inte det.

    Man måste vara blind, döv och ha extremt dåligt minne för att inte inse att det har funnits företeelser som var bättre förr. Det betyder inte att allt var bättre förr. Men vi måste alltid ha historien med oss om vi ska kunna bygga oss en bättre framtid.

    Vi måste kunna vara beredda att säga ”detta var inte särskilt lyckat, låt oss ta ett steg tillbaka och fortsätta utvecklingen därifrån”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar