Jakten på den perfekta människan

Läser i Svenska Dagbladet om familjen Timoney-Ringström som har en flicka med downsyndrom. De berättar i intervjun om deras kamp mot läkare och barnavårdsinstanser. Om hur all framtida fosterdiagnostik automatiskt ställdes in när beskedet om att deras barn hade en extra kromosom kom då läkarna inte ville att de skulle få en relation till sitt barn. Alla antog ändå att de skulle göra abort. De berättar om hur läkarna ville hjälpa dem att fylla i ansökan till socialstyrelsen om att göra en sen abort(vilket krävs i Sverige för att genomföra abort efter vecka 22). Och när de klargjorde sitt beslut att behålla barnet möttes de övertalningsförsök om att göra abort.

Sådant här gör mig verkligen förbannad. Jag kan ha viss förståelse för föräldrar som vill göra abort efter besked om barn med sjukdomar, men det kan aldrig accepteras att det skapas ett klimat där de förväntas göra det. Ett klimat där sjukvården argumenterar om varför föräldrarna borde släcka ett liv.

Må detta vansinne få ett slut.

Läs också:

Dag Elfström

21 Responses to “Jakten på den perfekta människan”


  1. 1 Karin M mars 3, 2009 kl. 9:40

    Jag håller med dig Dag, blir också arg! Ibland tror jag folk glömmer att varje barn är en gåva.

  2. 2 Lovisa mars 3, 2009 kl. 14:41

    Jag håller med dig om att det inte får skapas ett klimat där man förväntas göra abort för att man upptäckt att barnet är sjukt. Men, då får det inte heller skapas ett klimat där det förväntas att jag vill föda ett sjukt barn – för att alla barn skulle vara ”en gåva”. Visst, för mig personligen, mitt barn som mitt barn, klart det är en gåva i sig och att jag älskar det. Men det är obehagligt när jag vet att om jag uttalar min känsla och åsikt kring handikappade barn – att om jag får reda på att mitt barn är sjukt, på vilket sätt som helst, och att det fortfarande finns ”tid för abort” och jag väljer att göra det, per automatik ses som omänsklig, hemsk och allt möjligt… Varför skulle jag vilja föda ett sjukt barn?! Varför skulle någon vilja födas sjuk?!

    Det är väl mitt ansvar om jag nu har blivit gravid att inte försätta mitt barn i situationer som är svåra och ja, jag vet inte vad jag ska använda för ord. Därför skulle jag låta bli att sätta det till livet alls, så slipper både barnet, jag och samhället en himla massa problem. Att sätta ut det till vargen är ju numera brottsligt.

    Det är ungefär som att jag inte förstår folk som adopterar barn, särskilt inte utländska. Varför försätta ett barn i en situation du inte vet hur den kommer att utvecklas, men där du däremot vet att barnet inte har riktigt samma förutsättningar som de flesta andra barn i samma samhälle (dvs. inte vita, inte bor med biologiska föräldrar). Det är ju fakta att många utlandsadopterade mår fruktansvärt dåligt, pga hudfärgsmobbing, adoptionsmobbing, rotlöshet, undrar om varför de inte dög från börjar etc etc. Hur kan man vilja utsätta någon för det?!

    Hur kan man vidare som homosexuell adoptera/insemineras barn – försätta någon annans barn i en situation som inte är så nära normen som möjligt?! Vem vet hur det barnet kommer att reagera, när de får reda på att det är adopterat, och därmed alla ovanstående ev. problem och dessutom av homosexuella, dvs poängen att hjälpa och erbjuda ett övergivet barn det närmsta en normal familjesituation som möjligt, utöver att bo hos sina biologiska föräldrar, går ju helt förlorad.

    Och hur kan man som ensamstående förälder adoptera/insemineras?! Hur kan man från början försätta sitt barn i en situation med bara en förälder, när vi alla vet att barn mår bäst av två, och då en mor och en far?! Och att överhuvudtaget ”skaffa barn” ihop med en man jag aldrig träffat och därför inte instinktivt kunnat bedöma som en god människa och genbärare övergår helt mitt förstånd.

    Och ja, mängder av barn befinner sig i de två sista situationerna på helt naturlig väg – och det är inget man kan förhindra – men hur kan man medvetet experimentera med en annan människa så när man kan välja att inte göra det?!

    Nix, hade jag inte slutligen blivit gravid på helt naturlig väg med en man jag har ett förhållande med hade det fått vara. Ett indiskt gatubarn mår nog bäst där han är i längden. Eller kanske inte. Men varför chansa?!

  3. 3 belinda mars 3, 2009 kl. 15:32

    Lovisa:det du säger är att det är bättre att barnet ska dödas än att det får födas. Dina argument är enbart egoistiska, varför skulle JAG vilja föda ett sjukt barn skriver du? Vart går gränsen för sjukt då? handlar det om enbart Downs Syndrom eller är det också då barn som kan ha anlag för till exmepelvis epilepsi? Det du gör är att döma ut barnet på förhand, du edömer det till att det inte får ett värdigt liv pga sin sjukdom. Men det är inte barnet i sig det är fel på utan det är samhällsnormerna som inte accepterar ett barn som inte passar in i normen av vad samhället ser som ”perfekt”. om vi ändrar samhällsnormerna och attityderna hos folk som du kunde vi få ett lite mer människovänligt och livsbejakande Sverige.

  4. 4 Lovisa mars 3, 2009 kl. 16:52

    Det är väl skillnad på att konstatera att ett barn kommer att födas med downs syndrom än att känna till att ett barn har anlag för, dvs eventuellt kommer att uppleva epilepsi. Jag pratar naturligtvis om sjukdomar som automatiskt kommer att innebär ett livslångt omhändertagande, ett liv som omöjligt kan levas utan någon annans omsorg, vare sig familjens eller samhällets. Epilepsi går att leva med och växer ofta bort. Kom inte med klena exempel, du förstår nog innerst inne vad för typ av sjukdomar jag menar.

    Jag anser inte att mina argument är mer egoistiska än vad hela samhället är egoistiskt. För ja, jag undrar varför jag medvetet vill sätta ett barn till världen som inte kommer att kunna rå sig själv och som ständigt kommer att stöta på hinder och begränsningar, som kanske kommer att göra barnet olyckligt. Inte för att samhället som ett politiskt sammanhang som går att förändra ger de förutsättningarna utan för att det är så det kommer att bli, för att det barnet är annorlunda gentemot mängden och för att samhället i grund och botten måste baseras på majoritetens förutsättningar. Annars fungerar det inte. Vi kan inte sänka kraven på olika saker i samhället för att alla ska kunna ta sig dit. Vi kan inte bejaka liv i absurdum bara för att det är ett liv.

    Vad är poängen med ett mer ”människovänligt och livsbejakande” samhälle – vad ska vi med det till?! Ja, jag dödar hellre mitt sjuka barn genom abort än att det föds. Och det kan mycket väl vara så att jag, om jag födde ett barn med ett svårt handikapp utan att det upptäckts eller om det blev komplikationer vid förlossningen, skulle vilja välja att ”sätta ut det till vargen”.

  5. 5 Anarkokonservativ mars 3, 2009 kl. 18:18

    Lovisa:

    ”Det är ungefär som att jag inte förstår folk som adopterar barn, särskilt inte utländska. Varför försätta ett barn i en situation du inte vet hur den kommer att utvecklas, men där du däremot vet att barnet inte har riktigt samma förutsättningar som de flesta andra barn i samma samhälle (dvs. inte vita, inte bor med biologiska föräldrar). Det är ju fakta att många utlandsadopterade mår fruktansvärt dåligt, pga hudfärgsmobbing, adoptionsmobbing, rotlöshet, undrar om varför de inte dög från börjar etc etc. Hur kan man vilja utsätta någon för det?!”

    Jag reagerar på att du inte förstår varför folk vill adoptera barn. Ingen vill utsätta något barn för det du beskriver ovan och mobbning, rasism, påpekande att barn ”egentligen” kommer från annat land, inte hör hemma här osv. Rasism, mobbning och okunnighet och inskränkthet skall inte sätta agendan. Det är sådant vi måste arbeta mot.

    Det finns så många barn i världen som ingen bryr sig om och om någon vill adoptera något av dessa barn är det en kärleksfull handling som bör ha allas vårt stöd.

  6. 6 anja mars 4, 2009 kl. 7:03

    Lovisa!

    Jag brukar inte vara elak…men nu har jag svårt att låta bli.

    Bläää.

    I ditt fall är det nog bättre att tiga än att tala…som det så fint heter.
    Tala är silver med tiga är guld.
    Och i Bibeln står det att det är bättre för en dåre att vara tyst än att tala…för är han tyst så avslöjar han inte sin dårskap.

    mvh

  7. 7 Söderbaum mars 4, 2009 kl. 15:47

    Jag för min del håller i och för sig med Lovisa i sak. Jag tycker att det kan vara välmotiverat (vilket strängt taget är en annan sak än ”rätt”) att göra abort om man vet att barnet kommer att födas med livsvariga fysiska eller psykiska problem. Det är inte omänskligt, utan mycket mänskligt, att göra så – och man kan bara beundra dem som ändå väljer att föda barnet.

    Även jag är emot adoption, och anser det oerhört tragiskt att någon ska behöva adoptera bort sitt eget barn för att man inte har råd att ta hand om det. Alla adoptionsbarn bär också vittnesbörd om de existentiella svårigheter det innebär att fundera över ”varför ville inte mina föräldrar ha MIG?” och ”vilka är mina riktiga föräldrar?”. För några år sedan visade en undersökning att nästan ingen adopterad själv skulle kunna tänka sig att adoptera.

    Samkönade par ska givetvis inte ha rätt vare sig till adoption eller insemination. Ensamstående kvinnor ska inte få det heller, och ensamstående män ska inte få adoptera.

    F.ö. anser jag att gudföräldrar ska ha rätt till vårdnaden om barnet om någonting händer föräldrarna. Det har de inte idag.

  8. 8 Carl Teglund mars 4, 2009 kl. 16:14

    Hm, det är dock underförstått vem som ska betala för den framtida Downsyndrom Timoney-Ringström och hennes levnad. I Sverige lär ju inte föräldrarna ta det ansvaret, så varför inte lasta över det på skattebetalarna.

  9. 9 Anarkokonservativ mars 4, 2009 kl. 16:47

    Alternativet till adoption är värre än icke-adoption – annars hade adoption inte funnits.

    Självklart vore det bästa om alla barn alltid var önskade och växte upp med sina föräldrar, men nu är världen långt ifrån perfekt och då är adoption en lösning. För många hade barnhem varit alternativet eller värre.

    Adoption är för barnens bästa – inte för att vuxna skall få bli föräldrar.

    Adoption innebär inte att barnen inte får existensiella svårigheter senare – men alternativet var värre en gång i tiden. Hur många oadopterade har inte haft existensiella svårigheter?

    Det finns också många adopterade som inte har existensiella svårigheter utöver den omgivningen pådyvlar dem ”var kommer du ifrån?”, ”har du varit i Korea” etc.

    Adoption är en mångtusenårig lösning på problemet med att ta hand om övergivna barn och liknande svåra situationer.

    Adoption är för barnets bästa – inte för att vuxna skall få en mysig unge (men barnönskan kan givetvis vägas in som något som ligger i linje med barnets bästa).

    Jag förstår inte att ni är så negativa till adoption. Det är en nödlösning när alternativen hade varit värre.

    Vi kan alla hjälpa adopterade genom att hålla inne med våra inskränkta, bigotta och ovärdiga attityder gentemot dessa barn och de som nu är vuxna.

  10. 10 Carl Teglund mars 4, 2009 kl. 16:51

    ”Alternativet till adoption är värre än icke-adoption – annars hade adoption inte funnits.”

    Skarpsinnig analys. Eller så är det så att adoptionen finns som metod då efterfrågan på den servicen är stor.

  11. 11 Anarkokonservativ mars 4, 2009 kl. 18:24

    Carl Teglund:

    För tydlighets skull då: Alternativet till adoption för det barn som står i beaktande för adoption är värre än att inte bli adopterad (och få förädrar).

    Adoption är således en institution för att lösa en svår situation till barnets bästa.

    Det som skall vara styrande är barns behov – inte vuxnas efterfrågan (de kan ju sammanfalla men det är en annan fråga).

  12. 12 Söderbaum mars 4, 2009 kl. 20:02

    Anarkokonservativ: ”adoption. Det är en nödlösning när alternativen hade varit värre.”

    Så är det. Men det hindrar inte att man kan vara emot adoption av princip, på samma sätt som man kan vara emot abort av princip men ändå medge det som en nödlösning. Det glöms ofta bort i den svenska samhällsdebatten.

    ”Vi kan alla hjälpa adopterade genom att hålla inne med våra inskränkta, bigotta och ovärdiga attityder gentemot dessa barn och de som nu är vuxna.”

    Jag för min del har ingenting emot adopterade barn. Det är adoption jag är emot. Det är snarare barnets egna föräldrar som är emot det adopterade barnet, än jag som adoptionsmotståndare.

  13. 13 minutz3 mars 4, 2009 kl. 20:49

    I den bästa av världar skulle inte ens det här ämnet diskuteras.

  14. 14 Anarkokonservativ mars 4, 2009 kl. 20:51

    Söderbaum:

    ”Det är snarare barnets egna föräldrar som är emot det adopterade barnet, än jag som adoptionsmotståndare.

    Ja, tyvärr har barnets föräldrar en gång varit emot det. Det räcker – det behövs inte fler anti-människor mot adopterade barn.

    Jag förstår inte vad det är för fel på adoption när alla andra vägar är uttömda – grundprincipen är att alla föräldrar tar hand om sina barn, i olika speciella situationer är adoption en nödlösning som i princip är riktig då man inte kan smita undan ett sådant ansvar.

    Barnet är helt jämställt med ett eget avlat barn.

  15. 15 Carl Teglund mars 5, 2009 kl. 10:49

    ”Det som skall vara styrande är barns behov – inte vuxnas efterfrågan (de kan ju sammanfalla men det är en annan fråga).”

    Det är skillnad på vad du personligen anser ”skall vara” och vad som ”är”. Du vet mycket väl att så inte är fallet.

  16. 16 Carl Teglund mars 5, 2009 kl. 10:53

    ”Det är snarare barnets egna föräldrar som är emot det adopterade barnet, än jag som adoptionsmotståndare.”

    En av mina bästa vänner är adopterad från Liberia. Han har fått kontakt idag igen med sin biologiska mamma också. Hon gav honom till svenska kristna missionärer när inbördeskriget bröt ut och Taylors soldater genomsökte folks hem efter unga pojkar som skulle tvångsvärvas med i hans armé.
    Att en mor som älskar sitt barn så mycket att hon skiljer sig själv från honom för att hon inte vill att han ska bli dödad eller lämlästad i ett meningslöst krig i västra Afrika skall bli anklagad för att vara hjärtlös och MOT sitt eget barn, är ett lågvattenmärke av sällan skådad sort.

  17. 17 Söderbaum mars 5, 2009 kl. 12:23

    Anarkokonservativ: ”Barnet är helt jämställt med ett eget avlat barn.”

    Ja, självklart är det inget fel på barnet för att det är adopterat. Karaktärsmässigt brukar också adopterade barn vara betydligt mer väluppfostrade än medelsvensson, om jag ska drista mig att säga någonting överhuvudtaget om de adopterade barnen. Men det hindrar inte mig att förorda de naturliga gemenskaperna framför de konstruerade.

    Teglund: ”Att en mor som älskar sitt barn så mycket att hon skiljer sig själv från honom för att hon inte vill att han ska bli dödad eller lämlästad i ett meningslöst krig i västra Afrika skall bli anklagad för att vara hjärtlös och MOT sitt eget barn, är ett lågvattenmärke av sällan skådad sort.”

    Försök inte. Lågvattenmärket är när du som hardliner-liberal menar att en individ ska stå som representant för hela kollektivet av adopterade barn.

  18. 18 Anarkokonservativ mars 5, 2009 kl. 16:18

    Carl Teglund:

    Mycket i vår värld är inte som det borde. Det betyder inte man skall ge upp det goda bara för vissa utnyttjar system, rånar banker, ljuger etc.

  19. 19 Carl Teglund mars 5, 2009 kl. 17:05

    Söderbaum: Det finns många adopterade barn som mår dåligt. Jag tror dock de skulle må ännu sämre om de inte hade blivit adopterade då de annars skulle ha hamnat på gatan i Bombay, i stridslinjen mellan Tamilerna och Lankeserna på Sri Lankerna eller som lakejer i Colombias knarkhandel (bara för att ta ex. från de vanligaste platserna där adopterade kommer ifrån).
    Problemet är väl de oliberala regimer som möjliggör denna situation, inte föräldrarna som adopterar.
    Du angriper problemet i fel ände.

    Anarkisten: Marknaden är varken ond eller god, den är. Vissa föräldrar kan av biologiska skäl inte få barn. De är en ganska köpstark grupp. De har en efterfrågan. Det är inte svårare än så.

  20. 20 Anarkokonservativ mars 5, 2009 kl. 20:51

    Carl Teglund:

    ”Marknaden är varken ond eller god, den är. Vissa föräldrar kan av biologiska skäl inte få barn. De är en ganska köpstark grupp. De har en efterfrågan. Det är inte svårare än så.”

    Det är bl a därför vi behöver lagar, regler och en statsmakt som skyddar de svaga.

    Marknaden är skapad av människor och kan regleras av människor.

  21. 21 Lisa april 24, 2014 kl. 21:28

    Det finns barn som adopteras bort i Sverige också. Exempelvis i ett uppmärksammat fall där en pappa genom en våldtäkt gjorde sin egen minderåriga dotter med barn och hon inte vågade berätta det för någon för än det var för sent för abort.

    Men tycker man att det primära är att alla barn till varje pris ska växa upp i kärnfamiljer med biologiska föräldrar så sörjer man naturligtvis djupt att det här barnet inte får växa upp med sin pappa och morfar som ju alltså är en och samma person. Kanske tycker man att det rentav borde beviljas dispens för äktenskap mellan pappan och den minderåriga dottern eftersom det bästa för alla barn är att de biologiska föräldrarna lever tillsammans och är gifta med varandra?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar