Bonusar, Marx och de viktiga arbetstillfällena

DEBATT | Det ter sig naturligtvis stötande, precis som Statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckt det, när Volvo Personvagnars högre chefer höjer sina bonusar i ett akut krisläge som nu, där t.o.m. fackförbundet IF Metall är beredda att låta arbetarna gå ner i lön för att få behålla sina jobb. Och Volvo är ju inte ensamma om detta, även t.ex. chefer för flera av de statliga AP-fonderna som förvaltat folkets pensionspengar och gått med 200 miljarder förlust tar ut rejäla bonusar.

Hur tusan kan det vara så? Är överklassen verkligen de där ondskefullt utstuderade utsugarna som Karl Marx slagit fast, och som arbetarrörelsen har tjatat om i 160 år?

Sanningen ligger snarare i den alltför långt gångna jämlikheten i Sverige. Den ”svenska” hanteringen av bonusar hade inte sett ut så här om de högre chefernas löner varit i paritet med motsvarande befattningar i utlandet. Problemet är helt enkelt att löneskillnaderna blivit alltför små, givet vad man får ut efter skatt. I Sverige räknas alla som tjänar över 27,000 kr/mån som ”höginkomsttagare” och beskattas som sådana. Vid en internationell jämförelse bör man åtminstone komma upp i inkomstnivåer motsvarande 1 miljon kr/år för att kunna räknas till den ekonomiska överklassen. Att tjäna 1 miljon/år innebär ju ändå inte att man blir miljonär. Att vara miljonär i svenska kronor är förresten ganska mesigt internationellt sett, så svag som den svenska kronan är – och blivit yttermera nu under finanskrisen.

De svenska proportionerna är absurda. Och det är detta som är anledningen till att svenska högre chefer får bonus inte bara när det går bra utan också när det går dåligt. De har så dålig lön i övrigt vid en internationell jämförelse, att det råder en allmän uppfattning i deras skikt att de åtminstone kan få en rörlig påökning (”bonus”) på lönen varje år, i synnerhet som alla deras kollegor internationellt har ännu mer sofistikerade bonussystem. Annars kan ju dessa nyckelsvenskar lika gärna ta klivet över till utlandet, den svenska socialdemokratin har ju förutom att befrämja allt högre skatter gått hårt in för att krossa minsta yttring av patriotism i Sverige. Cheferna för AP-fonderna är också delvis fast i samma rävsax. Den offentliga sektorn måste ha marknadsmässiga löneförutsättningar för att överhuvudtaget kunna locka vettiga chefer, och det är därför de agerar på samma sätt som näringslivet och tar ut bonusar även när det går dåligt.

Men visst sticker det i ögonen på de flesta. Därför är det också extremt otaktiskt av de högre svenska cheferna nu när det är finanskris att köra ”business as usual” – eftersom det bara skapar motsättningar och underblåser det förakt mot dem och deras arbete som socialdemokratin har etablerat genom decennier av marxinfluerad hatpropaganda. Det är naturligtvis viktigt att de högre cheferna inom industrin håller näsan över vattenytan, och håller det svenska näringslivet vid liv utigenom finanskrisen. Men vanliga svenskar, ofta arbetare i dessa industrier, förstår inte kopplingen mellan ett internationellt företag som går bra internationellt och att ha jobb i Sverige i ett sådant företag. När det råder finanskris bör man därför visa sin goda vilja mera aktivt också som högre chef, alldeles oavsett att man har visat god vilja i många år som högre chef i Sverige med internationellt sett rekordlåg lön och uppå det jordens högsta skatter som lämnar ännu mindre kvar för en möda som ofta innebär hög stress och 80 timmars arbetsvecka.

Låt oss i alla fall en gång för alla slå fast att det faktiskt inte är så att cheferna tar arbetarnas pengar. Inte aktieägarna heller, när de godkänner större utdelningar ”som hade kunnat användas bättre inom företaget”. De som skapar mervärde i ett företag är inte arbetarna, utan de som utvecklar produkten och produktionen – och det är på det viset jobb blir till, och på det viset vi får nya spännande saker att köpa för våra pengar. Låt oss också, med detta sagt, slå fast att ett verkligt stort problem i sammanhanget är att ett multinationellt företag som Ford, som äger Volvo Personvagnar, motverkar produktutvecklingen när de genom att äga en stor andel av världens viktigaste bilmärken försöker åstadkomma stordriftsfördelar och i praktiken säljer samma bil fast under olika varumärken. Det är den kängan som de högre – och särskilt de högsta – cheferna ska ha vad gäller den amerikanskägda ”svenska” bilindustrin.

Ett stort problem i de multinationella företagens värld, är också de incitamentsbaserade bonussystem som är den vanligaste formen av bonus. En sådan ordning medför att de högre cheferna tar onödiga risker för att höja sin bonus, medan de inte behöver ta smällen om det går dåligt eftersom det bara innebär mindre eller utebliven bonus. Detta är i själva verket en av de huvudfaktorer som ligger till grund för den nuvarande finanskrisen.

Det hela summerar upp i att det är helt rätt och riktigt att å ena sidan entreprenörerna och utvecklarna och å andra sidan de som tar risker och får stå smällen om det går dåligt, är de som ska tjäna mest pengar. Det är de som är hjältarna, det är dem vi ska tacka för våra arbeten och vår välfärd och vi ska visa dem största respekt eftersom vår framtid ligger i deras händer. De ska inte anklagas för det som går dåligt i samhället, de ska inte skattas ihjäl – de ska rentutav skyddas av lagen så att varken staten, strukturerna eller de som bara ”vill” betraktas som deras jämlikar (däribland både rovkapitalister och socialister) åstadkommer ett samhälle där alla människors mål blir till en enda stor jakt på pengar och materiella statussymboler. Tyvärr är vi där nu i Sverige. Och det är inte borgarnas fel, när socialdemokraterna har dominerat svensk politik i 75 av de senaste 88 åren.

Men om staten ska göra några ekonomiska satsningar såhär i finanskristider, så ska vi i alla fall inte satsa på utländska företag i Sverige. Svenska skattepengar ska inte gå rätt ner i fickorna på de högsta cheferna i USA, för det är precis vad som skulle hända om regeringen nu gick in och stöttade upp Volvo och Saab ekonomiskt. Det är överhuvudtaget min principiella uppfattning att man alltid borde satsa på den egna industrin, och jag gillar inte alls den här globala konsumtionskarusellen som multinationella företag skapar tillsammans med Karl Marx efterföljande som tycker att ”arbetare i alla länder förena eder”. Det är löjligt att räkskalare i Göteborg ska behöva konkurrera med räkskalare i Kina om att leverera färdigskalade räkor till göteborgska restaurangen Heaven 23. F.ö. noterar jag med glädje att värdet av den svenska husmanskosten tycks öka i finanskrisens spår – försäljningspriset på blodpudding har gått upp med 10%. Investeringsdags?

Jakob E:son Söderbaum

1 Response to “Bonusar, Marx och de viktiga arbetstillfällena”


  1. 1 Anarkokonservativ mars 6, 2009 kl. 14:52

    Problemet är den korkade styrelse som godkänner fallskärmar och bonusar inte att anställda vill ha mer i lön.

    Chefrena tar inte arbetarnas pengar – de är själva arbetare då de blott är anställda medarbetare i en stor byråkrati som ett stort företag är.

    Direktörer och chefer är bara anställda byråkrater i det privata näringslivet respektive offentlig förvaltning och inget annat.

    Jag har inte det minsta problem med en rejäl lön för dem – men inga fallskärmar och bonusar. Den höga lönen får de själva sätta undan till svåra tider samt se till att vara med i en a-kassa.

    Höga chefer och direktörer är mycket välkomna att söka tjänster utomlands om galoscherna inte passar.

    Dock är det inte relevant att jämföra höga chefslöner i Sverige med utländska då det bara är i mycket begränsad omfattning det är en marknadssituation.

    Det är begränsat ryggdunkargäng som känner varandra i samhällets topp som skapat en norm att de är värda det eller förtjänar extrembonusar och dylikt.Kompisar bestämmer över kompisars löner.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar