Om ”klimatförnekare”, klimatoperor och lagom alarmistiska barnböcker

Wibjörn Karlén

I morgon torsdag talar i Uppsala den pensionerade professorn i naturgeografi, Wibjörn Karlén, vid Föreningen Heimdals torsdagsmöte. Det tycker inte alla om. Karlén är nämligen vad en del kallar ”klimatförnekare”! Begreppet för (med avsikt?) tankarna till sådana hemska saker som ”förintelseförnekare”. Naturligtvis förnekar inte professor Karlén att vi har ett klimat men däremot att koldioxiden skulle ha någon påverkan (alls?) på klimatet.

I en intervju i mars 2007 berättade Karlén att ”Tevereportrar brukar ibland säga att de är tillsagda att inte ta med mig i sina reportage. Det är inte ofta tidningar tar in mina artiklar.” Den f.d. teve- meteorologen Pär Holmgren som inför TV-tittarna uttalar sig tvärsäkert om global uppvärmning ville inte delta i en debatt på Södertörns högskola 2006 med Karlén och denne fick kort innan veta att han inte var välkommen. Det hela var ett krav från Holmgren. Han förklarade det hela med att någonstans måste en gräns dras och att det är ”vedertaget att förbränning av olja och kol påverkar klimatet.” Professor Karléns åsikter låg alltså utanför den vetenskapliga anständigheten enligt den odisputerade TV-kändisen Holmgren.

När SVT (och Holmgren) av f.d. SVT-journalisten Elisabet Höglund fick kritik för bristande objektivitet gav Holmgren ett svar som säger rätt mycket om hans attityd: ”Ska vi varenda gång när vi säger att jorden är rund också ta fram någon som tycker att jorden är platt?” Ett förträffligt exempel på hur man dödar en debatt genom att förpassa kritikerna till galningarnas skara. Det är inte svårt att hitta forskare som delar Karléns åsikter men att hitta en enda forskare som hävdar att jorden är platt blir nog svårt.

Holmgren har också författat en bok som i år kommit ut på förlaget Liber. ”Barn frågar om klimatet” är avsedd för årskurserna 4-6 och ska svara på de frågor som barn (som han och andra skrämt upp) kan ha. I artikeln ”Låt inte Väder-Pär skrämma barnen” berättas om en marknadsansvarig på Liber vars dotter är ängslig.” Så ängslig att hon efter en lektion om klimathotet ringer hem och gråter.” Stefan Edman, biolog, broderskapare och känd ”miljömupp” menade vid ett seminarium som förlaget anordnade att ”sakinformation ska förenas med lagom avvägd alarmism.”

Vad ska då en lekman tro om koldioxidutsläppen och klimatet? Personer som Holmgren till trots måste frågan ändå prövas seriöst. Själv har jag svängt från skepsis till något mindre skepsis och återigen till mer skepsis. Min närmast tidigare inställning kan väl beskrivas som så: Jag är inte vetenskapsman men jag måste ändå ta ställning eftersom frågan är viktig för vår framtid. I en situation där vetenskapen inte är enig måste man fråga sig enligt försiktighetsprincipen: Vilket av alternativen är det värst att inte tro på om det skulle visa sig för sant? Svaret har då blivit att vi måste agera som om att de som hävdar att det finns ett starkt samband mellan människans utsläpp och klimatuppvärmning har rätt. Om vi starkt reducerar utsläppen av växthusgaser riskerar vi visserligen att bromsa en tillväxt som kan lindra nöden i Tredje världen (Det finns dock många andra hinder för en sådan!). Men detta måste vägas mot de stora problem som bl.a. en höjd havsnivå för med sig.

Denna inställning, att vi måste skydda oss mot det värsta scenariot, är nog ganska vanlig. Inställningen behöver inte vara dum. En förutsättning är dock att de som förespråkar människopåverkad klimatförändring förtjänar vårt förtroende överhuvudtaget. Här närmar vi oss problemet. Allt för många av kritikernas invändningar lämnas av förespråkarna obesvarade. Alarmisterna har en vänsterorienterad journalistkår bakom sig, man kommer med i bästa fall halvsanningar om vetenskaplig enighet och man visar ingen självkritik om vad FN:s klimatpanel egentligen sagt osv. Det har blivit sådan massmedial hausse kring det hela och blivit en fråga om politisk korrekthet att man såsom kritiskt sinnad blir misstänksam.

Det är helt enkelt så att ska jag tro på människopåverkad klimatuppvärmning så får förespråkarna göra ett bättre arbete för att framlägga bevisen än vad som hittills varit fallet. Jag har ingen prestige och kan ändra mig om jag finner skälen övertygande. Så ska de betacka sig för en sådan långhårig pajas som Pär Holmgren som drömmer om att sätta upp en rockopera om klimatuppvärmningen på Broadway.

I väntan på de svar som kan övertyga mig om den människoorsakade uppvärmningen (eller göra den trolig) ser jag ändå fram emot att på torsdag höra professor Karlén. Jag är inte rädd att gå därifrån övertygad om att jorden är platt.

Läs också:


Staffan Andersson

4 Responses to “Om ”klimatförnekare”, klimatoperor och lagom alarmistiska barnböcker”


  1. 1 Patrik M mars 11, 2009 kl. 17:53

    Välkommen som skribent, Staffan🙂

    Jag tycker att ditt inlägg om klimatfundamentalismen är mycket tänkvärt. Just den osäkra och kluvna inställning till vad som egentligen är sant eller inte om mänsklig påverkan på klimatet som du ger uttryck för känner jag själv mycket starkt.

    Det är så komplicerade vetenskapliga samband det handlar om att man som lekman är helt i händerna på experterna. Just därför är det tråkigt att debatten kommmit att kvävas, att vissa åsikter i frågan helt enkelt inte får ifrågasättas.

    För mig hade det varit lättare att köpa klimatteorierna om jag visste att dessa underkastades samma vetenskapliga krav som annan forskning, och om dess förespråkare gjorde sig besväret att förklara varför kritikerna har fel, istället för att låtsas som deras teori är ett axiom. Sådant gör mig misstänksam.

    Ändå hör jag till de som tycker att försiktigheten bjuder att åtminstone inte rakt av avfärda möjligheten att alarmisterna har rätt. Inte så att man bör sätta sig i knät på Gahrton och sätta full gas mot stenåldern, men att man i alla fall bör sträva efter att minska på utsläpp och att släppa fram ny teknik och nya energikällor, och naturligt vis fortsätta forskningen kring klimatfrågan – fast med öppet sinne.

  2. 2 Rune mars 11, 2009 kl. 19:14

    Läste någonstans häromdagen att anledningen till att koldioxid har utnämnts till en farlig växthusgas är att politikerna har kommit på att den kan beskattas.
    Förövrigt så anser jag det befängt att en koldioxidhalt på 0,04 procent i atmosfären skulle kunna påverka klimatet. En fördubbling skulle alltså ge en halt på 0,08 procent. Hur kan någon tro att det skulle påverka jordens klimat?
    Kan ju också nämna att under äldre stenålder 6000 – 4200 f kr så var det mycket varmare här i norden än vad det är nu. Små temperaturskillnader sommar och vinter (20 grader medeltemperatur). Kärrsköldpadda i syd och mellansverige.
    Ingen åkte bil då och ingen brände kol på den tiden men ändå var det varmt. Kan det ha berott på solen?

  3. 3 Olof mars 12, 2009 kl. 4:36

    Vi pratar för lite om vår närmiljö.

    Avgaser från bilar förfular våra städer och förstör luften vi andas. Inte direkt ett bra sätt att skapa en stad människor är stolta över.

    Men media har valt att fokusera på ”klimatpåverkan”. Även i trängselskattsdebatten här i Stockholm har det på något sätt blivit koldioxid av det, i alla fall i det allmänna medvetandet. Det är sorgligt.

  4. 4 Staffan Andersson augusti 17, 2009 kl. 22:33

    Upptäckte några som jag ser det kloka och balanserade inlägg i klimatfrågan, bl.a. från professor Karlén:

    http://www.elbranschen.nu/

    särskilt intervjun med Bosse Nordell var intressant

    http://www.elbranschen.nu/content/view/805/31/lang,english/


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar