
Föda eller föröda? Två gevärskulor till automatvapen är värda tre svenska skolluncher. En granatkastargranat är värd 24,000 dito. Tänk dig en kulsprutesalva i Etiopien, vad den gör för fattigdomen och för förtrycket av folket. Dit går våra biståndspengar, inte till mat och förnödenheter menar artikelförfattaren.
Afrika, som är den världsdel som mottar störst andel bistånd från väst, fullkomligt kryllar av beväpnade milisgrupper. Sverige ger t.ex. bistånd till Angola, Burkina Faso, Burundi, Elfenbenskusten, Etiopien, Kenya, Sierra Leone och Sudan. Var kommer egentligen alla vapen ifrån i de diktaturer vi ger bistånd till? Fundera på det. Vad används vapnen och ammunitionen till – fred och ett starkt civilsamhälle? Eller går alla biståndspengar till att förtrycka civilbefolkningen med vapenmakt, krig och mord på såväl politiska motståndare som etniska minoritetsfolk? Så ser i alla fall realsituationen ut i dessa länder.
Hur kan diktatorerna bo så tjusigt och leva i sådan lyx och överflöd medan landets barn svälter ihjäl? Flera afrikanska expresidenter har anklagats för tillgrepp ur statskassorna och några har redan dömts till långa fängelsestraff. Deras länder har fått hundratals miljoner i årligt svenskt bistånd, varav betydande delar som rent budgetstöd. Kan det finnas en koppling till att landet är fattigt och miljarder strömmar in i biståndspengar? Kan det vara så att diktatorerna i själva verket ser en säker inkomst till statskassan från väst så länge som folket lever utblottat och dör? Dambisa Moyo berättar i African Business om sin bok Dead Aid: ”As well as spawning corruption and conflict, I identify how this Aid stifles the entrepreneurial spirit and encourages a bloated bureaucracy that chokes off the very business development that is crucial for Africa’s economies.” (länktips: Pär Krause)
Andra länder som Sverige skänker biståndspengar till är Azerbadzjan, Kambodja, Kina, Pakistan och Vietnamn. De har det gemensamt med de tidigare nämnda afrikanska länderna att de är hårda socialistdiktaturer som begår övergrepp både mot sin egen befolkning och mot grannfolk. Är det så att västvärlden med sina biståndspengar göder en humanitär katastrofsituation över stora delar av världen? Är det så att det demokratiska väst i själva verket ekonomiskt stöttar världens största hot mot demokrati?
Kristdemokraterna är det parti som inte bara är allra mest måna om att värna ”enprocentmålet”, utan rentutav vill höja biståndet till 2% av BNP. Är det så att Kristdemokraterna är det parti som mest av alla vill stödja krig i världen, terror mot civilbefolkningar, folkmord och ett underbart tryggt lyxliv åt diktatorerna i dessa länder? Va??
Att tanken är god räknas faktiskt inte utanför marxismens teorivärld. I verkligheten, som befolkas av människor som inte alls är lika utan tvärtom mycket olika, är det bara resultatet som räknas. Därför bör biståndet i dess nuvarande form skrotas. Det kommer alltid att finnas socialister som är emot detta, men det är bara för att det handlar om så enormt mycket pengar till socialism runtom i världen som skulle glida den världsomspännande socialistiska rörelsen ur händerna.
Ska vi då inte hjälpa tredje världen? Jovisst. Om det är någonting vi ska skänka till tredje världen så är det: know-how. Visst handlar det om pengar, men det handlar betydligt mer konkret om personresurser – d.v.s. om syftet är att vi ska komma till rätta med problemen i tredje världen. Västvärlden bör också avskaffa subventionerna till sitt jordbruk som leder till att världsmarknadspriset på jorbruksvaror hålls nere, och gör att tredje världens konkurrenskraft hämmas enormt och de hålls fast i ett ekonomiskt underutvecklat läge. Sådana åtgärder är mer verksamma än penningbistånd, de kan inte försnillas och de leder definitivt inte till att man stöttar världssocialismen med hundratals miljarder varje år.
Läs även:
Jakob E:son Söderbaum
Hear hear!
Bra artikel. Man undrar hur svårt det ska vara för bidragsivrarna att förstå att man kan inte slänga pengar på folk och länder hur som helst och tro att det kommer lösa alla problem.