Bristande respekt för lagen det verkliga justitiemordet

>Även publicerad på Newsmill 11/3

Att läkare ska rädda liv, inte ta liv, är en lika allmän som rimlig uppfattning.

I förrgår försattes den häktade barnläkaren vid Astrid Lindgrens sjukhus på fri fot, men misstanken för dråp av en tre månader gammal flicka kvarstår. Det återstår nu för domstolen att slå fast huruvida läkaren avsiktligt bragde den tre månader gamla flickan om livet med en dödlig dos lugnande medicin. Som jag ser det är det en ren bevisfråga, befinns läkaren vara oskyldig är det inte mer med det, men om hon å andra sidan är skyldig skall hon naturligtvis dömas i enlighet med svensk lag.

Reaktionerna i media och i debatten har varit ursinniga. Inte mot att en svensk läkare på ett stort och ansett sjukhus eventuellt uppsåtligen har dödat ett spädbarn, utan att mot läkaren har gripits och att förberedelser har gjorts för lagföring. Kritiken växer mot kammaråklagare Elisabeth Brandt för att en förundersökning överhuvudtaget har inletts, och landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) har kallat gripandet och häktningen för ”justitiemord” (!). Detta trots att ingen ännu är dömd.

Missförstå mig inte, jag dömer ingen på förhand. Det finns fortfarande åtskilliga frågetecken kring vad som faktiskt har hänt, och skulle läkaren dömas oskyldig vore det verkligen ett justitiemord, men allt för många upprörda röster i debatten tycks överhuvudtaget inte bry sig om skuldfrågan. Läkaren skall gå fri oavsett om hon är skyldig till dråp eller ej, tycks budskapet vara.

En av dessa upprörda röster är journalisten Anna-Lena Haverdahl som i söndags (8/6) skrev i Svenska Dagbladet under rubriken ”Fällning kan bli dyrt för de redan döende”. Haverdahl tycks vara mycket kritisk mot att rättsväsendet agerar i enlighet med svensk lag i syfte att värna människoliv, och mellan raderna utläser man att Anna-Lena Haverdahl anser att oavsett om barnläkaren avsiktligen tog livet av flickan så är det inget att bråka om. Åtminstone jag tycker att det är mycket obehagligt när Haverdahl hänvisar till vad som eventuellt har hänt som någon ”trivialt, för att inte säga alldagligt”.

Enligt den hippokratiska eden är en läkare skyldig inte bara att läka och bota, utan även att lindra smärta och trösta. Det är en läkares plikt att göra döden så smärtfri och skonsam som möjligt, det är inte tu tal om detta. Att läkare när allt hopp är ute om ett meningsfullt liv avbryter livsuppehållande åtgärder och söver patienten med i vissa fall höga doser lugnande medicin tills döden inträder av naturliga orsaker är inte heller det något konstigt, och i fullt överensstämmande med svensk lag. Vad som däremot inte är tillåtet är att ge dödande injektioner för att förkorta lidandet, det vill säga ett nådaskott. Haverdahl: ”Men spelar det någon roll? Flickan var ju redan döende. Läkaren följde kanske bara praxis, det vill säga att lindra på vägen mot det oundvikliga slutet”. Ja, det spelar roll.

Man kan ha olika uppfattning om huruvida detta är moraliskt fel, jag är av uppfattningen att det är det. Det är en bagatellisering av människolivets värde och det riskerar att sätta oss på ett sluttande plan mot en sjukvård som rutinmässigt frilägger vårdplatser genom eliminering. Det urholkar människovärdet och det heliga förtroendet för läkarkåren. Läkare skall inte döda. Men en sak är ostridigt; det är juridiskt förkastligt.

Haverdahl skriver att det saknas ett nationellt regelverk för dessa frågor och att ”det finns oskrivna regler för hur läkarna ska hantera sådana här fall. Välkända inom läkarkåren men okända i samhället i övrigt.” Visst finns det ett nationellt regelvek. Dråp regleras i tredje kapitlet, andra paragrafen i brottsbalken. Dråp betraktas i svensk rätt som en lindrigare form av mord, det vill säga uppsåtligt dödande av en annan människa men där vissa förmildrande omständigheter föreligger. Straffet för dråp är mellan sex och tio års fängelse. Läkarkårens interna regelverk får inte gå på tvären med det juridiska regelverket, och de värderingar som kommer till uttryck i juridiken måste alltid få företräde framför de värderingar som finns inom vården, eller någon annanstans i samhället. Annars kan vi inte tala om en rättsstat.

Ingen för dömas på förhand, det vore ett definitivt justitiemord. Vi vet ännu inte vad som har hänt eller vem som är skyldig, om ens någon är skyldig, och vi bör vara mycket försiktiga med att förhasta oss. Men en sak kan vi veta med säkerhet, aktiv dödshjälp är förbjuden i Sverige. Så vore inte det verkliga justitiemordet om en dråpare gick fri på grund av bristande respekt för svensk lag och en mediastorm utan proportioner?

Daniel Bergström

8 Responses to “Bristande respekt för lagen det verkliga justitiemordet”


  1. 1 Anarkokonservativ mars 13, 2009 kl. 14:09

    Den ömmande punkten som föranlett mediapaniken är att läkare dras inför skranket som vilket kriminellt underklasspack som helst – det går icke för sig!

  2. 2 Vilhelm Skytte mars 13, 2009 kl. 22:17

    Jag måste säga att jag blev oerhört förvånad över medias reaktion. För mig var ”skandalen” att en läkare var misstänkt för brott mot en patient, inte att polisen ingrep mot någon slags ”barmhärtighet” eller vad de nu vill kalla det.

    Personligen delar jag din åsikt att det läkaren är misstänkt för är omoraliskt och ska vara fortsätt olagligt. Aktiv dödshjälp är otroligt farligt.

    Men det är ju inte frågan här.

    Frågan är om denna läkare har brutit mot svensk lagstiftning. Haverdahl verkar ju tro att läkarkåren har någon slags rätt att själva lagstifta – bara för att det är ”praxis” så kan det inte vara olagligt. Jag misstänker att svenska folket skulle stödja aktiv dödshjälp – men de har inte tillfrågats än. Innan dess har inte läkare någon rätt att själva ändra lagen.

  3. 3 minutz3 mars 13, 2009 kl. 22:24

    Den ”allmänna uppfattningen” är grovt rubbad om den anser att mördande av ofödda barn är helt okej – av bekvämlighetsskäl i de allra flesta fall dessutom – samtidigt som aktiv dödshjälp är vidrigt.

    …och så anklagas amerikanare för dubbelmoral…

  4. 4 minutz3 mars 13, 2009 kl. 22:26

    Dessutom, vid aktiv dödshjälp så är det ju ändå personen ifråga själv som tar beslutet om att ”få dö” så att säga, med när det gäller abort tar en annan människa – ofta dennes egen mor – kontrollen över liv och död (något som enbart tillhör Gud – kontroll över liv och död alltså).

  5. 5 Max mars 16, 2009 kl. 13:53

    Det är försga gången jag besöker denna sajten. Jag ser att både design och idéföklaring hyllar det kosaervtiva. Det är därför lite förvånande att både skribent och kommentatorer är så kategoriska. I inom konservativ ideétradition ser man det komplicerade och organiska i världen. Regler ändras långsamt, der är bättre med en försiktig anpassning till verkligheten än analytisk skärpa.

    Era domslut i dennna frågga däremot är alla sknivskarpa. Lindra plågor – ja, döda – nej! Ändå är livet så komplicerat som just en konsevativ borde tro.

    De smärtstillande medelman man kan sätta in då livet närmar sig sitt slut, det gäller både unga och gamla liv, är livsförkortande. Alltid. Kanskre omätbart, kanske mer.

  6. 6 Söderbaum mars 16, 2009 kl. 16:51

    Max: Välkommen till Tradition & Fason! Det känns som att din uppfattning om konservativa drar lite grann åt ”strukturkonservatism” som inte har någonting med den politiska idéläran konservatism att göra – men jag kan ju ha fel.

    Jag tror jag förstår hur du menar med att smärtstillande medel vid livets slutskede alltid är livsförkortande, nämligen att det bara lugnar kroppens försvarsmekanismer. Å andra sidan skiljer sig den mänskliga kroppens försvarsmekanismer från djurens genom att människor faktiskt kan dö av smärta. Det betyder, omvänt, att om vi lyckas hämma smärtan för en allvarlig skada så räddas på det viset många människors liv.

  7. 7 Jonatan mars 17, 2009 kl. 0:48

    Tack för denna knivskarpa analys. Jag har den senaste tiden häpnat över hur många av mina vänner som gått med i Facebook-gruppen ”Till stöd för den misstänkta läkaren vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus” med i skrivande stund över 11 000 medlemmar.

    Har följt denna blogg några veckor och det är alltid med stort intresse jag besöker er. Det är alltid stimulerande med personer som vågar gå emot den politiska korrektheten. Själv är jag värdekonservativ fast ställer mig inte per automatik till höger på den partipolitiska skalan.

    Apropå politisk korrekthet: Skulle gärna vilja se ett inlägg från er om den senaste tidens indignation över Katolska Kyrkan…

  8. 8 Sjukhusdoktor oktober 7, 2009 kl. 8:24

    Den springande punkten är väl HUR utredningar som denna ska bedrivas. Man borde väl först ha inväntat Socialstyrelsens granskning av fallet, som brukligt är, och sedan tagit ställning till om det fanns sakligt grundad misstanke. Att börja i andra ändan och gripa en läkare på arbetsplatsen och sedan börja utreda i godan ro i sju månaders tid för att sedan (troligen) komma fram till att brott inte kan bevisas, är en riktigt dålig tågordning. Om hon frias är läkaren traumatiserad och borde vara berättigad till ett mycket omfattande skadestånd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar