Moderat Pyrrhusseger

Pyrrhus av Epirus

Pyrrhus av Epirus

Klassisk bildning står ju inte direkt högt i kurs i Sverige. Därför är de fullt begripligt om inte alla kommer att tänka på den grekiske generalen Pyrrhus när de läser de senaste opinionssiffrorna. Låt mig därför kort presentera denne historiske figur.

Pyrrhus (319-272 f.kr.) var kung av Epirus och bedrev som sådan fälttåg på den italienska halvön för att försvara grekiska intressen mot den framväxande romerska stormakten. Trots flera framgångsrika strider tvingade Pyrrhus efter fem år slutligen inför den romerska övermakten evakuera sina trupper och ge upp Italien.

Efter det kostsamma slaget vid Asculum 279 f.kr. , som Pyrrhus vann, lär han ha yttrat ”En sådan seger till och jag är förlorad”. Från denna händelse har vi fått begreppet Pyrrhusseger, d.v.s. en seger som blir så dyrköpt att den i förlängningen leder till nederlag.

Efter denna utvikning kan vi återvända till dagens svenska opinionsläge, som alltså ser ut som en moderat Pyrrhusseger. Heter man Reinfeldt, Borg eller Schlingmann bör nämligen opinionssiffrorna vid en första anblick se mycket glädjande ut. Hela 31,1% säger sig vilja rösta på moderaterna, och gapet mellan blocken i opinionen är praktiskt taget helt utraderad. Vad är då problemet?

Som jag ser det finns det tre skäl att flagga för en möjlig Pyrrhusseger. Det kortsiktigt mest uppenbara är att Kd i samma opinionsmätning får 3,3%, och därmed befäster sitt prekära läge under Riksdagsspärren. Vi kan således få ett valresultat 2010 som innebär att alliansen får en majoritet av rösterna, men den rödgröna röran erövrar majoriteten i Riksdagen.

Fredrik Reinfeldt (m) - Mot Pyrrhusseger?

Fredrik Reinfeldt (m) - Mot Pyrrhusseger?

Ett lite mer långsiktigt, och nog så allvarligt, problem, är att de borgerliga småpartierna knappast stillatigande kan låta sig slukas av moderaterna. Kd ligger förvisso sämst till, men både centern och folkpartiet slåss i praktiken för sitt liv. Förvisso brukar rösterna fördela sig jämnare bland de borgerliga partierna när det väl är val, än i opinionsmätningar mellan valen, men nog måste det slita på samarbetet när väljarna, sannolikt helt riktigt, uppfattar det som att moderaterna styr och ställer som de vill i alliansen, och när det blir moderaterna som står för opinionsvinsterna, medan stödpartierna får betala notan.

Allvarligast på lång sikt är dock att moderaterna för att nå dessa framgångar har sålt sin själ. De politiska omsvängningarna i det nya arbetarepartiet har varit så omfattande att vi inte längre har ett borgerligt alternativ att välja på till nästa val, utan två socialdemokratiska. Det politiska slagfältet i Sverige har förskjutits miltals åt vänster, och borgerliga politiska idéer och lösningar som till för några år sedan låg inom räckhåll, känns nu mer avlägsna än någonsin.

Så, vad göra? Jag tror det är dags för de moderata partistrategerna att fundera på om de har råd med så stora segrar på alliansbrödernas bekostnad, och fundera lite på vad man kan göra för att ge främst Kd en hjälpande hand. Hägglund måste få chansen att för sina väljare visa upp att hans partis deltagande i regeringen haft betydelse.

Han behöver en stor och tydlig seger i någon fråga som ligger hans väljare varmt om hjärtat och som berör många människor. Det som ligger närmast till hands är väl ett batteri med reformer för att öka valfriheten för barnfamiljer och generellt lätta den stressfyllda tillvaro som dessa lider under, och då menar jag riktiga verkningsfulla reformer, inte halvmesyrer som det löjligt knappa vårdnadsbidraget, som kommunerna dessutom kan vägra införa.

Sedan skall inte all skuld läggas på moderaterna. De övriga allianspartierna påverkas naturligtvis av hur de själva sköter sina kort, vilket sannolikt är förklaringen till att det är just Kd, och inte de båda andra partierna, som är halvvägs utför stupet. I ett försök att blidka alla partiets ganska disparata väljare, har man i slutändan retat upp nästan alla.

Göran Hägglund (kd) - en man i behov av en livboj

Göran Hägglund (kd) - en man i behov av en livboj

Istället för att försöka formera sig till ett någorlunda koherent värdebaserat konservativt alternativ, har man försökt sig på det halsbrytande konststycket att slå alla de andra partierna på deras hemmaplan genom att glida mot socialliberalismen.

Det kanske är för sent till 2010, men frågan är om inte allianspartierna på allvar borde fundera på att slå sig samman till ett enda liberalt parti. De har nu kommit att stå så nära inbördes att de organisatoriska skiljelinjerna blivit meningslösa, och leder mest till kontraproduktiv inre konkurrens och, som sagt, risk att en av de fyra snubblar på mållinjen, och fäller hela lasset.

Sedan gäller det ju att inom sig återvinna den borgerliga själen, för på sikt kan inte alliansen överleva på att vara en blek kopia av Socialdemokraterna. Det finns det inte opinionsstöd för. Sker inte en förändring här är det oundvikligt att ett nytt borgerligt alternativ uppstår till höger om alliansen. Ur ett konservativt perspektiv kanske det skulle vara lika så gott, för även i ett enat liberalt parti skulle vi sannolikt bli en överkörd minoritet, precis som vi idag är var för sig i de enskilda allianspartierna.

Patrik Magnusson

11 Responses to “Moderat Pyrrhusseger”


  1. 1 Populisten mars 15, 2009 kl. 22:57

    Patrik, jag tror att dina tankar i slutet är nära vad som kommer att hända. Antingen smälter alla fyra allianspartierna ihop till ett pådrivet av rädslan för att ett av dem ska halka under 4% (gemensam valsedel 2010, partisammanslagning till 2014). Händer detta så kommer ett nytt parti att fylla det tomrum som skapas (antagligen till höger), kanske SD kommer att försöka ta den rollen. Eller så bryter sig ett parti loss från alliansen för att skapa en mer egen politik (KD vore mest logiskt sett till politiken, men Centern är troligare) medans de andra tre smälter samman.

    Det är en process som inte kommer att gå fort, men det är den process med vilken partlandskapet ständigt förändras.

  2. 2 Patrik M mars 16, 2009 kl. 19:50

    Populisten:

    Det verkar som vi gör ungefär samma analys. Exakt vad som kommer att hända beror nog både på hur respektive partiledning väljer att agera, och hur respektive partiopinion reagerar. Jag tycker det verkar som alla borgerliga partier dras med åtminstone en, i vissa fall fler, falanger som befinner sig i opposition mot den egna partilinjen i centrala frågor.

    Personligen tror jag vi får se något borgerligt parti och/eller någon mer betydande utbrytning ur något av de borgerliga partierna, som ställer sig vid sidan av ett liberalt storparti,och som kan bilda kärnan i ett riktigt konservativt parti. Vi får se. Spännande lär det bli.

  3. 3 Populisten mars 16, 2009 kl. 21:56

    Ja vi är nog på samma våglängd här. Vill bara tillägga att jag tippar på Centern eftersom de är unika i kraft av sin oproportioneligt stora gräsrotsrörelse. Dessutom, Stureplanscentern i all ära, i ett parti där det är legio att bära folkdräkt på kongressen måste väl konservatismen ligga nära till hands? 🙂

  4. 4 FredrikN mars 17, 2009 kl. 18:19

    Jag tippar på en utbredd valteknisk samverkan i nästa val som sedan utvecklas i ett samgående.

    Men det skulle inte ge oss ett konservativt parti. Finns det inget sådant i dagens Sverige? Jag skulle rösta på ett sådant hur litet det än är, alternativen förefaller meningslösa. Wikipedia (all kunskaps moder?) ger inget bra svar. Kan någon ge besked?

  5. 5 Patrik M mars 17, 2009 kl. 22:15

    FredrikN:

    Dessvärre finns det enligt min uppfattning inget konservativt parti i Sverige. Det finns konservativa strömningar i alla de borgerliga partierna, men överallt är de i minoritet.

    I Centern förekommer det mest i form av traditionell landsbygdsvänlighet och decentraliseringssträvanden.

    Hos Folkpartiet har flera konservativa drag spårats på sista tiden, krav på flyktingar, ordning och reda i skolan och försvar av försvaret hittar man idag där.

    Moderaterna är ju av hävd konservatismens politiska hemvist i Sverige, men det börjar nu vara decennier sedan det faktiskt märktes, och idag arbetar man ju hårt på att städa undan även liberala drag. Säkerligen finns dock fortfarande en hel del väljare och medlemmar med konservativa åsikter kvar.

    Kristdemokraterna har ju värdekonservativa strömningar, och borde ha ett utmärkt läge att positionera sig som ett allmänkonservativt parti. Detta har KDU fattat, men inte partiledningen, än i alla fall.

    Något utomparlamentariskt konservativt parti värt att stödja har i vart fall inte jag funnit, och jag tror faktiskt inte det finns ens ett pyttelitet.

    Anledningen till att jag ser borgerlig sammanslagning som en möjlig väg mot ett konservativt parti, är att då skulle alla konservativa i Sverige samlas under ett tak, ”Borgerliga partiet”, och inte vara splittrade som idag. Det kan resultera i någon slags konservativ falang inom partiet, eller till en utbrytning.

    Således, Allians för Sverige är det enda konservativa alternativet i dag. Det är inte bra, men det minst dåliga. Vilket parti man som konservativ väljer att stödja torde hänga samman med vilka hjärtefrågor man har.

  6. 6 Söderbaum mars 17, 2009 kl. 23:14

    Patrik M skriver: ”Således, Allians för Sverige är det enda konservativa alternativet i dag. Det är inte bra, men det minst dåliga. Vilket parti man som konservativ väljer att stödja torde hänga samman med vilka hjärtefrågor man har.”

    T&F-redaktörerna har tidigare år på sina privata bloggar tipsat om befintliga värdekonservativa riksdagskandidater inom allianspartierna på respektive ort. Det kommer vi att göra också här på T&F inför de kommande valen.

  7. 7 Jonas Hasselqvist mars 21, 2009 kl. 2:06

    En liten fråga; ser ni SD som ett bra alternativ? i form av någon sorts populist-konservatitv-oposition. (För även om de kommer in vore det politiskt själv mord för någon att faktiskt stödja sig på dem)

  8. 8 Patrik M mars 21, 2009 kl. 7:54

    Jonas Hasselqvist:

    Nej, SD är inte att betrakta som ett konservativt alternativ överhuvudtaget. Även om man bortser från deras belastande historia, så är partiet ideologiskt snarast att betrakta som nationalistiskt och välfärdsromantiskt, inte konservativt.

    Däremot går det inte att bortse från risken att de ändå kan locka en del konservativa väljare att i protest eller i brist på alternativ bland de etablerade partierna lägga sin röst där.

  9. 9 Michaël Lehman april 26, 2009 kl. 12:21

    Moderaterna är ju av hävd konservatismens politiska hemvist i Sverige, men det börjar nu vara decennier sedan det faktiskt märktes, och idag arbetar man ju hårt på att städa undan även liberala drag. Säkerligen finns dock fortfarande en hel del väljare och medlemmar med konservativa åsikter kvar.

    Således, Allians för Sverige är det enda konservativa alternativet i dag.

    Nu har ju Moderata Samlingspartiets partisekreterare herr Schlingmann själv erkänt, att partiet varken är ett högerparti eller ett parti med ideologisk ryggrad.

  10. 10 Patrik M april 26, 2009 kl. 13:33

    Lehman:

    Jo, tyvärr är ju utvecklingen i moderaterna en sorglig läsning, och Schlingmann uppfattar jag som en av de främsta pådrivande i fel riktning.


  1. 1 De nya moderaternas horande med facket tilltalar vänsterväljare « Kunskap * Bildning * Tradition Trackback vid mars 30, 2009 kl. 12:11

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar