Försvarspropositionen – för lite, för sent.

Försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Så har då alliansregeringen lagt sin inriktningsproposition för försvaret. Stolt deklarerar försvarsministern att vi nu får ett användbart försvar. Tittar man lite närmare på vad propositionen innehåller, och vilka medel man tänkt avsätta för att nå uppsatta mål, inställer sig dock genast känslan att resultatet kommer att bli en smula mer blygsamt än ministern vill påskina.

Ambitionen går förvisso i rätt riktning, att fler förband skall vara gripbara för insats med kort förvarning. Idag är endast en bråkdel av våra fåtaliga förband redo att användas utan omfattande komplettering av utrustning och utbildning. Målet i den nya propositionen är att samtliga 50000 kvarvarande soldater skall vara redo för insats inom en vecka.

Det man bör notera är att den totala mängden trupper är väldigt liten, att ett krig idag redan kan vara utkämpat och avgjort när en vecka gått (se Georgien), och att det är många år innan försvaret skall ha nått upp till denna mediokra grad av beredskap. För 15 år sedan kunde vi fortfarande ställa mångdubbelt så stor styrka på krigsfot inom ett par dygn, samtidigt som vi klarade av att hålla fler soldater i internationell tjänst än idag, och fler än de 1700 som de internationella åtagandena nu skall ökas till.

Artilleriet och luftvärnet slipper fler nedskärningar, vilket ju är rasande generöst, med tanke på att båda redan skurits ned till en enda bataljon vardera. Nedskärning där hade således inneburit avskaffande av hela vapenslaget. Även stridsvagnarna och JAS-planen klarar sig undan yxan denna gång, vilket är positivt.

Om läget i försvaret finns mycket att säga, från debattklimat till personalförsörjning och penningslukande outsourcinglösningar, men för den som vill fördjupa sig rekommenderar jag varmt bloggen Wiseman’s Wisdoms. Där kan man läsa kloka inlägg och kommentarer från personer med uppenbart god kännedom inifrån.

Det som fortfarande saknas, så som varit fallet sedan mitten av 90-talet, är en grundläggande koppling mellan utrikes- och säkerhetspolitiken å ena sidan och försvarspolitiken å den andra. Det blir allt tydligare att försvarets uppbyggnad bygger på en förväntning om att andra (NATO) skall försvara oss, men fortfarande står vi faktiskt utanför alliansen. Man kan säga att vi i frågan om NATO och egen försvarsförmåga valt alternativet ”varken – eller”, när den kloka lösningen hade varit ”både – och”.

Sin komiska höjdpunkt når propositionen när det talas om att Sverige skall bistå grannar som utsätts för angrepp. Det är lätt att föreställa sig den känsla av tacksamhet och trygghet som måste sprida sig i Helsingfors, Tallinn, och Riga, vid tanken på denna lika generösa som tomma gest. Vad ska vi hjälpa dem med? Med vadå? Vi som så uppenbart inte kan hjälpa oss själva ens.

Som om inte detta vore nog, så finns det en betydande risk att de anslag regeringen är villiga att avsätta kommer att visa sig så otillräckliga att de ambitioner man skissat upp i slutändan inte kommer att bli mer än luftslott, så som seden varit i svensk försvarspolitik sedan sent 60-tal. Först ger man försvaret en uppgift som kräver en stor penningpåse, sedan ger man försvaret en liten penningpåse, och slutligen hudflänger man generalerna för att de inte håller sin budget.

Om denna proposition finns det egentligen bara två positiva saker att säga. Det är för det första inte lika illa som de huvudlösa förslag som Borg & co svängde sig med för ett halvår sedan. Det är för det andra definitivt inte lika illa som den slutliga slakt på försvaret som oppositionen lär genomföra om olyckan är framme 2010.

Borgerliga ledare i urval: SvD, Gotlands Allehanda, Barometern, NWT, Norrbottens Kuriren.  

Patrik Magnusson

2 Responses to “Försvarspropositionen – för lite, för sent.”


  1. 1 Daniel Bergström mars 23, 2009 kl. 19:30

    Det i särklass löjligaste av allt är att man bröstar sig med att man återmilitariserat Gotland, när man tänker flytta dit ett KOMPANI bestående av 14 stackars Strv 122 (inte en fyskam-maskin iofs), som dessutom skall ställas i förråd! Jaha, så bra då. Skulle det otänkbara hända innebär det inget mer än att 14 Strv 122 i nyskick erövras av invasionsmakten.

    Det näst mest löjeväckande är tidsaspekten; proppen kan inte ens börjas implementeras förrän 2014 då värnplikten skall avskaffas (vilket verkar osäkert med tanke på opinionens uppfattning i frågan) och inte kommer att vara färdigimplementerad förrän 2019. Hur många ominriktningar av försvaret har vi inte hunnit med då, för att inte tala om regeringsskiften? Fy faen.

  2. 2 Marthin mars 24, 2009 kl. 11:43

    Miljöpartiet benämnde att regeringens tilltag med att ställa några stridsvagnar i ett skjul på Gotland nu vill ”införa högsta krigsberedskap”.

    Socialistregering eller den nuvarande socialliberala verkar ej göra av eller till; någon form av internationalister är de båda typerna. Korta kombinationer av bokstavs-förband i NATO eller EU regi. Trupper överallt i hela världen, men för Guds skull, försvara ej nationens folk och gräns.

    Putin eller Barroso.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar