Gentlemannen, synden och reflektioner inför påsk

Såhär i inledningen av påsktiden kunde det vara på sin plats att erinra om synden. Följande är ett axplock av mig ur en katolsk guide till försoningens sakrament i modern tappning, som är både sympatisk och framför allt lättbegriplig. Katolikerna går till bikt, men vem som helst som vill vara en god människa i det moderna samhället enligt traditionell västerländsk syn – en riktig gentleman – har nytta av att reflektera över följande – om sig själv i förhållande till andra.

Tänk på dem som du umgås med: familj, vänner, kollegor. Fråga dig:


    • Har jag gjort dem illa, med eller utan deras vetskap?
    • Har jag av feghet eller lättja underlåtit att visa dem omsorg?
    • Har jag låtit egna intressen gå före andras väl?
    • Har jag låtit någon bli lidande genom min själviskhet?
    • Har jag varit hänsynslös, i affärer, i det sexuella, i andra sammanhang?

Vi sätts ibland på svåra prov för att kunna växa och mogna som människor. Fråga dig:

    • Har jag ställt högre krav på andra än på mig själv?
    • Har jag förlåtit?
    • Har jag bett om förlåtelse?

Människan skiljer sig från djuren genom att ha en själ och ett samvete, vilket givit oss ansvar för mer än oss själva. Fråga dig:

    • Har jag givit vika för mina svagheter?
    • På vilka punkter har jag undvikit att ta itu med mig själv?
    • Har jag gjort mig beroende? Missbrukar jag någonting?
    • Håller jag alltid mina löften? Mina förtroenden?
    • Är jag oärlig, tjatig, grälsjuk, snarstucken, ovillig?
    • Är jag lat eller slösar bort tiden?

Det är viktigt att vårda relationerna med sin egen omgivning. Fråga dig:

    • Har jag försökt att förstå andra i görligaste mån?
    • Har jag skadat någon, medvetet eller genom slarv?
    • Har jag skadat någon med lögner, förtal, hånfulla ord, förhastade omdömen?
    • Har jag låtit bli att ta andra i försvar så som jag själv skulle vilja bli försvarad?
    • Har jag tryckt ner någon istället för att uppmuntra?
    • Har jag dömt människor efter deras yttre?
    • Visar jag hat mot någon?
    • Respekterar jag andras kroppsliga integritet?

Mer:

    • Bidrar jag med mitt sätt att tänka och leva till att sudda ut gränserna mellan rätt och fel, sanning och lögn?
    • Fantiserar jag om frihet till lågpris: utan bindningar, beroende och personligt ansvar?
    • Vill jag bidra till att skapa ett samhälle som är bättre för nästa generation?
    • Är jag absolut ärlig i ekonomiska ting?
    • Visar jag hat mot någon?
    • Strävar jag efter fördjupning, eller nöjer jag mig med ytlighet och medelmåttighet?
    • Ser jag livets motgångar som utmaningar, en nyttig prövning för att kunna växa som människa, eller betraktar jag mig bara som offer för orättvisa omständigheter?
    • Har jag genom eget exempel fått andra att göra fel?

Jakob E:son Söderbaum

2 Responses to “Gentlemannen, synden och reflektioner inför påsk”


  1. 1 Anarkokonservativ april 9, 2009 kl. 14:33

    Mycket fin artikel, herr Söderbaum!

    Vilken andlig väg vi än följer kan vi alla ta till oss av artikelns essens dagligdags.

  2. 2 Giulia G.M. april 11, 2009 kl. 16:38

    Fint inlägg.

    Synden är ett ”otrendigt” begrepp som man dock inte lätt kan bli av med, för synden symboliserar den mänskliga naturen. Jämför exempelvis ordet ”synd” med det tyska verbet ”sein”, eller med fornengelskan ”sindon” (to be, vara). Att vara, att existera som självständiga individer är att synda. Att kunna fatta självständiga, fria beslut innebär alltid risken att fatta fel beslut, att välja ont framför gott, d.v.s. att ”synda”. Med livet och friheten kommer det alltså synden. Därför är det viktigt att alltid fundera på det moraliska innebördet och konsekvenserna av våra beslut, precis som Du, Jakob, föreslår att vi ska göra.

    Tyvärr, i vår kultur uppfattas ofta dessa viktiga funderingar som ett hinder, en onödig begränsning som inskränker den lekande individens gränslösa frihet. Dock är ”synden” helt enkelt den etiska motsvarigheten till uttrycket ”with freedom comes responsibility”. Det som jag tycker är intressant är att många liberaler älskar det här uttrycket när det handlar om att förminska välfärdsstaten, men skulle gärna bli av med ”synden” (och alla likartade obekväma moraliska funderingar), som uppfattas som samhällig förtyck, som en form av kollektiv kontroll över individen. Intressant motsägelse.

    Förra veckan försökte jag (förgäves) att övertyga en kvinnlig bekannt om att avsluta en smärtsam affär med en gift man. Det var på en brunch tillsammans med flera andra kvinnor. När jag frågade henne: ”Dessutom, har du funderat på det moraliska innebördet av ert förhållande?”, blev det dödstyst runt bordet, som om jag hade sagt någonting djupt förolämpande och generande, som om jag hade yttrat ett tabu. Uppenbarligen (och paradoxalt nog), i vår kultur har synden blivit ett tabu. Nu att nästan alla tabun har fallit är vi bara rädda för en enda sak, d.v.s. för alla etiska funderingar kring vårt liv, våra beslut och vårt förhållande till andra människor. I alla fall verkar det vara så.

    Glad Påsk!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar