FN-spektaklet och den seriösa politiken

Jag har alltid sagt att man behöver sätta mer färg på politiken – det är faktiskt en demokratisk fråga. För de flesta svenskar idag finns ingenting som är tråkigare än politik. Man kan tycka det är viktigt, men likväl är det dötrist. Vi som tycker politik är spännande betraktas som udda fåglar. De flesta föredrar en fotbollsmatch som avgörs i slutminuten framför en frisk debatt där goda argument bryts mot varandra.

Men man kan göra rätt mycket bara genom att popularisera formen. I Sverige skulle det kunna betyda en hel del för den vardagliga riksdagspolitiken om vi återinförde Riksdagens Högtidliga Öppnande på Stockholms slott. Det skulle återge de grå politikerna i Sveriges hjärta en välbehövlig glamour.

Däremot ska den allvarliga och mycket betydelsefulla politiken inte göras till jippo och spektakel, såsom skedde nyligen vid FN:s rasismkonferens. Det är i och för sig ett sundhetstecken – som jag applåderar – när 24 EU-delegater rakryggat tågar ut i samlad tropp i protest mot att Irans president Mahmoud Ahmedinead uttrycker rasistiska och antisemitiska åsikter just på en konferens mot rasism. Problemet var att det följde på att en delegat först klätt ut sig till clown och sprungit fram och kastat sin lösnäsa på samme president, och därmed fick hela konferensen att likna en enda stor sandlåda – för att inte med Ian Wachtmeisters metafor säga ankdamm där ankorna plaskar runt och kvackar medan stora elefanter sätter sig där och badar.

Det är viktigt att göra politiken intressant för folket och att därför emellanåt ta till okonventionella metoder. Men clownen var lika mycket en skandal som det tal Irans president höll. Möjligen tyckte clowngubben att det i sig motiverade hans agerande, men det vore en katastrof om sådana här seriösa tillställningar urartade till att bli jippon med smådemonstrationer hela tiden. Särskilt en konferens mot rasism är i grunden någonting man verkligen ska ta på största allvar. Den får inte skämtas bort.

Avslutningsvis i detta inlägg vill jag tipsa om en ovanligt bra, kort artikel som i anknytning till rasismkonferensen förklarar hur den antirasistiska rörelsen nu på 2000-talet har kommit att vändas till en ny form av progressiv rasism: läs här.

Jakob E:son Söderbaum

4 Responses to “FN-spektaklet och den seriösa politiken”


  1. 1 Andreas L april 25, 2009 kl. 12:55

    Det är skandalöst hur man tillåtit en kapning av den rasismkonferensen, men det är föga förvånande när man såg vilka som skulle tala.

    När det kommer till att göra politiken intressant igen så bör vi dels öka högtidligheten som fanns i den under så lång tid och gjorde den intressant men samtidigt kanske man bör se till att det får mer mediautrymme så att folket får se vad det egentligen handlar om.

  2. 2 TB april 25, 2009 kl. 13:41

    Vad annat är att vänta än att kommunistpartiets talesman Kalle Larsson uttalar följande om protesten mot den svaelosande Iranske presidentens exempellösa utfall mot Israel:

    ”jag tycker inte att man bör lämna en konferens på det sättet” och ”Att Israel är en rasistisk stat är en beskrivning som jag tycker är fullt i överensstämmelse med verkligheten.”

    Det är förunderligt att kommunistpartiets hat mot Israel är så stort att man hamnar på samma sida som fundamentalistiska islamistiska stater som Iran. Dock detta är ingen nyhet. I de av kommunistpartiet uppbackade demonstrationerna i Malmö i sambande med Davis Cup matchen i tennis gick kommunistledare Ohly själv i tåget där det enligt flera oberoende observatörer även fanns Hamas-fanor.

    Även kommunistpartiets kritik av västvärldens stöd till Afghanistans lagliga regering i kampen mot talibanerna är fullständigt oförstålig. Här är det uppenbart så att hatet mot USA och västvärlden är betydligt större en kritiken mot talibanerna.

    Och med detta kommunistparti har socialdemokrater och miljöpartister lierat sig.

    Kommunistpartiets sanna jag kommer alldeles för lindigt undan i debatten. På detta måste det bli en ändring. Kommunismen främsta svenska lakejer, under täcknamnet vänsterpartiet, måste i avslöjas.

  3. 3 Mikael Andersson april 25, 2009 kl. 14:28

    Tror ni inte också att en del av problematiken är att politiker är tråkiga ? Sådana politiker som Bildt som i debatt kan vara så pass spydig mot sin motståndare som ”Till skillnad från Eriksson så har jag läst hela utredningen, och inte bara framsidan”, och liknande. Jämför de svenska tråkiga politikerna med Storbrittanien, så blir det lysande klart.
    Jag håller dock med om att lite av det ceremoniella, att politiken är något fint och att vara stolt över hade varit bra. Man kanske inte behöver gå så långt tillbaka att kalla ministras excellenser, men åt det hållet.

    Nu förespråkar jag inte att det skall bli showbuisness av politiken, absolut inte. Då blir det lika skrämmande som FN mötet, eller varför inte som i den ypperligt bra brittiska politiska satirserien ”The New Statesman”, där de parodiseras om politisk kommersialism där talare för in reklam i sina framträdanden.

    Men att ta bort en del av det gravallvarliga, att ge en ny frisk fläkt är i mina ögon inget fel. Ser själv på debatterna i riksdagen i svt2, eller tja, har det på tv när jag sitter och gör annat. De enda gångerna jag ”hoppar till” är då Bildt eller en kommunist kommer upp i talarstolen, då kan det bli lite intressant. Men det är ju trots allt lärorikt, men på det där sättet som de pedagogiska undervisningsfilmerna man fick se i skolan då man lärde sig om celler, eller historia. Lärorikt, men tråkigt.

    Sverige har goda talare, vi har bra politiker. Ok, de kanske inte kan mäta sig med Thatcher, Blair och flertalet brittiska politiker, men det finns säkerligen en del politiker som skulle kunna göra politiken intressant, rolig och involverande för en bredare allmänhet. Och jag tror första steget hade varit att ta bort en del av det gravallvarliga, samtidigt som man för in mer av det ”fina”.

    Förvisso vet jag att jag är helt skadad av brittisk politik, både den faktiska och den man kan se i serier. Den syrliga brittiska attityden har också blivit min, och jag applåderar då det kommer en kylig kommentar, det väcker mig från dvalan av att höra Sahlin berätta om hennes resor i Rinkeby, för att nämna något.

  4. 4 Staffan Andersson april 25, 2009 kl. 19:09

    Söderbaum: ”Det är i och för sig ett sundhetstecken – som jag applåderar – när 24 EU-delegater rakryggat tågar ut i samlad tropp i protest mot att Irans president Mahmoud Ahmedinead uttrycker rasistiska och antisemitiska åsikter just på en konferens mot rasism.”

    Jag tycker snarare det var barnsligt. Frågan är väl snarare vad som är syftet med en konferens av det här slaget (i en grundläggande moralfråga)i FNs regi (där då helt naturligt Iran såsom medlem av FN deltar).
    FN såsom politiskt samarbetsorgan är en sak men FN såsom en global moral-auktoritet, nej tack.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,284 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar