Sydafrika på väg åt fel håll

Jacob Zuma sjunger under ett valmöte den kampsång som har kommit att förknippas med honom; "Um-shimi wam" - "Ge mig mitt maskingevär". Sången handlar om etnisk rensning på Sydafrikas vita befolkning.

Valresultatet i det sydafrikanska parlamentsvalet verkar vara i princip klart. Jag har tidigare på T&F uttryckt en fåfäng förhoppning att ANC, trots allt, skulle förlora valet och liberala Democratic Alliance (under den fantastiska Helen Zille) skulle kunna bilda regering tillsammans med ANC-utbrytarna Cope, Congress of the People. Denna förhoppning visar sig nu ha varit inte bara ogrundad utan rent av naiv. ANC får även fortsättningsvis en trygg majoritet i det nationella parlamentet i Kapstaden och kommer att kunna fortsätta sitt långa regeringsinnehav. Det torde inte heller råda något tvivel om att Jacob Zuma kommer att ersätta marionetten Kgaleme Motlanthe som landets president (den sydafrikanska presidenten väljs i likhet med exempelvis den tyska av parlamentet).

Ljusglimtar i mörkret

En ljusglimt är dock att ANC för första gången förlorade majoriteten i en av Sydafrikas nio provinser, Västra Kap, som vanns av Helen Zille och hennes Democratic Alliance. Ännu mer glädjande är att ANC backade från sina tidigare cirka 70% till 66%, vilket innebär att partiet, i motsats till vad de tidiga siffrorna från valet sade, inte får den två tredjedelar majoritet som krävs för att egenhändigt ändra författningen. Det har funnits stora farhågor bland framförallt DA-anhängare att ANC och Zuma skulle ändra författningen för att ytterligare försvåra ett maktövertagande. Bland annat har man fruktat att ANC:s förslag om att inskränka provinsernas självstyre syftar till att förhindra oppositionen från att plocka poäng genom att visa på kontrasten mellan välskötta DA-styrda provinser och konkursfärdiga ANC-styrda provinser. Av precis samma anledning vill den svenska vänstern gärna hålla landets kommuner i stramare tyglar än vad borgarna vill, för att inte skillnaden mellan borgerliga och socialdemokratiska kommuner skall bli allt för tydlig. Nu kan vi hoppas att detta kommer att skjutas på framtiden för obestämt tid. 

Skämtteckning av den kände sydafrikanske satirikern Jonathan Zapiro som föreställer hur den våldtäktsmisstänkte Jacob Zuma (Zuma, som vid den här tiden var ansvarig för regeringens åtgärder mot Aids, förklarade att han skyddade sig mot att smittas genom att ta en dusch efteråt) förbereder sig för att våldta det sydafrikanska rättssystemet. ANC, dess ungdomsförbund och det sydafrikanska kommunistpartiet hjälper till. Skämtteckningen i fråga har fått Zuma att vilja inrätta en särskilt "mediedomstol" som skall döma misshagliga journalister.

Att det allt mer maktfullkomliga ANC nu kommer att förlänga sitt femtonåriga regeringsinnehav med ytterligare femton år är dock illa nog. Detta i synnerhet som ANC sedan 2007 styrs av sin kommunistiska falang, och verkar ha släppt sin tidigare ambition att närma sig mitten och slå an en ton av försoning och enighet. De mer mitteninriktade utbrytarna Cope visade sig bli en besvikelse, i december hälsades partiets bildande med stor glädje på många håll som början till slutet på ANC:s makthegemoni, men de lyckades bara samla ihop drygt 7 procent. Men värre  än att Sydafrika tar ytterligare ett bestämt steg bort från ett flerpartisystem är att kommunistgangstern Jacob Zuma kommer att bekläda landets högsta ämbete. Zuma, som bland annat är misstänkt för våldtäkt och nära tusen fall av korruption, har gjort sig ökänd för att ha ett allt annat än demokratiskt förhållningssätt till såväl den fria pressen som rättsväsendet.

Demokratiskt (?) föredöme

Jag tror att många i Sverige, och kanske rent av västvärlden i stort, har svårt att engagera sig i Sydafrikas öde. Man tycks helt ha givit upp hoppet om fungerande demokratier i Afrika inom överskådlig tid. En annan faktor som gör att västvärldens engemang i vad som sker i Sydafrika är svalt är att de demokratiska tveksamheterna i Sydafrika bleknar fullkomligt vid sidan av de vansinniga diktaturer och tyrannier som Afrika är översållat av. Och visst är Mugabe nog värre än Zuma, men Sydafrika är inte som andra afrikanska länder (och har aldrig varit). Sydafrika har demokratiska rättsstatstraditioner, apartheidtidens mörka arv till trots, som många andra afrikanska länder saknar. Även i fråga om materiellt välstånd och fungerande civilsamhälle har Sydafrika en särställning. Sydafrikas viktiga roll är därför som ett demokratiskt föredöme för resten av kontinenten, och precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg kan betydelsen av detta inte underskattas. Ännu platsar Sydafrika i de västerländska demokratiernas led, frågan är bara hur länge. Vi kan inte tillåta att Sydafrika blir ett nytt Zimbabwe.

Daniel Bergström

17 Responses to “Sydafrika på väg åt fel håll”


  1. 1 Patrik M april 25, 2009 kl. 15:33

    Det ser onekligen mörkt ut för Sydafrika, och det är mycket synd, för det är det enda land som skulle kunna agera ekonomiskt lokomotiv och demokratiskt föredöme åt stora delar av södra Afrika.

    Även om jag aldrig sympatiserade med Mandelas politiska linje, så var jag positivt överraskad av hans genuina försök att övervinna gångna oförrätter och se framåt i en anda av försoning. För det har han min respekt. Dessvärre tycks denna anda nu som bortblåst, och men en uppenbart genomkorrumperad vänsterextremist vid rodret lär det inte bli bättre.

    Stackars Afrika.

  2. 2 TB april 25, 2009 kl. 16:35

    Det som händer i Sydafrika är djupt tragiskt. Landet har förutsättningar att utveckla såväl demokrati som en stabil ekonomi. ANC har så långt misslyckats och rörelesen innehåller som nämns en kommunistisk falang vilket är mycket oroväckande.

    Nu finns det ändå som sagt ljusglimrat i form av valresulatet i Västra Kap. Lyckas man få till en utveckling här åt rätt håll kan denna farmgent mycket väl sprida sig även till andra delar.

  3. 3 Andreas L april 25, 2009 kl. 17:26

    TB: ”Nu finns det ändå som sagt ljusglimrat i form av valresulatet i Västra Kap. Lyckas man få till en utveckling här åt rätt håll kan denna farmgent mycket väl sprida sig även till andra delar.”

    Eller så blir det som i Bolivia att den rikare delen försöker bryta sig loss. Jag vet nu att Bolivia i sig är ett väldigt ostabilt land i kontrast med Sydafrika men samtidigt, om alternativet är kommunism ser jag en stor risk.

    Det faktum att vi fått en man som inte ser aids som nått farligt(han duschade för att förhindra att få det), vill införa mer socialism i Sydafrika och som dessutom har stor majoritet i parlamentet bådar absolut inte gott för den enda stabila demokratin i Afrika.

  4. 4 Daniel Bergström april 25, 2009 kl. 17:27

    De färdigräknade siffrorna från valet har nu kommit, och i motsats till vad som först sades, har ANC inte kommit över den magiska två-tredjedelsgränsen. Jag ändrar därför denna formulering. Detta är naturligtvis glädjande, och motsäger givetvis effektikt alla smygande misstankar om valfusk.

  5. 5 Rickard april 25, 2009 kl. 17:39

    Precis som Zimbabwe så klarar inte Sydafrika av ”friheten” utan landet har sjunkit ner i ett träsk av kriminalitet inkompetens. Detta blandat med att man har en sexualmoral hämtad från helvetet.
    Ingen slump att Rhodesia och Sydafrika före 94 var de rikaste och mest välmående stater i det moderna Afrika.

  6. 6 Staffan Andersson april 25, 2009 kl. 18:58

    Risken att Zuma utvecklas till en ny Mugabe är uppenbar. Hans ”meritlista” förskräcker.
    Att Nelson Mandela nyligen deltog på valmöte sida vid sida med Zuma fläckar Mandela och visar på bristande omdöme.
    Grundproblemet vad gäller politiskt ledarskap i Afrika överhuvudtaget är moraliskt. Det saknas ledarskapsdygder av det slag som finns, mer eller mindre, i Västerlandet. Men det är inte politiskt korrekt att diskutera.

    Två möjliga scenarier:
    1/ Zuma drar ned Sydafrika så djupt i träsket att stödet för ANC sjunker drastiskt och oppositionen vinner nästa val.

    2/ Zuma drar ned Sydafrika längre i träsket men lyckas med manipulationer och fusk hålla sig kvar.

    Tyvärr förefaller scenario 2 troligast

  7. 7 Patrik M april 25, 2009 kl. 19:16

    Om det när dammet lagt sig visar sig att ANC misslyckats med sin 2/3 majoritet, och att man godtar det resultatet, så finns det i alla fall en strimma hopp. Då blir det betydligt svårare för Zuma och ANC att vrida konstitutionen i sådan riktning att man permanentar sitt maktinnehav.

    Någon garanti är det dessvärre inte. Zuma verkar ju inte vara den typ som respekterar spelets regler. Måste därför tyvärr ansluta mig till Staffans slutsats att scenario 2 är det mer troliga.

    Sedan finns faktiskt en tredje möjlighet. Zuma drar ner Sydafrika i träsket, men lyckas ändå behålla väljarnas stöd. Sverige och Socialdemokraterna är ju ett lysande exempel på att en sådan utveckling är möjlig.

  8. 8 Söderbaum april 26, 2009 kl. 11:02

    Så vad vi ser är i praktiken en ”nysocialism”? Socialistdiktaturerna blir alltfler och stärker sitt grepp över både Sydamerika och Afrika.

  9. 9 Andreas L april 26, 2009 kl. 11:47

    Söderbaum: ”Så vad vi ser är i praktiken en “nysocialism”? Socialistdiktaturerna blir alltfler och stärker sitt grepp över både Sydamerika och Afrika.”

    Det skulle man kunna kalla det, dock har de inte gått så långt att de avskaffat demokratin i sina länder för att det är onödigt när du har folket i ryggen.

    Det kommer antagligen leda till en kollaps av dessa länders system och ekonomi så småningom men det dröjer nog ett tag.

  10. 10 TB april 26, 2009 kl. 14:28

    Det är i sanning märkligt att minnet är så kort. Efter självständigheten var det många länder i Afrika som gick i en socialistisk riktning. Mig veterligt gav inte detta något lyckat resultat någonstans.

    Socialismen med dess planekonomiska teorier är fullständingt oduglig när det gäller att skapa den ekonomiska tillväxt som är en absolut nödvändighet för att fattiga länder skall kunna lyfta sig.

    Ingenstans har socialismen kunnat visa på att man lyckats skapa tillväxt. Visst är det för märkligt att man ändå framhärdar i propagerandet för denna totalt misslyckade lära.

  11. 11 Patrik M april 26, 2009 kl. 15:01

    TB:

    Dessvärre så lever socialismen på två ganska mänskliga, men inte vare sig trevliga eller konstruktiva, drag – Nämligen avund och strävan att skylla ifrån sig sina problem på andra. Och det verkar den kunna leva gott på lite varstans, men precis som du konstaterar, några positiva resultat levererar den inte.

  12. 12 rae april 26, 2009 kl. 15:23

    Sydafrika har varit på väg åt fel håll sedan 1994.

  13. 13 Erik april 26, 2009 kl. 16:51

    Idén att Sydafrika är ett föredöme i Afrika är en myt! Ta en resa till Sydafrika och sen till Senegal eller Ghana, Botswana, Uganda etc. Du skulle inte känner dig säkrast i Sydafrika som Svensk! Ni få gärna fråga någon som har rest runt i Afrika. Den ‘vita minoriteten’ gör inte Sydafrika till kontinentens bästa plats att leva i!

  14. 14 Daniel Bergström april 26, 2009 kl. 17:30

    Erik: Jag trodde att jag var mycket tydligt på den här punkten. Jag har aldrig påstått att det är den vita minoriteten som gör Sydafrika till kontinentens bästa plats att leva i, utan landets demokratiska och legalistiska arv. Sydafrika har flera särdrag som är unika för Afrika, varav särskilt kan nämnas:

    1. En västerländsk rättsstatstradition, sant självständiga domstolar m.m. Även om rättssystemet är överbelamrat är det (än så länge) välfungerande
    2. En konstitutionell tradition. Sydafrika påsåtår ofta att de har världens mest demokratiska författning. Be that as it may, men det är i alla fall en av världens mest efterlevna. Författningen ger enskilda rättigheter som direkt kan åberopas mot såväl enskilda som det allmänna, rättigheter som också upprätthålls. Se punkt 1.
    3. Fria val, ett flerpartisystem och en fungerande politisk demokrati.
    4. En mycket fri och mycket självständig press. Livaktigt medielandskap.
    5. Relativt materiellt välstånd, ett självständigt och stort näringsliv som drar åt sig stora internationella investeringar. Sydafrika är ekonomiskt intregrerad i OECD-sfären.
    6. Ett starkt civilsamhälle, vilket till inte liten del bygger på en till resten av Afrika relativt sett mycket hög bildningsnivå.

    Sedan har Sydafrika stora problem, problem som inte delas av alla afrikanska länder (men många, rent av de flesta). Bland dessa problem märks främst Aids, skenande kriminalitet och ett fortsatt segregerat samhälle med allvarlig fattigdom. Det allra största problemet är dock att Sydafrikas i förhållande till sina grannar stora företräden håller på att blekna.

    Rickard, rae: jag tycker att att det är obehagligt med en massa referenser till att Sydafrika var mycket bättre innan 1994. Apartheidregimen lyckades skapa stort materiellt välstånd, och social trygghet, åt en minoritet, men man gjorde det på majoritetens bekostnad. Det absolut välståndet är större idag än då. Apartheidregimen lyckades i och för sig etablera en viss demokratisk och rättsstatlig tradition (inom en odemkratisk ram) men demokrati kan inte dagtingas med, och är dessutom en förusättning för välstånd. Apartheidregimen var osedvanligt brutal även för en diktatur.

  15. 15 TB april 26, 2009 kl. 18:55

    För en resenär i Sydafrika är våldet det mest otäcka. Runt bostadsområden finns murar, stängsel och vakter. Vid avfarter från större vägar, där man måste sakta in, finns varningsskyltar. Man avråds från att ta ens den kortaste promenad ”på stan” av säkerhetsskäl. Enda säkra områden är större shoppingcenter. De flesta man talar med har egna personliga erfarenheter av våld.

    Slutsatsen är då givetvis att ANC totalt misslyckats när det gäller att skapa en bra och säker närmiljö.

  16. 16 Patrik M april 26, 2009 kl. 19:26

    Erik,

    Bortsett din besynnerliga fixering vid etniska gruppers roll, verkar det du skriver rimligt. Jag tror inte att Sydafrika av idag är Afrikas ”bästa” land att leva i, men det kunde ha varit det, av skäl som Daniel Bergström förtjänstfullt räknar upp, och som jag inte ser anledning att komplettera.

    Däremot är det ofrånkomligt att Sydafrika, givet landets storlek – inte minst ekonomiskt, kommer att vara en viktig förebild (på gott och ont) för stora delar av Afrika, och jag tror att landet är det enda i Afrika som, om det skulle blomstra, har förmåga att dra med sig många andra länder i regionen.

    Men, tyvärr, har ANC misslyckats att förvalta de förutsättningar man fick, och dessvärre ser det ut som vanstyret kommer att accelerera.

    Jag instämmer också med Daniel att regimen före 1994 absolut inte är någonting att stå efter. Att man är kritisk till ANC innebär inte att man per definition tycker att Apharteid var något positivt, eller för den delen tvärtom.


  1. 1 Små framsteg i Sydafrika « Alla dessa åsikter Trackback vid april 25, 2009 kl. 17:16

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar