Dags för Alliansen att ta nästa steg

SvD skriver idag i en stor artikel om Mona Sahlins partiledarskap om den internationella forskning som visar att stora och breda politiska partier och tvåpartisystem som regel gynnar högeralternativet och att större partisplittring som regel gynnar vänsteralternativet. Detta beror på att den stora och röststarka medelklassen skräms av de radikala figurer som i alla demokratier huserar på yttersta vänsterkanten. Den eminente Thomas Gür har tidigare skrivit om samma sak i SvD och förespråkat en ännu närmare borgerlig valsamverkan i valet 2010 i form av en gemensam partibeteckning och en formell valallians.

Enade vi stå, splittrade vi falla

Misslyckat försök till borgerlig enighet på 60-talet

Om vi ser på Sveriges politiska 1900-talshistoria blir det tydligt att de borgerliga partierna själva bär en stor del av skulden för att den socialdemokratiska enpartistaten kunde bestå så pass länge som den gjorde. En stor del av förklaringen till varför socialdemokraterna lyckades klamra sig fast vid makten genom så många mandatperioder att ett socialdemokratiskt regeringsinnehav blev det enda möjliga låg i de borgerligas oförmåga att fylkas kring en trots allt gemensam värdegrund. Istället ägnade man decennier åt att sinsemellan bråka om i sammanhanget obetydlig sakfrågor, till exempel kärnkraften, och passivt åse hur Sverige revs ner och den socialdemokratiska superstaten byggdes.

Eftersom vinnaren skriver historien, i synnerhet i det här landet, framstår det som socialdemokraterna vann val på val genom historisk lagbundenhet. Så var naturligtvis inte fallet. Om det inte hade varit för de borgerliga partiernas oenighet hade Sverige kunnat få en rad borgerliga regeringar, inte minst under det förhållandevis borgerliga 50-talet när blockfördelningen var mycket jämn och socialdemokraterna endast kunde regera med Bondeförbundets/Centerpartiets stöd. Och hade talet om borgerlig samverkan under 60-talet lyckats bli något mer och meningsfullare än tafatta ”borgfreder” under valrörelserna är det mer än möjligt att historien hade tagit en annan vändning och vi hade kanske sluppit 70-talets vansinniga socialiseringar och statliga kulturrevolution. Allt detta beskrivs ingående i Anders Edwardssons välskrivna bok En annorlunda historia: folkhemmet i ett nytt ljus, som är nyligen utgiven på Timbro förlag.

Ett svenskt CDU

Det är precis som Thomas Gür skriver dags att Allians för Sverige tar ett steg till. Jag ser inga problem med att Sverige får ett brett, borgerligt parti med stor åsiktsbredd och en mindre centraliserad partiapparat, av samma typ som republikanerna i USA eller CDU i Tyskland. Även de konservativa i Storbritannien kan sägas vara ett brett allmänborgerligt parti, trots att den socialliberala flanken hålls av liberaldemokraterna. Vidare har borgerligheten inget att förlora på ett formellt sammangående. De borgerliga partierna trängs redan som det är i den socialliberala mittfåran. Ett sammangående skulle snarare medföra höjd takhöjd än ytterligare skärpt åsiktshegemoni. Dessutom tror jag att konservatismen, i egenskap av en minoritetsströmning inom borgerligheten, skulle få mycket mer utrymme i ett allmänborgerligt parti än i något av de befintliga riksdagspartierna.

Ett enda brett borgerligt parti skulle dels stärka borgerligheten som helhet och dels avsevärt förbättra betingelserna för åsiktmässiga minoritetsströmningar, t.ex. konservatismen

I takt med att det politiska och ideologiska landskapet, och de samhälleliga realiteterna, förändras så försvinner dessutom partiernas traditionella baser och existensberättiganden. Att Folkpartiet representerar tjänstemännen, Centerpartiet lantbrukarna, Moderaterna näringslivet och ”överklassen” och Kristdemokraterna pingströrelsen stämmer i allt mindre grad (om det någonsin har gjort det). Nu har det nya arbetarpartiet och Stureplanscentern suddat ut gränserna mellan de borgerliga partierna, och att upprätthålla historiska åtskillnader som inte finns längre känns allt mer meningslöst. Dessutom minskar de traditionella partilojaliteterna.

Nytt statsbärande parti

Ett borgerligt sammangående skulle visa att borgerligheten har lärt sig av sin historia och skulle innebära den slutliga nådastöten för uppfattningen att ett socialdemokratiskt regeringsinnehav är normen. Ett allmänborgerligt parti som tilltalar medelklassen har alla möjligheter att bli det nya statsbärande partiet. Det finns en viss chans att de fyra allianspartierna väljer att fördjupa sitt samarbete ytterligare inför valet 2010, kanske med en gemensam lista, men än lär det dröja ytterligare några år innan vi får se ett enda borgerligt parti. Vi kan bara hoppas att det blir så snart som möjligt.

Daniel Bergström

17 Responses to “Dags för Alliansen att ta nästa steg”


  1. 1 TB april 26, 2009 kl. 19:07

    En valallians skulle vara en mycket bra lösning inför nästa val. Det borgerliga partierna har ju så långt visat att de är en ytterst kompetent konstellation som även förmår att regera landet i den kris vi idag befinner oss i.
    Dessutom är det sannolikt så att spännvidden i åsikter inom de borgerliga partierna, kanske med någon fråga undantagen, är mindre än vad den är inom socialdemokraterna. Idag kan jag utan vidare tänka mig att rösta på vilket som helst av Allianspartierna och jag tror det är många som tycker så.

    jämför man sedan på spännvidden av åsikter inom den rödgröna rörans allians är den avgrundsvid.

    Valalliansen ”Allians för Sverige” skulle utgöra en mycket tydlig kontrast till den regeringsodugliga rödgröna rörans allians. Denna rödgröna allians som bland sina medlemmar även har Kommunistpartiet (under täcknamnet Vänsterpartiet). Att hålla Kommunistpartiet borta från regeringsmakten har med demokratiskt renhållningsarbete att göra.

  2. 2 Patrik M april 26, 2009 kl. 19:30

    Instämmer!

  3. 3 Mikael Andersson april 26, 2009 kl. 20:50

    Jag är normalt en person som brukar förespråka ett två, alternativt 3-parti system (eller möjligen bara betydligt högre spärrar, kanske 10%) men jag tycker att samarbetet här har visat lite av de fördelar ett system såsom vårat har, respektive nackdelar. I min värld får man väga ”minoriteternas möjlighet till inflytande” mot ”vågmästarrollens oproportionerliga makt”. Skall sverige, likt många andra länder vara ”Majoritetstyrrani” eller en form där minoriteter får sina åsikter oproportionerligt hörsammade ?

    Jag må tycka som Moderaterna i specifika frågor, men jag tycker deras agerande i vissa frågor har visat en total disrespekt för allierade. Jag syftar framförallt om frågan om homovigslar, där man helt enkelt inte bryr sig om KD och deras åsikt utan kör över dem, utan någon vilja alls att kompromissa. Det kunde ha skötts betydligt bättre i mina ögon. Men detta visar ett problem såsom jag ser det. Majoriteten av de högerpartier vi har idag är av den Anglo-sachiska ”högern”, d.v.s de är liberaler. Medan enbart KD är mer av den kontinentala högern. Även om Reinfeldt, i mina ögon, har rört Moderaterna ifrån liberalismen till det mer social-konservativa.

    Jag förstår inte hur logiken ”De borgerliga partierna trängs redan som det är i den socialliberala mittfåran. Ett sammangående skulle snarare medföra höjd takhöjd än ytterligare skärpt åsiktshegemoni. ” skulle fungera. Det mer rimliga är väll att det blir majoritetstyrrani, sen kan man tycka vad man vill om det. Vi i Sverige skulle då få en rödgrön röra, och sedan Folkpartiet, Light, som motvikt. Och ja.. Folkpartiet är det parti jag tycker om minst på högerkanten så jag talar ju lite i egenintresse här också naturligtvis😀

  4. 4 dagelf april 26, 2009 kl. 20:51

    Tror dessvärre inte det är möjligt att göra ett parti av alliansen. Främst av ekonomiska skäl. Centerpartiet är riktigt rika. Även moderaterna och folkparteit har fonderade tillgång på icke försummliga belopp. Kristdemokraterna är fattiga som få. Centerpartiet kommer aldrig frivilligt dela med sig av sina tillgångar hur som helst. Dessutom tror jag det skulle vara svårt att få ihop en sammanslagning på det lokala planet i väldigt många kommuner och landsting.

  5. 5 Daniel Bergström april 26, 2009 kl. 21:03

    Mikael Andersson: Naturligtvis skulle ett hypotetiskt allborgerligt föra en politik som ligger i närheten av den borgerliga mitten, typ Folkpartiet. Men det gör ju redan Alliansen. Ett stort parti skulle, tror jag, ha betydligt större utrymme för intern debatt, och erbjuda mycket bättre förutsättningar för en livaktig idédebatt. Detta skulle i sin tur ge möjligheter att långsiktigt förändra den förda politiken. Det väsentliga är att ett stort parti av CDU-typ skulle ändra inställningen till partiet och dess politik, och det skulle bli ”okej” för sympatisörer och medlemmar att inte hålla med om den förda politiken.

    Dag: Hmm, jag undrar jag. Det är klart att det går segare på lokal nivå på många håll ute i landet, men konceptet Alliansen börjar vinna mark även i många kommuner och landsting. Dessutom tror jag att det finns en genuin vilja från de fyra partiernas ledning att fördjupa samarbetet. Ge det några år till och en medvetna påtryckningar från partiledningarna så tror inte jag att ett sammangående är en omöjlighet. Det fina i kråksången är ju att ett större parti skulle lämna mer utrymme för lokala skillnader, så det är klart att det tänkta allianspartiets politik skulle ha en centerprägel i Årjäng och moderatprägel i Vellinge.

    Angående det ekonomiska skulle nog den långsiktiga mentalitetsförändring som pågår inom allianspartierna minska revirtänkandet. Jag håller i alla fall inte ett sammangående för uteslutet.

  6. 6 Marthin april 26, 2009 kl. 22:32

    Förena hela bunten (social)liberala internationalister till en unison plattform..? Ja tack, med väldeligen vällust!

    Socialdemokratins skänk i gestalt av Mona Sahlin kan väl nätt och jämnt nå upp till den fröjd ett sådant projekt skulle bereda för en särskild falang.

  7. 7 Andreas L april 26, 2009 kl. 23:21

    Alliansen i dess nuvarande form är väldigt gynnsam för parterna som är involverade, det kan jag ge den.

    Samtidigt tror jag inte det ligger i tiden att skapa ett storborgerligt parti, vi må va enade i många frågor men det svenska systemet av demokrati vilket partierna värnar om skulle behöva en ombildning för att detta ska ske. Tänk på det om högern bildar ett parti tvingar man socialdemokraterna att följa efter och då blir det som sagt ett tvåpartisystem i vilket valdeltagandet kommer att sjunka, vilket är dåligt.

  8. 8 FredrikN april 27, 2009 kl. 5:45

    Är det verkligen en borgerlig allians som regerar Sverige? Är det inte snarare en socialistisk? Den historiska lagbundenheten förefaller säkerställd, men nu är det en annan socialistisk regering än den vanliga.

  9. 9 Andreas L april 27, 2009 kl. 7:43

    FredrikN: ”Är det verkligen en borgerlig allians som regerar Sverige? Är det inte snarare en socialistisk? Den historiska lagbundenheten förefaller säkerställd, men nu är det en annan socialistisk regering än den vanliga.”

    Ja, det skulle jag verkligen vilja påstå. Det räcker med att kolla på hur de hanterat finanskrisen.

    Men du kan dessutom kolla på deras familjepolitik eller varför inte sjukvårdspolitiken de för.

  10. 10 Mikael Andersson april 27, 2009 kl. 8:02

    Att det är en borgerlig regering som styr Sverige idag är väll utan tvivel. Jag håller inte riktigt med Daniel Bergström i hans beskrivning att vi idag styrs av en variant av Folkpartiet. Det hade vi gjort om Moderaterna inte varit de ”nya”, som i mina ögon ligger närmare t.ex Kristdemokraterna än de ”gamla” moderaterna gjorde i flera frågor.

    Socialkonservatism är nog vad jag skulle benämna nuvarande regering som, vilket glädjer mig. Det är inte en privatiseringshysteri, utan det finns en tilltro till staten/det offentliga, att de skall utvecklas. Att staten skall ha ett ansvar mot sina medborgare, och inte något liberalt ideal av Nattväktarstaten.

    Och att påstå att regeringen hanterar finanskrisen socialistiskt är i mina ögon nästintill dumt. Det är så marknadsekonomiskt det kan bli. Man skall inte gå in och täta läckor i ekonomin, utan låta marknaden styra sig själv och reda ut det. Det har fungerat ute i Europa, det gäller att hitta sina komperativa fördelar och utveckla dem. De svaga försvinner, och nya starka kommer. Man kan inte hålla på med produktion som inte är hållbart ekonomiskt. Det gäller att hitta vad man är bra på och göra det helt enkelt. Sedan att regeringen måste gå varsamt fram p.g.a Lundby-Wedin-Maffian är en annan sak.

    Så Andreas L kan du berätta mer på vilket sätt nuvarande regering är socialistisk ?

    Sedan detta om tvåparti system. Tja, det är som jag tidigare sagt problemet mellan Majoritetstyrrani respektive minoriteters oproportionerliga makt att ta hänsyn till. Men självklart gynnar det borgerligheten om man hade haft två-parti system. *tar chansen att snacka skit om Mona* För tillskillnad från under Göran Persson så har Mona inga problem att samarbeta ingående med kommunister, och vem vet vad som händer med MP då deras goda retoriker Maria slutar efter nästa val. Får hoppas det kommer någon skogsmulle som ledare då. Oavsett så tror jag inte att trovärdigheten för vänsterblocket kommer att öka, och i ett tvåparti system så hade det ställts på sin spets.

  11. 11 Anfreas L april 27, 2009 kl. 13:53

    Mikael Andersson: du måste ha missförstått mig när jag sa ”ja verkligen” menade jag att det var en borgerlig regering som hanterat krisen på ett borgerligt manér inte socialistiskt.

    Jag ursäktar om det framgick som en sådan skymf mot våran ypperligt ordentliga högerregering.

    Räcker att granska deras handlingar så ser man att den inte är socialistisk.

    Men det är mitt fel jag ursäktar min tvetydighet.

  12. 12 Söderbaum april 27, 2009 kl. 23:58

    Andreas L:

    ”Jag ursäktar om det framgick som en sådan skymf mot våran ypperligt ordentliga högerregering.

    Räcker att granska deras handlingar så ser man att den inte är socialistisk.”

    Här på T&F har vi snarare uppfattningen att det räcker att granska Alliansens handlingar så ser man att det endast handlar om små, sällsynta korn av högerpolitik.

    Däremot delar jag Bergströms uppfattning i huvudsak, att ett stort Alliansparti skulle innebära utmärkta förutsättningar för en intern konservativ linjeorganisation, och därmed bättre parlamentariska förutsättningar för konservatismen än i dagens flerpartisystem. Därför är även jag för en sådan utveckling.

  13. 13 Andreas L april 28, 2009 kl. 7:55

    Söderbaum: ”…Här på T&F har vi snarare uppfattningen att det räcker att granska Alliansens handlingar så ser man att det endast handlar om små, sällsynta korn av högerpolitik…”

    Kruxet är ju dock att vi bor i Sverige och här så är det monumentalt hur högerinriktad politiken varit de senaste åren.

    Man vinner inga val på att omkullkasta system, vilket kan tyckas synd med tanke på hur ruttet i grunden det svenska är.

    Strategin från Alliansens sida från vad jag förstår är att ta små steg för att komma ur socialismens ok.

    Men visst jag kan se hur den politik som förs i allmänhet kan uppfattas som socialistisk med världsstandard men då ska man inte glömma att ett träd som är infekterat tar tid och möda att rädda, går inte att göra på en sekund, speciellt inte med tanke på den indoktrinering som man får i den svenska skolan.

  14. 14 Söderbaum april 28, 2009 kl. 12:43

    Andreas L: ”Kruxet är ju dock att vi bor i Sverige och här så är det monumentalt hur högerinriktad politiken varit de senaste åren.”

    Vi har uppenbarligen helt olika referensramar. 2006 tog Alliansen över efter en socialdemokratisk regering som regerat i 12 år, och har drivit vidare en rent socialdemokratisk politik. Regeringen Bildt 1991-94 förvaltade det socialdemokratiska systemet. Regeringarna Fälldin 1976-1982 undvek att Sverige blev en socialiststat, och genom att driva socialdemokratisk politik återfördes socialdemokraterna till huvudspåret och regeringsmakten igen efter 70-talets kraftiga vänstersvängning.

    ”På senare år” är det alltså monumentalt hur socialdemokratisk politiken har varit i Sverige. Läs gärna min bok Betongväldet (Empron 2007). I själva verket har vi inte sett skymten av riktig högerpolitik sedan regeringen Lindman 1928. Men, som du säger, kruxet är att vi bor i Sverige. Och här går gränsen mellan vänster och höger mellan Lars Ohly och Mona Sahlin i det allmänna medvetandet.

    Det är bara att du följer T&F ett tag, eller surfar lite i vårt arkiv, så förstår du vad vi menar med ”höger” och att svensk politik av idag knappast är ”högerinriktad”. Det skulle ju innebära att politiken som förs är precis så som vi vill!

  15. 15 Mikael Andersson april 28, 2009 kl. 13:27

    Söderbaum. Är det inte också delvis en fråga med vad man menar med höger ? Det finns, om jag inte helt missförstått min kandidat i statsvetenskap, en skillnad mellan Anglo-sachisk ”höger” och ”kontinental” höger. Den ena baserad på Burke, Locke o.s.v, där privatisering, liberalisering är a och o. Och en kontinental med Bismarck och liknande förgrundsgestalter. Så en kontinental ”höger”, och en anglo-sachsisk ”höger” har olika syn på t.ex statens roll i samhället.

  16. 16 Andreas L april 28, 2009 kl. 13:52

    Söderbaum:”Vi har uppenbarligen helt olika referensramar. 2006 tog Alliansen över efter en socialdemokratisk regering som regerat i 12 år, och har drivit vidare en rent socialdemokratisk politik. Regeringen Bildt 1991-94 förvaltade det socialdemokratiska systemet. Regeringarna Fälldin 1976-1982 undvek att Sverige blev en socialiststat, och genom att driva socialdemokratisk politik återfördes socialdemokraterna till huvudspåret och regeringsmakten igen efter 70-talets kraftiga vänstersvängning.”

    Jo, vi kan nog ha lite olika ramar. Jag menar inte att regeringen är inne på någon högerpolitik av europeisk typ utan med svenska mått mätt, man kan se att små steg av högerpolitik leder i det stora till att man får större utrymme.

    Vi bor trots allt i ett socialistiskt samhälle och då går det inte att bara byta ut systemet även om det är det som behövs. Visst är politiken i det stora hela vänsterinriktad, vi är ju tvingade till det. Samma som att tyska socialdemokrater knappast kan få igenom hårdförd socialistpolitik

    Jag skulle inget annat än vilja se att statsapparaten fick en minskad och annorlunda roll och att man införde ett tyskt sjukvårdsystem. För att kunna göra det måste man dock se till att ändra attityden hos befolkningen i stort. Det går bara inte på en mandatperiod.

    Söderbaum: ”…Läs gärna min bok Betongväldet (Empron 2007)…”

    Det ska jag, blir ett bra komplement till en annorlunda historia.

  17. 17 Andreas L april 28, 2009 kl. 13:57

    Tillägas bör: Att jag faktiskt skulle vilja se att Sverige går över till en mer tysk/fransk form av stat, men verkligheten påminner oss om att det kommer att ta tid och utifrån det samhälle vi lever i så har högeralliansen skött sig sådär, de skulle nog ha kunnat göra mer med tanke på deras majoritet men så vill allianspartierna nog bli återvalda.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar