Konservativ antikapitalist för privat ägande

Nästa anhalt i 100,000-jubileet är en uppföljare. Den 13 oktober 2008 publicerade vi en artikel av Rolf K. Nilsson med titeln ”Konservativ och antikapitalist”. Reaktionerna blev stora och artikeln var länge den mest lästa på T&F. Den nyliberale författaren Johan Norberg surade till ordentligt. Men även en debatt inom ramen för T&F uppstod. Hur ska man se på kapitalismen? Ganska skilda perspektiv kan motiveras utifrån en konservativ åskådning. David Högberg och Patrik Magnusson har skrivit två olika inlägg om hur en mer marknadsorienterad konservatism kan betrakta kapitalismen. Redaktörerna är mycket nöjda med att på detta vis kunna uppvisa konservatismens bredd på T&F. Just de ekonomiska frågorna är ju inte heller lika centrala inom konservatismen som inom liberalismen, vilket ger det hela en extra krydda.
Som en del i vårt 100,000-jubeleum publicerar vi nu Rolf K. Nilssons uppföljarartikel, där han vidareutvecklar sitt resonemang utifrån den respons som följde på den uppmärksammade och omdiskuterade första artikeln om en socialkonservativ syn på kapitalism, marknadsekonomi och äganderätt.
– – –

KONSERVATIV OCH ANTIKAPITALIST FÖR PRIVAT ÄGANDE

Efter mitt inlägg om det faktum att jag betecknar mig som konservativ och anti-kapitalist har reaktionerna regnat in. Mest från nyliberaler som anklagat mig för att vara allt från idiot till allt för fet för att kunna ha en sund tanke till dem som hållit med mig och de som ställt sig förvånat frågande. Kan man vara konservativ och antikapitalist? Kan man vara liberal och anti-kapitalist?

För min del råder det ingen tvekan om att man kan vara konservativ och motståndare till den kapitalism som en sund marknadsekonomi urartat till. Det borde inte heller vara några problem för en liberal i avsaknad av de anarkistiska drag som präglar libertarianerna. Inte heller för en liberal med en social övertygelse om individualism och den enskilde människans värde.

Väntad och oväntad kritik

Att kritiken skulle komma från nyliberalerna var väntat och den var som jag förutsett. Nyliberalerna har sett ett ljus som andra inte har haft förmånen att se. De vet bäst och alla andra är mindre vetande, okunniga, ännu inte upplysta. Det är bara att välja alternativ.

Kritiken och invändningarna från andra konservativa var mer oväntad. Kanske framför allt med den emfas, nästan med religiösa övertoner, man gick in för att försvara begreppet, ordet ”kapitalism”. Kapitalismen är bra – men det jag beskriver i mitt avståndstagande från kapitalismen är en ”extrem kapitalism”, en ”rå kapitalism” som också de tar avstånd från. Någon försökte lansera begreppet ”social kapitalism” och menade att marknadsekonomi och kapitalism är två sidor av samma mynt.

Jag tycker det är komplicera tillvaron i onödan – och jag ställer mig avvisande till tanken. Min förvåning är stor över att ordet kapitalism har blivit reflexbetingat att försvara. Varför måste det placeras på en piedestal och försvaras nästan som en religiös trosbekännelse?

Att tolka mina åsikter som att jag är motståndare till det privata ägandet och skulle förespråka en socialistisk variant av markandsekonomi är som att ta till sig en bibeltolkning av hin håle.

Om ägandet

Kanske finns det ändå något intresse i att jag rätar ut mina uppfattningar om ägandet. Jag har skrivit om ägande i ledare i Gotlands Allehanda. Och för dem som läst dessa torde det inte råda några oklarheter i vad som är min uppfattning i frågan.

Jag tror på det personliga ägandet. Jag tror på fria och självständiga företag med olika ägandeformer.

Jag är av den absoluta uppfattningen att småföretagandet är det företagande vi kan lita mest på och sätta vårt hopp till när det gäller att föra det civila samhället vidare. När det gäller ett seriöst samhällsengagemang och ett intresse för den miljö och närhet företaget verkar i.

Vi har på Gotland haft ett flertal exempel där filialer till stora företag, såväl svenska som internationella, väljer att lägga ner verksamheten när vinstmålen inte uppnås. Förr fanns det en uthållighet. Det behövde inte redovisas en vinst varje kvartal. Företaget hade tid på sig att korrigera verksamheten för att förändra så att vinst uppnåddes till nästa redovisningstillfälle. Men uthålligheten, tålamodet, har försvunnit. Nu gäller det att redovisa vinst hela tiden. Ett ständigt flöde av pengar till ägarnas konton annars har företaget inget existensberättigande.

Att ett företag med huvudkontor på flera hundra mils avstånd från sina fabriker och med ägare spridda kanske över hela världen inte har samma känsla för bygden och människorna som arbetar på fabriken på samma sätt som en ägare på plats skulle ha är en självklarhet.

Jag har i ledare framfört min åsikt att jag vill ha tillbaka den gamla tidens företagare. Företagaren som drivs av en idé, av en vision och gör allt vad han eller hon kan för att företaget ska kunna ha en verksamhet också nästa år. Företagaren som känner ansvar inte bara för sitt företag som en ekonomisk enhet utan också för den personal som arbetar där.

Om vi har en ägare till ett företag som själv bor på orten där företaget bedriver sin verksamhet och själv är aktiv i företaget finns en annan inställning till såväl de anställda som till företaget som en del av bygden.

Det första denne egenföretagare gör om lönsamheten skulle sjunka är inte att fundera över hur man snabbast ska kunna lägga ner företaget och lägga produktionen på någon annan plats i vår globala värld. Den första tanken är givetvis varför den tidigare så lönsamma produktionen inte längre ger samma avkastning. Varför köper människor inte det vi tillverkar mer? Skälen kan vara många och företagaren gör en analys. Kanske är det dags för modifiering eller modernisering av produkten, eller är det så att den inte längre är efterfrågad. I vilket fall så pekar analysen på att det inte går att sälja mer av vad man tidigare producerat.

Vad gör då företagaren? Företagaren, ägaren, som bor på orten, som arbetar på företaget, som är etablerad i det lokala samhället? Jo, letar efter en ny produkt som är efterfrågad. En ny produktion som kan tas upp för att företaget ska kunna drivas vidare, så att de anställda kan behålla sina jobb, att de och deras familjer kan fortsätta bo och leva i sina hem. Vad som driver och genom åren har drivit många småföretagare är självständigheten, nöjet att göra något som är bra för sig själv och för andra. Detta utmynnar i att människor har arbete, kan tjäna sitt uppehälle och leva sina liv. Företagarens vinst kan räkans inte bara i pengar, inte bara i den vinst verksamheten redovisar varje kvartal. Vinsten med att driva företaget är att ha förmånen att arbeta med något som gör skillnad. Att arbeta med något man tycker om och möjligheten att göra detta också i framtiden.

Siffror och statistik – inte människor

En fabrik med ägare och överchefer långt borta blir en produktionsenhet. Det är inte ett hus med människor av kött och blod. Det är siffror, det är statistik. Ägandet blir opersonligt och förvandlas från en ansvarskännande samhörighetskänsla med såväl produktion som de anställda till ett förhållande med siffror på en dataskärm. Det är en kolumn i datorn som försvinner, en utgiftspost, när man väl beslutat ta den enkla vägen och lägga ner, att flytta verksamheten. För ägaren långt borta är det att flytta siffror. För människorna på platsen är det att förlora jobb, att kanske tvingas flytta från hem och vänner. Att bryta upp när man inte alls har planerat det.

Ibland måste företag lägga ner. Ibland är det den enda utvägen. Men väldigt ofta finns det andra vägar att gå, andra möjligheter att ta till för att verksamheten ska kunna drivas vidare. Ansvarskänslan för människorna som arbetar på företaget försvinner när personalen förvandlas till anställningsnummer och statistik. När de personliga bindningarna saknas och verksamhetsorten ligger hundratals mil från ägaren försvinner det känslomässiga engagemanget. Därför föredrar jag en mängd småföretag med engagerade ägare hellre än storföretag där ägarna inte har något personligt ansvar för mer än den egna plånboken.

Det multinationella som ett problem

Stora företag, multinationella företag som företeelse är inte det bästa för samhället eller för samhällsutvecklingen. Men de finns och det finns kvar också i framtiden. Det går inte att dra alla företag över en och samma kam. Det finns storföretag som tar större ansvar, som drivs av en vision mer än den kortsiktiga vinsten. Och det finns småföretag som inte alls lever upp till den idealiserade bild jag ser hos den stora majoriteten av dem.

Ju större företagen blir, och ju större makt de får genom pengar, ägande och marknadsandelar desto större försiktighet måste stater och kommuner se på dem med. Det måste finnas regler och övervakningssystem som förhindrar företagen från att få alltför stor makt som ligger utanför deras kompetens.

Multinationella företag blir alltmer som stater. Tillräckligt stora företag har mer pengar och mer makt än vad många länder har. Multinationella företag får ett inflytande över andra områden än vad som är deras verksamhetsområde. Det är demokratiskt farligt och mänskligt oförsvarbart.

Vi har i många filmer och böcker med framtidsmotiv kunnat se och läsa om hur företag tagit över och delat upp världen emellan sig. Finns stater och länder kvar utgör de mer administrativa enheter underordnade företagens planer och strategier. Vi är inte där än. Men det finns exempel i världen där storföretag med sina maktmedel tagit över och styr mindre nationer. Jag är ingen stor vän av FN, men jag säger definitivt nej till en värld styrd av bolagsstyrelser och aktiemajoriteter.

Rolf K Nilsson

5 Responses to “Konservativ antikapitalist för privat ägande”


  1. 1 Anarkokonservativ maj 4, 2009 kl. 16:36

    Håller med till 100%. Välskrivet inlägg som ger det konservativa svaret på företagande och samhällsekonomi.

    Kapitalism är inget annat än blå stalinism – staten är kapitalets exekutivkomitée som Karl Marx mycket riktigt påpekade.

    Jag tycker det är så sorgligt att konservativa sitter fast i en trotsreflex och försvarar kapitalism – inget är liberalare och mer okonservativt än kapitalism.

    Kapitalism syftar till kapitalackumulerande som samhällets huvudinriktning och med staten som dess under-rumpan-hållare.

  2. 2 Johan J maj 4, 2009 kl. 17:21

    Har nu läst Rolf K. Nilssons artikel Konservativ och antikapitalist. Likt anarkokonservativ ovan tycker jag artikeln var mycket bra. Den linjen hoppas jag blir vägledande.

  3. 3 AndreasB maj 4, 2009 kl. 17:22

    Nog tycker jag att kommunism är mindre konservativt.
    Annars håller jag med om att en renodlad, nyliberal, kapitalism är som ”blå stalinism” en spegelvänd marxism, där det materiella är det enda som räknas medan andliga, kulturella och sociala värden är icke-existerande.

  4. 4 Johan J maj 4, 2009 kl. 18:12

    På sidan nedan finns en intressant kommentar till Margareth Thatchers makttillträde för 30 år sedan (vilket också är en kommentar till nyliberalismen):

    http://thesensiblebond.blogspot.com/2009/05/thatchers-conservatives.html

  5. 5 Populisten maj 4, 2009 kl. 21:13

    Faran ligger i det opersonliga ägandet. Skillnaden mellan vår nutida fondkapitalism där proffesionella placerare förvaltar stora summor av medborgarnas pengar och den fondsocialism som eftersträvades med löntagarfonderna är egentligen mycket liten.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar