Publikfriande vänsterflörtar

Sverige behöver inte ytterligare en borgerlig regering som inte vågar föra en politik byggd på borgerliga värden.

Det har ofta sagts om de borgerliga regeringarna 1976-1982 att de försökte, och lyckades med, att vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva. Delvis på grund av panik över att efter 44 år ha fått regeringsmakten, och delvis på grund av en förlamande ängslan att förlora den igen vågade man sig inte på några radikala reformer, utan fortsatte i princip bara att administrera den socialdemokratiska staten som vanligt. Man kan säga att de borgerliga 70-talsregeringarnas största insats låg i att visa att Sverige var en fungerande demokrati och att åtminstone frysa utvecklingen i ett sorts status quo, och därmed stoppa den besinningslösa kulturrevolution som Palme hade inlett 1969 och som nådde sin kulmen strax innan det borgerliga maktövertagandet. Det var ändå något av en historisk ironi att den första borgerliga regeringen på decennier administrerade de största socialiseringarna av företag i svensk historia.

Fondsocialism i fårakläder

Den borgerliga alliansregeringen är av ett annat virke än 70-talets borgerliga regeringar. Man driver en konsekvent reformagenda med ett friare Sverige som mål och uttrycker en reell ambition att förändra. Det finns trots det saker som pekar på att Alliansen riskerar att falla i Fälldinfällan. Först har vi Mats Odells utspel om att de statliga AP-fonderna, som förvaltar svenskarnas pensioner, skall åläggas att inte investera i företag som ger sina chefer bonusar och rörliga löner. Detta är inget annat än en ambition att utöva politisk styrning över näringslivet (tänk löntagarfonder), och det var just av rädsla för att politiker skulle vilja utnyttja AP-fonderna för politiska syften som de borgerliga när det begav sig år 2000 var kritiska till att AP-fonderna skulle få äga aktier. Mats Odells bortförklaringar är föga övertygande. Odell skriver idag på SvD Brännpunkt att det alls icke rör sig om någon politisering, utan ”motivet är i själva verket att stärka allmänhetens förtroende för hur AP-fonderna förvaltar medborgarnas förtroendekapital”. Precis som PJ Anders Linder konstaterade härom veckan är det löjligt att påstå att det inte rör sig om politisering bara för att det är populärt. Just därför är det en politisering.

Nej till kvotering

Nyamko Sabuni är inne på fel spår.

Nu kommer dessutom nästa politiska snedsteg som ett brev på posten. Integrationsminister Nyamko Sabuni är missnöjd med att andelen kvinnor i börsnoterade bolags styrelser inte ökar snabbare, och öppnar nu dörren för kvotering genom lagstiftning. För Guds skull, bevara oss från detta! Givetvis är det ett problem om kvinnors kompetens tillvarats i mindre utsträckning än mäns i bolagsstyrelser, men dels har det sannolikt andra anledningar än dimmiga teorier om kvinnoförtryckande strukturer och dels så är det inte statens problem, utan aktieägarnas. Det är därför inte heller statens sak att ställa detta till rätta. Ett bolags styrelse väljs, i demokratisk ordning, av dess aktieägare, och att staten skall lägga sig i de valen är inget mindre än vänsterideologi i full blomning. Det går inte att vara nog hård med att staten inte har något i fria svenska företags inre angelägenheter att göra.

Tanken att bara för att något är dåligt det automatiskt skall vara statens uppgift att ställa det till rätta genom förbud och lagstiftning hör socialismen till. Den allsmäktiga staten lämnar inget utrymme för övertygelsen att staten skall ha vissa, avgränsade uppgifter och att det finns två separata sfärer, en statlig och en privat, och att vad som händer i den privata sfären faktiskt inte är statens sak, även om det råkar vara misshagligt. Eller med andra ord; av tanken att staten skall ställa allt som är fel i samhället till rätta följer som en oundviklig logisk implikation att staten måste kontrollera allt i samhället. Ställer man inte upp på detta måste man också släppa ambitionen att skapa det utopiska samhället.

Den borgerliga berättelsen

Frågan är dock om inte kvoteringslagstiftning för näringslivet skulle bli relativt populär, liksom ett statligt ”bonusförbud”. Det är tydligt att regeringen försöker flörta med väljarkåren med vänsterögat. Det borde den sluta med. Politik handlar inte bara om att som en viljelös vindflöjel följa opinionen och i populistisk anda tillhandahålla vad väljarkåren vill ha. Politik innebär också att bilda och driva opinion, att långsiktigt förändra värderingar och mentaliteter. Det är dags att Alliansen rätar på ryggen och vågar stå för borgerliga värderingar och en borgerlig helhetsberättelse. En berättelse om samhället som uppbyggt av fria individer inom de naturliga gemenskapernas ram, inte av ansiktslösa kollektiv.

Daniel Bergström

24 Responses to “Publikfriande vänsterflörtar”


  1. 1 Andreas L maj 7, 2009 kl. 22:55

    Talat som en sann högerman, kan inget annat än att instämma och hoppas att din ståndpunkt tas i beaktning av våra folkvalda.

  2. 2 S.O.Pettersson maj 7, 2009 kl. 23:09

    ”Givetvis är det inte bra att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser”

    Genom den här typen av påståenden ansluter man sig till samma typ av problemformulering som vänstern, även om den föreslagna lösningen är annorlunda. ”Underrepresentation” är en sorts övertalningsdefinition, som förutsätter att det finns en optimal representationsnivå som man måste upp till. En bättre formulering är att kvinnorna i mindre grad är representerade; det finns inget argument för att det skulle vara dåligt – i alla fall inte för en konservativ.

  3. 3 Michaël Lehman maj 8, 2009 kl. 11:21

    Kandidat Petterssons påpekande borde icke behövas på en konservativ blogg. Kön, ålder, hårfärg, ögonfärg, varstädes man är född, vilken hand man skriver med, längden på naglarna, antalet av fingrar och tår, etc., etc., är fullständigt irrelevanta egenskaper både vid val till bolagsstyrelser och vid val till politiska församlingar. Kapaciteten att fullgöra sitt uppdrag på ett nöjaktigt till utomordentligt sätt är den enda relevanta egenskapen att beakta.

  4. 4 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 11:54

    Utan att vilja skriva någon på näsan med självklarheter tål det ju att påpekas att ”inte bra” rent språkligt inte alls behöver betyda samma sak som ”dåligt”. det betyder helt enkelt inte bra.

    Jag ville med formuleringen bara understryka att givetvis finns det inget värde i att bolagsstyrelser består av män, dvs det är ”inte bra” (i sig). Därmed inte automatiskt sagt att det är dåligt, utan det bara är så. Sedan är det ju ett faktum att den sittande regeringen tycker att det är dåligt. Det följande resonemanget skulle illustrera att även om det anses vara dåligt är det faktiskt inte statens sak att ställa det till rätta.

  5. 5 S. O. Pettersson maj 8, 2009 kl. 12:30

    Skillnaden är ganska liten. Negerar man satsen avser man i allmänhet motsatsen, om man inte på annat sätt reserverar sig. Ex.: ”Jag tycket inte det är bra att använda strukturalistiska perspektiv inom mytforskningen”, ”Det här är inte roligt”, ”Det här portvinet smakade inte bra”. Ofta är det en ren stilistisk skillnad.

    Dessutom använder du ordet ”underrepresentation” vilket i sig är värderande. Därtill drämmer du till med ”givetvis” för att liksom understryka vikten i det hela. Jag tror inte någon kan uppfatta det på ett sådant sätt, som du vill göra gällande.

    Vad den borgerliga regeringen tycker är väl föga relevant för dina egen uppfattning. Jag förstår inte varför man frivilligt skall ge vänstern problemformuleringsprivilegiet.

  6. 6 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 12:53

    Vad den borgerliga regeringen tycker är relevant, inte så mycket för min uppfattning som hur man väljer att formulera lösningen. Det finns en samhälleliga samsyn att ‘underrepresentation’ (det är den allmänna termen är dåligt. Min argumentation var i sin helhet inriktad på varför denna maxim inte alls behöver (skall) landa i slutsatsen att staten skall kvotera bolagsstyrelser.

    Att jämn representation inte är ett egenvärde i sig (en uppfattning som jag iofs omfamnar) är en helt annan fajt, och inte ämnet för inlägget. Därför blev formuleringen som den blev.

    Och ja, givetvis var invändningen om att ”inte bra” inte betyder ”dåligt” något av en spetsfundighet.

  7. 7 Patrik M maj 8, 2009 kl. 12:54

    Jag delar uppfattningen som herrar Pettersson och Lehman givit uttryck för, nämligen att det saknar fullständigt egenvärde i att en viss andel av ett visst slags befattningshavare är män eller kvinnor.

    Jag uppfattade inte att artikelns huvudbudskap skulle ha varit i strid med detta, utan att det centrala budskapet var just att oavsett om man faktiskt vill se flera (eller färre) kvinnliga styrelseledamöter, så är kvotering inte en acceptabel lösning, en uppfattning som jag också delar.

  8. 8 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 12:58

    För att klargöra; självklart är kompetens avgörande för alla typer av befattningar, inte kön, hårfärg eller stjärntecken. Däremot kan det antas att kvinnor i allmänhet har samma kompetensnivå som män, varför man också kan anta att det faktum att kvinnor är representerade i mindre grad än män i bolagsstyrelser innebär att kvinnors kompetens förbigås i högre utsträckning. Av olika skäl, DOCK inte på grund av något svårfångat patriarkat, eller mystiska strukturer.

    Poängen är att detta inte är statens problem, utan aktieägarnas.

  9. 9 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 13:01

    Har nu ändrat formuleringen till en som bättre uttrycker vad jag menar och som, förhoppningsvis, är mindre kontroversiell. I övrigt kan jag garantera herrar kandidater om att jag inte är någon vän av vare sig kvotering eller strukturteorier: https://traditionochfason.wordpress.com/2009/03/06/borgerlig-socialism-anno-2009/

  10. 10 Michaël Lehman maj 8, 2009 kl. 13:31

    Det finns en samhälleliga samsyn att ‘underrepresentation’ (det är den allmänna termen är dåligt.

    Att någonting är en »samhällelig samsyn» utgörer icke i sig argument för att instämma. Särskilt icke i dagens socialistiska Sverite. Att en viss term har blivit en allmän term utgörer icke i sig anledning till att använda den. Särskilt icke i det socialistiska Sverige. Den allmänna termen är också, att »skattesänkningar kostar [för staten]», vilket implicerar, att allt kapital i samhället tillhörer staten. En skattesänkning är naturligtvis en intäktsminskning [för staten].

  11. 11 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 13:39

    Att erkänna att en samhällelig samsyn existerar behöver inte alls vara det samma som att instämma i den, eller ens acceptera den. Däremot måste man, vare sig man vill det eller ej, förhålla sig till den.

    Min avsikt var att erkänna och förhålla mig till den syn som finns även i den borgerliga regeringen, men visa varför det inte leder till statlig styrning av näringslivet. Det vill säga; även om/trots att man anser att ‘underrepresentation’ är ett problem (vilket jag inte gör, inte i sig i alla fall) så ska inte det resultera i kvoteringslagstiftning.

  12. 12 Andreas L maj 8, 2009 kl. 13:52

    Att inte använda sig av vedertagna termer, gör inte det att man måste hitta egen terminologi?

    Blir då inte en diskussion svårare att hålla?

  13. 13 Michaël Lehman maj 8, 2009 kl. 13:58

    Det handlar om kampen om problemformuleringsprivilegiet. Huru skall vi någonsin kunna skapa en lågskattestat, om vi hela tiden måste måste säga, att »skattesänkningar kostar» (vilket ju dessutom är både en lögn och ett intellektuellt ohederligt påstående)? Huru skall vi någonsin kunna skapa ett samhälle grundat på borgerliga värderingar, om vi hela tiden måste använda socialisternas språkbruk?

  14. 14 Andreas L maj 8, 2009 kl. 14:00

    Går det inte att använda det socialistiska språket emot socialisterna genom att lägga till högersatser i terminologin?

  15. 15 Michaël Lehman maj 8, 2009 kl. 14:03

    Att erkänna att en samhällelig samsyn existerar behöver inte alls vara det samma som att instämma i den, eller ens acceptera den. Däremot måste man, vare sig man vill det eller ej, förhålla sig till den.

    Man skall akta sig för att bliva för generös i sitt förhållande till sina motståndare, ty annars riskerar man att reduceras till blott en osjälvständig negation av denna motståndare.

    – Men snälla konstapeln, jag är anti-socialist…!
    – Jag struntar blankt i vilket slags socialist ni är!

  16. 16 Andreas L maj 8, 2009 kl. 14:12

    Sant, men hur ska en person som aldrig hört högerspråk förstå innebörden om man inte först visat honom ett alternativ med det språk han förstår?

    F.Ö. Herr Lehman väldigt intressant blogg du har.

  17. 17 Michaël Lehman maj 8, 2009 kl. 14:33

    Sant, men hur ska en person som aldrig hört högerspråk förstå innebörden om man inte först visat honom ett alternativ med det språk han förstår?

    Problemet är ju, att MSP under åtminstone de senaste 10-15 åren knappast ens har försökt att beskriva samhället i egna termer. Till och med moderater i skatteutskottet brukar säga, att »vi icke har råd med» den ena eller den andra skattesänkningen. Och numera har man ju helt givit upp och transformerat sig till ett socialdemokratiskt parti.

    F.Ö. Herr Lehman väldigt intressant blogg du har.

    Jag tackar för det!🙂

  18. 18 Michaël Lehman maj 8, 2009 kl. 14:33

    Oj då. Det blev något fel i formateringen.

  19. 19 AnteBragd maj 8, 2009 kl. 14:58

    ”En berättelse om samhället som uppbyggt av fria individer inom de naturliga gemenskapernas ram, inte av ansiktslösa kollektiv.”
    Underbar formulering, som en ytterst kortfattad summering av den konservativa ideologin.🙂

  20. 20 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 17:34

    Lehman: ”Huru skall vi någonsin kunna skapa ett samhälle grundat på borgerliga värderingar, om vi hela tiden måste använda socialisternas språkbruk?”

    Jag vet inte om jag har gjort sken av annat, i så fall har det varit av obetänksamhet, men jag kunde inte hålla med mer. Därom är vi således överens.

    AnteBragd: Tackar.

  21. 21 Staffan Andersson maj 8, 2009 kl. 17:54

    “En berättelse om samhället som uppbyggt av fria individer inom de naturliga gemenskapernas ram, inte av ansiktslösa kollektiv.”
    AnteBragd: ”Underbar formulering, som en ytterst kortfattad summering av den konservativa ideologin. ”

    För egen del är jag inte överförtjust i begreppet individ. Det hänför sig till ett förenklat motsatspar individ-kollektiv som tjatats ut i den socialsitiska/liberala debatten. Jag försöker ofta byta ut termen till enskild eller person. Individ låter så själlöst och aktualiserar lätt en atomistisk tankefigur. För en konservativ måste dessutom personlighetsidén vara viktigt. Sedan måste ju inte alla personligheter var individer men det är överkurs.

  22. 22 Daniel Bergström maj 8, 2009 kl. 19:04

    Staffan: Jag brukar själv försöka att använda ordet enskild istället för individ, men just i den här meningen skulle det ha haltat. Individ hade mer schvung. Observera dock tilläget ”inom de naturliga gemenskapernas ram”, som jag personligen tycker förmedlade helhetsbudskapet bra.

  23. 23 Sten Storgärds maj 9, 2009 kl. 13:44

    Hurra!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar