Utbildningspolitiken – En ljuspunkt i mörkret

Praktiska utbildningar skall vara - Praktiska

Praktiska utbildningar skall vara - Praktiska

Ganska ofta tvingas vi här på T&F framföra kritiska kommentarer på alliansregeringens politik, därför att den helt enkelt inte håller måttet ur ett borgerligt perspektiv. Ibland är det dock befogat med lite beröm. Utbildningspolitiken är ett sådant område. Alltsedan Jan Björklund tog över rodret har skolans område varit på väg i rätt riktning.

Den lagrådsremiss som regeringen för någon vecka sedan lämnade ifrån sig innehåller en rad förslag som för skolan närmare verkligheten och längre bort från de ideologiska drömslott som präglat utbildningspolitiken i decennier.

Viktigast är kanske att man återigen börjar skilja på teoretiska och yrkesförberedande gymnasieutbildningar. Under lång tid har de praktiska utbildningarna blivit allt mer teoretiska, för att tillgodose den orealistiska och onödiga ambitionen att snart sagt alla skall läsa på högskola.

Detta har fått till följd att de elever som har sin begåvning mer lagt åt det praktiska området passat allt sämre in i den svenska skolan. Dessa elever har inte fått chansen att utveckla sina begåvningar, samtidigt som vi fått brist på kompetenta hantverkare och andra praktiskt inriktade yrkesgrupper.

Samtidigt har de teoretiska utbildningarna urholkats. För att kvalificera samtliga för högskola tvingas man sänka kraven till den nivå som de allra minst teoretiskt begåvade ligger på. Resultatet har blivit att inte heller de teoretiskt lagda eleverna inte fått chansen att utvecklas till sin fulla potential, och att de elever som börjar på högskolan ofta saknar de kunskaper de behöver för att klara utbildningen. Detta gäller särskilt de krävande naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna som har svårt att överhuvudtaget få sökande.

Systemet har således knappast gynnat någon elev, och definitivt inte samhället som helhet. Det har skapats av socialistiska ideologer som drivs av ambitionen att utrota alla slags klyftor i samhället genom att helt enkelt utrota all olikhet. Lyckligtvis är detta nu på väg bort.

De praktiska utbildningarna får mer tid för just praktisk utbildning, och även mera inslag av lärlingssystem. Samtidigt höjs kraven på de teoretiska utbildningarna. Det blir också svårare för skolor att konkurrera om elever genom att erbjuda meningslösa kurser som dock lätt ger höga betyg.

Östtyska gränsvakter - bör inte falla i glömska

Östtyska gränsvakter - bör inte falla i glömska

En annan mycket positiv nyhet är att historia åter blir obligatoriskt. Ämnet har fått ta stryk i läroplanerna sedan andra världskriget för att på 90-talet helt raderas ut som obligatoriskt ämne. Historia är ett viktigt ämne. Det lär oss om våra förfäders misstag och bedrifter, så att deras dyrt köpta erfarenheter tas tillvara när vi skapar morgondagens samhälle. Det hjälper också till att skapa en sammanhållning i samhället utgående från ett gemensamt förflutet och gemensamma traditioner, en sammanhållning som är nödvändig för ett demokratiskt system med aktiva samhällsmedborgare.

Genom att alla elever får möjlighet att lära sig den källkritik som är centralt för historieämnet blir det förhoppningsvis svårare för både ideologiska mörkermän och hala marknadsförare att dupera medborgarna, och vi kanske slipper sådana panikåtgärder som Forum för Levande historia, som ju skapades bara ett fåtal år efter att historieämnet försvann då det visade sig att den historiska okunskapen hus den uppväxande generationen gjorde många till lätta byten för förintelseförnekare.

Det är när man ser förslag som dessa, som man som allianssupporter trots allt vågar se sig själv i spegeln. Det är då som det trots all besvikelser visar sig att det åtminstone på ett område har betydelse att vi har en alliansregering istället för en socialdemokratisk.

Patrik Magnusson

20 Responses to “Utbildningspolitiken – En ljuspunkt i mörkret”


  1. 1 Anarkokonservativ maj 8, 2009 kl. 20:29

    Just det, praktiska utbildningar skall vara praktiska.

    Jag förstår inte varför vänsterpartier ser ned på arbetaryrken och dyrkar borgaryrken som tydligen alla skall arbeta inom.

    Gör någonting åt snedrekryteringen till arbetaryrken istället. Fler unga från akademikerhem till yrkesskolorna!

  2. 2 Staffan Andersson maj 8, 2009 kl. 22:25

    Vänsterns förakt för praktiska yrken har ställt till med mycken skada. Bl.a. har skoltrötta elever tvingats kvar onödigt länge i skolan och hindrats från att bli vuxna.
    Skoltröttheten har lett till skolk i gymnasiet och dåliga skolresultat som sänkt självförtroendet. Förlägningen av de praktiska gymansieprogeammen till tre år med teoretiska ämnen har sannolikt minskat viljan att i framtiden söka högre utbildning.
    Denna utbredda olikhetsskräck är i grunden personlighetsfientlig och leder till utslagning.
    Som man brukar säga: Arbetarklassen är arbetarklassens värsta fiende.

  3. 3 Tanja Bergkvist maj 9, 2009 kl. 0:24

    Anarkokonservartiv, precis – vänstern vill att alla (frivilligt eller inte, men tvång är inget nytt här) ska bli akademiker,
    som om de föraktar de yrkeskategorier de säger sig företräda.
    Vill vänster-sosse-packet avskaffa sin egen väljarkår?🙂

  4. 4 Anarkokonservativ maj 9, 2009 kl. 8:39

    Arbetarklassens största fiende är deras påstådda företrädare som oftast är medelklassliberaler som pissar på arbetarklassen och deras kultur.

    Vanliga arbetare är oftast konservativa gällande familjeliv, livsmål, hårda straff, ordning och reda i skolan etc.

    Det enda område där de varit på kant med högern är att de inte vill vara underordnade och de vill ha ekonomiskt och politiskt inflytande – men det går ju i princip att få genom konservativa rörelser och samhällets egna utveckling.

  5. 5 FredrikN maj 9, 2009 kl. 10:14

    Man borde gå betydligt längre. Gör grundskolan 7-årig med tydliga krav, de som inte klarar kraven måste gå om. De teoretiska eleverna måste lära sig minst tre språk förutom svenska. Lyft upp matematiken till 1960 års nivå.

  6. 6 Patrik M maj 9, 2009 kl. 10:33

    FredrikN:

    Jag håller med om att mer behöver göras, men man vänder ju inte en skuta helt om på en gång. Jag tycker att föreslagna åtgärder är lämpliga som ett första steg, men det behövs absolut mer.

  7. 7 Howard Hughes maj 9, 2009 kl. 13:58

    FredrikN: Minst tre språk förutom svensk? Det är inte nödvändigt. Inte för att jag är emot mer språkkunnande hos svensk befolkning överlag, men: det finns inte tid för ens alla teoretiskt begåvade att lära sig det, plus allt annat, under tre års tid; det skulle göra att vi förlorar begåvningar utan större anlag för språkinlärning eller den diciplin som krävs för att lära sig tre språk (hur bra får man fråga?); och det behövs inte heller.

    Anarkokonservativ: Vi är överens om väldigt mycket🙂

  8. 8 FredrikN maj 9, 2009 kl. 16:23

    Tre års tid menade jag inte. Man kunde börja med engelska i trean, tyska i femman och tredje språket i sjuan. Den kortaste tiden blir då sex år. Man kan diskutera vilka de två andra språken, förutom engelska, ska vara. Men jag anser att tyska är självklar.

    Förstås tar det mycket lång tid att ändra inriktning. En viktig faktor kunde vara oberoende inspektörer.

  9. 9 Staffan Andersson maj 9, 2009 kl. 16:58

    Frågan vilka språk som ska läsas obligatoriskt eller frivilligt i skolan kan dikuteras även om det avviker från inlägget. Det är ett bekymmer att turistspråket spanska fullständigt konkurrerat ut tyskan och delvis även franskan. Visserligen är spanskan större än dessa men både franskan och tyskan är viktigare språk i vetenskapliga sammanhang. För de som väljer att läsa humaniora på universitetet är det förödande att inte alls kunna dessa språk. Det innebär också att vi skär av viktiga historiska band. När min pappa läste matematik på universitetet på 40-talet hette en av kursböckerna Cours d’analyse mathématique. Idag är en kursbok på grundnivå på franska eller tyska inom något ämne i stort sett omöjlig. (Det förekom på vissa kurser för 10 år sedan, t.ex. egytologi, idag vet jag inte).
    Man kan även bli doktorand utan andra utländska språk än engelska vilket är bedrövligt.
    Valfriheten och sänkta krav har lett till ökad anglifiering, då det inte finns några gemensamma kunskaper i annat än engelska för universitetsstuderande.

  10. 10 Patrik M maj 9, 2009 kl. 18:00

    Om jag skall kasta mig in i språkdiskussionen så delar jag nog Howard Hughes uppfattning att tre främmande språk för alla låter lite överdrivet och fyrkantigt.

    För de allra flesta kan man dock säga att bara svenska och engelska inte räcker, men dessa båda språk skall alla åtminstone behärska mycket väl. Jag tror nog att de allra flesta bör ha i alla fall ett språk till. Att sedan de som är mest begåvade och intresserade av språk lär sig två, tre eller tio ytterligare språk är en annan sak.

    När det gäller språk tror jag också att det är viktigt att det finns goda möjligheter för de som avslutat sina studier och börjat sitt yrkesliv att gå språkkurser. Det torde inte vara allt för lätt för t.ex. en blivande ingenjör att redan på högskolan veta att dennes framtida arbetsgivare gör massor med affärer i – låt säga Brasilien, och att portugisiska således är av yttersta vikt.

    Själv upplevde jag ett behov att på gamla dagar lära mig franska, då det visade sig att jag i jobbet kom att behöva det allt mer. Att det behovet skulle uppstå kunde jag aldrig drömma om när jag gick gymnasiet.

  11. 11 FredrikN maj 9, 2009 kl. 20:42

    Inte är det överdrivet. Men det var ju inte för alla, den idén har vi väl kommit ifrån? Men de som har läshuvud klarar av sådant. Det finns måmga som kan fyra språk. Som ni sagt är man begränsad om man bara kan svenska och engelska. Jag tycker att tyskan är självklar eftersom Tyskland är så pass nära och viktigt. Det tredje främmande sråket bör vara ett världsspråk eller stort grannspråk. (Finska, ryska, kinesiska, franska, spanska…)

  12. 12 TB maj 10, 2009 kl. 17:04

    Visst för Alliansregeringen en mycket klok utbildningspolitik.

    Steg för steg gör Björklund rent hus med socialdemokraternas flumskola som under långa perioder gjort att hela det svenska utbildningssystemet förfallet.

    Åter sätts kunskapen och inte flummet i centrum.

    Detta är en vinnande fråga som ger gott hopp om framtiden.

  13. 13 Staffan Andersson maj 10, 2009 kl. 17:05

    ”Om jag skall kasta mig in i språkdiskussionen så delar jag nog Howard Hughes uppfattning att tre främmande språk för alla låter lite överdrivet”

    Minst tre främmade språk läste alla i svenska läroverk och sedan även i gymnasiet (kanske inte teknisk linje?)långt fram.
    De som gick latinlinjen i läroverket läste minst 4 utländska språk.

    ”Jag tror nog att de allra flesta bör ha i alla fall ett språk till. Att sedan de som är mest begåvade och intresserade av språk lär sig två, tre eller tio ytterligare språk är en annan sak.”

    Ja, de mest begåvade kan alltid reklativt lätt lära sig språk senare i livet, men behovet kan finnas hos fler.

    ”Själv upplevde jag ett behov att på gamla dagar lära mig franska, då det visade sig att jag i jobbet kom att behöva det allt mer. Att det behovet skulle uppstå kunde jag aldrig drömma om när jag gick gymnasiet.”

    Nej just det, behovet går inte alltid att förutse, vilket ju faktiskt talar för mer språk. Det lägger också en bättre grund för att gå vidare med kanske andra språk på egen hand.

  14. 14 Anarkokonservativ maj 11, 2009 kl. 15:21

    Hela språkfrågan är nattstånden och överspelad.

    Att ”tala latin med de lärde” är sedan länge att använda sig av engelska.

    Engelska har ersatt latin som lingua franca inom vetenskap, akademi och affärsvärlden. Den kortare period där tyskan var ett stort språk inom vetenskap tog definitivt slut 1945…

    Att kunna franska och tyska är idag mer något av en kuriositet för den som gör affärer på de språken möjligtvis eller för den som vill bilda sig inom detta.

    Gångbara världsspråk att satsa på i sådana fall är kinesiska, spanska och ett av de större indiska språken, kanske hindi.

    Det mest realistiska är nog dock att konstatera att engelska är det språk med vilket man kan göra sig förstådd i de flesta sammanhang.

    Nostalgi över en svunnen gymnasieutbildning är charmigt men inte mer.

  15. 15 FredrikN maj 11, 2009 kl. 17:46

    Tyska talas av 120 miljoner och är Europas största språk. Franska talas av 109 miljoner men är andraspråk för 290 miljoner. Den som talar både tyska och franska kan alltså klara sig mycket bra i Europa, vårt närområde.
    Att jämföra med realskolan är ingen nostalgi, bara ett konstaterande av vad som var vanligt förr, och alltså möjligt (jag trodde detta var en konservativ site?).
    Jag anser inte att latin ska läras ut till alla teoretiska elever.
    Är det anarkokonservativs uppfattning att engelska räcker? Visst ska vi ha det som första främmande språk, men räcker det verkligen??

  16. 16 Anarkokonservativ maj 11, 2009 kl. 20:00

    Fredrik N:

    Vad det gäller för vad som behövs för att kunna ta del av forskning, vetenskap och vara en del av den stora världen av politik och affärer räcker engelska. Den historiska utvecklingen har haft sin gång och engelska är världsspråket p g a att britterna drev det största och bästa imperiet (andra världskriget är bara en konsekvens av imperiejakten mellan Storbritannien, Frankrike och England).

    Jag konstaterar pragmatiskt att det har skett och därför är det som det är oavsett vad man tycker om det.

    En fördel är att vi kan samspråka med t ex Indiens elit och att då slå in på en historiskt förlorad väg anser jag vara lönlöst.

    Däremot kan man lära ut franska, tyska av samma skäl som man lär ut latin – det är bildande och kulturbevarande. Det handlar om balans.

    Men visst är det tjusigt att kunna franska – och tyska har ju sin alldeles egna speciella charm!

  17. 17 Anarkokonservativ maj 11, 2009 kl. 20:03

    Vad det gäller för vad som behövs för att kunna ta del av forskning, vetenskap och vara en del av den stora världen av politik och affärer räcker engelska. Den historiska utvecklingen har haft sin gång och engelska är världsspråket p g a att britterna drev det största och bästa imperiet (andra världskriget är bara en konsekvens av imperiejakten mellan Storbritannien, Frankrike och England).

    Jag konstaterar pragmatiskt att det har skett och därför är det som det är oavsett vad man tycker om det.

    En fördel är att vi kan samspråka med t ex Indiens elit och att då slå in på en historiskt förlorad väg anser jag vara lönlöst.

    Däremot kan man lära ut franska, tyska av samma skäl som man lär ut latin – det är bildande och kulturbevarande. Det handlar om balans.

    Men visst är det tjusigt att konna franska – och tyska har ju sin egen speciella charm!

  18. 18 FredrikN maj 12, 2009 kl. 11:32

    Nej, det räcker inte. Särskilt i humaniora måste man ha flera språk för att det inte ska bli för ensidigt. Bildningen hos den övre medelklassen måste höjas.

  19. 19 Anarkokonservativ maj 12, 2009 kl. 15:37

    Fredrik N:

    Bildningen behöver höjas överlag. Detta kan ske utanför skol- och universitetsvärlden genom bokläsande, läsgrupper, intresseföreningar etc.

    Men då vi lever i Kali yuga är det kanske bara de få som lystrar till kallelsen…

  20. 20 lärare under 45 år augusti 26, 2009 kl. 6:23

    Jag blir lite förvånad över den bristande utbildningshistoriska kunskapen hos debattörerna. När hade vi senast en socialdemokratisk skola? Under min skoltid så har de ansvariga ministrarna för mina läroplaner varit Britt-Mogård och Beatrice Ask. Vad jag vet är dessa moderater. Det borde innebära att det är en moderat flumskola vi har och inte en vänster flumskola.

    Till Er som vill att de praktiska programmen skall läsa mindre teori undrar jag bara vilka ämnen har Björklund tagit bort från dem som är teoretiska? De kommer att läsa lika mycket i svenska, engelska, matematik, religion, idrott som de gör idag. Man minskar samhällskunskapen med en halv kurs men inför istället historia på den halvan. de enda kurser som försvinner är estetisk verksamhet och datorkunskap detta är ju väldigt teoretiska kunskaper.

    Syna förslaget innan ni höjer det till skyarna. Det gör inte det som ni hävdar att det gör.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,540 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar