Centerpartiet drar sig ur kyrkopolitiken?

Karin Perers (C) - snarare en ulv i fårakläder än Guds Lamm som borttager världens synder.

Centerpartiets interndebatt ifråga om kyrkovalet har enligt uppgift gjort det hart när omöjligt för dem att ställa upp i kyrkoval framöver. För egen del är det min övertygelse att Svenska Kyrkan inte är någon kyrka utan snarare ett politiskt organ så länge som man överhuvudtaget kan rösta i kyrkovalen på partier som ska besluta om Svenska Kyrkans inre angelägenheter. Jag ser det därför i grunden som ett sundhetstecken när ett borgerligt parti kommer fram till att det inte kan ställa upp längre i kyrkovalen.

Men ser man till omständigheterna, handlar det snarare om röta i grunden. Karin Perers (C) är efterträdare som kyrkopolitisk talesman till Thomas Söderberg som blivit biskop i Västerås stift. Hon understryker att hon själv inte är teolog – som om det skulle vara en fördel på något sätt. Dem som hon och nyckelpersonerna runt henne nu vill få engagerade i centerpartiets kyrkopolitik är också just personer som INTE är medlemmar i Svenska Kyrkan.

Att ens personliga tro överhuvudtaget är till någon nackdel inom politiken känns absurt långt ifrån den religionsfrihet som är ett av västerlandets adelsmärken sedan upplysningstiden. Än mer besynnerligt ter det sig när det faktiskt är fråga om att styra ett trossamfund som Svenska Kyrkan – medlemskap diskvalificerar alltså från inflytande!? Jag är som sagt för personligen helt emot det demokratiska inflytandet över kyrkans angelägenheter, men här går Centerpartiet ett steg ännu längre och vill inte ens ha ett demokratiskt inflytande utan en ren och skär dikterad politisk styrning av Sveriges största trossamfund helt utan inslag av vare sig gudstro eller uttalad kristen värdegrund!

Perers motsätter sig uttryckligen ”skilsmässan” mellan kyrkan och staten. Följande citat säger verkligen allt om hennes och Centerpartiets nya linje inom kyrkopolitiken: ”Ni är väl medvetna om att en prästerskapets och biskoparnas kyrka vore en farlig kyrka?”

Karl Marx har förmodligen korkat upp den röda sovjetiska champagnskajan där i sin himmel. En socialistisk borgerlighet måste vara en minst lika stor triumf som en proletariatets diktatur.

Jakob E:son Söderbaum
(konvertit till katolicismen)

17 Responses to “Centerpartiet drar sig ur kyrkopolitiken?”


  1. 1 Patrik M maj 14, 2009 kl. 15:39

    Karl Marx har förmodligen korkat upp den röda sovjetiska champagnskajan där i sin himmel.

    Sitter Karl Marx och korkar upp Champagne någonstans tror jag det är på ett betydligt hetare ställe än det du föreslår. 😉

  2. 2 Anarkokonservativ maj 14, 2009 kl. 15:45

    Svenska kyrkan – det enda samfund där det är kontroversiellt att verkligen tro på gud. Ja, ack…

  3. 3 FredrikN maj 14, 2009 kl. 18:16

    För framtiden viktiga frågor: Är svenska kyrkan hopplöst förlorad? Hur länge kommer andra samfund att betrakta den som kristen?

  4. 4 Florestan maj 14, 2009 kl. 22:58

    Att Svk inte är en kyrka i teologisk mening är fastställt sedan länge (dvs. inte fr om deklarationen Dominus Iesus) och helt oavhängigt centerpartiets varande eller icke.

    Mer på ämnet: att få ihop dagens Stureplans-center med ‘borgerlig’ och ‘sund’ kvalificerar sig snarare som ett sjukdomstecken. Bara härom dagen menade Maud Olofsson att centern skulle gå segrande från både EU-parlamentsval, riksdagsval och val till Svk:s kyrkomöte. Ett döende, genompolitiserat semistatligt trossamfund tar sina sista andetag, och Olofsson talar likväl om en vinst för Centern, kanske den sista gång de behagar ställa upp i charaden om kyrkomötet. Svk har länge varit knutet till makten med gemensamma blodbanor, men när man som i dagsläget är underkastat firma Federley, torde det stå klart för envar att det bara finns en möjlig utgång för de siamesiska tvillingarna Svk och den rådande statsideologin.

  5. 5 FredrikN maj 15, 2009 kl. 5:54

    Vad är det för deklaration?

  6. 6 Johan J maj 15, 2009 kl. 6:11

    Det är en katolsk skrivelse om ekumeniken. I den sägs att SvK inte är i egentlig mening att betrakta som en kyrka.

  7. 7 Gabriel maj 15, 2009 kl. 8:20

    Jakob,varför skriver du dig som ”konvertit till katolicismen” och inte helt sonika katolosk troende alt. bara kristen? Var det själva konverteringen som var det viktiga, ett kritiskt ställningstagande snarare än en omvändelse?

    I övrigt ska politiker hålla sig långt bort från kyrkans göromål, dessa månglare vid templet.

  8. 8 Söderbaum maj 15, 2009 kl. 9:42

    Gabriel: Jag gör så ibland för att visa att jag inte är född katolik, utan också har en del insikt i Svenska Kyrkan där jag från början är döpt och konfirmerad.

  9. 9 Gabriel maj 15, 2009 kl. 10:08

    Då förstår jag, tack för svaret!

  10. 10 Michaël Lehman maj 15, 2009 kl. 11:45

    Att ens personliga tro överhuvudtaget är till någon nackdel inom politiken känns absurt långt ifrån den religionsfrihet som är ett av västerlandets adelsmärken sedan upplysningstiden.

    Icke alls. Det handlar bara om, på vilket sätt man operationaliserar begreppet ‘religionsfrihet’. Vi har helt enkelt — åtminstone i det närmast religiöst ateistiska Sverige, där »Humanisterna» bekämpar Gud med en sådan frenesi som om Han verkligen funnes — gått från en positiv frihet (frihet till religion) till en negativ frihet (frihet från religion). Märk väl, att detta emllertid gäller enbart infödda kristna svenskar. Om man är invandrad muslim, är man snarare multikulturell krydda i den svenska grytan.

    Ni är väl medvetna om att en prästerskapets och biskoparnas kyrka vore en farlig kyrka?

    Ja, hu! En sådan kyrka skulle ju rent av kunna inbilla människorna, att Gud finnes, och att Han älskar dem, och att Kristus har dött på korset för våra synders skull och som ett försoningsoffer. »Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek» är i sanning farliga ord! Nej, tacka vet jag »Votering är begärd och skall verkställas»!

  11. 11 S. Van maj 15, 2009 kl. 15:49

    Jag bodde många år i Sverige under nittiotalet och tycker Sverige är ett unikt och underbart land. Jag läser ofta svenska dagstidningar på nätet för att hålla mig uppdaterad om vad som händer i mitt andra hemland.

    Av en ren slump hittade jag Tradition & Fason. Tack för bra en sida med intressanta och välformulerade åsikter – särskillt åsikter som inte hittats så lätt på de svenska dagstidningarna.

    Hur representativa är T&F:s skribenters åsikter i dagens Sverige? Är det verkligen sant, som många påstår, att en minoritet har lyckats göra sig hörd på de stora tidningarna på bekostnaden av majoriteten? I så fall vad gör resten av Sveriges befolkning? Utrycker de sina åsikter på webbsidor som denna?

    Tack igen för en bra sida.

  12. 12 Söderbaum maj 15, 2009 kl. 16:32

    S. Van: ”Hur representativa är T&F:s skribenters åsikter i dagens Sverige?”

    I media idag är vi en unik röst.

    ”Är det verkligen sant, som många påstår, att en minoritet har lyckats göra sig hörd på de stora tidningarna på bekostnaden av majoriteten?”

    Absolut, på 70-talet dominerade extremvänstern totalt och ett tydligt exempel idag är RFSL som har ett tämligen oproportionerligt inflytande sett till den lilla minoritetsgrupp som de är självutnämnda representanter för.

  13. 13 S. Van maj 15, 2009 kl. 17:19

    Söderbaum: ”I media idag är vi en unik röst.”

    Min fråga var kanske otydligt formulerad. Jag menade hur representativa är T&F:s åsikter bland Sveriges befolkning?

  14. 14 Söderbaum maj 15, 2009 kl. 18:41

    S. Van: Jag har sysslat med den svenska konservatismen aktivt i nio år, och jag har länge uppfattat att om det fanns ett konservativt parti i Sverige (vilket det inte gör) så skulle det kunna få 10-15% av rösterna. Denna uppfattning har också delats av många kvalificerade bedömare jag mött längs vägen. Enligt en opinionsundersökning nyligen, som vi också refererat här på T&F, kallar sig 9% av svenskarna för konservativa (jämfört med 8% som kallar sig för socialister). I ett land som Sverige där ordet ”konservativ” under 70 år har fått beteckna allt som är ondskefullt, förlegat och icke önskvärt av modernismens medialt starka apostlar – är jag ganska säker på att de som kallar sig ”konservativa” inte har fallit för medias snedvridna sätt att använda ordet utan verkligen är konservativa.

  15. 15 Jonas maj 16, 2009 kl. 12:16

    Konservativa som känner för Sv K och kristenheten som sådan, och fortfarande är medlemmar, bör utnyttja sin röst och lägga den på Frimodig kyrka i valet i höst. http://www.frimodigkyrka.se/

    Vad de vill är just att avskaffa politiken (särskilt partipolitiken men även sig själva) och att kyrkan återigen ska vara kyrka och inte någon religiös intresseklubb.

  16. 16 Söderbaum maj 16, 2009 kl. 12:24

    Jonas: Jag röstade på Frimodig kyrka i kyrkovalet 2005. Ett självklart val. Men redan när jag lade lappen i valurnan kände jag hur sjukt det är att man ska behöva rösta för politisk inriktning i ens eget trossamfund! Och ännu sjukare är att Frimodig kyrka är ett litet oppositionsparti i sammanhanget.


  1. 1 Varthän skall man då förvisa alla obekväma lokalpolitiker? « Kunskap * Bildning * Tradition Trackback vid augusti 5, 2009 kl. 13:16

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Informationsportalen Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 1 044 387 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar