Söderbaum om Peter Forsskål i Axess Magasin

FORSSKÅLS BETYDELSE FÖR SVENSK LIBERALISM OCH KONSERVATISM

Peter Forsskål (1732-1763)

Läsare av T&F har tidigare tagit del av en artikel av mig om finlandssvensken Peter Forsskåls (1732-1763) betydelse för den tidiga konservatismens idéutveckling både i Sverige och internationellt. I år fyller hans skrift ”Tankar om borgerliga friheten” 250 år, vilket i England uppmärksammas genom att den ges ut i nyupplaga på engelska. Detta bör ses i ljuset av att Forsskåls gärning knappast alls är känd i Sverige mer än i snäva, borgerliga akademiska kretsar.

Inom loppet av ett par veckor har nu i alla fall Peter Forsskål uppmärksammats i två längre alster, på två helt olika sätt i svensk media: först i en understreckare i Svenska Dagbladet den 2 maj om Forsskål som en av den svenska liberalismens tidigaste företrädare av Anders Björnsson. Och därefter i en essä i Axess Magasin nr 4 2009 om Forsskål som en av den svenska konservatismens tidigaste vapendragare mot liberalismen – skriven av undertecknad. Min Axess-artikel är (givetvis) en utökad och födjupad version av min tidigare artikel som jag påbörjade omarbetningen av redan i december.

Axess Magasin har (ännu) inte lagt ut min artikel i elektronisk form, så tills vidare klipper jag in den här. Det är ju faktiskt betydelsefullt att ta del av två helt olika perspektiv på Forsskåls skrift, ett konservativt och ett liberalt! Jag har gjort lite randanmärkningar på Björnssons artikel och hoppas kunna återkomma inom kort i ett separat inlägg med kritik av hans analys att Forsskåls skrift skulle vara liberal.

– – –

DET BORTGLÖMDA ARVET

>Publicerat i Axess Magasin nr 4 2009

Finlandssvensken Peter Forsskål är framför allt känd som en av Carl von Linnés resande lärjungar och för sina betydelsefulla bidrag till botaniken.

Redan som student för Linné utmärkte sig Forsskål som ovanligt receptiv, uppslagsrik och energisk. Carsten Niebuhr, som följde Forsskål på hans sista forskningsresa skrev följande om sin kamrat efter dennes alltför tidiga frånfälle:

”Forsskål var den lärdaste mannen i hela sällskapet, och hade han kommit tillbaka levande skulle han kanske ha varit den lärdaste i hela Europa. Han var arbetsam, han föraktade alla faror, besvärligheter och försakelser. Hans fel var hans diskussionslust, hans självrådighet och hans hetsighet.”

Under sina resor till Orienten lärde sig Forsskål arabiska på flera dialekter samt gjorde betydelsefulla insamlingar av olika fröer, växter och fiskar (som han torkade och samlade i ett herbarium). Trots hårda förhållanden i fält författade han under två och ett halvt år ett jättelikt dagboksmaterial där han beskrev växter och djur, muslimska seder och bruk, uttalet av arabiska ord, koptisk religion, spetälska, Jemens äldre historia, priser på varor och myntslag i olika länder. Därtill kommer två förkomna avhandlingar. Under sin korta livstid hann han ändå ge ut tre pionjärverk inom botanik samt två politisk-filosofiska skrifter.

År 1759 utkom den kanske viktigaste av de sistnämnda: De Libertate Civile, på svenska Tankar om borgerliga friheten. I efterordet till nyutgåvan från 1984 skriver Teddy Brunius att skriften är framstående som politiskt filosofiskt verk också internationellt sett. Likväl finns det standardverk om svensk filosofihistoria som inte ens nämner Peter Forsskål.

Kanske är det på grund av dess ringa omfång, som Forsskåls bidrag till den politiska idébildningen hamnat i skuggan av både andra politiska idéskrifter och hans egen övriga vetenskapliga produktion? Eller är det för att skriften mottogs mycket negativt i frihetstidens Sverige? Eller kanske för att den inte var någon regelrätt liberal skrift? Den nämns förvisso i Johan Norbergs Den svenska liberalismens historia (Timbro 1998) men bara i förbifarten – som del av det idépolitiska skede som föregick ”den svenska liberalismens fader” Anders Chydenius (1729-1803). Men faktum är att Forsskåls namn och idéer väckte stor genklang på tyska universitet under större delen av 1700-talets andra hälft.

När Forsskåls bidrag till idépolitiken verkligen har behandlats i Sverige, har han kommit att ses som en av våra få upplysningsfilosofer. I ett land som Sverige, där konservatismen har saknats i samhällsdebatten under de senaste 50 åren, är det inte speciellt förvånande att den som politisk debattör länge bortglömde Linnélärjungen blivit ofrivilligt förknippad med den tidiga svenska liberalismen.

Det är naturligtvis rätt att framhålla Forsskåls betydelse för frihetligt tänkande i Sverige. Han var ju en frihetligt sinnad, borgerlig demokrat. Men man bör inte bortse ifrån att hans skrift i själva verket var ett debattinlägg ägnat att nyansera det liberala perspektivet på frihetsbegreppet.

Faktum är att hans tankegångar i mångt och mycket går igen hos Edmund Burke (1729-1797), och han påstås rentav ha influerat Immanuel Kant (1724-1804) som mycket väl kan ha läst Forsskåls på latin författade och i Tyskland spridda skrift. Båda dessa världsberömda filosofer har haft betydelse för liberalismens idéutveckling – men också för konservatismen. Burke anses ju vara konservatismens lärofader. Kants kategoriska imperativ (att man ska agera endast så som man vill att alla andra ska göra) och det praktiska imperativet (att man alltid ska se människan som ett ändamål och inte bara som ett medel) ingår som bekant också i konservatismens tankegods.

Peter Forsskål föddes 1732 i den östra rikshalvans Helsingfors, men flyttade som nioåring 1741 till Tegelsmora prästgård i Uppland i samband med att fadern fick tjänst där som kyrkoherde. Där hade den unge Forsskål sitt hem fram till 1751. Under denna tid, Frihetstiden, hade det svenska stormaktsväldet börjat knaka i fogarna. Sveriges förbindelser med universitet på kontinenten var icke desto mindre goda, särskilt i de områden som senare skulle bli Tyskland. Detta skulle komma att betyda mycket för Forsskål.

Efter publiceringen 1759 av Tankar om borgerliga friheten blev Forsskål korresponderande ledamot av Kungliga vetenskapssocieteten vid universitetet i Göttingen. Där hade han bedrivit studier sedan 1753 och disputerat på avhandlingen Tvivel rörande den nyare filosofiens principer (1756). Väl att märka riktade Forsskål i denna sin doktorsavhandling skarp kritik mot Christian Wolff (1679–1754), Tysklands främste företrädare för upplysningens rationalism. Forsskål var alltså en man av upplysningen, men inte vad vi idag skulle beteckna som upplysningsman.

Intressant nog spirade det i Göttingen vid denna tid ett tänkande där man gick in för att förena traditionalism med anti-radikalism som också väckte internationell uppmärksamhet. Man ställde sig inte minst kritisk till Frankrikes radikala upplysning. Rimligen var denna idéströmning bekant för Edmund Burke, i synnerhet som Göttingen låg i det dåvarande tyska kurfurstendömet Hannover som vid denna tid stod i förbund med Storbritannien.

Den konservatism som utvecklades efter Franska revolutionen med Edmund Burke i spetsen förefaller överlag häfta mer i skuld till den tyska kultursfären än vad man hittills velat erkänna. I denna idébildning gjorde Forsskåls skrift enligt Brunius ett betydande avtryck i debatten. Forsskål fick dock själv inte uppleva detta, eftersom han avled i malaria år 1763 under en forskningsresa i Sydarabien, blott 31 år gammal, fyra år efter publiceringen av Tankar om borgerliga friheten. Skriften utkom i en ny upplaga 1792, alltså vid tidpunkten för Burkes och konservatismens monumentalverk Reflektioner om franska revolutionen (1790).

Som redan har påpekats var Forsskål demokrat. Han identifierade sig således med sin tids radikala sida inom politiken, vilket inte är oviktigt i sammanhanget. Nu är förvisso demokratin som fenomen inte alls oförenlig med konservatismen. Tvärtom kan den ses som den överlägset bästa styrelseformen om man vill undvika okontrollerade folkresningar och revolutioner – alltså det som konservatismen generellt sett vill motverka. I själva verket är Forsskåls bevekelsegrund för att värna människornas frihet att man därigenom undviker uppror, vilka annars hade kunnat vara motiverade.

Dessa tankegångar ligger nära dem som Burke ger uttryck för i Reflektioner om Franska revolutionen. Ett annat resonemang snarlikt Burkes välbekanta tal om att människor som saknar frihet är de bästa på att förinta andras, hittar man redan i inledningen av Forsskåls skrift. Först ut är nämligen ståndpunkten att näst livet är ingenting människan mer kärt än friheten. Omedelbart efter detta slår Forsskål fast att frihetens viktigaste förutsättning är dygden.

Skriften genomsyras av ofullkomlighetstanken, att människor i sig själva är ofullkomliga, vilket är en konservativ grundprincip som inte går särskilt väl ihop med liberalismens individualism. I detta avseende tangerar han också konservatismens idé om människans behov av viss yttre kontroll för att kunna tillvarata friheten.

I själva verket innebär ”den borgerliga friheten” enligt Forsskål att ”ingen hindras ifrån det, som är anständigt och för det allmänna nyttigt, att var redlig får med trygghet leva, lyda ett rätt samvete, nyttja sin egendom och bidra till sitt samhälles väl”. Skillnaden gentemot att det ska stå var och en fritt att arbeta för sitt eget välbefinnande och göra som man själv vill – liberalismens vision – är stor.

Vidare förespråkar Forsskål vikten av att de enskilda människorna har ett helhetsperspektiv på det samhälle där de lever. Att den enskildes individuella perspektiv inte är tillräckligt i sig återkommer han flera gånger till. Han framhåller därtill folkbildningen som en avgörande förutsättning för att människorna ska kunna få större reell frihet inom samhället. Forsskål menar alltså att friheten förutsätter bildning och dygd. Detta kan jämföras med Burke: ”Vad är frihet utan visdom och visdom utan dygd? Det är det värsta av all tänkbar ondska; för det är dumhet, synd och galenskap, utan handledning eller återhållsamhet.” Givet dessa ramar och principer, som Forsskål alltså uppställer som villkor för den borgerliga friheten, ”kunna allmänna rådslag alltid styras av sanning och kärlek till Fäderneslandet, på vilkets gemensamma väl alla enskildas beror.” Och på det sättet avslutar han sin skrift.

Det står alltså klart att Forsskål inte var någon liberal demokrat. Enligt honom behöver människorna underkasta sig moralen för att kunna leva i sann och äkta frihet. Anständighet är ett ofta återkommande begrepp hos honom.

Också denna aspekt, att den hävdvunna moralen är en förutsättning för friheten, är en av konservatismens maximer. Burke skriver: ”Samlevnaden kräver inte bara att individernas passioner hålls tillbaka, utan också, enskilt och samfällt, att människans böjelser ofta hejdas, viljan bemästras och hennes passioner underkuvas. Detta kan enbart ske genom en makt utanför henne själv.” Det är direkt slående att vad Forsskål förespråkar i denna skrift är just ”frihet under ansvar”, en berömd konservativ paroll myntad av Burke, där ansvaret i huvudsak anses bestå i moral och anständighet – precis som hos Forsskål.

Forsskål menar vidare att det är viktigt med en tydlig uppdelning mellan enskilt och offentligt ägande. Detta alltså blott 41 år efter att det karolinska enväldet fallit i Sverige. Ståndpunkten tangerar Burkes kritik av den absoluta kungamakten i Frankrike som enligt honom inte oförmodat utmynnade i 1789 års revolution. Ägandets spridning har omhuldats av konservativa i alla tider. Men förutom att tala om vikten av jordegendomarnas spridning och risken med ägandekoncentration, slår Forsskål vakt om den privata äganderätten som sådan och menar att varje medborgare ska ha sin beskärda del i det allmänna.

Nu kan man förvisso hävda att värnandet om äganderätten alltid har omhuldats av borgerliga tänkare, både konservativa och liberaler. Men Forsskåls utvecklade ståndpunkt är i sina detaljer betydligt mera konservativ än liberal. Burke för sin del menar att i det borgerliga samhället har den enskilde medborgaren rätt att företa sig vad som helst som inte går ut över någon annan, och ”han har rätt till en rimlig andel av allt det som samhället med sin kombination av skicklighet och styrka kan ge honom”. Likheterna med ovanstående är lika slående som intressanta. I sammanhanget kan också nämnas att det ju faktiskt finns socialliberala strömningar som är helt emot äganderätten. Men för Forsskål var äganderätten helig.

Kritiken av bördsväldet placerar knappast Forsskål inom socialismen: ”Hopp att tillträda samhällets tjänster och äreställen bör ock aldrig vara någon värdig betaget”, skriver han. Meritokrati var helt klart en entydigt liberal idé i Forsskåls samtid. Likväl är han inte någon utpräglad meritokrat och därigenom emot adeln som sådan. Bördsväldet bär inom sig ett hot mot den borgerliga friheten, menar han, samtidigt som en social elit i sig är en förutsättning för den goda samhällsordningen.

Ofrälse borde enligt honom få större möjligheter att kvalificera sig genom kunskaper och förmågor, vilka adelsmän givetvis inte föds med. Adelskapet som sådant är en ärevördighet, och denna ära borde också vara lättare för vanligt folk att uppnå. Detta är inte heller liberalt, det är snarast konservativt och väl att märka alltså åsikten hos en inte särskilt väl bemedlad ofrälse. Vidare talar Forsskål sig varm för betydelsen av lagstyre och rättssäkerhet. Han framstår härigenom som en entydig försvarare av civilsamhället, också det en konservativ kärnfråga.

Ifråga om samhällsgemenskap framgår Forsskåls mer konservativa än nationalistiska inställning i hans syn på Karl XII, ursprungligen alltså publicerat 41 år efter kungens död 1718. Efter Karl XII:s utdragna krig var Sverige utarmat på folk, livsmedel och pengar. Denne krigarkung var förstås både en hjälte, storsvensk och imperialist – men hans militära insatser var på intet sätt konservativa. Forsskåls uppfattning torde ha varit provokativ i Sverige i hans samtid, men motsvarande tongångar återfinns som sagt i Burkes kritik av det kungliga enväldet och för den delen även i dennes kritik av det brittiska imperiets krampaktiga grepp om kolonier som man inte kunde behålla långsiktigt utan förtryck.

Liksom Burke försvarar Forsskål monarkin som sådan mot republiken. Han skriver: ”I många republiker, vilka yvas av frihetens älskansvärda namn, äro likväl de mesta människor de förnämas trälar.” I själva verket vänder sig Forsskål lika mycket mot republiken som mot kungligt envälde. En åsikt lika oförenlig med liberalismen som den är typisk för konservatismen.

Av avgörande betydelse för att kunna tala om ett regelrätt konservativt tänkande är att det också rymmer en viss grad av förnuftskritik. Forsskål vidkänns mycket riktigt förnuftets begränsningar och talar, som vi kunnat se, bland annat om behovet av bildning. Hans uppfattning är att kunskap byggs upp genom studier och erfarenheter. I det förnuftsbegrepp som Forsskål använder sig av inräknar han också ”vad andra människor erfar”, det vill säga han hyser inte alls uppfattningen att den enskildes förnuft är tillräckligt i sig. För Forsskål är individen helt enkelt otillräcklig som politisk utgångspunkt, även om de många enskildas frihet anses vara det högsta värdet näst själva livet.

Viktig är även Forsskåls kritik av stadslivet. Han menar att på landet kan var och en vara sin egen herre. Medan människor ”genom val av stadslevnaden skulle bliva ogifta, överdådiga, lättjefulla för att underhålla de rikas överflöd, omviga förnäma vagnar, döda tiden med sömn och liderlighet och vara till last för sig och för sitt fädernesland”. I städerna frodas alltså synden och lättjan. Kritik mot urbanisering och proletarisering återfinns i stora delar av den konservativa idébildningen.

Är då Peter Forsskål att betrakta som en av konservatismens pionjärer, 32 år innan Edmund Burke officiellt lade grunden till det som skulle bli konservatismen? Utan tvekan är i alla fall Tankar om borgerliga friheten att betrakta som den ur konservativ synpunkt enskilt viktigaste svenska politiska idéskriften under 1700-talet. Jag vill, som framgår av det ovanstående, mena att alla viktiga konservativa beståndsdelar finns där. I sin samtid stod Forsskål filosofiskt någonstans mellan David Hume (1711-1776) och common sense-filosofin, och han fick som sagt stöd bland dåtidens akademiker i Göttingen. Hume anses med sin filosofiska skepticism ha bidragit till konservatismens tidiga idéutveckling, och såväl common sense-filosoferna i Skottland som den traditionalism, antiradikalism och upplysningskritik som smälte samman till en någorlunda enhetlig idébildning i Göttingen måste ses som viktiga grundstenar för det som sedermera utvecklades till konservatismens kärna.

Att Sveriges filosofihistoria med rätta har ansetts vara rätt torftig vid en internationell jämförelse, utesluter inte att där finns guldkorn att vara stolt över, också utifrån ett europeiskt perspektiv.

Jakob E:son Söderbaum är jur. kand. och redaktör för det konservativa e-magasinet Tradition & Fason

2 Responses to “Söderbaum om Peter Forsskål i Axess Magasin”


  1. 1 gautic01 maj 22, 2009 kl. 15:31

    Tack för detta värdefulla bidrag till historien om svensk konservatism. Det är betydelsefullt att konservativ idéhistoria uppmärksammas så här. En blogg som Tradition & fason, som blivit så framgångsrik, är en viktig källa i nyare forskning om konservatismen. Det finns dessutom ett starkt behov av en ny skrift om svensk konservatism, som kan presentera denna för den nya generationen av politiker.

    Konservatismen är inte som till exempel socialismen en internationell ideologi med en enda grundfader (Karl Marx) utan idéarvet växlar från nation till nation även om möjligen Edmund Burke har en sammanhållande roll.

    Bertil Häggman


  1. 1 Vill ni åka till WCSJ i Kairo 27–29 juni 2011? | Svenska föreningen för vetenskapsjournalistik Trackback vid november 15, 2011 kl. 14:21

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar