Partiledardebatten: kompletterande kommentar

Bergströms huvudinlägg om partiledardebatten är enligt mitt förmenande en utmärkt sammanfattning och jag delar även i huvudsak hans analys. Det skadar dock inte, tänker jag, att göra några ytterligare, kompleterande kommentarer kring en så viktig debatt också ur min synpunkt.

Från Alliansregeringens sida var det en debatt för marginalväljarna. Både ifråga om retoriken och om hårklyverierna kring frågor som endast intresserar marginalväljarna. Från den rödgröna oppositionens sida var det en traditionell show-off där man angrep borgarna och flirtade med vänsterextremisterna.

Maria Wetterstrand (MP) säger att Sverige inte haft lågkonjunktur sedan 1975. Nähä? 90-talskrisen då? IT-bubblan? Och i samma andetag påpekar hon att studenterna fortfarande har för lite studiemedel. Nej, det har inte höjts sedan början av 80-talet trots att socialdemokraterna har regerat 3/4 av tiden sedan dess. Det säger väl ändå allt i den specifika frågan.

Lika absurt är det när Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) framhärdar i uppfattningen att EU-parlamentsvalet inte är speciellt viktigt. Två av tre nya svenska lagar stiftas alltså av EU-parlamentet, nu är EU på väg att få en gemensam president och även egna beskattningsnivåer. Det är klart att EU-parlamentsvalet är otroligt viktigt!

Viktigast i hela debatten för Alliansens del tror jag är när Göran Hägglund (KD) skämtar till det i slutet och får bägge sidor att skratta tillsammans. Sverige är ett konsensusland där man gillar vänsterretorik. Och när Lars Ohly skrattar öppenhjärtigt tillsammans med Hägglund och hans Allianskollegor, så har det en betydande psykologisk effekt för tittaren.

Några syrliga personkommentarer:


    * Reinfeldt visar att han är en värdig arvtagare till f.d. statsministern Göran Persson (S).

    * Snyggt att Jan Björklund (FP) tar upp att hans mor kom hit som krigsflykting, då verkar han folklig och från en utsatt bakgrund.

    * Hägglund måste vara den perfekta samarbetspartnern.

    * Det är idag jätteviktigt att ha ett kvinnligt alibi för sin politik. Framför allt är dock Maud Olofsson (C) Alliansregeringens liberala alibi.

Jakob E:son Söderbaum

14 Responses to “Partiledardebatten: kompletterande kommentar”


  1. 1 Böna rimmar med Höna maj 20, 2009 kl. 14:19

    Goddag!

    Läser med intresse er konservativa blogg. Jag undrar hur ni på redaktionen ställer er till Sverigedemokraterna. Många frågor måste anses konservativa, t e x deras syn på familjen, abort, EU, kultur mm. Ser ni dem som ett konservativt parti om man bortser från invandringspolitiken?

    Vad har konservativa i regel för syn på massinvandringen till Sverige?

    Mvh, Böna rimmar med Höna

  2. 2 Söderbaum maj 20, 2009 kl. 16:36

    Böna rimmar med höna: När det gäller T&F:s inställning till SD så kan följande artiklar rekommenderas:

    * ”SD är främlingsfientliga”
    * 2523 personer med en sak gemensamt
    * Sverigedemokraterna ett hot mot konservatismen

    Det är nog uppenbart för de flesta att sociala problem följer i spåren av massinvandringen, men det har ju inte med invandrarna själva att göra utan med det galna samhälle som socialdemokraterna har byggt genom 88 års dominans inom svensk politik. Att Sveriges befolkning ökar är inte ett problem i sig. Sedan bär ju en stor andel av invandrarna på en betydligt mer konservativ grundsyn och konservativa värderingar än medelsvensson.

  3. 3 Böna rimmar med Höna maj 20, 2009 kl. 17:39

    Tack!

    Så onekligen ja, om än med en stor portion hyckleri. Men det är inte konstigt att deras dåliga rykte påverkar även konservativa och att just de som står närmast politiskt i många frågor inte vill förknippas med något ”negativt”.

  4. 4 Patrik M maj 20, 2009 kl. 19:20

    Böna rimmar med Höna:

    Av ditt svar till Söderbaum fruktar jag att du kanske inte tolkat hans svar helt i linje med avsikten.

    För att förtydliga (och här tar jag mig friheten att tala för hela T&F, trots att vi normalt bara representerar oss själva, eftersom jag vet att i denna fråga är vi rörande eniga):

    Vi ser inte SD som ett konservativt parti. Vi ser SD som ett invandrarkritiskt enfrågeparti, som för att fylla ut partiprogrammet lånar idéer till höger och vänster. I vissa frågor landar man nära det som konservativa tycker, i andra närmare t.ex. socialdemokraterna. I praktiken torde betydande inre oenighet råda i det partiet i andra frågor än invandringen.

  5. 5 Staffan Andersson maj 20, 2009 kl. 20:10

    Är konservativa verkligen ”de som står närmast [SD] politiskt i många frågor”?

    Det verkar som SD har två saker som förenar dem: nationalism och invandrarfientlighet. Denna kombination har inte mycket att hämta inom konservatismen.

    I övrigt tycks det som att SD ofta är ganska vänsterorienterat i frågor som har med välfärd att göra. Här finns väl i så fall likheter med en del socialkonservatism, men det är en riktning som knappast är så stark i dagens konservatism där man snarare ser till de risker som en för stor stat medför samt den effekt det har på den enskilde att bli omhändertagen av staten.
    Socialkonservatismens främsta dagar vid slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet gick hand i hand med nationalismen. Inte sällan hade socialkonservatismen ett beräknande syfte. Den var då inte så mycket motiverad av verklig omsorg om de många fattiga som av en vilja att skapa lojalitet till staten och nationen. Sådana tankar möter också hos svenske Rudolf Kjellén, som tycks ha blivit en viktig person för en del ideologer inom SD. Kjellén var till namnet konservativ och representerade högern men i själva verket var han i sin vetenskap (och i sin politik?) mer präglad av vissa socialdarwinistiska tankegångar. Liksom av socialkonservatism.
    Mycket av det som kallas konservatism vid den här tiden tycks vara mer präglat av tidsandan än av den tradition som utgår från Edmund Burke.
    Med nationalism kan man mena lite olika saker. Hos Herder (tidigt 1800-tal) handlar det om att varje nation ska odla sin särart, men utan tanke på att man ska tävla mot varandra. Under andra halvan av 1800-talet blir nationalismen mer tävlande och chauvinistisk. En sådan syn strider mot konservatismen. Det är mot en sådan sen 1800-talsnationalism som Kjellén bör förstås.
    Konservativa är för bevarandet av naturligt framvuxna gemenskaper på flera nivåer, både nedanför nationen (familjen, hembygden) och ovanför nationen (kristenheten, Västerlandet, Europa (OBS. ej EU-federalism)) och vill se en balans mellan dessa. Nationalismen är alltför ensidigt inriktad på nationen. Konservatismen är därför för det nationella och lojaliteten mot nationen men mot nationalismen. Det nationella behövs exempelvis för att motverka segregation och rotlöshet bland våra invandrare, här är EU alltför avlägset och abstrakt (för att nu låna en synpunkt från Roger Scruton). .

    Frågan om invandring kan diskuteras i termer av kostnader eller vinster, integration och segregation. Det är ofta i dessa termer diskussionen mellan SD och vänstern förs. Vad gäller flyktingmottagning är detta ytterst en moralisk fråga och konservatismen måste vila på den kristna kärlekstanken inte på nationell egoism som hos SD.

  6. 6 Böna rimmar med Höna maj 20, 2009 kl. 21:05

    Tack för ditt förtydligande Patrik M.

    Jag förstår hur frustrerande det måste vara när landets mest avskydda parti förknippas med er ideologi. Det är svårt nog som det är för den konservativa väljaren!

    Och visst stämmer det att SD undviker att placera sig på en ideologisk höger/vänster sida men det är något mycket vanligt bland unga partier som strävar efter att knipa väljare från båda sidorna. En egenskap som de i allra högsta grad delar med KD under deras ungdomstid.

    Det SD gillar med socialdemokraterna är just det konservativa, och partiet betonar de centrala begreppen som familjen, hembygden och nationen. Med all säkerhet har ett värdekonservativt parti växt fram och tur är väl det eftersom Kd och M traskar hand i hand mot mitten. Dessutom är Kd’s politik totalt uddlös som Allians medlem.

    Om ett par år kommer ni också kunna njuta av ett konservativt parti som står för sin politik. Eftersom ni de facto är konservativa ger jag er gladeligen den tiden.

  7. 7 Marthin maj 20, 2009 kl. 21:19

    En grund konfliktdimension i den politiska debatten (Orwellskt nyspråk för ”kallprat”) är en av de större anledningarna till mycket av den ogrundade kritik vilka Sverigedemokraterna får. Epitet är kännetecken för vunnet resonemang; men där lösning ej kommer närmre.

  8. 8 TB maj 20, 2009 kl. 22:15

    Sverigedemokraterna kan snarast betecknas som ett inskränkt parti för gråsossar.

  9. 9 Böna rimmar med Höna maj 24, 2009 kl. 23:03

    Ett exempel på KD’S nya anonyma profil är att de nu stödjer homoföräldrar. Blir allt svårare att urskilja ljuspunkterna från KD’S alltmer dystra, mörka framtid.

  10. 10 Söderbaum maj 25, 2009 kl. 10:04

    Böna rimmar med Höna: Källa? Det är bara ett par veckor sedan som det blev en mindre ”mediaskandal” när Göran Hägglund uttalade att KD anser att en mamma och en pappa är bäst för barnet.

  11. 11 Marthin maj 25, 2009 kl. 10:28

    Kristdemokraternas familjepolitiska talesperson, Emma Henriksson, uttrycker att alla familjer oavsett sexuell läggning skall få stöd i KD:s nya familjepolitik. Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen, Stefan Attefall, säger att förslaget ej är förankrat i partiet – men lägger till; ”ännu”.

    Här kan man alltså skönja en tydlig ny inriktning, vilken kommer att medföra att KD framgent ej stödjer barnens rätt till sitt genetiska ursprung; och med det alltså homoadoptioner, enkönade pars befruktning, osv. Helt i linje med partiets passiva godkännande av släggan mot äktenskapet.

    Lars F. Eklund:s brytning med det partiet görer sig påmint. Någon kvar i tvivel över hur karln resonerade vid sitt avhopp..? Nej. Tänkte väl det.

    (I vanlig ordning är Sacrédeus den ende vilken står upp; men vilket är bekant har KD kämpat i flera år att bli av med karln. Avslutar troligen icke sin politiska gärning under nuvarande partibeteckning.)

  12. 12 Marthin maj 25, 2009 kl. 10:44

    Nu läste jag en artikel (publicerad mars-2009) i vilken Emma Henriksson vill låta barn vara folkbokförda på två adresser eftersom: ”Alla barn växer inte upp i en kärnfamilj med två föräldrar som bor på samma adress. Många växer upp i två hem. Då tycker jag att politiken bör utgå från den verkliga situationen, och inte från någon norm”.

    Ännu en del i att anpassa ”samhället” hinsides vad flertalet i det konservativa spektret håller för att vara samhällets fundament.

    ”Men hon tror att det kan dröja innan idén får genomslag”. I henne haver Kristdemokraterna en rejäl idémotor för att utarma partiets tidigare profil.

    ( http://www.dn.se/sthlm/lat-barn-vara-folkbokforda-pa-tva-adresser-1.829187 )

  13. 14 Lai Leek augusti 30, 2016 kl. 21:33

    I have been exploring for a little bit for any high-quality articles or blog posts on this sort of area . Exploring in Yahoo I at last stumbled upon this website. Reading this information So i’m happy to convey that I’ve a very good uncanny feeling I discovered exactly what I needed. I most certainly will make sure to don’t forget this site and give it a look regularly.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar