SD adresserar reella problem

ANALYS | Det är nog uppenbart för de flesta att reella sociala problem följer i spåren av massinvandringen: stora bidragsberoende grupper, stora grupper som inte har nödvändiga nycklar till det svenska samhället (språk och bildning), ghettoisering, en växande svart sektor, eskalerande gatuvåld, maffia, regelbundna skottlossningar i Göteborg och ambulanser måste ha poliseskort i Malmö…

Problemet med Sverigedemokraterna är att de skyller alla dessa problem, och så många andra som de bara kan komma på, på invandringen som sådan. Men detta har ju inte med invandrarna själva att göra, utan med det galna samhälle som socialdemokraterna har byggt genom 88 års dominans inom svensk politik (sedan den förste socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting år 1921). Nämnda städer Göteborg och Malmö har också gedigen sossehistoria. Att Sveriges befolkning ökar är ju faktiskt inte ett problem i sig.

Men så länge som de etablerade partierna inte vågar ta tag i dessa sociala problem och satsa politiskt i tydlig riktning mot ett fritt civilsamhälle med känsla av överordnad samhörighet, som premierar företagande, där familjerna står starka och där det personliga ansvaret är stort – så länge kommer SD att ha goda chanser med sin felfokuserade verklighetsbeskrivning. Inte minst eftersom invandrarna själva i regel är småföretagare och har både stark känsla för familjen och för det personliga ansvaret. Att detta står i bjärt kontrast till de förhärskande socialdemokratiska politiska idealen i dagens Sverige, är ett faktum som speglar själva roten till problemen.

Kristdemokraterna är och förblir den viktigaste grindvakten till riksdagen ifråga om SD:s förutsättningar för parlamentariskt genomslag. Men jag ser inga tecken på att man ens försöker? KD tycks i ”relationerna” med SD enbart inrikta sig på att kalla dem för ”rasister”. Eftersom alla redan vet att SD har massvis av rasister i sina led, även om det inte är en rasistisk agenda de i realiteten driver, så är det naivt att tro att sådana tillmälen ens har någon betydelse ifråga om att bekämpa SD. KD riskerar att halka ur riksdagen och att SD istället kommer in, eftersom KD inte vågar ta öppen strid i politiska frågor mot SD utifrån sitt eget partiprogram.

KD kan inte enbart tjata om människosyn hit eller dit. För den normale väljaren är det där fullständigt ointressant pussochkramretorik – och man bläddrar genast vidare i tidningen, zappar till en annan kanal eller börjar fundera på att gå hem från torgmötet.

Den normale väljaren ser och upplever problem, och vill ha bra lösningar på dem. Vi allianskollegor i allmänhet och vi kristdemokrater i synnerhet måste konkurrera om vad som är bra lösningar. I det har vi en stor fördel, än så länge, i att SD:s partimedlemmar bara har en sak gemensam: nämligen att de är överens om att det är invandrarna själva som är problemet. Men även ett parti med en annan människosyn än vad som är politiskt korrekt i Sverige kan vinna många röster – missnöjesröster – och missnöjet med ånämnda sociala problem är onekligen befogat.

Att bekämpa dessa sociala problem är det bästa sättet att bekämpa SD.

Läs även:

Jakob E:son Söderbaum

47 Responses to “SD adresserar reella problem”


  1. 1 Mattias maj 25, 2009 kl. 15:23

    Jag förstår inte riktigt vad författaren menar med att de sociala problem som följer i massinvandrings spår egentligen inte har med massinvandringen att göra, utan är socialdemokraternas fel.
    Innan mitten på 1970-talet fanns inga sådana problem, men välfärdsstaten var väl utbyggd. Skulle inte problemen visa sig innan massinvandringen tog fart, om det nu verkligen var socialdemokraternas fel? Socialdemokraterna hade ju ändå makten i cirka 50 år.

    Självklart blir samhället känsligare om man har en väl utbyggd välfärdsstat. Människor lämpar över mycket av sitt eget ansvar på staten och civilsamhället blir på så sätt svagare. Famlijebanden upplöses osv.

    Men lika självklart är det att Sverige under 50-, 60- och 70-talen hade en väl fungerande välfärdsstat och en relativt hög invandring. Skillnaden var att invandringen behövdes på svensk arbetsmarknad på den tiden. Bland annat därför togs invandrarna emot av svenskarna på ett bra sätt. Man visste att folk kom hit för att arbeta och att deras arbetskraft behövdes. Ghettoiseringen, skottlossningarna, stenkastingarna, gatuvåldet, osv, lös med sin frånvaro.

    Skillnaden med dagens massinvandring och invandringen under 50-70-talen är att dagens invandring sker av främst ideologiska skäl och inte av realpolitiska. För hur ska man kunna skapa det så åtråvärda mångkulturella samhället utan en massinvandring? Självklart måste man då vurma för hur berikande det är, hur mycket Sverige tjänar på invandringen osv, samtidigt som man kastar skit på alla som är kritiska till den.

    Att SD skulle ha rasister i sina led är möjligt. Jag vet inte så mycket om det. Men man måste också fråga sig om det inte finns rasister som röstar på övriga partier? Jag vet av egen erfarenhet rasister som röstat på S, tex. Janne Josefssons valstugereportage borde också visa på att sådana attityder existerar inom andra partier.
    Problemet är att man använder olika måttstockar för olika partier. För de etablerade partierna gäller en, för SD en annan. Man är ofta så ivrig med att ”ta avstånd” från SD att man vräker ur sig något som mest liknar en krönika skriven av Ann-Charlotte Marteus…

    Men jag skulle vilja hålla med om författarens uppfattning att energin bör läggas på de sociala problemen, istället för på att bekämpa SD med propaganda (som i sin tur gör människor upprörda och tappar förtroendet för politikerna). Det är politikerna som måste börja lyssna på folket och på de kritiska röster som finns. Tyvärr tror jag dock att samhällsvisionen om det ”enade Europa” (en europeisk superstat) och det mångkulturella paradiset är långt mer överordnat.

  2. 2 Marthin maj 25, 2009 kl. 15:45

    Jag vill hävda att detta äro en fullständigt horribel problemformulering i vilken det absolut fundamentala utelämnats; nämligen att det handlar om integrering gentemot assimilering.

    Riksdagen hyser idag sju partier vilka samtliga vurmar konstruktionen av ett multikulturellt Sverige; vilket till viss del troligen är ett ställningstagande till följd av deras oreglerade massinvandring.

    Här finner vi avstampet till den politiska konflikten.

  3. 3 Daniel maj 25, 2009 kl. 17:19

    Artikelns grundläggande tes är helt korrekt. Om SD är de enda som vågar prata om integrationsproblem vinner de per automatik som den ende spelaren på banan.

    Dock ställer jag mig mer frågande till att byta syndabocken från Invandrarna till Sossarna. Att resten av Europa inte haft samma socialdemokratiska dominans som Sverige under de senaste seklet men i många fall ännu värre integrationsproblem borde göra att man lätt kan förkasta den hypotesen (nu skall dock ingen tro att jag tycker om Sossar).

    Vilken orsak man skall ange utan att skuggan faller över de som invandrat vet jag inte men den föreslagna lösningen håller inte för närmare granskning. Min egen gissning är:
    För många på för kort tid (procentuellt och i absoluta tal)
    System som tycks utformat för att dra till sig och skapa bidragsberoende
    Alldeles för låg syn på den egna kulturen
    Instämmer med föregående kommentar om integration istället för assimilering.

    /Daniel

  4. 4 Staffan Andersson maj 25, 2009 kl. 18:33

    Jakob: ”Det är nog uppenbart för de flesta att reella sociala problem följer i spåren av massinvandringen”

    Men det är inte uppenbart att vi skulle slippa alla dessa problem utan invandring.
    Man kan inte heller skylla alla svårigheter på socialdemokraterna. Alla stater har haft mer eller mindre stora svårigheter med invandring oavsett regering. Det ligger i sakens natur att det blir gnissel.
    Sedan kan den förda politiken underlätta eller försvåra integrationen. Här finns skäl att kritiskt granska (s) politik, men även den borgerliga politiken.
    Sedan måste man kunna tala om invandringens positiva effekter, liksom de rent moraliska bevekelsegrunderna för flyktingmottagning. Detta gör inte (sd) och häri visar de sig annorlunda. Det är då inte bara en fråga om olika måttstockar på olika partier, (sd) skiljer faktiskt ut sig.

  5. 5 Böna rimmar med Höna maj 25, 2009 kl. 18:45

    Staffan A,

    Peka gärna på en positiv effekt.

  6. 6 Patrik maj 25, 2009 kl. 18:54

    Vore det inte ärligare att som konservativ säga att vi inte sitter på några mirakellösningar på de problem som mångkulturen har skapat i Sverige samt i övriga Europa? Vore det inte förnuftigare, ur ett konservativt men också mänskligt perspektiv, att säga stopp på belägg åt fortsatt invandring och ge Sverige och svenska folket en andningspaus från en politik som uppenbarligen har inneburit svåra samhällsproblem? Det tycker jag vore en rimlig ståndpunkt att ha som konservativ.

    Det argument som jag hör framföras av konservativa för att försvara invandringen trots att man erkänner att den skapar problem är att det kristna budskapet om medmänsklighet utgör ett imperativ som det inte går att tolka på ett annat sätt än att invandring måste tillåtas. Men, om jag genom att underlätta någon annans lidande utsätter min egen familj för lidande, har jag då handlat moraliskt? Om invandringen på ett mycket påtagligt sätt försämrar livsvillkoren för kommande generationer svenskar, för mina/dina/våra barn och barnbarn, har vi då handlat moraliskt? Har vi inte, i egenskap av tillhörande ett land och en samhällsgemenskap, förpliktelser gentemot våra egna i första hand? Förpliktelser som har företräde framför de högtflygande egalitära strävanden som massinvandringen till Sverige bygger på? Är inte målet med konservatism att kunna efterlämna ett fungerande samhälle i arv åt kommande generationer? Har vi verkligen rätt att spela ett högriskspel med deras arvslott som insats, det land som de står på tur att ärva, genom att fortsätta detta massiva sociala experiment som vi redan nu kan se har mycket allvarliga konsekvenser för det samhälle som vi säger oss vilja värna och bevara?

    Teorin bakom den utomeuropeiska massinvandringen säger att den fungerar, i praktiken däremot så har massinvandringen hittills varit en besvikelse för de som velat se den implementeras. Verkligheten har under de senaste årtiondena fått stryka på foten när politiker på både höger och vänsterkanten varit angelägna om att få deras teori att fungera i praktiken och det är enligt mig hög tid att vi börjar anpassa politiken efter den verklighet som föreligger snarare än att envist slå våra huvuden blodiga för att försöka få verkligheten att passa teorin.

    Om terrängen och kartan är oense så gäller terrängen finns det ett ordstäv som lyder. Detta bör enligt mig vara en vägledande princip för oss konservativa i denna fråga.

  7. 7 Patrik maj 25, 2009 kl. 19:15

    Ett klargörande från min sida. Jag påstår inte att invandringen är det enda problemet som Sverige står inför, men det är likväl ett problem som förtjänar att diskuteras. Jag är heller inte någon SDare eller liknande, och jag hoppas att jag ska få slippa se min ideologiska hemvist bli ifrågasatt på grund av ovanstående inlägg, utan goda grunder.

  8. 8 Populisten maj 25, 2009 kl. 20:55

    Jag håller helt med dig Söderbaum. Om det nu finns en elefant i rummet som man vill bli av med, men det etablerade ledarskapet förnekar dess existens så är det ju helt rationellt att ty sig till de som åtminstone erkänner att den finns. För även om man inte tror att SD egentligen har rätt lösning är det ju troligare att den som har fel lösning löser problemet än den som förnekar problemet.

  9. 9 Lars maj 25, 2009 kl. 21:32

    ”I det har vi en stor fördel, än så länge, i att SD:s partimedlemmar bara har en sak gemensam: nämligen att de är överens om att det är invandrarna själva som är problemet.”

    Varför ljuger du? SD:s företrädare är alltid mycket tydliga med att de vänder sig mot den invandrings- och integrationspolitik som riksdagspartierna för, inte invandrarna. Partiet har faktiskt en hel del invandrare som företrädare och medlemmar och då säger det sig självt att det inte kan vara ”invandrarna själva som är problemet” enligt SD.

    Din analys bekräftar bara det som jag alltid hävdat; de etablerade partierna vill inte gärna att det kanske största politiska misslyckandet i vårt lands långa historia hänförs till deras invandrings- och integrationspolitik. Då är det bekvämare att skylla på det svenska samhället, där borgarna skyller på sossarnas välfärdsbygge som “tvingar in” invandrare i “utanförskap” och vänstern som skyller på den “strukturella rasismen” som hindren som förhindrar det mångkulturella paradiset från att infinna sig.

    Vad som behövs i Sverige är en dansk utveckling där invandringspolitiken läggs om så att vi får en mer folkligt förankrad och hållbar politik, men dessvärre är vi nog väldigt långt från en sådan utveckling i det extrema Sverige. Det kräver ju att alliansen, likt danska Venstre, svänger i invandringspolitiken och börjar förespråka åtstramningar i asylsökar- och anhöriginvandringen. Och en sådan utveckling är nog inte så sannolik då Sverige verkligen är extremt och närmast unikt i sin naivitet och kravlöshet i de här frågorna, och där det politiska etablissemanget har målat in sig i ett hörn där det är svårt att backa. Ofantligt med prestige har investerats i utfästelserna om att driva en ”generös flyktingpolitik” och att omvandla Sverige till ett ”mångkulturellt samhälle”, och trots att kostnaderna för detta historiska misstag bara blir högre och högre för det svenska samhället så framhärdar riksdagspartierna på den extrema linjen och de flesta vill ju även gå ännu längre (främst V, MP, FP, C och KD). Så länge det fortsätter så kommer SD fortsätta att växa och möjligen bli en maktfaktor motsvarande de invandringskritiska partier som finns i våra grannländer.

  10. 10 Patrik M maj 25, 2009 kl. 22:06

    Patrik (ståtligt namn förresten):Vore det inte ärligare att som konservativ säga att vi inte sitter på några mirakellösningar på de problem som mångkulturen har skapat i Sverige samt i övriga Europa?

    Jo, den bistra sanningen är nog att du har rätt här. Det finns inga mirakellösningar. Flyktingfrågan har många bottnar och är mycket komplicerad. Långt mer komplicerad än SD vill göra gällande men, tvingas jag erkänna, även övriga partier gör sig skyldiga till förenklingar.

    Den första fallgropen är att se flyktingfrågan som enbart en fråga om vad som är bäst för det svenska samhället eller att enbart se till flyktingarnas behov. Det handlar om både och. Det jag saknar hos många invandrarkritiker, och definitivt hos SD, är (den kristna om man så vill) medkänslan med människor i nöd, som tvingas fly för sina liv. Där handlar det bara om huruvida deras närvaro i Sverige är en tillgång eller belastning. Det blir lite som att strunta i att hjälpa en drunknande eftersom man blir kall och blöt och ingen lön får för mödan.

    Å den andra sidan uppvisar invandringens tillskyndare en lika enögd inställning. Invandringens konsekvenser för det svenska samhället anses antingen ovidkommande, eller kanske än vanligare beskrivs fenomenet som oerhört berikande. Verkligheten är att det handlar om både fördelar och nackdelar sett ur ett svenskt perspektiv, där kostnaderna i form av de sociala problem som Söderbaum beskriver, rimligen är betydligt större än vinsterna. Att försöka förneka detta är bara att spela invandrarmotståndarna i händerna.

    Nästa fallgrop är att skapa en förklaringsmodell som säger att de problem som invandringen fört med sig måste bero på antingen invandrarna eller sossarna. Naturligtvis är det mer komplicerat än så. För det första är flyktingar långt ifrån en homogen grupp. De är precis som vi andra individer. En del är tjuvar, latmaskar och hycklare, andra är hederliga och strävsamma. En del har flytt som en sista utväg för att rädda livhanken, andra har flytt därför att det helt enkelt verkar ganska lockande att bo i det rika Sverige, där bidragen flödar. De allra flesta befinner sig långt från dessa ytterligheter.

    Att skylla på sossarna är fel säger en del, och kan då peka både på mera lyckade exempel från en tidigare socialdemokratisk era, och mindre lyckade exempel från andra länder med betydligt mindre röd historia än vår. Samtidigt går det inte att komma ifrån att hur ett samhälle är uppbyggt får betydelse för dess förmåga att ta emot och integrera nya medborgare. En dynamisk ekonomi som snabbt förmår sätta folk i arbete klarar detta mycket bättre än en trög, reglerad ekonomi, där människor hindras från att ta anställning eller starta eget, samtidigt som de erbjuds frikostigt med bidrag för att förbli passiva.

    Jag tror definitivt att välfärdsstaten har en stor roll i att det uppstått så många problem. Vi skall också komma ihåg att den svenska modellen, om än i ”lightversion” gått på export till många europeiska länder oavsett färg på regeringen, och att Sverige på 50- och tidigt 60-tal var ett mycket annorlunda samhälle än det socialistiska monster som byggdes upp på 70-talet. Det finns också en annan mycket betydelsefull skillnad i den historiska jämförelsen.

    Det handlar om den ideologiska vindkantring som följde på 1968 års galenskaper. Med dessa kom helt andra värderingar och beteenden. Vi fick en explosion i narkotikabruk, samtidigt som klassiska dygder som ansvar och måttfullhet ersattes av egoism och omedelbar behovstillfredsställelse. Allt detta hade sannolikt medfört att vi även utan invandring fått ghetton, maffia och gatuvåld.

    Ett annat arv från 1968 är den självförnekande attityd som bara tycks accelerera. Det är närmast tabu idag att förvara svensk kultur och svenska traditioner, särskilt i sammanhang som har med invandring att göra. Att man som svensk värnar skolavslutningar i kyrkan, falukorv och midsommarstänger är inte konstigare än att fransmännen vurmar för trikoloren, vin och det franska språket. Det handlar inte om att det ena är bättre än det andra, utan om att var sak har sin naturliga hemvist.

    Inte gör vi invandrarna någon tjänst genom att vi låter dem undkomma att lära sig det svenska språket, att vi inte försäkrar oss om att de har förstått och accepterat de grundläggande principer vår demokrati och våra lagar vilar på innan vi upphöjer dem och deras efterkommande till medborgare för evig tid. Att med invandrarna som ursäkt förneka svenska folket sin historia och sin kultur (för invandrarna blir just slagträn för politiker som ändå vill göra just detta) är ju att be om folk skall bli rasister.

    I någon av kommentarerna talas det om assimilering. Kanske är det att dra det hela väl långt att kräva total assimilering, men vi får nog inte vara rädda för att röra oss i den riktningen, i alla fall om vi har ambitionen att även fortsättningsvis kunna hjälpa människor på flykt.

    Jag började med att instämma i att det inte finns några mirakellösningar. Finns det då några lösningar överhuvudtaget? Jag tror att det går att göra en del i alla fall. Större fokus på egen försörjning och högre krav på anpassning tror jag skulle mildra en del av de problem vi ser. En kraftsamling på brottsbekämpning behövs också i alla händelser.

    Sedan går det inte komma från att mängd och takt på mottagningen har betydelse. När många flyktingar från samma kultur på kort tid kommer till Sverige, så minskar deras behov av att inordna sig i det svenska samhället. Istället bosätter man sig i egna enklaver isolerade från samhället i övrigt. Sverige har tagit ett, jämfört med de flesta EU-länder, oproportionellt stort ansvar för flyktingar. Det är rimligt att detta ansvar i framtiden fördelas jämnare.

  11. 11 Lars maj 25, 2009 kl. 22:25

    ”Det jag saknar hos många invandrarkritiker, och definitivt hos SD, är (den kristna om man så vill) medkänslan med människor i nöd, som tvingas fly för sina liv.”

    Det tyder ju bara på okunskap om SD. Om du tittar på vad partiet faktiskt tycker så kommer du att se att det just är de verkliga flyktingarna partiet bryr sig om (nuvarande politik undergräver bara asylinstitutionens legitimitet genom det enorma utnyttjande som våra riksdagspartier öppnat för); man vill öka biståndet och satsa mer på hjälp i flyktingarnas närområde, man värnar om de asylsökande som uppfyller kraven på flyktingstatus i Genevekonventionen och man vill ta emot fler kvotflyktingar.

  12. 12 Patrik M maj 26, 2009 kl. 5:44

    Lars:

    Det här med respekt för att andra kan ha andra åsikter står inte så högt i kurs hos dig, va? Tycker man inte som du så ljuger man eller så är man okunnig.

  13. 13 martin maj 26, 2009 kl. 8:58

    Samtliga kommentarer på den här artikeln är en hyllning till Sverigedemokraterna. Ni låter som den gamla bokstavsvänstern gjorde på 60- och 70-talen när de trätte om vem som företrädde arbetarklassen bäst och kunde formulera problemen på slagkraftigaste sätt.

    Jag tror att ni alla reaktionära gamla stötar innerst inne älskar SD. Ert problem är bara att de spelar på er planhalva. De nya sverigemoderaterna har redan insett detta och formulerat ”svenskkontrakt” m.m för att både möta konkurrensen och för att blidka de konservativa i de egna leden.

    Upp till kamp för jämlikhet, solidaritet och rättvisa!

  14. 14 Söderbaum maj 26, 2009 kl. 9:52

    Jag anser alltså att de nämnda sociala problem som triggats av massinvandringen funnits i mindre skala dessförinnan, och följaktligen skulle finnas idag även utan massinvandringen. Det svenska samhället, byggt och format av socialdemokraterna, är funtat på ett sätt som katalyserar problemen istället för att minimera dem.

    Mattias: ”Innan mitten på 1970-talet fanns inga sådana problem”

    Jo, det gjorde det. Långt innan massinvandringen:
    -fanns flertalet av de problemområden som idag blivit ännu större problemområden, komplett med droger och våld som del av vardagslivet för förorternas ungdomsgäng;
    -infördes bidragssamhället där så många som möjligt ska gå på bidrag;
    -försvann det personliga ansvaret för tillvaron från ministernivå ner till det enskilda köksbordet;
    -etablerades den socialistiska dogmen om internationell solidaritet;
    -monterades den svenska kulturförståelsen ner tillsammans med kulturarvet och självkännedomen;
    -försämrades förutsättningarna avsevärt att lära sig svenska språket i den svenska skolan;
    -lurade socialdemokraterna utsatta grupper att ty sig till dem, alltmedan de cementerade deras utsatta position för att de inte skulle få för sig att rösta på någon annan.

    Patrik M:

    ”En dynamisk ekonomi som snabbt förmår sätta folk i arbete klarar detta mycket bättre än en trög, reglerad ekonomi, där människor hindras från att ta anställning eller starta eget, samtidigt som de erbjuds frikostigt med bidrag för att förbli passiva.”

    Exakt.

    Böna rimmar med Höna:

    ”Peka gärna på en positiv effekt.”

    Konservatismen får större resonansbotten i Sverige. Den genomsnittlige invandraren är bra mycket mer konservativ än medelsvensson.

  15. 15 essenonvideri maj 26, 2009 kl. 10:46

    Martin:

    Att många kommentarer är positiva till SD är väl inte så konstigt. Artikeln kritiserade ju SD, och kritik brukar locka fram de som vill försvara det som kritiseras.

    När vi kritiserar Vänsterpartiet brukar en och annan kommunist dyka upp och försvara sig i kommentarsfältet (fast inte lika ofta – vänstervridna har ju som tradition att inte utsätta sig för att läsa sådant som inte är ideologiskt ok-stämplat). Inte gör det vare sig bloggens skribenter eller övriga som skriver kommentarer till kommunister.

  16. 16 Marthin maj 26, 2009 kl. 12:20

    Även för dem vilka forskar kring politikens pjäser och dess relaterade ting finner detta intressant. Läste ett textstycke någonstans ute på världsvida nätet; så bra, att jag sparade undan det i ett textdokument: ”För att genomdriva tvivelaktiga beslut, eller för att hetsa folket att acceptera förändringar som inte håller för en kritisk granskning, kan man förvränga ord, värdeladda dem och använda dem i propagandasyfte. Detta görs varje dag i politiska tal, i alldagliga debatter och i massmedia.”

    På inget annat område stämmer detta in bättre än kanske just dagens ”kallprat” kring invandrings- och flyktingpolitik. Orden håller ingen fast innebörd. En del skriver om invandrare med en bild av flyktingars situation, andra om flyktingar som om de vore invandrare; och så fortsätter det. Mottagaren läser orden med sin laddning. På ett intressant vis framleder detta i en slags diskussion kring ”flyktinginvandring”, medan faktum tydligt visar att extremt få faktiskt är flyktingar; samtidigt som ”debatten” hanterar allt som krigsoffer. Obalans.

    Lite av samma sak är det med integrering och assimilering. Multikultur i form av politiskt beslut (övergången från assimilering till integrering); en nära 40 år försenad debatt kring dess införande, vilken kommer lagom till att bristningsgränsen är så långt överskriden att icke ens så kallad mångfaldsjournalistik kan släta över det längre. Locket som de så kallade journalisterna lade på, hoppar upp emellanåt. Statsminister Reinfeldt yttrar att vi behöver mer av sådan journalistik, eftersom svenska folket kan få för sig att det ej fungerar. DDR. Alltmer desperata argument kastas in. Pojkstreck. Brist på fritidsgårdar. Då man tror alla möjliga varianter låtit sig möta ens öron; lanseras det nytt. Strukturell rasism. Kvotera brandmän. Allt fungerar för en stund; vad som helst, bara icke sanningen.

    Vi kom fram till Janne Josefssons sista uppdrag i rollen som programledare för SVT:s Debatt. Den multikulturella skapelsen skulle debatteras. Oj, vad intressant. Josefssons sista också, kanske är det så icke-PK det bara kan bli; han riskerar ju ändå icke sparken nu. Vi ser Nyamko Sabuni (fp) propagera för fortsatt oreglerad massinvandring och mångkultur – även om det ej fungerar. Motparten i denna ”debatt” var Nalin Pekgul (s); även hon stod och propagerade för… just det, fortsatt oreglerad massinvandring och mångkultur – även om det ej fungerar. Läktaren hyser så kallade nysvenskar och en kvinna försöker säga något på svenska. Det går sådär, hon har ju bara bott i Sverige senaste årtiondet. SFI-bonus, du får pengar om du bemödar dig lära värdnationens språk. Samtidigt kunde vi kanske skönja inledningen av någon form av politisk kamp; detta är er skapelse, icke vår. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Extremt sällan men helst aldrig ger sig en politisk kraft in och debatterar något vilket riskerar reducera dess makt. Dock föregås kommande förändring av en period i vilket parterna skyller ifrån sig. Sverigedemokraterna knackar ju på nu, makten är i fara. Till skillnad från topp-ned-partiet Ny Demokrati, är det med Sverigedemokraterna så att gräset växt sig allt högre. Epiteten biter icke nå mer.

    När du för fram ett resonemang vilket kommer att bemötas av din motpart med ett annat resonemang du finner för bättre än ditt eget; ja då har du i viss mån ”förlorat” den debatten, samtidigt som ämnet för diskussion hamnar närmare sin lösning. När du för fram ett resonemang vilket kommer att bemötas av din motpart med blott ett eller flertal epitet; ja då har du i viss mån ”vunnit” den debatten, samtidigt som ämnet för diskussion strandat och ej kommer närmare sin lösning.

    En sådan sak att ens benämna vad som äger rum, ”massinvandring” snarare än ”invandring”, är en process vilket jag noterat har varit svårt för flertal nätdebattörer. Sakta tar sig den vidare diskussionen plats; och om det blir så pass lindrigt som att riksdagens partiflora kommer att förändras innan förändringen är här – då kan vi skratta oss lyckliga. Så allvarlig är situationen.

    Det är väl någon form av rationellt val kan jag tänka.

  17. 17 Böna rimmar med Höna maj 26, 2009 kl. 12:57

    Det finns onekligen direkta effekter från själva invandringen. Att integrationen förmodligen hade hanterats bättre av en icke-socialistisk regim står nog bortom allt tvivel men skillnaderna därav bör nog anses som relativt små. Som antytts tidigare utgör huvudproblematiken inte integrationspolitiken utan faktumet ”för många, under för kort tid”.

    Det statistiska underlaget för följande påståenden går inte att ifrågasätta:

    – Den grova brottsligheten (framförallt våldsbrott) har ökat dramatiskt i samband med den ökade invandringen.

    – Slumområden och utanförskapsområden med massiv arbetslöshet och kriminalitet har ökar explosionsartat och uppgår idag till nästan 200.

    – Miljön och resultaten i den svenska skolan har försämrats avsevärt.

    – Kostnaderna uppgår till mer än 100 miljarder om året.

    Även om invandrarna uppfattas som mer konservativa tror jag inte att de utgår från en ideologisk plattform som är gemensam med vår. Om mycket av det destruktiva beteendet mot kvinnor, som förekommer i större utsträckning hos invandrare, förknippas med konservatismen står vi nog en mörk framtid till möttes.

  18. 18 Frederick maj 26, 2009 kl. 13:06

    De parlamentariska demokratiska partierna från vänster till höger har lagt problemformuleringsprivelegiet kring integrationspolitiken i knäet på Sverigedemokraterna, eftersom man vägrar att öppet diskutera att det överhuvudtaget finns problem med integrationen.

    För att ett pluralistiskt samhälle ska fungera krävs ett visst mått av social sammanhållning och en enhet i mångfalden. Detta är ju vad One Nation-tanken eftersträvar: att överbrygga skillnader i klass, etnicitet, religion, kön och istället sträva efter enhet oavsett börd och bakgrund.

    Vad som skulle behövas är en sorts sund och demokratisk medborgarpatriotism, dvs. en patritotism som grundar sig på vissa demokratiska grundsatser och värden. Här kan man låta sig inspireras av den amerikanska och franska republikanismen — invandrade svenskar tillåts behålla och värna om sina kulturtraditioner, men gör så inom ramen för en större kulturtradition, dvs. den tradition som innehas av det land man bor i. I USA har det ju skapats bindestrecksidentiteter utefter denna modellen: Asian-American, Arab-American, Jewish-American, Italian-American, osv. Föräldrahemmets/släktens kultur finns med, men huvudordet utgörs av ”American” som blir ramen för det hela. Även republikans-patriotiska symboler såsom flagga, nationalsång och medborgerliga värden kan användas för att skapa en social sammanhållning, se t ex det amerikanska ”I pledge allegiance to the flag of the United States and to the republic for which it stands: one nation indivisible with liberty and justice for all.” En inkluderande, enande hållning är vad som krävs. En sådan medborgarpatriotism skulle inte lösa integrationsproblemen, men vi skulle åtminstone komma en bit på vägen genom att skapa en större känsla av enhet, ett ”vi” utan ”dem”. En sådan hållning förutsätter ju dock att man accepterar tanken på att det finns en svensk demokratisk kulturtradition, något som idag olyckligtvis är kontroversiellt och uppfattas som högerradikalt, vilket är absurt.

    Mångkulturalismen som ideologi säger sig stå för tolerans, men yttrar sig snarast som likgiltighet. En medborgarpatriotism hade istället fungerat enande genom att peka på att etnicitet och bakgrund inte spelade någon roll, men att delade värderingar gör det och att det är möjligt för alla oavsett kulturell bakgrund att sluta upp bakom dessa. Det hade också blivit tydligare att rättigheter förutsätter skyldigheter och skapat en balans mellan lojalitet till nationen och personlig frihet.

    Det behövs ett etiskt minimum för att förhindra att större revor i samhällets väv än de som redan finns uppstår. I ett pluralistiskt samhälle med en schattering av religiösa uppfattningar går det inte att basera etiken på religiös grund. Sekularismen är också mycket stark i Sverige. Därför tror jag att en medborgarpatriotism hade kunnat skapa förutsättningen för en större social sammanhållning.

  19. 19 Frederick maj 26, 2009 kl. 13:15

    Ser att jag citerat en gammal version av Pledge of Allegiance i mitt inlägg ovan.

    Här kommer den nutida versionen av Pledge of Allegiance: ”I pledge allegiance to the flag of the United States of America and to the republic for which it stands: one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.”

    Den versionen jag citerade i min text är från 1892 (skriven av baptistpastorn och kristne socialisten Edward Bellamy).

  20. 20 Patrik maj 26, 2009 kl. 14:13

    Det finns vissa fundamentala svårigheter med att överföra en Amerikansk patriotism till Europa då de Europeiska nationerna är grundade på ett huvudsakligt etniskt/kulturellt arv vilket USA inte är. Om vi i Sverige vill bevara det svensk-Europeiska arvets dominerande ställning i det svenska samhället så krävs det ett stort mått utav anpassning från de invandrare som kommer hit.

    Under 60-70 talen så var detta inget större problem, invandrarna kom främst från länder som stod mycket nära oss etniskt/kulturellt/historiskt och socialt.

    Steget från invandrarens hemland och hemkultur till det svenska samhället var mycket litet jämfört med idag, detta gjorde att svenskarna hade lättare för att acceptera de invandrare som försökte anpassa sig och bli en del av det svenska samhället, och invandrarna hade lättare för att ta till sig den svenska identiteten då denna inte stod i konflikt med deras egen identitet.

    Detta gäller särskilt för andra och tredje generationens ”invandrare” (bättre uttryckt: invandrarnas barn), som ju är dem som ska ta steget fullt ut och överbrygga klyftan mellan deras föräldrars invandrarskap och familjens nya identitet i och med att de själva uppfattar sig själva som, och uppfattas av andra, som svenskar och numera uppgår i befolkningen. Detta är ett mycket kritiskt moment som måste lyckas för att invandringen ska kunna bli en framgång.

    Denna process har inte upprepats med de utomeuropeiska invandrarna och det är enligt mig naivt att tro att problemen som uppståt skulle lösas av att man sänkte arbetslösheten med några procent inom denna grupp eller att man minskade möjligheten till bidrag.

    Därtill finns inte samma förutsättningar på arbetsmarknaden idag som på 60 talet till att suga upp stora invandrargrupper genom relativt okvalificerade arbeten inom industrin. De nya jobben finns istället främst inom service och tjänstesektorn där arbetstillfällena är färre och där det ställs helt andra krav på arbetstagarens personliga egenskaper än vad som ställdes på industriarbetaren.

    Invandringen till Sverige på 60-70 talet skedde under en period då Sverige växte så det knakade och det fanns jobb åt alla som ville jobba, invandrarna som kom hit var från länder i vår närhet och tillsammans så gjorde detta att förutsättningarna för att invandringen skulle bli en framgång för Sverige var mycket goda. Idag är situationen en helt annan och jag kan inte se hur vi skulle kunna uppnå samma goda resultat idag när förutsättningarna inte är dem samma.

  21. 21 Lars maj 26, 2009 kl. 15:13

    ”Det här med respekt för att andra kan ha andra åsikter står inte så högt i kurs hos dig, va? Tycker man inte som du så ljuger man eller så är man okunnig.”

    Nej, jag har ingen respekt för åsikter som grundar sig på lögner eller okunskap om SD. Jag har fått nog av det nu och vill se en seriös debatt som grundar sig på fakta. Kan du respektera det?

  22. 22 Patrik maj 26, 2009 kl. 15:17

    Dessutom kan vi inte basera vår invandringspolitik på förväntningar (förhoppningar) om vad som kommer att hända med arbetsmarknaden och samhällsekonomin i Sverige. Samhällsekonomi är långt ifrån någon exakt vetenskap där man kan utgå från att olika insatser och åtgärder kommer att påverka arbetslösheten inom en viss grupp. Lika fullt som vi inte har några mirakellösningar för att lösa invandringsproblematiken så har vi heller inga mirakellösningar när det gäller ekonomin.

    Det finns inga åtgärder som vi med bestämdhet kan säga kommer att minska arbetslösheten inom en viss grupp med så och så många procent på så och så lång tid. Att påstå något sådant är att hänge sig åt önsketänkande.

    Vi kan skapa bättre förutsättningar för företag att expandera och anställa, helt klart, men vi kan inte utgå från att detta kommer att ske i den omfattning som skulle vara nödvändig om vi ser till de utomeuropeiska invandrarna, och därmed förskjuta problemen med invandringen på framtiden eftersom att ”allting kommer att lösa sig” om bara företagen helt plötsligt börjar anställa hundratusentals invandrare.

    Invandringen bör styras av de faktiska förhållanden som råder på arbetsmarknaden och inte på förväntningar om vad som kommer att ske.

  23. 23 Patrik M maj 26, 2009 kl. 15:36

    ”Nej, jag har ingen respekt för åsikter som grundar sig på lögner eller okunskap om SD. Jag har fått nog av det nu och vill se en seriös debatt som grundar sig på fakta. Kan du respektera det?”

    NEJ!

    Jag utgår från att vi alla försöker föra debatten utifrån fakta, så som vi uppfattar dem. Det du vill är att föra en debatt utifrån att alla andra skall tvingas acceptera dina uppfattningar som fakta. Det kan jag inte respektera. Det är inte en seriös debatt i mina ögon.

  24. 24 Lars maj 26, 2009 kl. 15:41

    ”De parlamentariska demokratiska partierna från vänster till höger har lagt problemformuleringsprivelegiet kring integrationspolitiken i knäet på Sverigedemokraterna, eftersom man vägrar att öppet diskutera att det överhuvudtaget finns problem med integrationen.”

    Det stämmer knappast. Under de senaste åren har i princip varje parti från höger till vänster uppmärksammat problemen med integrationen. För vänstern är det då den ”strukturella rasismen” som är boven i dramat (se t ex Kamalis ökända rapporter) medan det för nyliberaler och borgerliga är sossarnas välfärdsbygge. Vad som däremot fullständigt saknas ännu är insikten om att problemen har sin grund i den förda INVANDRINGSPOLITIKEN. Det är där som SD kommer in i bilden.

  25. 25 Lars maj 26, 2009 kl. 15:54

    ”Jag utgår från att vi alla försöker föra debatten utifrån fakta, så som vi uppfattar dem. Det du vill är att föra en debatt utifrån att alla andra skall tvingas acceptera dina uppfattningar som fakta.”

    Det handlar inte om mina uppfattningar. Det handlar om vad partiets företrädare och partiets åsiktsdokument faktiskt säger! Tror du mig inte på den punkten, eller måste jag börja källhänvisa för att visa att det just är lögner och okunskap som många av åsikterna här grundar sig på? T ex din åsikt om SD:s brist på ”medkänslan med människor i nöd, som tvingas fly för sina liv” har du inte på något sätt kunnat belägga med fakta. Jag har däremot påpekat att det just är dessa människor som SD:s politik avser att skydda och hjälpa.

  26. 26 Jaha maj 26, 2009 kl. 18:04

    ”Problemet med Sverigedemokraterna är att de skyller alla dessa problem, och så många andra som de bara kan komma på, på invandringen som sådan. Men detta har ju inte med invandrarna själva att göra, utan med det galna samhälle som socialdemokraterna har byggt genom 88 års dominans inom svensk politik”

    Det är just detta som SD gör, de attackerar knappast invandrarna för att vara just invandrare som du skriver utan politiken som förs!

    Sedan att folk bara väljer att kalla SD för rasister är ju något du själv gör jämt och ständigt.

  27. 27 TB maj 26, 2009 kl. 20:06

    Givetvis är det så att det är socialdemokraternas långa regeringsinnehav som ligger bakom många av de samhällsstrukturer vi har.

    Konsekvensen av utvecklingen är att människor blivit allt mer passiva. Genom högskattesamhället berövas människorna sina inkomster för att sedan få tillbaka dessa i olika former genom system som skapats av den social ingenjörskonstens tillskyndare. Systemen ägnar allt för mycket kraft att hantera de som på många sätt skulle klarat sig utan högskattesamhället och alldeles för lite kraft på de som verkligen behöver hjälp. Betänk att det trots socialdemokraternas långa regeringsinnehav, endast avbrutet av två perioder pågående period oräknad, fortfarande finns en mängd uteliggare.

    De verkligt svagas problem har således det socialdemokratiska regerandet varit oförmögen att lösa. Det samma gäller då invandrarna som under senare år till allt väsentligt bestått av flyktingar, d.v.s. människor som på olika sätt har varit mycket utsatta.

    Dock kan man inte förvänta sig att de som bekänner sig till kollektivismens ideologi, socialismen, kan forma ett samhälle där den inskilda människans värde, invandrare eller inte spelar ingen roll, tas till vara.

  28. 28 Traditionalist maj 27, 2009 kl. 8:28

    Söderbaum:

    ”Konservatismen får större resonansbotten i Sverige. Den genomsnittlige invandraren är bra mycket mer konservativ än medelsvensson.”

    Han/non är muslim menar du…

    http://traditionkultur.wordpress.com/2009/05/26/kent-ekeroth-till-bryssel/

  29. 29 Söderbaum maj 27, 2009 kl. 10:43

    Böna rimmar med Höna:

    ”Även om invandrarna uppfattas som mer konservativa tror jag inte att de utgår från en ideologisk plattform som är gemensam med vår.”

    Nej, men om de fick lära sig om konservatismen skulle de genast inse att de står på den konservativa sidan, och inte på socialdemokraternas sida.

    Jaha:

    ”Sedan att folk bara väljer att kalla SD för rasister är ju något du själv gör jämt och ständigt.”

    Nej, jag har hittills undvikit det av tre skäl – dels för att alla andra gör det, dels för att SD:s partiprogram inte är ett rasistiskt partiprogram, och dels för att jag faktiskt inte anser det relevant huruvida SD är ett rasistiskt parti. Det som däremot är relevant är att SD:s svar på alla samhällsproblem på ett eller annat sätt har med invandringen att göra. D.v.s. SD är ett enfrågeparti med alltför begränsad ”ideologisk horisont” oavsett hur mycket snärtiga formuleringar (konservativa eller ej) de bakar in i sitt partiprogram.

    TB:

    ”Betänk att det trots socialdemokraternas långa regeringsinnehav, endast avbrutet av två perioder pågående period oräknad, fortfarande finns en mängd uteliggare.”

    Desto mer intressant tycker jag är att ”fastän” skatterna har höjts för varje socialdemokratisk mandatperiod, och fattigdomen i praktiken var utrotad på 1970-talet, så rapporterades fattigdomen ha kommit tillbaka i Sverige under andra halvan av Göran Perssons regeringstid. Men sossarna har ju i realiteten aldrig ägnat sig åt att bekämpa fattigdom, man har bekämpat rikedom. Den f.d. socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt skriver också i någon av sina böcker att på 70-talet insåg socialdemokraterna att svenska folket håller på att bli så rika att det snart inte kommer att finnas kvar något väljarunderlag för socialdemokratiska regeringar – och det var då man införde bidragssamhället, för att binda upp så många som möjligt att rösta på det parti som alltid skulle komma att utlova mest bidrag: socialdemokraterna.

    Traditionalist:

    ”Han/non är muslim menar du…”

    Det är iofs sant att muslimer har starkare familjekänsla, moral och förståelse för religionens välgörande betydelse för mänskligheten än vad medelsvensson har. Men en god del av de invandrare som kommer hit är också kristna, mestadels ortodoxa.

  30. 30 Frederick maj 27, 2009 kl. 12:58

    Lars,

    du citerar mig: “De parlamentariska demokratiska partierna från vänster till höger har lagt problemformuleringsprivelegiet kring integrationspolitiken i knäet på Sverigedemokraterna, eftersom man vägrar att öppet diskutera att det överhuvudtaget finns problem med integrationen.”

    Sedan säger du: ”Det stämmer knappast. Under de senaste åren har i princip varje parti från höger till vänster uppmärksammat problemen med integrationen. För vänstern är det då den “strukturella rasismen” som är boven i dramat (se t ex Kamalis ökända rapporter) medan det för nyliberaler och borgerliga är sossarnas välfärdsbygge. Vad som däremot fullständigt saknas ännu är insikten om att problemen har sin grund i den förda INVANDRINGSPOLITIKEN. Det är där som SD kommer in i bilden.”

    Det är ju exakt det jag säger. Det är du som påstår att vänstern talar om strukturell rasism och nyliberaler om sossarnas välfärdsbygge. Det är inte att diskutera problemen med integrationspolitiken enligt mig. Det är att gå runt problemen.

    Jag utgår från att du sympatiserar med SD. Det gör inte jag. Men du behöver heller inte konstruera konflikter där de inte föreligger. Jag kritiserar ju partierna till höger och vänster för att inte ha diskuterat problemen med integration per se, dvs. inte tagit tag i de problem som en politik på området fört med sig. Generationer av politiker (både till vänster och höger9 har inte insett eller velat se de problem, spänningar och påfrestningar som kan uppstå i ett pluralistiskt samhälle där pluralismen ses som ett ändamål i sig utan att förstå att det krävs ett stort mått av enande strävanden för att skapa social stabilitet och förhindra splittring mellan nya och gamla svenskar.

  31. 31 S. O. Pettersson maj 27, 2009 kl. 15:17

    ”Kulturfascistisk”
    Vad är detta för typ av begreppsanvändande? Fascismens kultursyn borde väl rimligen idéhistoriskt gå tillbaka på Marinetti och Det futuristiska manifestet, och något sådant tror jag ingen på denna blogg står för. Att sätta fascismstämpeln på folk och företeelser är inte ovanligt, men befrämjar knappast god diskussion.

    Apropå SD: Att överhuvudtaget tala om att SD skulle tillhöra en viss idétradition är befängt, när t.o.m. självaste partiledaren sagt — i en intervju med Åke Ortmark — att han inte vet om de är för eller mot sänkta skatter, och skyllt på bristande utredningsresurser. SD är ett anti-intellektuellt, populistiskt, enfrågeparti vars enda värde möjligen kan vara att problematisera vår gränslösa tilltro till demokratin, och problemet med att många röstberättigade saknar den bildning som krävs för att ha en kvalificerad uppfattning om det samhälle vi lever i. Jag tycker det är djupt beklagligt att de måste belasta konservatismen genom att identifiera sig med den. Det bästa alla sant konservativa kan göra är att kraftigt ta avstånd från deras verksamhet.

  32. 32 Traditionalist maj 27, 2009 kl. 15:44

    En terminologis betydelse förändras naturligtvis över tid.

    Den hutlösa massinvandringen hade aldrig genomförts av sanna konservativa och än mindre försvarats idag av ärliga konservativa. Men allt för makten och härligheten antar jag…

    Din klassanalys skvallrar, i den här kontexten, om destruktiv elitism och fåfänga och mindre om politisk sans. I grund och botten har du rätt, men i den här kontexten icke, det gäller att hålla reda på distinktionerna och samtidigt vara ärlig😉

  33. 33 Marthin maj 27, 2009 kl. 15:47

    S.O.Pettersson –
    Det var en, på sitt vis, intressant tolkning av vad Jimmie Åkesson (sd) sade angående skatter & utredningsresursen i intervjun med Åke Ortmark.

  34. 34 Böna rimmar med Höna maj 27, 2009 kl. 16:21

    SOP,

    Vad utmärker ett anti-intellektuellt parti? Partiledningen, väljarna eller valmanifestet?

    Finner det smått upphetsande att läsa dina kommentarer Marthin.

  35. 35 S. O. Pettersson maj 27, 2009 kl. 16:29

    ”En terminologis betydelse förändras naturligtvis över tid.”
    Jag är är förvisso ingen extrem språkpurist, men jag tycker nog att man icke av slentrian skall tömma ord på betydelse. Ditt begreppsanvändande gör i detta fall begreppet analytiskt värdelöst och reducerar det till en förolämpning. Att andra slarvar är ingen ursäkt.

    Jag är faktiskt helt konsekvent i detta fall, och kallar exempelvis inte SD för nazister bara för att jag ogillar dem, utan håller på principen att begrepp skall nyttjas på ett sådant sätt att de blir analytiskt användbara.

    ”Det var en, på sitt vis, intressant tolkning av vad Jimmie Åkesson (sd) sade angående skatter & utredningsresursen i intervjun med Åke Ortmark”
    Hur tolkar du det? Att ställa upp i ett riksdagsval helt utan skattepolitik gör naturligtvis inget seriöst intryck.

    ”Din klassanalys skvallrar, i den här kontexten, om destruktiv elitism och fåfänga och mindre om politisk sans”
    Att betona vikten av kompetens och folkbildning är alltså elitistiskt? Jag tror det också i detta fall handlar om vårdslöst begreppsanvändande från din sida.

  36. 36 S. O. Pettersson maj 27, 2009 kl. 16:31

    Oj, det var slarvigt. Ursäktar att jag sammanblandande era inlägg en smula.

  37. 37 S. O. Pettersson maj 27, 2009 kl. 16:33

    ”Vad utmärker ett anti-intellektuellt parti? Partiledningen, väljarna eller valmanifestet?”
    Allt detta, om jag skall vara ärlig. Det går inte att ta SD på allvar.

  38. 38 Marthin maj 27, 2009 kl. 17:28

    S.O.Pettersson –

    Ortmark resonerar kring huruvida Sverigedemokraterna skulle stödja något av de nuvarande så kallade blocken i svensk politik. Åkesson säger att hans parti stödjer delar av nuvarande regeringens arbetsmarknadspolitik, men även delar av vad som uppfattas vara vänsterpolitik vad gäller idéerna om folkhemmet. Detta leder fram i att Ortmark med hjälp av specifika frågor ändå vill få Åkesson att svara på vilket så kallat block Sverigedemokraterna skulle stödja. Ortmark finner det för gott att använda skattebaserade frågor, eftersom det är vedertaget att ”rött block” är höga skatter och ”blått block” är låga skatter.

    Ortmark: Vill du höja eller vill du sänka skattetrycket eller skall det vara oförändrat..?
    Åkesson: Jag vill ha en skattefinansierad allmän välfärd, det är det viktigaste.. sedan om det kräver en skattesänkning eller skattehöjning det är ganska ointressant. Vi ser inget värde vare sig det ena eller andra.
    Ortmark: Är det ointressant om man skall sänka eller höja skattetrycket? Är inte det en väldigt intressant synpunkt från en politiker..? Det är ointressant vad man gör med skattetrycket..?
    Åkesson: Nej, det är inte ointressant i den specifika situationen, men vi är pragmatiska så att säga, det spelar inte oss någon roll om skattetrycket måste sänkas eller om det måste höjas. Vi har inga ideologiska problem att göra vare sig det ena eller andra.

    Sedan går intervjun vidare till att handla om de skatteförändringar vilka alliansregeringen, ”blått block”, genomför. Åkesson bedömer att vissa av dessa förändringar är bra, men att partiet ej har resurser att vidare utreda vad enskilda skatters förändring får för effekter på samhället. Det låter rimligt för mig.

    Ingen fråga ställes om Sverigedemokraterna ämnar utreda någon specifik skatt om det för partiet blir riksdagsinträde och möjligheterna för att göra så drastiskt förändras; Åkesson tar heller inget initiativ till att på egen han förtälja om ett sådan initiativ. En sådan följdfråga hade för intervjun varit relevant, dock är Sverigedemokraternas medverkan i olika program sällan grundat i att det finnes en nyfikenhet i att förstå partiets politik; utan snarare handlar det om att kunna sätta åt partiet..

    – – – –

    För övigt var det lustigt att begreppsförvirringen jag nämnde i en kommentar ovan även drabbade en journalist av Ortmarks kaliber under intervjun med Åkesson; det har jag ej noterat innan. Det var för Ortmark svårt att förstå betydelsen av ”invandring” samt ”invandrare” samt dess skillnad i kontext till en fråga om ”invandringsfientlig”. Det visar sig icke minst i att Ortmark knappt kan konstruera begreppet efter att ha hört Åkessons svar, det blir: ”invandrar-politik-fientlig”.

  39. 39 Traditionalist maj 27, 2009 kl. 18:05

    S O Pettersson

    Du får gärna i sådana fall redogöra för vilken relevans begreppet konservativ har för vår samtid. Man undrar ju litet smått vad det är ni tänkt er konservera och föra vidare till framtida generationer: gay-pride, samkönade äktenskap, fri abort, etnomasochism, kulturmasochism, islamisering, det anti-auktoritära föräldraskapet, den anti-auktoritära skolan, den moderna svenska kyrkan…vad…?

    Det handlar om att du, något förmätet i mitt tycke, subtilt antyder att det endast är lägre arbetarklass som röstar på SD, och att man, bl a av samma anledning bör undvika att rösta på det partiet.

    Det tål i det sammanhanget påpekas att KD springer ur en landsbygdsproletär pingströrelse och att ni fortfarande har er huvudsakliga väljarbas i samma rörelse. Helt apropå kompetens och folkbildning…

  40. 40 Traditionalist maj 27, 2009 kl. 18:09

    ”Allt detta, om jag skall vara ärlig. Det går inte att ta SD på allvar.”

    Det får vi se vid nästa val. Som det ser ut nu verkar det som det är fler som tar SD på allvar, än ditt KD😉

  41. 41 S. O. Pettersson maj 27, 2009 kl. 23:48

    ”Det får vi se vid nästa val. Som det ser ut nu verkar det som det är fler som tar SD på allvar, än ditt KD”
    Ytterligare ett antagande som inte har någon med verkligheten att göra. Jag har aldrig röstat på KD, har aldrig varit medlem i KD, och har överhuvudtaget inget med KD att skaffa. I en hederlig debatt hade jag inte behövt påpeka detta, för ingen hade gjort ett sådant antagande.

    Efter detta klargörande så är debatten för mitt vidkommande avslutad. Vi talar helt enkelt olika språk, och kommunikation är nog omöjlig. Ditt användande av begreppet konservativ ovan visar att du inte är bekant med begreppet i annat än rent bokstavlig bemärkelse. Jag tycker inte att jag behöver ansvara för att korrigera ditt – i smutskastningssyfte medvetna? – felanvändande av begrepp som fascist, konservativ och elitist.

    Den här diskussionen bekräftar egentligen bara vad jag redan visste om SD och dess anhängare.

  42. 42 S. O. Pettersson maj 27, 2009 kl. 23:52

    ”Något” inte ”någon” i första meningen; jag orkar inte ens korrekturläsa mina inlägg p.g.a. diskussionens meningslöshet.

  43. 43 Traditionalist maj 28, 2009 kl. 1:49

    S. O. Pettersson:

    Det är i mitt tycke inte konstigt att anta att någon är kristdemokrat på just den här bloggen. Huruvida du anser dig orättmätigt anklagad, för att vara något så hemskt som KD-sympatisör, eller icke, har ingen som helst bäring på antagandets hederliga, alternativt ohederliga, uppsåt.

    Det är inte lätt att hålla koll på hur man skall bete sig enligt dig. Kulturfascist skall tolkas bokstavligt, ja till och med ursprungligt, annars handlar det om smutskastning. Konservativ får dock inte tolkas bokstavligt för då handlar det också om smutskastning. Stor humor alltså🙂

    Mitt begreppsanvändande är mig till synes fullständigt korrekt.

    Låt mig dock avslutningsvis klargöra att jag på intet sätt anser att Söderbaum skulle vara någon fascist. Inte mer än det var kulturfascistiskt av den där socialdemokratiska tanten (vad heter hon nu?) att sjunga ”we shall overcome” för invandrare som man generellt som socialdemokratisk massinvandringsförespråkare uppfattar som mindre kapabla😉

  44. 44 Söderbaum maj 28, 2009 kl. 7:08

    Traditionalist:

    ”Man undrar ju litet smått vad det är ni tänkt er konservera och föra vidare till framtida generationer: gay-pride, samkönade äktenskap, fri abort, etnomasochism, kulturmasochism, islamisering, det anti-auktoritära föräldraskapet, den anti-auktoritära skolan, den moderna svenska kyrkan…vad…?”

    Du vet inte så mycket om den idélära som går under namnet konservatismen, eller? Se gärna informationsportalen Konservatism.se .

    ”Det tål i det sammanhanget påpekas att KD springer ur en landsbygdsproletär pingströrelse och att ni fortfarande har er huvudsakliga väljarbas i samma rörelse. Helt apropå kompetens och folkbildning…”

    Det är korrekt, och den låga bildningsnivån i KD är enligt mitt förmenande ett jätteproblem. Bildningsnivån i KDU är avsevärt större, och skillnaden märks idag på alla sätt och vis.

  45. 45 martin maj 29, 2009 kl. 8:48

    Trditionalist: Tanten heter Birgit Friggebo och är Folkpartist.

  46. 46 Lars maj 29, 2009 kl. 17:54

    Frederick,

    Du skrev faktiskt att SD skulle ha ”problemformuleringsprivelegiet kring integrationspolitiken” och att riksdagspartierna ”vägrar att öppet diskutera att det överhuvudtaget finns problem med integrationen”. Jag påpekade bara att det inte riktigt stämmer (att det finns problem med integrationen och att ”integrationspolitiken misslyckats” talar riksdagspartierna ofta om). Att du sedan tycker att de slutsatser man drar är att ”gå runt problemen” är en annan sak. Riksdagspartierna ser det helt uppenbart inte så. Se bara på Söderbaums analys här. Den skulle kunna vara skriven av vilken borgerlig nyliberal som helst…


  1. 1 KD - Serious Business | Autonom Propaganda Trackback vid maj 26, 2009 kl. 0:46

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar