Åsa Linderborg är biträdande kulturchef på Aftonbladet, Sveriges största tidning. I en kolumn den 10 maj försvarar hon den brittiske antisemiten och förintelseförnekaren David Irvings rätt till yttrandefrihet och att framträda på Litteraturfestivalen i Lillehammer som Linderborg detta år själv ”har förmånen att besöka”. Irving har t.o.m. avtjänat fängelsestraff för sina åsikter och utvecklade teorier om att den nazistiska förintelsen är ett rent påhitt. Enligt uppgift från Expressen beskrev Linderborg redan 2006 Irving som ”en säregen begåvning”.
Man ska inte göra misstaget att tro att detta på något sätt är unikt i Aftonbladets historia. 1924-1932 var Teodor Telander chefredaktör för Aftonbladet. Han blev under Andra världskriget chefredaktör för den nazistiska tidningen Dagsposten. Fram till Andra världskrigets slut var Aftonbladet också en uttalat protysk tidning med Hitler-vänliga redaktionsmedarbetare. Aftonbladet skriver sin egen historik som så här:
- ”Undfallenheten mot Tyskland fanns med sedan slutet av 20-talet, då utrikeskommentatorn Valentin Sjöberg, signaturen Sir W, kallade Hitler en garant ‘mot våra gemensamma fiender bolsjevikerna’. Tidningen hade infiltrerats av Hitler- och tyskvänliga medarbetare som blev kvar på redaktionen. Det var långt ifrån bara ‘rysskräck’ som låg bakom Aftonbladets ställningstagande.”
Aftonbladet har dock aldrig övergivit sin antijudiska agitation, även om de sedan staten Israels bildande 1948 kallar sig för ”Palestina-anhängare” och ”antisionister” snarare än ”antisemiter”. Chefredaktör under övergångsperioden och ytterligare åtta år framåt var Per-Gustaf Peterson, han satt 1933-1956.
Jag glömmer aldrig bilden i Dagens Nyheter på vänsteraktivisten som håller på att krossa fönstren på en israelisk turistbyrå den 21 mars 2004, i samband med en Israelfestival i Stockholm. 150-200 st vänsteraktivister försökte med våldsamma metoder stoppa den. Vibbar av Kristallnatten, helt klart. Och faktum är att vänsterextremisterna nu försöker kidnappa Kristallnatten, och håller demonstrationer mot Israel denna dag i en sjukt förvriden förevändning att dagens judar står för samma rasistiska terrorpolitik som nazisterna.
Antisemitismen är idag på frammarsch i Sverige, och det är inte från några obetydliga små slutna sekter av nynazister som hotet kommer.
Jakob E:son Söderbaum
Tradition & Fason 
Läste precis kolumnen. Kan inte komma ifrån att du lyckats plocka ut den enda sansade och eftertänksamma kolumn jag tror att jag läst av Linderborg.
”Efter viss betänketid landar jag i samma slutsats som Orrenius: Tanken att mina barn skulle undervisas av någon med Jomshofs åsikter – som han, om uppgifterna stämmer, aldrig salufört i klassrummet – är svår. Men outhärdlig är tanken att leva i ett samhälle där man kickar folk för att de har fel partibok.
Av samma skäl beklagar jag att David Irving inte får komma till litteraturfestivalen i Lillehammer, som jag själv snart har förmånen att besöka.”
Jag finner den korta texten sympatisk i all sin enkelhet.
Crillirc: Du tycker alltså det är rimligt att önska David Irving yttrandefrihet samtidigt som Linderborg med stolthet förvägrar kulturmagasinet Axess chefredaktör Johan Lundberg ett gensvar efter att ha utmålat honom som islamofob? Oavsett vad Linderborg skrivit tidigare, och oavsett var Aftonbladet stått i frågan ett bra tag nu, så var detta knappast en ”sansad och eftertänksam” kolumn.
Själv slutade jag att närvara vid manifestationer till Kristallnatten för flera år sedan just p g a det du skriver, dvs. att den radikala vänstern kidnappade den 9 november och gjorde den till plattform för ”israelkritik” på ”antisionistisk” grund.
Angreppet på Johan Lundberg är en helt annan sak och jag har ingen uppfattning där mer än att hon har självklart rätt i att redaktören avgör vad de vill ta in. Det är knappast en del av yttrandefriheten att få skriva i Aftonbladet. Däremot kan man tycka att det pressetisk korrekt att ge honom replik i tidningen där han blev angripen.
Att säga att man själv inte uppskattar åsikter eller påståenden som någon framfört men ändå inte vill förvägra dem möjligheten att framföra dem uppfattar jag som sympatiskt.
Självklart måste även tokstollar som David Irving ha yttrandefrihet. Att inte bli inbjuden till en litteraturfestival kan dock knappast ses som en kränkning av yttrandefriheten. Det finns ingen automatisk rätt för den som vill att erbjudas en sådan scen för att utöva sin yttrandefrihet.
Sedan tycker jag vi skall tydliga på den punkten att Linderborg, oavsett andra fel och brister, inte på något sätt tar ställning för Irings åsikter, utan kallar honom ”stollejocke”.
Man får tyvka vad man vill men det är den som sänder som har makten!