Valaffisch för Allmänna valmansförbundet 1914, anknytande till försvarsdebatten. Kung Gustav V:s berömda borggårdstal hade ägt rum två månader tidigare.
För egen del har jag glatt mig oerhört här i veckan när ICA-reklamen på TV4 haft ett inslag med nationalsången. Men tydligen har ”Kultursverige” tydligen de senaste åren gått in för att förändra den så mycket som möjligt. Som någon intervjuad påpekar i Ågrahns artikel är det visst någonting ”värt att bevara” att man i Sverige kan både skända och förfula det egna kulturarvet utan vidare.
T.ex. har Andra Generationen, balkanbandet som sjöng Kebabpizza Slivovitza i Melodifestivalen förra året, spelat in en version som upprört många – till det socialliberala etablissemangets stora förtjusning. Hur den specialversion kommer att låta som hårdrockskören Sabaton ska presentera på Sweden Rock Festival nu i helgen, ter sig också något oroväckande när en av arrangörerna kommenterar:
”Den skrevs för en nation som såg annorlunda ut. Den skrevs innan kvinnor hade rösträtt och folk var inte läskunniga. Vi försöker spegla en ny typ av svenskhet.”
Jag tänkte därför passa på att servera bloggens läsare den version av ”Du gamla, du fria” som JAG föredrar. Nämligen den med alla sju verser. De flesta kan två, i försvaret sjunger man fyra. Men här följer den oavkortade, och vid det här laget ganska bortglömda versionen. Printa den gärna till morgondagens nationaldagsfirande och lär Dina kompisar den så att ni är rustade till tänderna inför kvällens fotbollsmatch mellan Sverige och Danmark på vår egen nationaldag.
Du Gamla Du Fria (alla 7 verser)
================
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga Nord
Du tysta, Du glädjerika sköna
jag hälsar dig värnaste land uppå jord
||: Din sol Din himmel Dina ängder gröna ||
Där sprang jag som barn och där lyssnade jag
till ekot bland kummelkrönta hällar
till talltrastens friska melodiska slag
||: och bäckens porl i sommarljusa kvällar ||
Där stridde min stam ren för tusende år
mot mörker och andelig förvildning
där strider de ännu idag som igår
||: för modersmål, för vetande och bildning ||
O, må den förkovra min fädernebygd
till hugstora tankar och bedrifter
att städse tillväxt i visdom och dygd
||: och troget följa fäderns arv och grifter ||
Du tronar på minnen från fornstora da’r
då ärat Ditt namn flög över jorden
jag vet att Du är och Du blir vad Du var
||: Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden ||
Jag städs vill Dig tjäna mitt älskade land
Din trohet till döden vill jag svära
Din rätt skall jag värna, med håg och med hand
||: Din fana högt den bragderika bära ||
Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för Sverige den kära fosterjorden
Jag byter Dig ej mot allt i en värld
||: Nej jag vill leva, jag vill dö i Norden ||
– – –
Jakob E:son Söderbaum
Tradition & Fason 
Bra initiativ. Att kunna sin nationalsångs historia torde tillhöra allmänbildningen.
Ett påpekande som jag tycker är viktigt att göra i sammanhanget är emellertid att verserna bara var två i den ursprungliga, och det är bara två som är skrivna av Dybeck. Det är därmed enligt min mening oriktigt att skriva ”den oavkortade”. Man bör istället kalla den ”den utökade” eller något sådant. Jag föredrar att sjunga två verser, för att det är just den ursprungliga versionen.
Pettersson: ”Ett påpekande som jag tycker är viktigt att göra i sammanhanget är emellertid att verserna bara var två i den ursprungliga, och det är bara två som är skrivna av Dybeck. Det är därmed enligt min mening oriktigt att skriva “den oavkortade”.”
Verserna 1-5 ingick i Dybecks originalsång. Vers nr 6 har skrivits av Carl Fredrik ”Lunkan” Lundqvist och nr 7 av Louise Ahlén. De senare sjungs i försvaret, där man dock inte sjunger Dybecks nr 2-4.
Man kan alltså tala om tre versioner:
* Den ”officiella” (som inte är erkänd av riksdagen): Vers 1 och 5.
* Den ”fosterländska” (som sjungs inom försvarsmakten): Vers 1, 5, 6 och 7.
* Den ”oavkortade” (med alla Dybecks originalverser och tilläggsverserna): Vers 1-7.
Ska det inte vara ”bliver” istället för ”blir”? Det går bättre in i melodin. (I det som brukar vara andra versen.)
Intressant om det stämmer, men är du helt säker? Vet du varifrån uppgiften kommer?
På NE:s hemsida – åtkomlig gratis om man är inskriven vid UU – publiceras understundom svar på frågor av mindre encyklopedisk karaktär, och där står följande att läsa:
”Fråga Jag och en kamrat har lite olika åsikter angående den fjärde versen i ”Du gamla du fria” där han hävdar att texten lyder ”Med bud skall jag kämpa för hem och för härd” medan jag menar att det är ”Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd”. Vilken är det som är rätt?
Svar Svaret är att ”Du gamla du fria” inte har någon fjärde strof! Inte egentligen. Richard Dybecks text har bara två strofer. Men 1910 publicerades visan med ett tillägg av två extra strofer, författade av en Louise Ahlén. Hennes sista strof börjar med raden ”Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd”. Det är alltså det riktiga, om man nu ska ha med dessa strofer alls. Även jag har sett versionen ”med bud” (som ju blir rent nonsens), bl.a. i en tidning som Sverigedemokraterna ger ut och på flera ställen på nätet. Hur missförståndet har uppstått vet jag inte, det kan ju helt enkelt vara ett hörfel från början.
Eva Danielson, förste arkivarie vid Svenskt visarkiv”
Wikipedia går på samma linje, men där kan ju vem som helst redigera.
Pettersson: Vad gäller källa för Dybecks originalvisa får jag hänvisa till Christopher Lagerqvist. Förmodligen en visbok från 1800-talet från tiden innan ”Du gamla, du fria” slog igenom som nationalsång. Eller så mailar du ovannämnda Eva Danielsson och frågar om inte dessa verser också är Dybecks.
Nota bene, dels att på avbildningen av notbladet (i Svenskans tryckta utgåvas kulturbilaga) finnes enbart två strofer, dels att man enligt originalet icke skall sjunga »Ja, jag vill leva etc.» två gånger. Det är en feltradition. Korrekt är att sjunga
Ack,jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden!
Originaltexten lät Dybeck publicera i sin egen tidskrift Runa år 1845. Så ett besök vid Kungl. Biblioteket torde med enkelhet kunna belägga (eller vederlägga) fru Danielsons påstående ovan. Jag håller emellertid hennes påstående åtminstone tillsvidare för troligt.
Du behöver inte vara orolig Jacob, mellan 20-25 000 metallfans (av typ 35 000) kom för att sjunga nationalsången med Sabaton, frågan är om det inte var ett av de största firande i Sverige?
Varifrån PK uttalandet kom vet jag inte men versionen som spelades var den riktiga. Se skälv:
Förövrigt bör nationalsången alltid spelas på distad elgitarr 😀
Angenämt att se en genuin patriotism med råg i ryggen. Den svenska nationalsången är storslagen och förtjänar bättre än att häcklas av nationalmasochistiska kråkor.
Onekligen krävs det dock mycket tro för att hålla med om att ”du är och du blir vad du var”. Må det därför vara mig ursäktat om jag kraxar en version som rinner mig i hågen när jag i mer pessimistiska stunder betraktar den ödeläggelse som farit fram sedan Dybecks dagar:
Du nya, moderna, du livströtta Nord
du fallna, du andeligen döda
Jag ryser för dystraste land uppå jord
ditt flum, ditt vanvett, dina sossar röda
ditt flum, ditt vanvett, dina sossar röda
Du trampar på minnen från fornstora da’r
då ärat ditt namn flög över jorden
Jag vet att du aldrig mer blir vad du var
Ack, vad jag saknar mitt förstörda Norden
Ja, vad jag saknar mitt förstörda Norden
Jakob: ”Faktum är “ju” att det både var nära att den inte blev vår nationalsång, och den har fortfarande inte ens officiell status som Sveriges nationalsång, sådana motioner har riksdagen gång efter annan röstat ner.”
Det verkar som nationalsånger rätt ofta är inofficiella, så står det exempelvis i Nordisk Familjebok:
”Nationalsång, Nationalhymn äro ord, som i allmänhet
nyttjas i samma betydelse som folksång (se d. o.) och
särskildt om de folksånger, som både vid fosterländska
festtillfällen och i det internationella umgänget
användas till att musikaliskt företräda sin
nation samt därigenom fått ett slags officiell
karaktär. ”
Här påminns vi ävenom vår första nationalsång av Abraham Niclas Edelcrantz.
Bevare Gud vår kung!!
Gör säll vår ädle kung!
Leve vår kung!
Bekrönt av ärans hand,
alltid med hjärtats brand
förent med folk och land.
Leve vår kung!
Nu varje troget bröst
med hjärta och med röst
hans välgång sjung!
Må tvedräkt flykten ta!
Han allas kärlek ha!
Sjung, svenska Folk, hurra!
Leve vår kung!
Se mer här:
http://hem.passagen.se/minata/bild_20_dec.html
Flera av verserna är ju inga poetisk underverk precis (2,3, 4) så jag är ganska nöjd att sjunga 2-3 stycken.
Ytterligare information i ärendet.
Dybeck skrev, som vi redan har konstaterat, blott två strofer. De lyder i original (enligt det icke i sin helhet i SvD Kultur 2009 5/6 återgivna notbladet):
Du gamla du friska, du fjellhöga nord
Du tysta du glädjerika sköna!
Jag hälsar dig vänaste land uppå jord,
Din sol, din himmel, dina engder gröna.
Din sol, din himmel, dina engder gröna.
Du thronar på minnen från fornstora dar,
då äradt ditt namn flög öfver jorden!
Jag vet att du är och du blir hvad du var,
Ack jag vill lefva, jag vill dö i norden!
[Första halvan av sista versen här är ej återgivet, så om det är en repris med »Ack jag vill lefva […]» eller en förstärkning med »Ja, jag vill lefva […]», vet jag i skrivande stund icke.]
Det icke helt oproblematiska Internet-uppslagsverket Wikipedia angiver i sitt systeruppslagsverk Wikisource en något annorlunda text med hänvisning till Carl Mangårds Richard Dybeck : Folksångens skald från 1937.
Sången finnes tryckt i Valda svenska folksånger från 1845. Då av självklara skäl enbart med Dybecks två strofer.
Stroferna nummer tre och fyra är författade av Louise Ahlén år 1910. Dessa strofer lyder:
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Varifrån de övriga stroferna — och sammanblandningen av strofernas inbördes ordning ovan — kommer, vet jag ej ännu.
Vers 2-4 här är i själva verket vers 2-4 i Frans Österbloms fyra strofer ”Jag älskar min hembygd”:
Jag älskar min hembygd vid svallande hav,
dess skogar och minnesrika dalar,
där fädernas aska i grönskande grav
om hjältedåd och frihetskärlek talar.
Här sprang jag som barn och här lyssnade jag
till ekot bland kummelkrönta hällar,
till taltrastens friska, melodiska slag
och bäckens sorl i sommarljusa kvällar.
Här stridde min stam re´n för tusende år
mot mörker och andelig förvildning,
här strider den ännu i dag som i går
för modersmål, för vetande och bildning.
O, må den förkovras, min fädernebygd,
i hugstora tankar och bedrifter
och städse tillväxa i visdom och dygd
och troget skydda fädrens arv och grifter.
Frans Österblom (1870–1907), melodi: Du gamla, du fria. Sjung!, 1942.
http://www.nykarlebyvyer.nu/SIDOR/TEXTER/POESI/DIV/minhemby.htm
Så det finns åtta verser tillgängliga om man sjunger allihop. Vers sex och sju här är båda Louise Ahléns, men den sjätte lär ha varit baserad på Carl Fredrik Lundqvists egna tredje vers, som började ”Jag älskar dig, Sverige”.