GÄSTKRÖNIKA: Diederik Boomsma och Jonathan Price

RÄDDA MILJÖN, GIFT DIG!

Miljöaktivister vill att vi ändrar vår livsstil för att rädda världen. Vi måste köra bil mindre, flyga mindre, äta mindre kött och bada mindre i badkar. Gröna politiska partier och aktivistgrupper såsom Greenpeace utformar och driver politiska förslag för att stimulera gröna alternativ, och för att beskatta de som inte är miljövänliga. Bokhandlar är fulla av käcka små livsstilsguider som berättar hur vi ska reducera våra koldioxidutsläpp genom att odla våra egna grönsaker, använda schampo men inte balsam, och åka på en lång semester istället för flera korta.

Likväl, bland alla detaljerade påbud förblir dessa gröna riddare tysta om två av de allra viktigaste ekologiska katastroferna: den explosiva tillväxten av singlar och skilsmässor. Med andra ord, den borgerliga familjens tillbakagång både som kulturellt ideal och samhällsinstitution.

Faktum är att singlar använder mellan 40 och 60 procent mer boendeutrymme, elektricitet, drivmedel, vatten och andra resurser än gifta par, och de genererar betydligt mera sopor. Efter en skilsmässa behöver de f.d. makarna plötsligt två kylskåp, två diskmaskiner, två flugsmällor och två elektriska tandborstar. Fler singlar betyder fler bilar, fler bostäder, och mindre portioner av halvfabrikatsmat förpackade i mer plast.

De dramatiska effekterna av singelliv på miljön verkar handla om sunt förnuft när man väl tänker till om saken. Men det har också blivit utförligt dokumenterat i vetenskapliga magasin såsom Nature. Nya rön från University College London visar att den moderna singeln är en ”ekologisk tickande bomb”, inte bara i jämförelse med hans/hennes gifta vänner utan också jämfört med den traditionella änkan eller den sparsamma ungmön. En publikation från American National Academy of Sciences konstaterar att år 2005 användes 73 extra miljarder kilowatttimmar elektricitet och 2400 miljarder liter vatten som en direkt följd av skilsmässor. För att se detta ur grön synvinkel så är det, enligt Energimyndigheten och SCB, 15 gånger mer än den totala produktionen av förnyelsebar elektricitet i Sverige samma år, och ungefär fyra gånger så mycket som alla svenska hushåll sammanlagt. All denna vindkraft till spillo – bara för skilsmässorna i USA! Motsvarande ökningar gäller förstås sopor och boyta. Och märkväl att detta endast avser ökningen efter skilsmässa; den extra andel resurser som förbrukas av moderna singellivs-former (jämfört med gifta par och traditionellt singelliv) är mycket, mycket högre.

Det är därför mycket dåliga nyheter för Moder Jord att över hela världen – från Kina till Colombia och från Sydafrika till USA – ökar både antalet skilsmässor och singlar med hög hastighet. Med detta ökar givetvis också användningen av icke förnyelsebara resurser. För att göra det hela ännu värre, så håller man på att förenkla juridiskt för skilsmässor i de flesta västländer, och det traditionella avståndstagandet från skilsmässan som sådan hörs också allt mindre i debatten. Det råder kort och gott överflöd på singlar, i Stockholm uppgår t.ex. andelen singelhushåll till 60 procent.

Den nämnda amerikanska rapporten summerar: ”Allteftersom globala mänskliga värden fortsätter att gå i riktning mot större autonomi och friare val, kommer skilsmässornas negativa effekt på miljön att fortsätta såvida inte effektiva politiska reformer genomförs för att motverka det rådande upplösningstillståndet för hushåll.” Av detta drar somliga miljöforskare slutsatsen att regeringarna därför aktivt borde motarbeta skilsmässor.

Man brukar säga att en bättre miljö börjar med Dig själv, det sker inte av sig självt. Om Du menar allvar med att vilja rädda miljön – börja med att gifta Dig! Så är det faktiskt, även om det må vara en ”obehaglig sanning” för många miljöaktivister. Istället för att protestera mot multinationella företag och USA, eller göra checklistor av gröna obetydligheter att implementera i Ditt vardagsliv, borde de gröna kampanja för det traditionella familjelivet. Även de gröna borde erkänna att familjen inte bara är samhällets minsta grundsten, utan också grundstenen för en frisk planet. Hippie-kollektiv, kloster, gamla folkhem, och studentkorridorer kan i och för sig också fungera. Men hur många av oss vill leva i dessa på längre sikt?

Europeiska gröna partier och aktivistgrupper som Greenpeace tenderar att vara politiskt vänster, men individualistiska och moraliskt libertarianska. Kanske skulle det därför inte förvåna oss att denna så avgörande fråga förblir ett starkt tabu bland dem. Men icke desto mindre, om de tog sina egna idéer på fullt allvar borde de verkligen proponera en miljöskatt för singlar och en ännu högre miljöskatt för skilsmässor.

    Diederik Boomsma har examina i Miljökunskap och Ekologi vid University of Durham respektive University College London. Han är frilansjournalist och politisk rådgivare åt Kristdemokraterna i Amsterdam, samt styrelseledamot vid Edmund Burke-Stiftelsen i Haag. 

    Jonathan Price är författare samt chefredaktör för Clarion Review. Han är också styrelseledamot vid Edmund Burke-Stiftelsen i Haag.

7 Responses to “GÄSTKRÖNIKA: Diederik Boomsma och Jonathan Price”


  1. 1 Erik Magnusson juni 9, 2009 kl. 11:08

    Underbar artikel! Superbra sätt att avslöja att miljövänsterns främsta prioritet inte är miljön utan deras vänsteragenda.

  2. 2 Staffan Andersson juni 9, 2009 kl. 16:53

    Att de skulle hålla tyst om skilsmässornas miljöeffekter för att det inte är ideologiskt passande förefaller en smula långsökt.
    Dessutom måste miljöargument alltid granskas på egna meriter och inte med hänvisning till om åsikterna har höger- eller vänsterstämpel. Exempelvis är från om global uppvärmning en naturvetenskaplig fråga. Att avgöra den genom dess eventuella politiska associationer är inte seriöst.

  3. 3 Söderbaum juni 9, 2009 kl. 17:06

    Andersson: ”Exempelvis är från om global uppvärmning en naturvetenskaplig fråga. Att avgöra den genom dess eventuella politiska associationer är inte seriöst.”

    Det är väl ingen hemlighet i mer belästa kretsar att frågan om global uppvärmning är politiskt snarare än naturvetenskapligt avgjord.

  4. 4 Vilhelm Skytte juni 9, 2009 kl. 18:37

    Väldigt intressant perspektiv! Precis vad man kan förvänta sig av någon som har läst i Durham, ett av världens klart bästa universitet.

    En intressant fråga väcks: vad skulle miljörörelsen göra om det visade sig att en högerpolitik – istället för högre skatter och förbud på allt som medelklassen gillar att nyttja – var bättre för klimatet?

    Söderbaum har ju helt rätt att klimtatet är en politisk och inte vetenskaplig fråga. Om en naturvetare i dagens läge skulle bevisa att den globala uppvärmningen antingen inte sker alls, är betydligt mindre än vad som nu hävdas och/eller inte orsakas av människan så skulle denna naturvetare direkt brännmärkas som ”klimatskeptiker” och ”höger”. Frågan har helt klart tagits ur händerna på naturvetenskapen.

  5. 5 David Högberg juni 9, 2009 kl. 20:40

    @Vilhelm Skytte: Du menar ungefär som det faktum att den politik som alliansen förelår på miljöområdet stämmer rätt väl med IPCC:s förslag på allra effektivast metoder, till skillnad från vänsterblockets förslag🙂

  6. 6 Westholm juni 21, 2009 kl. 16:50

    ‘Hippie-kollektiv, kloster, gamla folkhem, och studentkorridorer kan i och för sig också fungera. Men hur många av oss vill leva i dessa på längre sikt?’

    Är inte det problemet i grunden, att människor idag inte tycks gilla att ha långsiktiga, starka förhållanden? I forntiden var inte den sociala ordningen att endast en man och en kvinna samt deras barn bodde tillsammans, utan att en större grupp delade på resurserna. Ser man det så är det förra milleniets ideal bara ett steg på vägen dit vi är nu, en stark individualism och tron på det egna förverkligandet, snarare än det kollektiva.

  7. 7 Staffan Andersson juni 21, 2009 kl. 18:44

    Söderbaum och Skytte:

    Min poäng är den att det är lika fel att inte tro på människopåverkad global uppvärmning av politiska skäl som det är att tro på den av politiska skäl.
    Många skeptiker (till vilka jag även själv räknar mig) verkar avvisa det hela just därför att det blivit politiskt inkorrekt. Men detta är ju naturligtvis irrelevant för sanningen. Endast vetenskapen kan slutligen ge oss svaret.
    Sedan är vi alla som är lekmän (och de är de allra flesta) ändå utelämnade till att ta ställning på andra grunder. Själv lägger jag stor vikt hur debatten förs. Jag tycker inte att skepitkerna blir bemötta seriöst och att de ställer avgörande frågor som inte blir bemötta på ett övertygande sätt. Därför är jag skeptiker.
    Framtiden får utvisa vem som har rätt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar