SAGITTARIUS OM… konservatism

SAGITTARIUS | Först ut i vår nya Sagittarius-sektion är ett utdrag ur en artikel där Gunnar Unger förklarar varför han är konservativ, publicerad i antologin Kämpande Konservatism (Natur & Kultur, 1971).

Varför konservativ?

Hur kan en människa överhuvudtaget vara konservativ i våra dagar? Frågar ofta tanklösa vänstermän. Jag skulle vilja svara med en motfråga: hur kan man låta bli att vara konservativ just i dag? Jag skulle vilja påstå att just i dagens värld är konservatismen inte bara möjlig, utan nödvändig, nödvändigare än någonsin, att just i dagens värld har konservatismen en större uppgift att fylla än den haft sedan franska revolutionens tidevarv, då den först medvetet formulerades.

Vad är det vi vill konservera? Frågade redan Disraeli. Nu, detta skedde av hissnande snabba förändringar och omvälvningar, är det lättare än någonsin att ge svaret. Om vi inte vill tappa fotfästet i rymdåldern, om vi inte skall mista varje känsla av sammanhang och mening i vår tillvaro gäller det att bevara sambandet med det förflutna och hela det arv av natur och kultur utan vilket vi skulle känna oss rotlösa och hemlösa, som varelser utan minne. Det gäller vårt kristet-antika kulturarv, hela den västerländska kulturtraditionen, men det gäller i lika hög grad vårt naturarv, miljön för den livsform vi gu2skapat. Att bevara det värdefulla, det levande, som ännu finns kvar i vårt kultur- och naturarv är den konservativa uppgiften framför alla andra, en uppgift vars betydelse bara växer för varje dag som går.

Men denna konservatismens stora uppgift kan inte lösas utan en förnuftig och framsynt anpassning till utvecklingen. Det är vår förmåga till anpassning i detta hänseende, som kommer att avgöra om vi skall bli teknologins slavar eller dess herrar, om vi ska få fortsätta att vara något så när fria och självständiga individer eller förvandlas till själlösa kuggar i ett stort teknokratiskt kollektiv. Genom att reformera det som måste reformeras, och endast därigenom, kan vi konservera det som måste konserveras: den andliga och fysiska miljö utan vilken vi ogärna vill tänka oss att leva, och som vi vill försvara mot nihilismens revolution och teknokratins tyranni. Striden kommer enligt min övertygelse att stå mellan dem som vill rasera för att reformera och dem som med Disraelis ord vill reformera för att konservera.

Andefattigdomen i dagens politik, bristen på moralisk resning, intellektuell lyftning och ideella vyer är påtaglig. Hela vår tillvaro är förgiftad av ett ensidigt ekonomiskt tänkande. Att allting bedöms i ekonomiska kategorier framgår inte minst av den urspårade jämlikhetsdebatten, där människovärdet mäts i pengar – och just av dem som beskärmar sig över den tilltagande kommersialiseringen. Standard- och statustänkandet, konsumtionshysterin, bilförgudningen, konformismen, byråkratiseringen, centraliseringen, teknokratiseringen och den psykiska och fysiska miljöförstöringen – allt detta måste och bör framkalla en reaktion.

(…)

Detta program kräver alltså att mänskliga hänsynstaganden i varje särskilt fall får ta försteget framför ekonomisk-tekniska. Näringslivet ger oss alla vår näring och utan det vore vi inte vid liv. Det skall följaktligen gynnas. Men – och det är en gammal socialkonservativ tanke – det får inte vara till bara för att förtjäna, utan också för att tjäna med vad det förtjäna, tjäna de ideella målsättningar som här skisserats.

Jag är alltså och kommer att förbli konservativ, därför att jag inte vet någon politisk åskådning som bättre än konservatismen förenar den västerländska livsformens två grundelement: traditionalism och individualism, som klarare än konservatismen är inställd på att bevara och försvara mot vulgarisering, mot kollektivisering, mot nivellering, ja mot likvidering, allt det som för mig kommit att ge tillvaron dess rikedom och förtrollning.

—Gunnar Unger

Redaktionen

Annonser

10 Responses to “SAGITTARIUS OM… konservatism”


  1. 1 Erik P juni 17, 2009 kl. 11:07

    Underbar artikel. Magnefik. Fantastiskt att ni grävt fram den… tänk att den liggat bortglömd sedan 70-talet. Ack, Ack…

    Stor eloge!

    / Erik, trogen läsare.

  2. 2 FredrikN juni 17, 2009 kl. 17:46

    Hear, hear.

  3. 3 Johan J juni 17, 2009 kl. 22:29

    Det bästa jag läst på länge!

  4. 4 Staffan Andersson juni 17, 2009 kl. 23:06

    Visst var han en klok man. Ordet individualism har dock blivit alldeles oanvändbart då det missbrukats av liberaler. (Även om det nog var deras begrepp början!)

    Idag betyder individualism för de flesta ”individer utan gemenskapssammanhang” liksom kollektivism betyder ”gemenskap utan unika enskilda”

    Något riktigt bra ord att ersätta det med finns inte vad jag vet. Man skulle kunna försöka sig på omskrivningar: ”respekt före den enskilde”.

    ”Människorespekt” eller i vissa sammanhang ”personalism” (även om termen har mer specifika associationer) skulle kunna fungera.

  5. 5 Dag Elfström juni 17, 2009 kl. 23:22

    Staffan,

    Jag delar din uppfattning om individualism. Men det är väl med det som det är med kapitalism, som lett till mindre sammandrabbningar här på T&F, att ordet blir vad man fyller det med.

  6. 6 Staffan Andersson juni 17, 2009 kl. 23:26

    ”att ordet blir vad man fyller det med.”

    Tyvärr väljer vi inte hur det uppfattas.

  7. 7 Michaël Lehman juni 18, 2009 kl. 9:02

    Vilket tydliggörer behovet av, att man alltid operationalisere sina begrepp och analysinstrumenter…

  8. 8 Populisten juni 22, 2009 kl. 10:34

    Istället för att söka nya begrepp för de ord som enleverats bör man väl försöka vinna tillbaka de förlorade?

  9. 9 Staffan Andersson juni 22, 2009 kl. 18:34

    ”Istället för att söka nya begrepp för de ord som enleverats bör man väl försöka vinna tillbaka de förlorade?”

    Begreppet individaulism har visserligen använts positivt av konservativa men konservativa har aldrig ägt begreppet.

    The concept of ”individualism” was first used by the French Saint-Simonian socialists (the opposite of individualism), to describe what they believed was the cause of the disintegration of French society after the 1789 Revolution. The term was however already used (pejoratively) by reactionary thinkers of the French Theocratic School, such as Joseph de Maistre, in their opposition to political liberalism.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Individualism

    Begreppet har menar jag alltid haft större hemortsrätt i liberalism och i anarkism.

  10. 10 Populisten juni 22, 2009 kl. 18:55

    Hm, du har säkert rätt. Dock är orden bra och slagkraftiga.

    ”“Människorespekt” eller i vissa sammanhang “personalism” (även om termen har mer specifika associationer) skulle kunna fungera.”

    Det kan fungera, men saknar svunget i de alternativa beteckningarna. ”Respekt” kort och gott skulle kanske vara ännu bättre jämte ”rättfärdighet” (men det senare kan ju låta lite 1800-tal).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 956,198 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar