Några liv måste väl vara ok att förstöra för den goda saken?

30_1ANALYS | Den svenska modellen, att företag och fackföreningar själva avtalar om villkor på arbetsmarknaden (givetvis undantaget de fallen då de inte gör det utan LO (ex parte) har lagstiftat, som t.ex. LAS & MBL) gör att man ju rimligen kan kräva att vissa grundläggande spelregler måste gälla. Det anser även Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna som bl.a. anser att om staten delegerar lagstiftningsmakt på detta område så måste arbetsmarknadens parter själva ta ansvar för sina övertramp, och i relevanta fall betala skadestånd till den motstående parten. Den anser även att man inte får tvinga någon att vara medlem av en förening (t.ex. en fackförening) eller straffa enskild om den inte är medlem i en förening eller stödjer en politisk organisation (t.ex. Socialdemokratiska Arbetarpartiet).

Ett specifikt fall har nu uppmärksammats (ÖC, SVT, SvD, SR) där ett företag har drivits i konkurs och de anställda därmed har fått sparken eftersom varken företagaren eller de anställda kunde acceptera att de skulle vara tvugna att betala 1,5% av lönen till Byggnads som ju även förmedlar stora delar av detta till just Socialdemokraterna. De hade bättre villkor än kollektivavtalet och var beredda att skriva under ett kollektivavtal om de slapp betala tusentals kronor till en förening och ett politiskt parti som de inte ville vara medlemmar i eller ha att göra med.

För sent

Företaget sattes i blockad, så att de inte kunde jobba. Detta beteende prövades, låt vara i ett annat rättsfall, i Europadomstolen (som alltså endast prövar brott mot de mänskliga rättigheterna i enlighet med Europakonventionen) som också fastslog att det var olagligt att begära något dylikt. Fyra månader senare gick Byggnads med på att det i denna artikel berörda företaget fick slippa detta brott mot mänskliga rättigheter, men då var det redan försent. Företaget konkade, och de anställda fick se sig stå utan jobb. Den tidigare företagaren jobbar nu som anställd, med gigantiska skulder, och ironiskt nog på ett företag där facket inte har tvingat fram något kollektivavtal.

För mig är det självklart att fackföreningar inte ska få bete sig hur som helst utan att stå till svars för detta, på samma sätt som företagare idag får ta stora konsekvenser om de ställs till svars för felaktigt beteende. Det är inte rimligt att den som driver ett företag (som till skillnad mot fackföreningar oftast är enskilda människor) idag ska kunna sättas i personlig konkurs och livslång fattigdom om de bryter mot spelreglerna medan en fackförening ska kunna bryta mot t.o.m. grundläggande mänskliga rättigheter utan att ens betala vite. Och då har fortfarande de enskilda fackföreträdarna som förstörde en företagares liv inte personligen drabbats.

Krav på proportionalitet

Det glöms lätt bort i den svenska debatten, just denna ojämlikhet mellan parterna. En fackförening riskerar bara att förlora någon procent av sin årliga vinst, medan många företagare som utsätts för deras stridåtgärder, även olagligen, kan hamna i livslång fattigdom som en följd av detta. Visst är företagaren den starkare parten i det enskilda fallet inför den anställde, men facken har en otroligt stor makt att förstöra enskildas liv som de idag kan utnyttja relativt oinskränkt när de så väljer. Med makt följer ansvar är en sund gammal konservativ princip som jag anser vara relevant i detta fallet.

Jag håller med Clarence Craafoord, Centrum för Rättvisa som är ombud för den drabbade företagaren:

Ingen ska behöva stödja en förening som man inte vill vara med i. Ingen ska tvingas betala pengar till politisk verksamhet man inte vill stödja och ingen ska behöva skriva på ett olagligt avtal

David Högberg

(även publicerat på min privata blogg)

Annonser

12 Responses to “Några liv måste väl vara ok att förstöra för den goda saken?”


  1. 1 Emily juni 23, 2009 kl. 6:19

    Klart att dessa myglande låglönebolag ska hindras från vidare exploatering i landet Sverige.Här är redan tillräckligt många låglöne hycklare bla från Alliansen.

    “Some things never changes in life.Politicians and the ones who believe them.Always far from the truth and one step behind reality.”

  2. 2 Michaël Lehman juni 23, 2009 kl. 6:40

    Byggnadsarbetareförbundets ordförande Hans Tilly replikerar idag i SvD. Han inleder sin artikel med rubriken Ännu ett angrepp på den svenska modellen med följande käftsmäll.

    I gårdagens SvD hade höger- debattörerna Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord en debattartikel, där de ännu en gång angriper den fackliga verksamheten. De bägge herrarna arbetar som jurister vid något som kallas Centrum för rättvisa och där är den före detta ordföranden i Moderata ungdomsförbundet Gunnar Strömmer en av de ledande personerna. Stiftelsen Centrum för rättvisa har beskrivits som en nyliberal juridisk stiftelse inom Timbro-nätverket och har fått över 300 miljoner kronor i stöd från Svenskt Näringsliv.

    Det som Strömmer och Crafoord nu för fram ska ses i ett större perspektiv. Under flera år har Svenskt Näringsliv på olika sätt angripit den svenska modellen och försökt att försvaga fack-föreningsrörelsen och kollektiv- avtalen. Det man inte lyckas med i den allmänna debatten försöker man få igenom via juridiken och domstolarna. Det är inte så att man månar om de enskilda företagen, utan här handlar det om att till vilket pris som helst få igenom sin nyliberala politik.

    Hans genomgående insinuanta artikel är på många sätt intressant men inte på det sätt, som Tilly vill. Han börjar med att utpeka sina kritiker som »högerdebattörer» och med artikelns rubrik i minnet så får man ju genast bilden klar för sig: Om man står till höger om socialdemokraterna, är man inte svensk. Genom att kritisera »den svenska modellen», den svenska fackföreningsrörelsen, och fackföreningsrörelsens oproportionerliga makt och högst dubiösa arbetsmetoder, har man begått den värsta av dödssynder i det socialistiska himmelrike, som vi lever i. Då har man fulat ut sig för alltid. Då är man — och känner ni rysningarna längs ryggen nu? — höger! Då har man svurit i det heliga socialistiska folkhemmet. Då kan man inte vara svensk. Ropen från Vaxholmskonflikten skallar än: Go home!

    Att Tilly väljer politiska insinuationer i stället för en saklig replik görer, att man på intet sätt kan taga Tilly på allvar. Ty han är själv en lika god kålsupare som han vill utmåla sitt förbunds kritiker. Han är (nationell) socialist och driver en politisk — icke facklig — agenda.

  3. 3 David Högberg juni 23, 2009 kl. 7:35

    @Emily: Kan jag hoppas att du är ironisk? Företaget i fråga hade högre löner än kollektivavtalet och var därmed också beredda att skriva under kollektivavtal om man slapp de illegala delarna.

  4. 4 G.G.M. juni 23, 2009 kl. 13:01

    Emily:

    Jag vet inte… Jag vill vara extremt försiktig för jag är lite osäker, men för att par dagar sedan chattade jag med en konservativ (och vanligtvis marknadsliberal) tysk vän som kanske (?) hade en bra poäng, d.v.s. att facket ibland gynnar det konservativa synet på samhället och familjen. T.ex. kräver det att affärerna ska stänga på kvällarna och på söndagar så att hela familjen kan tillbringa kvällen och helgen tillsammans, det kräver normala, traditionella och sunda arbets- och öppetider (som nästan alla måste respektera), tillräckligt många semesterdagar garanteras, o.s.v. Jag vet inte längre om den ”flexibla” (helt eller nästan oreglerade) arbetsmarkaden verkligen borde vara ett konservativt önskemål… Samtidigt främjar facket heltidsarbetandet, som misgynnar familjen, särskilt mödrarna, som kanske vill jobba på deltid. Komplicerat, tycker jag (särskilt efterom jag är marknadsliberal, men samtidigt bor i USA, flexibilitetens och skilsmässornas land!). 🙂

    Annars instämmer jag helt med Herr Högbergs intressanta (och sorgliga) analys.

  5. 5 David Högberg juni 23, 2009 kl. 13:07

    @G.G.M.: Vad gäller själva grundfrågan om fackföreningar, så är jag för dem. Jag tror det är helt nödvändigt att arbetstagare har möjlighet att organisera sig och få stöd från en gemensam organisation. Utan den möjligheten så visar sig allt för många av kapitalismens avigsidor snabbt. Sedan måste även fackföreningarna som ovan skrivet kunna utkrävas ansvar från när de använder sin makt. Och framförallt så är det inte rimligt att endast den som är beredd att stödja ett visst politiskt parti (sossarna) har möjlighet till detta stöd.

  6. 6 G.G.M. juni 23, 2009 kl. 13:08

    Bra skrivet! 🙂 Jag håller fullständigt med dig.

  7. 7 Mikael Lindholm juni 23, 2009 kl. 23:15

    Att ansvar följer med makt borde vara en självklar princip. Att stridsåtgärder måste vara proportionella mot ändamålet är också en god princip, men den tillämpas tydligen över huvud taget inte i svensk arbetsrätt. Se Kellermanmålet (AD 1998 nr 17).

  8. 8 Söderbaum juni 24, 2009 kl. 6:04

    Lagstifta om minimilön.

    Förbjud fackföreningar att ge ekonomiskt stöd åt ett visst politiskt parti.

    Så krossar vi fackens orimliga maktposition i samhället, som garanterar Socialdemokraterna 40% av deras riksdagsmandat.

    Ner med betongväldet.

  9. 9 Michaël Lehman juni 24, 2009 kl. 7:53

    Ett annan annan åtgärd för att krossa facken och deras orimliga maktposition i Sverige vore att överföra arbetslöshetsförsäkringen till Försäkringskassan och till privata försäkringsbolag och banker.

  10. 10 G.G.M. juni 27, 2009 kl. 6:11

    Jakob,

    ”Lagstifta om minimilön.”

    Men var Du inte emot minimlön?. Du har antagligen ändrat Dig och utvecklat/förändrat Ditt syn om detta ämne.

    Länk: https://traditionochfason.wordpress.com/2007/02/04/


  1. 1 Go home! « Kunskap * Bildning * Tradition Trackback vid juni 23, 2009 kl. 6:55
  2. 2 Byggnads, makten och ansvaret « F M S F | Presidiebloggen Trackback vid juni 24, 2009 kl. 14:53

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar