En väg framåt för KD

Roland Poirier Martinsson ger mycket goda råd...

Roland Poirier Martinsson ger mycket goda råd...

Det händer ibland att man läser en text som omedelbart slår an en sträng och ger inspiration. En sådan text har Roland Poirier Martinsson presterat på dagens DN-debatt. Han uppmanar där Kristdemokraterna att rikta in sig på att fånga den relativt stora och nu helt hemlösa väljargrupp som kan beskrivas som konservativa. Det är Martinssons, och min, bedömning att en lyckad positionering i det området skulle kunna göra KD till Sveriges tredje största parti.

Hur det går för KD har förvisso inget egenvärde för mig. Jag har ingen partipolitisk karriär att värna, utan kan unna mig lyxen att gilla eller ogilla partier helt på deras idémässiga meriter. Däremot skulle ett konservativt KD som dessutom vinner framgång vara av omätbart värde. Ett sådant kristdemokratiskt parti skulle ha goda utsikter att driva genom ett flertal konservativa hjärtefrågor, och samtidigt öka chanserna att hålla alliansen kvar vid makten efter 2010.

Martinsson efterlyser:

”Ett parti som tar ställning för låga skatter, fri företagsamhet, starkt försvar, lag och ordning, men som också ser hur detta är beroende av värderingar som stöder en fri skola, personligt välfärdsansvar, färre aborter, ett gott klimat för familjen och över huvud taget ett starkt civilt samhälle som skydd mot statens eviga tendens att växa till priset av vår frihet.”

Jag skulle inte ha kunnat skriva det bättre själv! Precis det parti Martinsson skisserar ovan är det jag skulle vilja rösta på. Han har också låtit undersöka svenskarnas åsikter i ett antal frågor och visar att det finns ett mycket starkt stöd för sådana konservativa värden som lag & ordning, försvar, företagsamhet, personligt ansvar och familjen. Det finns dock åtskilligt att göra för att vässa kristdemokraternas profil på dessa områden.

Konservativ tolerans

...till Göran Hägglund (Kd)

...till Göran Hägglund (Kd)

Undersökningen visar också på att det finns ett starkt stöd för tolerans bland de konservativa sympatisörerna. Det tar sig bl.a. uttryck i en positiv syn på invandring och öppenhet mot utländska influenser (så länge invandrarna gör rätt för sig). Nidbilden av den konservative som en rabiat homofob får sig också en törn. Det visar sig att de konservativa förvisso sätter värde på traditioner och samhälleliga normer, men att man samtidigt värnar den enskildes rätt att leva som man själv vill, och att man t.ex. inte är motståndare till sådana frågor som hbt-rörelsen driver, utan snarare ointresserade.

Detta borde måhända stämma till viss eftertanke bland oss konservativa. Kanske är det så att moralkonservatismen i bästa fall är irrelevant i jakten på en bredare konservativ väljarbas, i värsta fall till och med ett hinder. Vi må tycka vad vi vill i dessa frågor, men vi kanske inte skall ägna dem mer tid än vad den konservative väljaren i allmänhet tycker den är värd, vilket i och för sig är lätt för mig att säga, som redan hör till kategorin i huvudsak ointresserade.

Konservativ välfärd

Ett annat fynd i undersökningen som också kan stämma till eftertanke gäller synen på välfärdsstaten. De konservativa är inte generellt motståndare mot offentligt arrangerad välfärd, så länge den sköts effektivt och inte missbrukas. I detta fall hör jag definitivt till dem som tvingas ta en funderare. Det tycks som om få poäng står att vinna hos de konservativa på allt för radikala angrepp på välfärdsstaten. Betoningen på personligt ansvar gör att jag förvisso tror att det är möjligt att vinna stöd för ganska omfattande ingrepp i bidragssystemen, men däremot är nog det konservativa stödet både för nedskärningar inom sjukvård, skola, och andra av välfärdens kärnområden, eller privatiseringar inom desamma ganska liten.

Mot ett stort konservativt KD

Därmed har Göran Hägglund fått ett gratis tips hur han kan styra sin skuta mot framgång, och samtidigt göra slut på ett par decenniers ökenvandring i det svenska partilandskapet för oss konservativa. Mycket av detta torde återfinnas i målen hos den rörelse, FFFF (Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet), för reformering av KD som växt fram den senaste tiden, och som idag visar upp sig i Almedalen. Man hade bara önskat sig ett femte F för Försvar, så hade lyckan varit fullständig.

Nu är det dessvärre så att det inte torde saknas motstånd inom partiet för en sådan omorientering. Bland ”den kristna högern” torde det inte vara särskilt populärt att tona ned moralkonservatismen. Det största motståndet torde dock komma från ”den kristna vänstern” som varken torde uppskatta satsningar på lag & ordning, försvar eller företagsamhet och låga skatter.

Jag önskar Poirier Martinsson och FFFF all lycka att övertyga Kristdemokraterna att slå in på den föreslagna vägen framåt. Gör man det finns gott hopp om klackarna i taket på Kristdemokraternas valvaka 2010. I annat fall är risken överhängande att partiets riksdagsepok är över – för alltid.

Patrik Magnusson

5 Responses to “En väg framåt för KD”


  1. 1 Ung Konservativ juli 2, 2009 kl. 19:15

    Välskriven artikel som vanligt, mängder av fantastiska konservativa tips som herr Hägglund lätt kunde tagit till sig och gjort ett kanonval 2010. Tyvärr så är väl inte den chansen så stor.. Finns det istället ingen fundering bland er kunniga skribenter här på ToF att bilda ett eget parti ?

  2. 2 Patrik M juli 2, 2009 kl. 20:58

    Ung konservativ:

    Tack🙂

    Att bilda ett parti och lyckas är inte helt enkelt. Det krävs gott om både eldsjälar och resurser, och en av konservatismens förbannelser tror jag är att vi konservativa är så anti-politiska. Vi vill inte bli politiker. Vi vill slippa politiker. Jag har för min del gjort bedömningen att konservatismen har större chans att få genomslag som en del av den borgerliga alliansen, än som ett eget parti.

    Kristdemokraterna är sannolikt det parti som inrymmer störst potential att bli alliansens konservativa parti. Ett annat alternativ som jag nog ser som mera sannolikt är att allianspartierna helt enkelt slås samman och att det inom ramen för ett alliansparti kan bildas ett konservativt nätverk för att driva våra frågor.

    Denna strategi är givetvis inte huggen i sten. Skulle alliansen även fortsättningsvis visa sig lika kallsinnig till konservativa idéer är det inte otänkbart att vi förr eller senare kommer att få se ett nytt konservativt parti. I längden blir det inte hållbart att stora väljargrupper helt saknar ett parti som företräder deras intressen.

    Om någon eller några av våra skribenter kommer att finnas med i bilden ifall det skulle gå i den riktningen kan nog bara framtiden utvisa. Några konkreta planer i den riktningen torde dock inte finnas idag dock.

  3. 3 Ung Konservativ juli 2, 2009 kl. 21:52

    Patrik M:

    Förstår absolut att bilda och etablera ett parti är oerhört svårt och kräver ett otroligt engagemang. Men även om det börjar röra på sig i KD så tror jag inte att partiet har möjligheten att mobilisera de konservativa väljarna. Av många anledningar.

    Sverige behöver istället ett nytt konservativt parti, ett konservativt alternativ för alla oss utan politisk hemvist. Något som jag tror att ni här på ToF absolut skulle kunna skapa.

    Kände att jag behövde dela med mig av lite visioner, tack för en bra blogg!

  4. 4 Patrik juli 3, 2009 kl. 14:13

    KD måste göra upp med snällismen i partiet om man på allvar ska kunna erbjuda konservativa väljare ett trovärdigt och attraktivt alternativ till de övriga allianspartierna. Med detta så menar jag att KD måste bli ”tuffare” i frågor som rör lag och ordning samt i försvarsfrågan (något som flertalet debattörer redan har påpekat och efterfrågat). Det finns enligt mig ingen konflikt mellan att å ena sidan förespråka en ”mjuk” familjepolitik, och samtidigt vilja ta i med hårdhandskarna mot brottsligheten och bygga upp en trovärdig försvarsmakt. Konservativt sinnade väljare vill ha både och, en politik som dels värnar om familjens frihet och oberoende, men som också, likt Fantomen, är ”hård mot de hårda” och som sätter skyddet av liv, egendom och landets självständighet högt på agendan.

    Om det är konservativa väljare som KD vill ha så måste man inom partiet på allvar ta itu med den kultur eller attityd som säger att man som kristen inte får stå upp mot de krafter som hotar det trygga, familjevänliga samhälle som KDs politik syftar till.

    Jag tror dessvärre inte att Göran Hägglund är rätt person att leda en sådan omvandlig av KD, han tycks tillhöra den falang inom partiet som stödjer den nuvarande politiken och jag har svårt att se att han skulle vara rätt man för jobbet, detta skriver jag dock i egenskap av varandes en utomstående betraktare, kanske finns det månne en del lämpliga kandidater på andra poster inom partiet eller partiets ungdomsföbund som skulle kunna ta över efter Hägglund och genomdriva de förändringar som behövs för att på ett trovärdigt sätt omforma KD till att bli ett trovärdigt, konservativt alternativ i svensk politik.

  5. 5 Patrik M juli 3, 2009 kl. 17:05

    Patrik,

    Jag delar helt din analys av läget i Kristdemokraterna. Det finns ett stort motstånd från de ”flumkristna” som utgör partiets gamla garde att övervinna, och det är inte alls säkert att det är möjligt.

    Vad gäller Hägglund är jag kanske mer optimistisk än dig. Jag upplever honom som både kompetent och mer öppen för konservativa tendenser än vad det verkat så långt. Han har haft en svår balansakt att utföra. Om det i svallvågorna av två katastrofala val för partiet (2006 & 2009) visar sig att de som förespråkar en högerborgerlig profil för partiet växer sig allt starkare är det inte omöjligt att Hägglund hänger med. Vissa tendenser åt det hållet (provballonger?) har ju på sistone synts.

    Om Kd inte mäktar med att genomföra linjeändringen mot konservatism tror jag de åker ur Riksdagen 2010 (vilket sorgligt nog torde kosta oss fyra år med Mona). Kanske är det hotet tillräckligt allvarligt för att väcka Hägglund & Co ur deras Törnrosasömn.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar