Ordförande Reinfeldt har ordet

EU-ordföranden gästade Almedalen

EU-ordföranden gästade Almedalen

När det till sist blev Fredrik Reinfeldts tur att äntra talarstolen i Almedalen så var det inte moderatledaren Reinfeldt vi fick höra, inte heller Statsminister Reinfeldt, utan det var EU-ordförande Reinfeldt som höll tal. Detta är fullt begripligt, både som statsministerns tankar torde vara fullt fokuserade på detta uppdrag som han och Sverige har under de kommande sex månaderna, och eftersom hans förmåga att nå framgång i detta har så stor betydelse både för utvecklingen i Sverige och för Moderaternas och Allianspartiernas hopp om ett bra val 2010.

Fredrik Reinfeldt är en sympatisk person. Där hans företrädare i Rosenbad var tvärsäker, arrogant och bufflig, är Reinfeldt ödmjuk, lyssnande och eftertänksam. Detta är egenskaper som jag tror kommer att ha stor betydelse för hans förmåga att jämka samman alla starka viljor i EU-länderna, och nå resultat på de områden som Reinfeldt tänker prioritera, nämligen den ekonomiska krisen och klimatfrågan. Just dessa två teman var också de han ägnade huvuddelen av sitt tal åt.

Med denna fokus blir det inte så mycket kött på benen för den som efterlyser en fingervisning om vart moderaterna är på väg, vilken politik man tänker föra i Sverige och vilka prioriteringar man har. Den som vill veta mer om detta torde få vänta till nästa år, när Reinfeldt hunnit pusta ut efter EU-ordförandeskapet och börjar vässa klorna inför valet. Vill man vara elak kan man dock uttrycka visst tvivel om det hela kommer att klarna ens då, så slätstruket moderaterna blivit under de senaste åren.

Som konservativ kan man glädja sig åt det intresse statsministern ägnade åt historien som en gemensam grund för vårt folk och som källa till lärdom, även om jag tycker att hans svartmålning av den svenska 1600-talshistorien hade ett drag av historielöshet över sig. Förvisso har han helt rätt i att 1600-talet var en tid av armod och ständiga krig, men att lyfta fram Sverige som alldeles särskilt krigiskt och brutalt, bara för att vi då var en framgångsrik stormakt, är inte rättvist. Det var så Europa såg ut på den tiden. Andra länder agerade efter samma värderingar och logik, bara inte alltid lika framgångsrikt.

Socialdemokraterna fick en välförtjänt, men försynt, känga, för Sveriges isolationistiska förhållningssätt till Europa under det kalla kriget, och för den överlägsna attityd som präglade utrikespolitiken i den moraliska supermakten Sverige under den tiden. Vi fick oss också en lektion i den internationella ekonomins realiteter. Sverige är ett av de länder som tjänar mest på frihandeln, men det innebär också att vi är ett av de länder som drabbas hårdast när konjunkturen viker, och det är mycket lite vi kan göra åt saken på egen hand.

Fossila bränslen - Reinfeldts hjärtefråga

Fossila bränslen - Reinfeldts hjärtefråga

Allra störst utrymme fick klimatfrågorna. Reinfeldt bekände sig som en ortodoxt troende i klimatfrågan och förordade krafttag för att få ned förbrukningen av fossila bränslen. Som klimatagnostiker har jag svårt att uppamma samma entusiasm för denna fråga som statsministern, och nog känns det lite underligt att höra en moderat tala sig varm för skattehöjningar (på koldioxid), men i sak har jag egentligen inte så mycket att invända. Förr eller senare måste vi finna andra tekniker och energikällor än de som baseras på olja och kol, och om koldioxidskatter och utsläppsrätter kan driva på den utvecklingen så tror jag inte att det är helt fel.

Sammantaget tror jag Reinfeldt lyckades med det han vill uppnå i sitt tal, att framstå som den ansvarsfulle statsman han är, som kommer att som EU-ordförande arbeta för de frågor som i någon mening är alla svenskars, jobben och miljön. För den som är borgerlig och konservativ finns det dock ytterst lite att ta fasta på och glädjas av. Talet blir bara en bekräftelse på den bild som redan börjat tona fram av moderaterna som inte bara det nya arbetarepartiet utan också som det nya maktpartiet, ett parti som likt sossarna av igår saknar ideologi och visioner och vars enda raison d’etre är förvaltandet av regeringsmakten.

Se hela talet här

Patrik Magnusson

2 Responses to “Ordförande Reinfeldt har ordet”


  1. 1 Erik P juli 4, 2009 kl. 17:46

    Jag saknade inrikespolitiken i talet, han hade behövt försvara sig mot Sahlins angrepp i onsdags.

  2. 2 Patrik M juli 4, 2009 kl. 19:06

    Erik P:

    Jo, inrikespolitiken lyste ju helt med sin frånvaro. Antagligen bedömer han det som viktigare att betona EU-ordförandeskapet, och kanske har han rätt i det. Sköter han det bra blir det en jättelik fjäder i hatten, och Sahlin framstår som gnällig och opatriotisk.

    Men det gäller att växla om snabbt till inrikespolitiken efter ordförandetiden, för då återstår bara nio månader till valet. Och då duger det inte att vara så vag. Då måste Reinfeldt och alliansen prestera en positiv vision för hur deras Sverige skall gestalta sig 2010-2014.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar