Honduras: Pest eller Kolera

Vissa situationer är sådana att det är närmast omöjligt att avgöra vad som är bättre av två dåliga alternativ. Situationen i Honduras där militären på högsta domstolens uppdrag i helgen avsatt och deporterat den folkvalde presidenten Manuel Zelaya är en sådan.

Vid ett första påseende tycks det hela vara ganska enkelt. En klassisk latinamerikansk militärkupp av det slag vi sluppit de senaste två decennierna, följt av utegångsförbud och undantagslagar. Inte bra! Inte bra alls!

Skrapar man lite på ytan visar det sig dock att det hela inte är så enkelt som det verkar. När sådana demokratiska ikoner som Hugo Chavez och Fidel Castro ställer sig i täten i försvaret av den avsatte presidenten börjar varningsklockorna att ringa. Manuel Zelaya är förvisso folkvald, men visar det sig, tycks långt ifrån ha den respekt för demokrati och landets konstitution som man kan förvänta sig.

Bakgrunden till kuppen

President Zelaya - Avsatt lärljunge till Hugo Chavez

President Zelaya - Avsatt lärljunge till Hugo Chavez

Den politiska krisen i Honduras som kulminerade i helgen har byggts upp under lång tid. Zelaya valdes 2005 som president för det liberala partiet. Sedan han tillträtt började han dock föra en radikal vänsterpolitik och orienterade sig utrikespolitiskt mot Venezuela. Detta har gjort att Zelaya blivit mycket impopulär hos väljarna och det honduranska etablissemanget.

Det hela drogs till sin spets när Zelaya i strid med landets konstitution försökte genomföra en folkomröstning för att på så sätt kringgå författningens förbud mot omval, ungefär på samma sätt som tidigare skett i t.ex. Venezuela. När högsta domstolen förklarade folkomröstningen olaglig beordrade presidenten militären att ändå genomföra den. När militären vägrade avsatte presidenten arméchefen, också det i strid med författningen.

I torsdags ledde presidenten en mobb som bröt sig in på den militärbas där de valurnor Venezuela försett presidenten med för folkomröstningen förvarades, och lät distribuera ut dem via sina supportrar. I det läget beordrade landets högsta domstol att Zelaya skulle gripas, vilket också skedde ett par dagar senare.

Zelayas eget parti hade vid det laget givit sitt stöd till en parlamentarisk undersökning syftande till att finna vägar att avlägsna Zelaya från sitt ämbete. Sedan Zelaya avlägsnats av militären har parlamentet utsett en interimspresident efter de riktlinjer som konstitutionen ger, och har utlovat att höstens planerade presidentval skall genomföras som planerat.

Det tycks således som den avsatte presidenten är allt annat än ett oskyldigt offer för skumma konspiratörer. Tvärtom har han själv gjort sig skyldig till en rad åtgärder syftande till en smygande statskupp, medan landets politiska, militära och juridiska institutioner gemensamt agerat för att hindra detta och försvara landets konstitution och demokrati.

Kuppen: Ett misstag

Honduransk militär störtade presidenten

Honduransk militär störtade presidenten

Ändå kvarstår mitt inledande omdöme. Inte bra. Det främsta skälet till detta omdöme är självfallet rent principiellt. Statskupp är inte ett legitimt sätt att lösa politiska stridigheter i en demokrati, och är ett synnerligen oroande exempel i en världsdel som historiskt haft allt för lätt att hänfalla till just den lösningen. Men det finns också praktiska skäl för mitt omdöme.

Det honduranska etablissemanget borde ha kunnat hantera krisen skickligare. Att skicka presidenten i exil måste t.ex. ses som ett misstag. Om han har gjort sig skyldig till brott bör detta prövas i domstol, och först om han fälls torde man ha torrt på fötterna att avsätta honom. Det går inte komma ifrån känslan att Zelaya dragit sina motståndare vid näsan. Istället för att vara en extremt impopulär politiker utan chans till omval i fria val, är han nu en demokratisk martyr, avsatt av militären, och med praktiskt taget hela världen bakom sig.

Kanske skulle man ha försökt få hjälp från omvärlden att hantera den delikata situationen, men det förutsätter i och för sig att båda parter kan enas om att tillkalla medling och vilka som skall tillfrågas. Kanske kunde man haft is i magen och låtit presidenten hållas. Trots allt borde det inte varit omöjligt att förhala honom med konstitutionella medel de få månader han hade kvar på sin ämbetsperiod. Men nu är det ju som det är. Det som gjorts kan inte göras ogjort.

Vad händer nu?

Venezuelas diktator Hugo Chavez leder fronten mot kuppmakarna

Venezuelas diktator Hugo Chavez leder fronten mot kuppmakarna

Än har ”kuppmakarna” stora möjligheter att påverka hur historiens dom kommer att falla över deras agerande. Om man förmår hålla ordning i landet utan att göra allt för flitigt bruk av de undantagslagar man nu fått, och utan att begå övergrepp utöver dessa, och om man i höst förmår arrangera fria val, och tillåter internationella observatörer försäkra sig om att de går juste till, så kanske de i slutändan delvis kommer att ses som vad de utger sig för, de som räddade demokratin i Honduras. Låt oss hoppas att det blir så.

Men det är inte bara vad den nya regimen i Honduras tar sig för som har betydelse för utvecklingen. Omvärldens reaktion påverkar också vilken utvecklingen blir. Om Zelaya gör verklighet av sitt hot att återvända imorgon kommer han sannolikt att arresteras vilket riskerar att leda till blodbad. Den amerikanska samarbetsorganisationen OAS spelar också en nyckelroll. Hittills har de intaget en kompromisslös attityd. Återinsätt Zelaya eller bli utesluten ur OAS, är budskapet. Idag uteslöts också Honduras ur samarbetsorganisationen.

Jag kan förstå att man i dessa länder väljer den hållningen, med tanke på rädslan att den egna militären skall få idéer, men jag tror inte att det är en smart lösning. Det tycks bara leda till att regimen i Honduras blir isolerad och mera beslutsam att trotsa omvärlden. Risken finns att ett verkligt eller upplevt utländskt hot leder till att mera extrema undantagsbestämmelser införs, och i värsta fall att valen ställs in och omvärldens anklagelser om militärdiktatur blir en självuppfyllande profetia.

Det bästa vore om man kunde finna en kompromisslösning som tar sikte på att läka såren i det honduranska samhället, och som säkerställer att demokratin kan återupprättas. Trots allt påstår sig ju båda parter vara överens om två saker, att valen skall genomföras i höst, och att Zelaya inte kan kandidera. Om man till detta kan lägga en ömsesidig amnesti för presidenten och kuppmakarna, och att presidenten återinsätts mot att han lovar att inte genomföra någon folkomröstning, återinsätter den sparkade arméchefen, och att alla sanktioner mot Honduras lyfts, så har man kommit en bra bit på väg. Detta kräver dock vilja att förhandla från båda sidor, och just nu verkar det saknas på båda håll.

Patrik Magnusson

15 Responses to “Honduras: Pest eller Kolera”


  1. 1 Populisten juli 6, 2009 kl. 12:21

    Det är oerhört intressant att se svenska reaktioner på dessa händelser för aldrig blir det tydligare hur djupt inpräntat tanken att den perversa ”folkstyresidén” är liktydigt med demokrati är i den svenska debatten. Här ser vi hur maktdelningen fungerar. Den folkvalde presidenten går utanför sina konstitutionella befogenheter och en oberoende högsta domstol kan gripa in och avsätta honom. Detta är bra. Detta är sunt.

    Så här fungerar riktiga demokratier till skillnad från stater som Sverige där de ”folkvalda” fritt kan ljuga sig fram till makten och genomföra exakt vilken politik de vill utan hänsyn till konstitutionen.

    Deportationen är antagligen legalt tveksam (men jag kan inte Honduras grundlag så säker kan man inte vara), men för den allmänna ordningens skull så var det nog nödvändigt. En expresident i häkte hade varit en potentiell oroshärd av format.

    Genomförs nu valen som planerat så har jag inga invändningar mot agerandet.

  2. 2 AnteBragd juli 6, 2009 kl. 12:24

    Intressant artikel. Gärna fler av såna här omvärldsanalyser.

  3. 3 AnteBragd juli 6, 2009 kl. 12:27

    Inlägg heter det kanske:)

  4. 4 ulferlingsson juli 9, 2009 kl. 17:23

    Republikanerna i USA har nu definitivt bytt fot. Efter att omvärlden äntligen börjat lyssna på Honduras och läsa deras dokument börjar inställningen ändras. Visst var det fullständigt olagligt att utvisa Zelaya, men har var de facto inte president längre då, och det var ett myteri av militären. Den som vill se källdokument (på spanska) kan besöka http://erlingsson.com/blogg.html

  5. 5 Patrik M juli 9, 2009 kl. 17:41

    Tack Ulf, för ditt inlägg och länken, som jag kan rekommendera för de läsare som vill fördjupa sig i det hela. Det låter mycket bra att en mer nykter inställning till det skedda börjar sprida sig.

    Jag uppskattar särskilt att du på din blogg uppmärksammade DN:s rapportering från Honduras, vilken jag från första början upplevt som väldigt partisk. Deras korrespondent verkar ju helt såld på Chavez och Zelaya.

  6. 6 Joakim Förars juli 9, 2009 kl. 19:42

    Reaktionerna på avsättandet av presidenten i Honduras är ett sorgligt exempel på vänsterns skamlösa ignorerande av lag och rätt och högerns flata undfallenhet.

    Med Högsta Domstolens, parlamentets och justitieministerns klara besked emot sig kunde man tycka att Zelayas brottslighet och odemokratiska handlande vore klart etablerad. Att militären handlar med HD:s fullmakt – nej, order – och avsätter den man som försökt förgripa sig på landets grundlag borde accepteras som en självklarhet.

    OAS domineras av vänsterregimer som hellre hjälper en av sina egna än att respektera Honduras’ grundlag, suveränitet och parlamentariskt uttryckta vilja. Obama är av samma slag. Här kommer dessutom ett annat element in: presidentens djupa övertygelse om att fred i världen uppnås genom att böja sig för fiender och be om ursäkt för vad USA står för, samtidigt som han offrar sina allierade. Notera hur han undvikit att stöda oppositionen i Iran, där regimens handlande varit i högsta grad anstötligt, men däremot ger sig på ett vänligt sinnat land som har lagen på sin sida.

    Patrik Magnussons bedömning är också en besvikelse, även om han förvisso gör många riktiga iakttagelser och inte skall jämföras med de dominerande reaktionerna. Jag kan inte förstå hans beklagande av att Zelaya avsatts genom en ”militärkupp”. Vem skall verkställa HD:s beslut när den verkställande makten (Zelaya själv) lägger hinder i vägen och försöker göra en egen statskupp? Är det lämpligt att tala om en statskupp när det inte handlar om en kupp i den mening man vanligen använder ordet utan ett utförande av HD:s order?

    Vilka signaler skulle det ge till en världsdel som har allt för lätt att falla offer för kuppmakare av Zelayas typ om man underlät att stoppa brottslingen? Hur vet man att det hade gått att förhala den målmedvetne och skrupelfrie presidenten? Varför visa förståelse för OAS’ angrepp på en LEGITIM användning av militären bara för deras ”rädsla för att den egna militären skall få idéer”? Är det inte snarare en hälsosam lektion för dessa länder att de skall hålla sig inom lagens råmärken?

    Klandervärt är också Magnussons förordande av en kompromisslösning som ”säkerställer att demokratin kan återupprättas”. Demokratin har återupprättats i och med militärens ingripande. Det enda som tycks kunna hota den är provokationer från Zelaya och hans såta vänner inom och utom landet. Amnesti och återinsättande av presidenten är direkt horribelt. Det innebär att han får utföra grova brott ostraffat och till och med går stärkt ur krisen. Det skulle också innebära att rättssystemet och de demokratiska institutionerna ger vika för politiskt maktspråk från utlandet.

    Däremot håller jag med om att det var ett misstag att sända Zelaya i exil istället för att ställa honom inför domstol. Jag kan inte hålla med Populisten om att det var riktigt att undvika en potentiell allvarlig oroshärd genom att deportera honom. Om det finns ett så starkt folkligt stöd för en tyrann att den allmänna ordningen ansträngs genom hans fängelsevistelse så måste man slå ner motståndet, vid behov med förlängt undantagstillstånd. Det är oacceptabelt att låta pöbeln sätta rättssystemet ur spel.

    Att tala om pest och kolera i denna situation är oerhört. Vi måste ta ställning när vänstern trampar på rätt och sanning och gör världen osäker.

  7. 7 ulferlingsson juli 15, 2009 kl. 17:47

    Joakim, en faktor som inte rapporterats (förrän nyligen på min blogg) är att regimen i Honduras först tänkte arrestera Zelaya. Man informerade ambassadören från USA, eftersom Zelaya var statschef (det gör det mycket mer komplicerat än om han bara varit statsminister). Detta var kvällen den 25:e om mina informationer stämmer. Men någon talade om det för Zelaya. Dessutom, och deta är också underrapporterat, hade underrättelsetjänsten uppgifter om att det fanns beväpnade infiltratörer i landet från Venezuela, Nicaragua, Bolivia, och eller Ecuador (ALBA-länderna). Man förstod då att dessa skulle aktiveras ifall Zelaya hölls i häkte, och orsaka ett blodbad. Det var därför han sändes utomlands, ett beslut taget gemensamt av statsmakten. Och det var för att förhindra att order om uppror gavs som media, ström och internet stängdes ner. Zelaya försökte ge order om uppror via ett mobiltelefonsamtal till en radiostation, det vet vi genom DNs rapportering, men militären hade redan folk på plats på radion som förbjöd dem att sända meddelandet ut över etern. Alltså, det handlade inte enbart om Zelaya och dennes brott, det handlade också om att försvara landet mot ett främmande angrepp, iscensatt av Chavez. Och det de var rädda för var inte att honduraner på egen hand skulle storma häktet, utan att utländska beväpnade infiltratörer skulle förvandla en fredlig demonstration till ett blodbad genom att börja öppna eld.

  8. 8 Populisten juli 15, 2009 kl. 20:35

    @ulferlingsson
    Mycket intressanta upplysningar! Utländska infiltratörer eller ej så står det klart för mig att det är mycket svårt att behålla en avsatt statschef (vid liv) inom landets gränser utan att riskera svåra kravaller eller t.o.m. inbördeskrig. Inte många länder skulle ha den stabiliteten och jag betvivlar starkt att just Honduras skulle vara ett av dem.

    Man står nog helt enkelt ofrånkomligt inför valet att låta personen hållas eller lagligen avsätta men sedan olagligen deporta honom.

  9. 9 Patrik M juli 16, 2009 kl. 0:24

    Joakim,

    I takt med att händelseförloppet i Honduras i slutet av juni klarnar blir det allt mer uppenbart att jag varit överdrivet försiktig i mina kommentarer.

    Det tycks nu uppenbart att jurister, militärer och politiker handlade efter bästa förmåga och så troget författningen och demokratin som var möjligt, i ett mycket svårt läge, när landets folkvalde president i strid med konstitutionen och understödd av främmande makt försökte gräva demokratins grav i Honduras.

    Du har sålunda rätt i att det är fel att tala om en militärkupp, utan att det hela mera är att betrakta som en konstitutionell strid där militären, som en av flera viktiga aktörer i den maktdelning Honduras hade, tvingades välja sida, och man valde rätt, omvärldens fördömmanden till trots.

    Mot bakgrund av att Zelayas (och Chavez) roll i det hela också klarnar inser jag att det var naivt att tro att en kompromisslösning kunde innehålla ett återvändande av Zelaya. Den enda vägen framåt för Honduras är nog att hålla ut till nya val kan hållas.

    Jag är dock fortfarande inte övertygad om att det hela kunde ha skötts på ett annat sätt, men det är ju förvisso lätt att sitta tusentals mil bort, med facit i hand, och tala om vad man borde ha gjort. Kanske kan man t.o.m. se den något valhänta PR-hanteringen från den nya regimens sida som ett tecken på att presidentens avsättning var just en oplanerad nödåtgärd snarare än en välplanerad konspiration.

    Vad gäller Zelayas öde tycker jag att det är oviktigt ställt i relation till möjligheten att återställa ordning och stabilitet i Honduras. Karlen förtjänar uppenbarligen att spärras i som den förrädare han är, men sannolikt vore det bäst om han bara finge tyna bort i glömska. Sedan väl en ny president valts i fria val torde det bli hans öde. Amnesti för Zelaya tycker jag således fortfarande är ett lockande alternativ, men amnestin kan naturligtvis aldrig gälla för framtida handlingar, så den blir i så fall en sista chans att lägga ned uppviglandet.

    Än en gång tack till Ulf Erlingsson som fortsätter att sprida ljus över händelseförloppet på sin blogg.

  10. 10 ulferlingsson juli 16, 2009 kl. 1:54

    Tackar för det Patrik, och jag håller fullständigt med dig om panik och PR-katastrof. Deras åtgärd var panikartad av fruktan för Chavez och infiltratörerna. Jag vet inte vad de hade för underrättelseinformaiton, men de försäkrar mig att de visste vad de gjorde och inte ångrar det, så låt gå för det då. Det ha i alla fall lett till en patriotism i Honduras som jag aldrig förr sett. Det är kul!

  11. 11 Ruben juli 17, 2009 kl. 21:34

    Jag, och min fru, som kommer från honduras, vill tacka dig, Ulf Erlingsson för dina upplysningar på din blogg. Tack för att du vågar visa Sverige sanningen som händer i Honduras.
    Tack. Ruben.

  12. 12 Joakim Förars juli 20, 2009 kl. 9:07

    På tal om Obamas handlande passar det bra in i hans indifferens för demokrati och krypande för fiender. Jag rekommenderar Joshua Muravchiks artikel i senaste nummer av Commentary, ”The Abandonment of Democracy”.

    Som burkeanskt konservativ är jag i och för sig inte så övertygad om demokrati som det allena saliggörande som den nykonservative Muravchik är. Artikeln är i alla fall informativ. Ett bakomliggande motiv i Obamas linje tycks vara hans västerländska masochism.

  13. 13 ulferlingsson juli 20, 2009 kl. 11:26

    Joakim, jag bor i USA, jag hjälpte Obama i kampanjen och jag har sett honom ett par gånger när han var här och gav tal. Och vid valet 2004 satt jag i den nationella kampanjkommitteen för Dennis Kucinich, den kandidat som stod allra längst åt vänster i fältet, därför att han var den då som pressade på de två för mig viktigaste frågorna: Sluta med de nykoloniala krigen i Afganistan och Irak, och införa allmän sjukvård. Så Honduras är inte en fråga om vänster eller höger för mig, utan en fråga om rätt och fel. Att kräva att Zelaya återinsätts är inte ett dugg annorlunda än att ett land sätter in en kung i ett annat land. Zelaya skulle stå över lagen, vara immun, vilket presidenten i Honduras annars inte är. Men åter till Obama och USAs utrikespolitik.
    Jag menar att Obama har rätt inställning. Det skulle ha skadat USA att godkänna en kupp (och det som spelar roll är då vad det ser ut som, inte vad det verkligen var). Men nu har han handlat i ett läge där Chavez vinner oavsett utgången. Problemet är att Chavez inte spelar rent. Han köper presidenter i andra länder med mutor. Till exempel,Honduras köpte olja till rabatt från Venezuela. Pengarna togs ut från banken, men bara hälften skickades till Venezuela. Den andra hälften var officiellt ett lån (ALBA-lån kalls det) men Zelaya sa till en jag känner, mellan fyra ögon, att pengarna inte behövde betalas tillbaka. Officiellt kan presidenten använda de pengarna till att hjälpa det ”civila samhället”. Nu rekommenderar jag att studera Tyskland på 1930-talet för att förstå vad detta betyder. Dessa säckar med dollar som Zelaya hade i presidentpalatset var hur han finansierade olaglig verksamhet, betalade huliganer och demonstranter, osv, i strid med den budget som kongressen hade lagt fast. Samtidigt körde de staten i botten (jag har uppdrag i landet åt FN som blivit sjukt försenade därför att staten saknar pengar för sin drift). Och nu har förre diktator Ortega ställt sig i kö för att bli näste man att skriva om grundlagen. Suck. (Förresten, visste du att Chavez och Hitler bägge var före detta misslyckade militärkuppmakare?)
    Åter till USA. Hur man vänder sig har man rumpan bak. Det finns ingen bra utväg från Obamas perspektiv, varför han tar den minst dåliga. Men det kan finnas en tredje utväg, ännu mindre dålig, en i vilken Chavez blir isolerad från majoriteten av länder. Det är den utvägen jag nu söker få till stånd genom att skriva till de olika kontrahenterna. Får se om det lyckas.

  14. 14 Joakim Förars juli 21, 2009 kl. 21:07

    Ulf,

    Trevligt att mötas i diskussion fast man har olika värderingar. Du visar att du har integritet. Och tack för din rapportering.

    Frågan är om det lönar sig för USA att ta avstånd från militärens återställande av ordningen för att oresonliga människor kommer att tolka ett stöd som amerikansk aggression. På detta sätt ger man Zelaya unik legitimitet. Notera att Obama inte försöker undkomma ett dilemma genom att låta bli att ta ställning, utan han var snabbt ute med att aktivt stöda Zelaya. Han förvrängde Honduras’ grundlag och talade osanning om vem som är rättmätig innehavare av makten. Det står i stark kontrast till hans tystnad om Iran. Hans agerande passar också bra in i en allmän indifferens för demokrati. Artikeln i Commentary finns förresten online. http://www.commentarymagazine.com/viewarticle.cfm/the-abandonment-of-democracy-15185 Som det är nu sänder Obama signalen att han är en svag motpart och den som vill trampa på lag och rätt eller kränka amerikanska intressen behöver bara gå på i ullstrumporna.

    Sedan kan man undra om det var rätt beslut av den honduranska regeringen att undvika konfrontation med Chavez’ trupper. Det skulle ha fått honom att visa sina kort öppet, vilket vore av stort värde. En militär aggression och revolution kan bli en väckarklocka för många. Dessutom skulle domstolen ha fått tillfälle att döma Zelaya, vilket vore en viktig markering i en rättsstat.

    Det är klart att alla fredliga människor drar sig för blodiga sammanstötningar, och man måste räkna med att radikala element har bortförklaringar till allt, precis som kommunisterna och deras medlöpare under Sovjets glansdagar. Men ibland är det värt att ta konfrontation.

    Det bör dock tilläggas att jag inte är förtrogen med de militära aspekterna av situationen. Mycket hänger på styrkeförhållandena. I hur hög grad kan Chavez & consortes förväntas intervenera?

  15. 15 ulferlingsson juli 21, 2009 kl. 22:19

    Det bekymrar mig att Carl Bildt inte verkar insatt i läget. Jag skrev ett öppet brev till honom igår (återgivet på http://www.erlingsson.com/blogg.html#49) i vilket jag bad honom att sätta sig in lite bättre. Förhoppaningsvis är han klok och eftertänksam och baserar sin uppfattning på fakta. Tyvärr är det många media som bara berättar den ena sidans verion. Fick se ett mail från Frankrike, han hävdade att de enda TV-bilderna kom via TeleSUR och CubaTV – bägge är naturligtvis mer eller mindre kommunistiska i sin ideologi.

    Ärligt talat tror jag inte så mycket på krig. Det är för långt från Venezuela för att blanda sig i direkt. Men däremot kan de nyttja guerillataktik. Det förekommer motsägelsefulla uppgifter i propagandans tjänst. En Chavezvän säger att de redan har folk i Honduras, sen går VEnezuela ut och dementerar och anklagar Honduras för att sprida skräck för krig, fastän det var tvärtom. Allt för att psyka inför den gångna helgens förhandlingar. Så snart de var slut förnekade man allt.

    Samtidigt har regering, näringsluv och andra grupper i Honduras mötts igår för att diskutera krisbudget (det hade Zelaya struntat i) och få naitonell samling. Näringslivet är helt inställt på att hellre ta 6 månaders internationella sanktioner än att få Zelaya tillbaka. Så att ”kuppmakarna” håller på att mjukna verkar inte stämma.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar