Viktig svensk markering mot krigsförbrytelser

rwandafaktaRegeringen går på Högsta domstolens linje och utvisar Sylvere Ahorugeze till Rwanda,  som begärt honom utlämnad som misstänkt för delaktighet i folkmordet där 1994. Beslutet är på inget sätt okontroversiellt då det går på tvärs mot liknande beslut i andra Europeiska länder, och har ifrågasatts av bland annat Amnesty. Ändå tycker jag beslutet är riktigt, och en viktig markering att Sverige tar krigsförbrytelser och folkmord på allvar.

Det är fruktansvärda brott anklagelserna handlar om. Folkmordet i Rwanda skördade minst 800 000 dödsoffer. Då, när det skedde för 15 år sedan, stod västvärlden pinsamt handfallna. När folkmordsregimen slutligen föll anslöt sig många av förövarna till de flyktingströmmar som lämnade Rwanda, och idag har en del av dem slagit sig ner i Europa. Av flera skäl är det mycket viktigt att dessa förbrytare ställs till svars för deras brott.

Det är viktigt för brottsoffren i Rwanda, för den försoningsprocess som där pågår med viss framgång vad det verkar, som avskräckande exempel för de som i framtiden funderar på att begå folkmord. Det är viktigt för Sverige att vi bistår allt vad vi kan för att krigsförbrytarna ställs inför en domstol. Det är viktigt för vår självaktning, och det är viktigt för att visa omvärlden att vi inte tänker bli en fristad för krigsförbrytare.

Machete - Vapnet framför andra under folkmordet

Machete - Vapnet framför andra under folkmordet

Ett alternativ vore förstås att åtala den misstänkte i Sverige, men det känns rimligt att en Rwandier som begått brott i Rwanda, riktade mot andra Rwandier, skall ställas inför rätta i – Rwanda. Det finns också praktiska skäl som talar för detta. Vittnena är Rwandier. Vid en rättegång i Sverige skulle de få transporteras till Sverige och förses med tolkar för att överhuvudtaget kunna höras. Det svenska rättsväsendet har också, tack och lov, väldigt liten erfarenhet av denna typ av brott, medan man i Rwanda har upparbetat en viss rutin att hantera liknande fall.

De som invänder mot beslutet befarar att den misstänkte inte skall få en rättvis rättegång i hemlandet. Det är en invändning som är värd att ta på allvar, för även om en massmördare har förbrukat rätten till någon större medkänsla, så återstår ju faktiskt det förhållande att skuldfrågan inte prövats, och att mannen teoretiskt kan vara så oskyldig som han påstår.

Beatrice Ask (m) - Tar på sig ledartröjan

Beatrice Ask (m) - Tar på sig ledartröjan

Jag tycker dock inte att invändningen håller. Det tycks som om rättsväsendet i Rwanda, vissa fel och brister till trots, håller en förhållandevis hög standard, och att utvecklingen också går åt rätt håll. Dödsstraffet har t.ex. nyligen avskaffats, vilket innebär att den anklagade inte riskerar att avrättas.

Med tanke på vad som skett i Rwanda verkar läkandet av såren också gå häpnadsväckande bra. Många av massmordets fotfolk har redan avtjänat sina straff och återbördats till samhället, där de nu lever sida vid sida med de överlevande offren. Just att de skyldiga verkligen får ett straff torde vara centralt för att detta kunnat ske, istället för att offren tar saken i egna händer och hämnas ”öga för öga”.

Som justitieminister Beatrice Ask säger måste någon ta första steget. Som ordförandeland i EU är det inte orimligt att Sverige tar på sig det ansvaret. Sannolikt kommer andra Europeiska länder att följa efter – åtminstone om det visar sig att det svenska förtroendet för Rwandas rättsväsende var välgrundat och Ahorugeze får en rättvis rättegång. För det är klart att omvärldens ögon kommer att vila på domstolen i Rwanda som behandlar fallet.

Patrik Magnusson

18 Responses to “Viktig svensk markering mot krigsförbrytelser”


  1. 1 elina juli 12, 2009 kl. 16:27

    Vi måste lita på andra länders rättsväsen och låta dem själva döma sina eventuella brottslingar. Om det vore omvänt skulle vi ju begära utlämning.

  2. 2 Joakim Förars juli 12, 2009 kl. 16:45

    Att Rwanda avskaffat dödsstraffet minskar dock värdet av utlämnandet en liten smula. Nu kommer de som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och folkmord inte att få ett rättvist straff ens i Rwanda.

  3. 3 KAM juli 12, 2009 kl. 20:39

    Läs en artikel i New Times som kom en dag efter beslutet att skicka tillbaka Sylvere i Rwanda. Är det här rättsystemet som Sverige hoppas att rättegången ska gå som det ska?

    OBS: New Times är en tidning i Rwanda som jobbar hand i hand med regeringen.
    Artikeln: http://allafrica.com/stories/200907100094.html

  4. 4 Patrik M juli 12, 2009 kl. 21:18

    KAM:

    Tack för din länk. Som alltid kan man ju tolka texten (som alltså handlar om att en ombudsman i Rwanda pekat ut rättsväsendet där som korrupt) lite olika.

    Naturligtvis låter det inte bra att om det råder korruption i domstolarna. Samtidigt tycker jag att det är ett hälsotecken för en stat att sådana anklagelser får framföras offentligt. Det vore ju inte bättre om det sopades under mattan om det nu förekommer.

    Sedan är jag för dåligt insatt både i juridik och i Rwanda för att avgöra om det ligger något i påståendena. Det framgår ju inte av artikeln hur ombudsmannen kommit till sin slutsats. Att anklagelsen uttalas är ju inte detsamma som att den är korrekt. Vi får hoppas att de svenska jurister som studerat frågan har haft bättre underlag.

  5. 5 Patrik M juli 12, 2009 kl. 21:32

    Joakim Förars:

    Vad som är ett rättvist straff torde ligga i betraktarens öga. De brott vi här talar om är ju så fasansfulla att det blir närmast meningslöst att spekulera i vilket straff som vore rättvist. Sedan finns det ju andra faktorer än vedergällning att väga in i utformningen av en straffskala, som avskräckning, inhibition, och vård.

    Just i ett sådant speciellt fall som Rwanda är torde också rena nyttokalkyler väga tungt. Vilken nivå på straffen främjar försoning? Hur låga straff kan man sätta utan att offren upplever att de inte fått rättvisa? Hur höga straff kan man sätta utan att förövarna (som ju hör till en stor etnisk majoritet) upplever att de utsätts för sådana förföljelser att de slår bakut och vi får nya våldsutbrott? Jag tycker det verkar som Rwanda hanterat balansgången mycket bra.

    Angående dödsstraff har jag den uppfattningen att det inte hör hemma i ett modernt rättssystem, och tycker därför att det är positivt att Rwanda avskaffat det (vilket också torde varit en förutsättning för att utlämning kunnat komma i fråga).

  6. 6 Ulf Granberg juli 12, 2009 kl. 22:24

    Det var likadant på fyrtiotalet strax efter andra världskriget, när en massa balter som varit i tyska Gestapos och SS tänst som torterare, bödlar mm flydde till Sverige för att undkomma rättvisan. Tyvärr lyckades många av dom komma undan till bl.a. Argentina, Paraguay, Sydafrika mm.
    Låt nu inte fler av detta vedervärdiga slag komma undan!

  7. 7 TB juli 13, 2009 kl. 7:45

    Ulf Granberg:
    Jag är rädd att dina historiska kunskaper i denna fråga är något bristfälliga. Det påstående ”när en massa balter som varit i tyska Gestapos och SS tänst som torterare, bödlar mm” måste du på något sätt ge belägg för. I gruppen som utlämnades 167 baltiska medborgare som förvisso varit soldater i axelmakterna arméer men att de varit bödlar och torterare är inte visat.

    Faktum är att Sverige så sent som den 20 oktober 1994 gav de drabbade en officiell ursäkt. Utlämningen betecknades då som överilad och felaktig.

  8. 8 Patrik juli 13, 2009 kl. 15:45

    ”Angående dödsstraff har jag den uppfattningen att det inte hör hemma i ett modernt rättssystem, och tycker därför att det är positivt att Rwanda avskaffat det (vilket också torde varit en förutsättning för att utlämning kunnat komma i fråga).”

    Är inte det en lite konstig formulering? ”Ett modernt rättssystem?” Det är möjligt att dödsstraffet inte hör hemma i ett modernt rättssystem, men nog hör det allt hemma i ett traditionellt rättssystem, ett rättssystem grundat på Sveriges rättsliga traditioner.

    Nu kanske inte detta är rätt plats för en diskussion angående dödsstraffets vara eller icke vara men jag skulle ändå tycka det var intressant att få höra artikelförfattarens synpunkter kring detta med att som konservativ avfärda vissa företeelser som har djupa rötter i vårt lands historia och traditioner, på grund av att dessa numera inte anses höra hemma i ett modernt samhälle som man säger, .

    Jag blir lite orolig när jag ser konservativa böja sig, som det verkar, för sossarnas åsiktsmonopol och kollektivt backa undan från ”kontroversiella” åsikter (kontroversiella enligt vem, jo vänstern, samma vänster som vill diktera för oss andra man får och inte får tycka, allt betraktat utifrån deras egen ideologi naturligtvis).

    Jag förstår ifall du har etiska/moraliska tvivel angående dödsstraffets rättfärdighet, men att avfärda det med samma argument som vänstern använder för att avfärda allt vad tradition och hävd heter kan jag tycka är lite märkligt.

  9. 9 TB juli 13, 2009 kl. 16:03

    Patrik:
    Jag tror du missförstått konservatismen (…i alla fall enligt min tolkning av densamma). Även om något är hävd och tradition är det inget som säger att det inte kan förändras om historien visar oss att det inte fungerar. Konservatismen är pragmatisk till sin natur något som jag tror redan Burke framhöll.

    Dödsstraffet kan man givetvis ha olika åsikter om. Den slutsats jag själv har dragit är att tillämpningen är förenat med fler nackdelar än fördelar. Det finns alltid en risk, om än liten i ett rättsamhälle, att någon oskyldig drabbas, en risk som en rättstat, enligt min syn, inte kan ta.

  10. 10 Patrik juli 13, 2009 kl. 16:35

    I argumentet ”hör inte hemma i ett modernt rättsväsende” så är termen modernt värdeladdad, i denna mening så blir ordet modernt positivt laddat, i motsats till det traditionella, gamla, föråldrade eller förlegade som alltså tillskrivs ett negativt värde. Jag anser inte att modernitet har ett värde i sig självt. Att någonting är modernt gör det inte bra, legitimt eller önskvärt.

  11. 11 Anarkokonservativ juli 13, 2009 kl. 17:44

    Det enda argumetet mot dödsstraff med bärkraft är risken för att oskyldiga avrättas och eftersom människan är ofullkomlig skapar hon ofullkomliga rättssystem som förr eller senare avrättar oskyldiga.

    Jag har laborerat med tanken om tekniskt dödsstraff, d v s man döms till döden men straffet verkställs genom fängelse och att avrättningar fortfarande är olagligt enligt grundlagen.

    Det är att upprätta offret och dess familj samtidigt som allvaret i brottet skärps och den dömde får höra att han förtjänar att dö men p g a att samhället värderar oskyldiga liv så högt låter man nåd gå före rätt och man döms bara till livstidsfängelse (riktigt livstid alltså, ett per dödat offer).

    Således skulle en massmördare dömas till lika många livstidsstraff som antalet offer.

  12. 12 TB juli 13, 2009 kl. 19:13

    I USA där många stater fortfarande tillämpar dödstraff diskuteras ibland att detta kan ersättas med livstids fängelse utan möjlighet till benådning. Detta sistnämnda straff skulle vara något som mycket väl skulle kunna ingå i vår egen straffskala.

    För anhöriga till ett mordoffer är benådning kränkande och ett uttryck för bristande respekt för den som mördats.

    Att döma till flera livstidsstraff kan väl i och för sig vara en markering men är från mitt sätt att se det ett slag i luften utan någon som helst reell betydelse.

  13. 13 Anarkokonservativ juli 13, 2009 kl. 19:48

    TB:

    ”Att döma till flera livstidsstraff kan väl i och för sig vara en markering men är från mitt sätt att se det ett slag i luften utan någon som helst reell betydelse.”

    Markeringen är av reell betydelse…

  14. 14 TB juli 13, 2009 kl. 20:09

    Anarkokonservativ:

    Nja det beror ju på vad man lägger i begreppet reell. För den dömde spelar det ju knappast någon roll om han får ett eller tio livstidsstraff då han i verkligheten (”reellt sett”) endast kan avtjäna ett straff som levande individ. För den dömde blir ju inte straffet hårdare om han döms till flera livstidsstraff.

  15. 15 Anarkokonservativ juli 13, 2009 kl. 20:46

    TB:

    För den dömde blir det kanske i stort samma, men för offrens minne och de anhöriga kan det kännas som att samhället gör vad det kan för att upprätta offren.

    Men visst, ett eller flera livstidsstraff är kanske en akademisk fråga. Första målet är kanske ett riktigt, reellt, livstidsstraff i frågan…

  16. 16 Patrik M juli 13, 2009 kl. 21:50

    Patrik,

    Du har rätt i att jag uttryckte mig lite mysko. Det hela var en effekt av att jag på ett kort sätt försökte markera min inställning i frågan, utan att för den skull göra det hela till en större utläggning, vilket frågan förtjänar. Kanske kommer det ett sådant inlägg någon gång.

    Mitt främsta skäl att inte förorda dödsstraff är det som redan tagits upp av ett par läsare, nämligen risken för misstag. Däremot förordar jag precis som TB och Anarkokonservativ ett livstidsstraff som är precis vad det låter som – på livstid.

  17. 17 Ntare juli 15, 2009 kl. 13:37

    Rwanda kommer att genomföra detta så bra som möjligt det kan jag försäkra er om med hänsyn på vilken bra ledarskap landet har visat de senaste åren, 53 % i parlamentet är kvinnor polygami är avskaffat likaså med dödstraffet. ja tycker att vi borde lita på den svenska regeringen som har gjort en undersökning innan de har fattat ett sådant viktigt beslut.

  18. 18 FredrikN juli 21, 2009 kl. 7:40

    Flera livstidsstraff är inte meningslöst. Om ett av fallen benådas eller fallet får ny bevisning kvarstår ändå de övriga.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar