Sagittarius om… Gunnar Svärd

SAGITTARIUS | Ojämn vecka. Således åter igen tid för en behövlig dos av Gunnar Unger. Vi har också beslutat att nu skapa en speciell Sagittarius-flik vilket ni finner i den övre menyraden.

Denna gång publicerar vi Gunnar Ungers personliga och färgstarka porträtt av den gamle partisekreteraren Gunnar Svärd. Svärd blev mest känd som högerledaren Jarl Hjalmarsons ständige vapendragare, men även för sin väldiga kroppshydda, imponerande längd och temperamentsfyllda humör.

Nedanstående text är publicerad i boken Porträtt och Pamflett (Hökerbergs, 1953).

Gunnar Svärd

svard_full

Gunnar Svärd (1911-1978)

När Gunnar Svärd i sin gröna ungdom debuterade som demagog vid ett ungsvenskt torgmöte i Göteborg, märktes bland de åhörare, som ville gratulera honom till den lyckosamt påbörjade politiska karriären, även hans gamle rektor. ”Käre Svärd”, yttrade den vördnadsvärde pedagogen, ”du har alltid varit en fähund och jag ber nu att få lyckönska dig till ditt goda omdöme i valet av levnadsbana”.

Historien är icke blott rolig utan även sann och dess värde förhöjes av att rektor Mellén vid Göteborgs Högre Latinläroverk var en gammal pålitlig högerman. Man skall heller inte tro, att den berättas blott i motståndarlägret; den åtnjuter minst lika stor popularitet i vissa högerkretsar, där Gunnar Svärd kanske alltid kommer att förbli en omstridd person.

Han har alltså namn om sig att vara en knöl, med det är – om man så får uttrycka sig – ett gott namn. Det uttalas ofta med fruktan, nästan alltid med respekt, inte sällan med beundran och ett slags motvillig sympati. Det är i alla fall en förbannat duktig drummel, säger man. Och i karakteristiken insmyger sig ett tonfall av hjärtlighet, som låter okvädningsorden ändra valör.

Anledningen till att Gunnar Svärd förvärvat denna speciella art av ryktbarget kan sökas i flera olika omständigheter. Den mest iögonfallande av dessa torde vara hans yttre. Även de högermän, som ogillar honom, är tacksamma över att han åtminstone inte tillhör någon annan politisk meningsriktning. Han hör avgjort inte till den typen av politiska motståndare, som man vill möta ensam en mörk kväll efter ett animerat ordskifte.

Redan den, som tagit till sin uppgift att söka göra ett partivänporträtt av honom, kan komma på sig själv med att någon gång undra, om inte en försiktigare formulering vore på sin plats. Gunnar Svärds strävsamme far brukade med befogad stolthet berömma sig av att ha givet upphov till 7 m 20 cm pojkar. Av denna aktningsinbjudande sträcka svarar sonen Gunnar för betydligt mer än en fjärdedel – och då har likväl inget yppats om hans kubikinnehåll och specifika vikt. Camillus förliknade sig som bekant enligt Fakiten vid en fackla, ett skepp och en eldig stridshingst. Om man förliknar Gunnar Svärd vid ett fyrtorn, ett luftskepp och en eldig stridsvagn kanske man kan ge en vag föreställning om hans eloquentia corporis.

Att en person med dessa fysiska förutsättningar att bli prisboxare måste vara en knöl, även när han etablerar sig som politisk tungviktare, är ett utslag av folklig idealbildning, som Gunnar Svärd av allt att döma helt enkelt inte nänts komma på skam. I själva verket klappar naturligtvis under den skrovliga ytan ett hjärta av guld. Liksom Bismarck – måtte Svärd ursäkta liknelsen – är han innerst inne säkerligen en vek natur. Det skulle förvåna om han inte i hemlighet skriver på vers, plockar blommar och faller i gråt, när han lyss till barnens joller och småfåglarnas sång.

Men trogen sin typ gör han sitt yttersta att dölja denna läggning för omvärlden och det är otvivelaktigt väsentligt bidragande orsak till det rykte som föregår honom. Han har inte precis vad som brukar kallas ett vinnande sätt. All inställsamhet är för honom främmande – utom möjligen mot finansfurstar, ty storkapitalisternas eget parti är ju som bekant långt fattigare än proletärernas. Nej, snarare kännetecknas han av en viss brutal rättframhet, som chockerat den vilken vant sig vid mera sirliga umgängesformer. Intrycket mildras inte av de neddragna mungiporna, de rynkande ögonbrynen, de rullande vitögonen och den åsklika stämma, som han då och då med ett hotfullt väsande uppbådar ur djupet av sina innandömen. I sin helhet blir effekten skräckinjagande och man skall vara i besittning av ett betydande moraliskt mod för att komma sig för med att motsäga honom, när han med jämna mellanrum lösgör en av de korslagda armarna och låter en näve, som förefaller att i Portos´ efterföljd med ett enda slag kunna sträcka en oxe till marken, poängtera sina oförgripliga meningar.

Dessa meningar är oftast talrika, långa och välformulerade och börjar vanligen med ”jag”. Gunnar Svärd saknar sällan ord och han har – vad som är mera ovanligt särskilt inom politiken – nästan alltid något att säga. Som intervjuobjekt och informationskälla är han idealisk: han formulerar själv alla frågor och besvarar dem villigt och utförligt. Som debattör kan han vara formidabel: han har inte bara rutin och slagfärdighet utan också ett lättmobiliserat patos och vetande och framförallt den spontana vedervilja mot andras åsikter, som ger ett diskussionsinlägg prägel av att verkligen komma från hjärtat. Som föredragshållare imponerar han genom sin tyngd och bredd – ja, numera även sakliga. Han har inte för intet ägnat åtta av år av trägna mödor åt högerns partikansli och besitter redan gedigna insikter om svensk politik.

Hans arbetsförmåga är nämligen kolossal och hans receptivitet knappast mindre. Så har han också stora fordringar som arbetsgivare. Hans fruktansvärde morgonhumör har satt en måhända hälsosam skräck i hela högerns högkvarter, där man tidigare inte hade något att vara räddare för än den snälle Lennart Kolmodin. De svärdska lynnesutbrotten kommer trossbottnarna att gå i vågor på Karduansmakaregatan och registreras av partiseismograferna även i avlägsna bygder.

När han anställer en chefredaktör eller en riksdagsman sker det enligt uppgift efter formulär: Nummer och namn? Född när? Skola var? Betyg vilka? Fortsatt utbildning hur? Examen om? Vaccinerad, nykter, betalda skatter, ej under förmyndare? Efter ett kortare eller längre förmaningstal och i bästa fall en enkel lunch på Rosenbad viftas vederbörande betydligt stukad iväg av den väldige. Man kan förstå att sådant väcker anstöt på sina håll, där prestigekänslan är starkare utvecklas än sinnet för hummor. Nej, någon fin man är han inte, Gunnar Svärd.

Låt oss summera. En stor, förfärlig karl, en kraftnatur. Självmedveten för att inte säga självupptagen, sträv i umgänget, frän i omdömena. Framstående agitator och skicklig debattör, kunnig politiker fast praktisk taget nybörjare, driven organisatör. Klart förstånd, stor receptivitet, ursinnig energi, väldiga krav på egen likaväl som andras arbetsinsats. Koleriskt lynne. Förbittrat konservativ. Kort sagt: en typisk fähund. Eller med andra ord: just den man högern behöver på partisekreterareposten.

(…)

Under studenttiden kom han mer och mer in i Göteborgspolitiken och blev så småningom ordförande i Ungsvenska Förbundet. Det är en sammanslutning långt äldre än högerns nuvarande ungdomsorganisation [läs mer om högerns ungdom i Göteborg här, reds. anm.], med anor från Rudolf Kjellén och Vitalis Nordström men också med stark folklig förankring och klart social inriktning. Från denna plattform gjorde Svärd sig känd som en begåvad talare och organisatör och förde med samma frejdighet kampen mot de nationella frondörerna på yttersta högerkanten som mot kommunisterna och deras medlöpare. När högerpolitiken i Göteborg mot slutet av 30-talet och början av 40-talet fick en alltmer tyskvänlig inrikting drog sig den utpräglade anglofilen Gunnar Svärd tillbaka från aktiv politisk verksamhet.

År 1938 hade han blivit sekreterare i Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet och ägnade sig i efterhand odelat åt det under kriget alltmer krävande hjälparbetet till förmån för nödställda utlandsegenartade intermezzon. Det mest dramatiska var närd Svärd vid ett besök i Finland anhölls av statspolisen som agent för västmakterna. Det mest komiska var när en vinddriven sjöman anmälde sig som hjälpsökande genom att stående på huvudet sjunga Toujours L’amour utanför Svärds dörr. Något år efter fredsslutet skrev Svärd en artikel i Medborgaren, som väckte Domös [dåvarande högerledaren, reds. anm.] intresse. De bägge herrarna sammanträffade och resultatet blev att Svärd efter åtskillig tvekan flyttade till Stockholm och installerade sig i högerns riksdagskansli.

Han hade ännu inte givit upp tanken på journalistiken och tvekade tydligen i det längsta att sluta sig till den ädle murvelns potentiella fiender. Nu tog han emellertid steget fullt ut och gav sig politik i våld. Han blev sekreterare först åt Domö, därefter åt högerns riksdagsgrupp och småningom åt hela partiet – en befattning som han själv inrättade för att ytterligare befästa sin auktoritet. Redan genom ett tidigare okänt inslag av akademiskt skämtlynne i Domös vältalighet kunde man förstå att något var på bane, men ändå tydligare märktes Svärds närvaro på en rastlös intensitet, som började prägla arbetet i partikansliet. En ström av motioner, promemorior, tal, artiklar och annat propagandamaterial började flöda ut från Karduansmakaregatan. Med makten hos sin dynamiska energiladdade personlighet – andra kanske hellre talade om envishet och vassa armbågar – samlade Gunnar Svärd allt fler trådar i sin hand och det är ingen hemlighet att det var han som organiserade 1948, 1950 och 1952 års valkampanjer för högerns räkning.

(…)

Vid sidan av Jarl Hjalmarson hör Gunnar Svärd till dem, som främst bör tillskrivas förtjänsten av denna vändning till det bättre. De bägge kompletterar varandra på ett förträffligt sätt och Jarlen kan inte nog lovorda Svärds arbete, som han betecknar som oumbärlig för partiet.

–Gunnar Unger

Redaktionen

1 Response to “Sagittarius om… Gunnar Svärd”


  1. 1 fireplace mantels kansas city augusti 27, 2016 kl. 5:51

    Some genuinely nice and useful info on this web site, likewise I conceive the layout has got great features.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,540 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar