En Bohman bortom statskritiken

79_1ANALYS | Ola Mårtensson skriver idag om moderaterna och deras idéutveckling på SvDs ledarsida. Mårtensson brukar göra kloka analyser, men idag gör han ett snedsteg. Eller kanske inte så mycket ett snedsteg som ett utelämnande. Ledaren som har underrubriken ”Är Wykman Bohmanmoderat?” målar upp MUFs ordförande som en idépolitisk arvtagare till Gösta Bohman. De förenas genom kritiken mot en svällande stat. Mot storebrorsstaten som sväller och tar över saker som borde bestämmas av de enskilda människorna. Det stämmer. I den aspekten skulle säkerligen Bohman och Wykman vara överens. Och undertecknad också för den delen. Men att reducera Bohmans arv till detta är ett missgrepp som verkar vara allt mer förekommande inom idédebatten på högerkanten.

Det finns en bortglömd Gösta Bohman. En utpräglad värdekonservativ Gösta Bohman. Spåren efter honom har suddats ut. Hans namn och arv försöker istället en ny genration av libertarianer exploatera. Då nämns det inte att Bohman var en kraftig motståndare till beslutet om fri abort 1975. Då nämns inte att Bohman var en av de få politikerna som verkligen sa ifrån när Stockholms innerstad våldtogs av grävmaskiner. Då nämns inte att Bohman tillhörde den minoritet i partiet som motsatte sig valet av Gunnar Heckscher till partiledare och istället förordade den mer långtgående Leif Cassel som ansågs som mer genuint konservativ. Då nämns inget om Bohmans familjepolitik (citat: ”Familjen är grundcellen i samhällslivet. Utan familj, inget samhälle”).

Visst använde Bohman ordet liberal. Han hävdade att moderaterna var mer liberala än folkpartiet. Vilket gav upphov till en hetsig debatt. Men att vara mer liberal än 70-talets folkparti – med Ola Ullsten, Per Garthon och Bengt Westerberg – är det nästan snudd på att Mona Sahlin kan lyckas med. Och det handlade där till främst om liberal i ordets ekonomiska betydelse.

Jag gillar Niklas Wykman. Han har en härlig debattstil och har visat prov på en, rent objektiv, framgång i rollen som ordförande för MUF. Men social- och kulturpolitiskt har han inte mycket mer gemensamt med Gösta Bohman än han utrikespolitiskt har med Kim Jong-il. Bohman var en mycket tydlig och rakryggad motståndare till den 68-våg som Niklas Wykman helt öppet säger sig stödja.

Dag Elfström

11 Responses to “En Bohman bortom statskritiken”


  1. 1 S. augusti 6, 2009 kl. 7:17

    Hela citatet är faktiskt värt att ta med:
    ”Äktenskapet vilar inte bara på en religiös eller moralisk syn på formen för två människor samliv utan också på århundradenas erfarenheter och överväganden om familjegemensakens betydelsefulla roll i generationskedjan. Äktenskap och familjebildning utgör en hörnsten för mänsklig samlevnad och samhällets utveckling. Familjen är ett uttryck för biologisk samhörighet. Där knyts de första banden i en social gemenskap. Det är i familjen som individen för första gången möter begreppet samhörighet och det är framför allt där dom det förflutna förmedlas till framtiden. Familjen är grundcellen i samhällslivet. Utan familj, inget samhälle.”

    Ur Kämpande Konservatism, Natur o. kultur, 1971

    Tänk dig en MUF-ordförande säga det idag. Bohman var en konservativ räv som var slug nog att inse att det fanns en front att öppna med ordet liberalism som kunde locka nya väljare. Tyvärr förutsåg han inte konsekvenserna.

  2. 2 Patrik augusti 6, 2009 kl. 7:36

    Ja, jäklar, tack för infon. Tillhörde dem som svalt Bohman-är-liberal-ut-i-finger-spetsarna-myten. Det här gav lite perspektiv.

  3. 3 Jonas augusti 6, 2009 kl. 10:06

    Bra artikel återigen..

    När får vi en sådan artikel/porträtt av Leif Cassel?=)

    Mvh

  4. 4 Magnus augusti 6, 2009 kl. 13:20

    För att vara en såndärn kd:are verkar du vara väldigt intresserad av oss Moderater Dag.

    Men du har helt rätt i att Bohman hade en skeptisk syn på snabba och framförallt ogenomtänkta förändringar av gamla institutioner. Ogenomtänkt exploatering av naturvärden till exempel och då tänker jag på Skärgården och B:s motstånd mot nya farleder in till Stockholm – där han bland annat stod mot partikollegor från staden.

    Accepterade han Torekovkompromissen? Det måste man väl anta, men är det någon som vet hur det förhöll sig egentligen – i hans hjärta så att säga?

    Hursomhelst, skulle man inte snarare kalla B ”strukturkonservativ”, snarare än värdekonservativ? Därmed hävdar jag att Bohman är mer i mitt fack. Jag såsom tydligen varandes strukturkonservativ – jag har blivit beskylld av vänner till dig att vara det (och vi vet ju alla vad det betyder – egentligen). Jag föredrar i och för sig epitetet lastbilshöger, du vet den där oskolade, simpla högern som inte läst en massa fina böcker om politisk filosofi. Vi som bara vill bli lämnade i fred, accepterar kompromisser, å annat sånt därnt trist. Kungahuset kan ju vara kul att ha, men den där blodsmystiken som ni riktiga konservativa håller på med… jo tjena.

    Vad jag vill komma fram till är att du ska ge fan i Bohman knökkådisjävel, han-ä-min!🙂

  5. 5 Populisten augusti 6, 2009 kl. 13:47

    Jag har sett Bohman dragas fram i ljuset även på andra ställen nyligen. Intressant att han verkar bli på modet. Kanske har han helt enkelt varit död lagom länge för att hans tänkande ska uppmärksammas. (Jag menar inte det senare som något ofint mot din artikel Dag, det är bara ett konstaterande.)

    Annorstädes är det mest Bohman – liberalen som det pratas om och nu då Bohman – den värdekonservative. Vad båda sidor glömmer är den tredje mannen: Bohman – den borgerliga söndraren. De stora svårigheterna att hålla ihop 1970-talets borgerliga regeringar var ju till inte oväsentlig del just Bohmans förtjänst. Som ledare för ett borgerligt parti som i kammaren faktiskt röstade nej till en icke-socialistisk statsministerkandidat har han en särställning i vår nutidshistoria.

    Fram tonar bilden av en ledare som satte sitt parti före borgerligheten. På sikt lyckades han också genom att han la grunden till Moderaternas hegemoni på den borgerliga kanten och därmed detroniserade Centern. Men priset blev dels att sossarna kunnat skrämma väljarna med den borgerliga splittringen under 25 års valrörelser samt att det socialistiska projektet kunde löpa vidare för att nu till slut ha tagit över även hans eget parti.

  6. 6 Staffan Andersson augusti 6, 2009 kl. 14:03

    Viktig artikel.
    Jag reagerar dock på den användning av begreppet gammalkonservativ som jag sett dyka upp några gånger på svenska.

    Gammalkonservatism är en översättning av tyskans altkonservatismus som är en tysk romantisk konservatism förknippad med Adam Müller. Hans ideal är ett medeltida feodalt ideal. Denna konservatism skiljer sig från den brittiska burkeanska konservatism (reformkonservatism) som varit den viktiga strömningen inom moderaterna.
    Det är därför inte heller lyckat att översätta det som i USA kallas paleokonservatism med gammalkonservatism, vilket har skett här och där på nätet. (Även om det rent språkligt är riktigt). Paleokonservatismen ser sig som en återgång till den burkeanska konservatismen men innehåller egna tidsanpassade tyngpunkter och tillämpningar.

    Jag kan förstå att ett sällan använt begrepp som gammalkonservativ lever sitt eget liv och får nya betydelser ut efter situation men i mina öran låter det ganska anakronistiskt att kalla Leif Cassel gammalkonservativ.
    Dessutom var Gunnar Heckscher alltsedan ungdomen en mycket idémedveten brittiskorienterad konservativ i Burkes anda. Det finns skäl att se den ”pragmatiske” Heckscher som en historisk efterkonstruktion.

  7. 7 Dag Elfström augusti 6, 2009 kl. 18:14

    Jonas:

    När får vi en sådan artikel/porträtt av Leif Cassel?=)

    Hehe, vi får väl se. Men visst är han en bortglömd politiker som förtjänar att uppmärksammas. Om du är intresserad av honom rekommenderar jag hans memoarer Så vitt jag minns.

    Staffan:

    Beträffande Gunnar H har vi haft diskussionen tidigare. Men vad man kan konstatera är att Gunnar H defacto inte sågs som ”en riktig högerman” av många partikamrater.

    Beträffande ordet gammalkonservativ, så var det en ren tillfällighet att jag tog ordet.

    Har nu formulerat om.

    / Dag

  8. 8 TB augusti 6, 2009 kl. 20:24

    Gösta Bohman är en av de mer betydelsefulla personerna i svensk politik. Jag hade flera gånger förmånen att få lyssna till honom, både anföranden, debatter och i mer informella sammanhang. Det råder ingen som helst tvekan att detta var en person med mycket stark övertygelse för det fria samhället.

    Bohman instats måste ställas i relation till den tid i vilken han verkade.

    Under det tidiga 70-talet stod socialdemokraterna på höjden av sin makt. Socialdemokraternas strävan efter mer socialism var tydlig. Blandekonomi var ordet på modet och under täckmanteln ”industripolitik” frodades planerna för mer socialisering även om de konkreta försöken med stål, varv och teko var katastrofala misslyckanden. Vidare kom Meidner med sitt förslag om fonder som hotade att göra slut på det fria näringslivet i vårt land.

    På utrikespolitikens område frotterade sig socialdemokrater med kommunister och kommunistiska regimer av allra värsta slag. Den högt övervärderade statsministern Palme stod på ett podium med kommunistdiktaorn Castro och höjde ett gevär. Ledande socialdemokrater förklarade att vi inte skulle vara antikommunister och Birgitta Dahl berömde Pol Pot.

    Fri radio och TV var närmast skällord och här fanns en skepsis även på den borgerliga sidan.

    Maktfullkomligheten var tydlig och med en dåres envishet försvarades t.ex. kollektivanslutingen av fackliga medlemmar till det socialdemokratiska partiet. Den fackföreningsmedlem som inte ville vara medlem var tvungen att aktivt säga upp sitt medlemskap. Ett system som således var alltigenom antidemkratiskt då det inte respekterade valhemligheten.

    Genom ”rörelsens” alla organisationer och företag nästlade man sig allt mer in i samhällstrukturer. ”Rörelsens” olika delar favoriserades på olika sätt. När t.ex. remissvar om pensionärsfrågor skulle in tillfrågades PRO men inte andra pensionärorgansiationer. I dessa delar var således samhället på väg in i en korporativistisk utveckling.

    Mot allt detta var Bohman tydlig och han hade en stor del i de borgerliga valsegrar 1976 och 1979 som trots allt bröt det socialdemokratiska maktinnehavet och fick stopp på de värsta socialiseringsplanerna.

    Att de två borgerliga regeringarna inte lyckades kan på inget sätt Bohman lastas för. År 1978 ville inte det då vänsterborgerliga folkpartiet med Ullsten i spetsen regera med moderaterna utan valde istället socialdemokraternas tysta stöd. Detta tycker jag fortfarande var ett fruktansvärt svek.

    När den andra borgerliga regringen sprack i samband med den ”underbara natten” var också det ett resultat av att centerparti och folkparti inte vågade stå upp för nytänk och borgerliga lösningar utan hellre valde att komma överens med socialdemokrater.

    Det är nog inte för inte att moderaterna efter detta blev det dominerande borgerliga partiet.

    Gösta Bohman talade mycket om frihet under ansvar och han var aldrig rädd för att säga ifrån eller att vara tydlig. Jag ser honom som en av borgerlighetens största ledarprofiler under den tid han verkade.

    Gösta Bohman är värd all respekt och det finns stor anledning att ta till sig av hans tankar.

  9. 9 Erik Herbertson augusti 6, 2009 kl. 21:18

    Jag tillhör de libertarianer som har lyft fram Bohman. Jag har däremot aldrig gjort gällande att han skulle vara libertarian. Men till skillnad från andra ledare för hans parti lyfte han fram liberala teman på ett mycket tydligare sätt. Kalla det att ”exploatera” Bohman om du vill, men jag blir åtminstone glad när jag ser sådana tendenser hos en politiker.

    Det intressanta är egentligen inte vilka konservativa positioner Bohman intog. Jag betvivlar inte att han var konservativ i någon mån. Det intressanta är hur mycket liberalismen fick träda fram, jämfört med andra partiledare, och där var Bohman annorlunda och en inspiratör för unga liberalt sinnade vid den tiden.

    När det gäller fri abort så har jag, rätta mig om jag har fel, fått intrycket att han accepterade det efterhand (nu finns det ju även libertarianer som är emot abort, men det är en annan diskussion). Jag har också förstått det som att hans liberalism förstärktes efterhand, så att han kunde framstå som mer konservativ i början.

    När det gäller Cassel och Heckscher, så rörde konflikterna på 60-talet inte minst synen på statens roll i ekonomin, och där företrädde Cassel den s.k. kärva linjen, dvs en mer restriktiv roll för staten. Det var därför inte så konstigt att Bohman stödde honom.

    http://herbertson.wordpress.com/2009/06/21/arvet-efter-gosta-bohman/

    http://herbertson.wordpress.com/2007/12/22/nya-moderaterna-inte-nagot-helt-nytt/

  10. 10 Staffan Andersson augusti 6, 2009 kl. 22:05

    Jag har nu sett SvD-artikeln och att se Wykman som arvtagare till Bohman ställer verkligen Bohman i ett dåligt ljus. Därmed inte sagt att det finns likheter som särskilt framgår om man jämför dem med Reinfeldt. Å andra sidan går det nog att hitta likheter mellan Bohman och Reinfeldt också.

    De flesta moderater är nog mer befryndade med Bohman än med Reinfeldt trots några år med de ”nya moderaterna” som Wykman i flera avseenden ändå stöder. Så att han skulle vara Bohmans särskilde arvtagare är naturligtvis trams.

  11. 11 Jonas augusti 6, 2009 kl. 22:17

    Tack för tipset,Dag. Ska jag definitivt kolla upp.

    Mvh


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar