Familj och psykisk ohälsa

Frågan om psykiska problem hos ungdomar debatteras ganska ofta. Men nästan alltid med samma sneda liberala vanföreställningar. Normer pekas ut som huvudanledningen bakom de ökade problemen. Kärnfamiljsnorm, heteronorm, könsnormer och brist på sekularisering pekas ut som bovarna i dramat. Vilket kan verka en smula paradoxalt eftersom det i takt med att dessa normer monteras ner som den verkliga psykiska ohälsan börjar träda fram.

Speciellt kriget mot (den traditionella) familjen är i detta avseende högst märklig. Hur kan krossandet av familjen rimligen bidra till ökad psykiskt välmående hos det uppväxande släktet? Svaret är naturligtvis att det inte alls gör det. Det är en liberal-socialistisk vanföreställning. Resultatet är istället det motsatta. För dryga två år sedan dryftade jag bland annat den här frågan i Svensk Linje, läs här.

I dagens Svenska Dagbladet är huvudnyheten att en ny studie visar att fyra av tio ungdomar har gjort sig själva illa. Självdestruktiviteten är lika vanlig bland pojkar som flickor, visar studien också. Bland de som gör sig själva illa finns också ett annat mycket tydligt samband – bristen på stabila familjeförhållanden.

SvD skriver (min kursivering):

–De som uppgav att de saknade en positiv relation till sina föräldrar och till kamrater var klart överrepresenterade, liksom de som grubblade och tänkte negativt om sig själva och sin situation. De som hade allra mest skadebeteende, en relativt liten grupp, hade faktiskt en positiv relation till kamrater med fort- farande dålig till föräldrarna.

Tvärtemot vad visa försökt hävda kan inte en familj ersättas av ett ”kompis”gäng. Vänner är något annat än föräldrar. Och föräldrar bör vara något annat än vänner. Familjen är den enhet i samhället som kan fostra barn/unga för att den inom hemmets trygga ramar kan överföra erfarenheter, dygder, värderingar och gemenskap. Det kan sällan ett kompisgäng göra. De saknar nödvändiga livserfarenheter, de kommer ifrån olika bakgrunder med olika och stridande värderingar och har olika dygdmönster. Men framförallt så söker de ständigt varandras bekräftelse vilket gör att deras relationer blir ständiga karuseller snarare än (likt en familj) en fast punkt.

På en sådan grund går det inte att bygga ett samhälle. Utan familjen inget samhälle, som Bohman sa.

Dag Elfström

11 Responses to “Familj och psykisk ohälsa”


  1. 1 Simon augusti 17, 2009 kl. 12:15

    Du har helt rätt i det du skriver. Vad det gäller psykiskt ohälsa bland både unga och framtida vuxna så är det många moderna företeelser som bidrar till denna. Vår nutida polygami – t.o.m. äktenskapet framstår i dessa dagar bara som en lite längre tillfällig förbindelse. Vi blir allt mer självständiga inte bara från familj utan även från andra människor. Våran egen privata zon växer – gud förbjude att man skulle tvingas vara bland folk som inte tycker som en själv! Gud är död och hela tillvaron går ut på att jaga materiella vinster och oärliga sociala förbindelser vars enda syfte är att bidra till klättringen på den egna karriärsstegen. Vi varken bygger eller äger våra egna hus längre. Bankerna äger allt. Allt ska lånas, ränteockret förslavar hela befolkningen. Istället för att ha en ekonomi byggd på faktisk produktion av varor och tjänster har vi en ekonomi byggd på växande skulder och krediter. Vi brer knappt våra egna smörgåsar längre – allt är färdiglagat, redo att köra i micron och ätas. Om man som man bär skjorta (eller som kvinna kjol) så är man heteronormativ och förtryck (eller förtryckare?), men om man dansar i läderkalsonger och fjäderboa på ett lastbilsflak genom centrala Stockholm så är man en hjälte. Allt gammalt är dåligt, alla gamla kungar är krigsförbrytare, allt som är nytt är bra, speciellt tidelagskonst och genusdagis. Det är svårt att inte bli förtvivlad.

  2. 2 Erik F. augusti 17, 2009 kl. 13:15

    Det märkliga i sammanhanget är väl att SvD underlåter att dra samma slutsats som Ni gör på er utmärkta blogg. De gör det varken på ledar- eller nyhetsplats. Möjligtvis med undantag för Elise Claesson.

  3. 3 Michaël Lehman augusti 17, 2009 kl. 22:43

    Att påstå, att sekularisation (i betydelsen icke-trons utbredning bland människorna) vare något gott, visar blott på en väldigt materalistisk och insiktslös människosyn. Människan är ej blott kropp, utan också själ och ande. Vi behöver något att tro på, något att hoppas på, och något att ty oss till i en obegriplig och allt mer ondskefull värld. Jag har för mig, att Mikael Wiehe, som själv är ateist, har förklarat sitt kvarstående medlemskap i Svenska kyrkan därmed, att han icke tror på Gud, men att han tror på människans behov av andlighet. Svenskarna må vara väldigt sekulariserade men i krissituationer är det alltid till kyrkan, de vänder sig. Det är ingen slump, att man via SOS Alarm kan få prata med jourhavande präst men icke med jourhavande HBTQIP-aktivist…

    (Jag måste dock säga, att jag fascineras litet av förkortningen; för varje liten marginell grupp, som känner sig förtryckt av alla normer, tillfogar man ytterligare en bokstav. Jag undrar, huru lång förkortningen kommer att bliva, innan kejsarens nakenhet och galenskap avslöjas. Om familjen, heteronormen, och könsnormen är så förtryckande, huru kan de då ha överlevat så länge? Varföre gjorde man icke upp med detta »förtryck» i samband franska revolutionen, då alla andra »förtryckande» institutioner sattes åt?)

  4. 4 Sara augusti 18, 2009 kl. 8:38

    Det går nog inte längre att få kontakt med en jourhavande präst via SOS Alarm. De hade ingen för ett år sedan när en vän försökte nå en präst.

  5. 5 Michaël Lehman augusti 18, 2009 kl. 11:50

    SOS Alarm uppgiver på sin hemsida, att man skall kunna nå jourhavande präst genom SOS Alarm. En sökning via Google giver dock vid handen, att jourhavande präst tillsättes av stiften, Göteborgs-Posten uppgav i juli i år, att prästerna i Göteborgs stift har struntat i att bemanna sina pass.

  6. 6 Markus Jonsson augusti 18, 2009 kl. 15:51

    Michaël:

    Vad står IP i HBTQIP för?

  7. 7 Michaël Lehman augusti 18, 2009 kl. 15:54

    ‘I’ står för ‘inter[sexuella]’ och ‘P’ står för ‘polyamorösa’.

  8. 8 Patrik Magnusson augusti 18, 2009 kl. 19:21

    Instämmer till fullo!

    Jag upphör aldrig att förvånas över de som förfärade över att det brinner envisas med att enda lösningen är att hälla mer bensin på brasan.

  9. 9 feminix augusti 19, 2009 kl. 20:01

    Den här bloggen är så klok. Om bara fler kunde tänka så skulle Sverige vara OK.

  10. 10 G.G.M. augusti 22, 2009 kl. 11:15

    Normer pekas ut som huvudanledningen bakom de ökade problemen.

    Märkligt med tanke på att det handlar om ”ökade problem” och att normerna aldrig har varit så få, så svaga och så suddiga som nu. Enligt deras resonemang borde de psykiska problemen hos ungdomar ha minskat kraftigt, eller till och med försvunnit helt!

    Hälsningar,

    Giulia🙂

  11. 11 G.G.M. augusti 22, 2009 kl. 11:18

    PS: ”Vilket kan verka en smula paradoxalt eftersom det i takt med att dessa normer monteras ner som den verkliga psykiska ohälsan börjar träda fram.

    Ja, precis!!!🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar