Återinför Studentexamen

DEBATT | Häromdagen skrev två forskare i DN om den betygsexplosion som konkurrensen om eleverna mellan olika skolor, kommunala och fristående, lett till. Att betygen blir bättre och bättre kan ju vid en första anblick verka positivt, men när man studerar vad som ligger bakom blir bilden en annan.

Den bistra sanningen är nämligen att de högre betygen inte motsvaras av högre kunskaper. Tvärtom visar nationella prov, internationella jämförelser, och elevernas resultat på Högskolan att medan betygen blir bättre så blir resultaten sämre. Vad det handlar om är således inget annat än betygsinflation.

Egentligen är det inte särskilt konstigt att det blivit så. Hade det inte varit för en viss kvardröjande professionalism inom lärarkåren hade det sannolikt varit än värre. Det finns nämligen ett antal mekanismer som främjar betygsinflation. Viktigast är systemet med konkurrens om eleverna kombinerat med hur skolornas prestationer mäts.

Oberoende examination garanterar både kvalitet och rättvisa

Oberoende examination garanterar både kvalitet och rättvisa

Skolornas prestationer mäts nämligen utefter vilka betygsresultat de levererar. Skolor vars elever får höga betyg anses som lyckade, och får lättare att locka elever. Problemet är att det är skolorna själva som avgör hur duktiga deras elever är, och således vilka betyg de skall ha. Genom att ge eleverna oskäligt höga betyg ger de således indirekt sin egen undervisning höga betyg.

Om man inte gillar friskolor, utan tycker att det gamla systemet med en statlig skola för alla är bättre, så är det här naturligtvis goda nyheter. Om man, som jag, däremot anser att systemet med friskolor är bra, så har man en del att fundera på. Hur löser man problemet utan att offra det fria valet av skolor? (märk väl att kommunala skolor är lika konkurrensutsatta som friskolor och säkert lika villiga att bidra till betygsinflationen)

Mitt svar är: Återinför studentexamen. Genom att lägga ansvaret för att bedöma elevernas kunskapsnivå på en institution som är helt fristående från skolorna, så får vi en rättvis jämförelse mellan skolorna. På det sättet finns det bara ett sätt för skolorna att uppvisa bra resultat – att ha bra undervisning så att eleverna verkligen lär sig vad de ska.

Detta är också ett av de tre alternativ som forskarna pekar ut som en möjlig lösning på problemet. De andra två alternativen, att låta nationella prov bli mera styrande för betygssättningen, eller att sluta använda betyg som urvalsinstrument till högre studier och istället låta högskolorna utforma sina egna antagningstester känns spontant mindre lockande, men båda är betydligt bättre än det system vi har idag.

Patrik Magnusson

Annonser

19 Responses to “Återinför Studentexamen”


  1. 1 Mikael Andersson augusti 18, 2009 kl. 20:27

    Jag är själv lärare och har själv funderat mycket på detta. Men det finns vissa problem man måste se här.

    1. Lärarens arbetsuppgift är extremt flexibel med Läroplanen LPO94. Som historielärare kan jag undervisa om PRECIS vad som helst, Så länge Förintelsen och Franska revolutionen är med så uppfyller jag de kraven som finns för Historia (något förenklat). Det finns inte, som det fanns före LPO94, klart formulerade krav på vad en elev skall känna till, förstå och ha kunskap kring. Det är såhär i flera andra ämnen. Det var stor diskussion på Högskolan då Danmark förde in ett system där det skulle finnas klara kunskapskrav på elever för att ha enhetlighet i systemet, men Lärarhögskolan och representanterna avskydde detta då det ”hämmade kreativiteten”. Hur mäter man det abstrakta ?

    2. Om vi leker med tanken att man löser situation 1 på ett bra sätt, så har vi ett system där kunskaper är mer nationellt mätbara, och då kanske man kan låta läraren styra och ställa och skolan naturligtvis. Men njaeee, inte riktigt ändå. Detta är väll kanske lite att skjuta sig själv i foten, men jag som lärare utvärderas utifrån de betyg mina elever får (En bra lärare har ju glada elever med bra betyg). Och vem sätter betygen, jo det gör jag 🙂 Är det någon som granskar mina betygsättningar ? Nej, självklart inte. Jag är Il Ducé i klassrummet. Detta skapar självklart incitament för mig att vara snäll i betygsättningen, då det gynnar mig själv då jag vid löneförhandling kan säga ”Jag höjde elevernas betyg-snitt från G till VG, visst är jag duktig ?”

    Sen kan man alltid resonera att det finns en arbetsmoral och etik, och självfallet. Men att det är så lätt att agera här visar ju klart och tydligt att det kan missbrukas. Skolinspektionen är första steget, vill gärna se en Michelinguide över skolor med stjärnar och hela köret. Jag tror att detta kan lösa många av de problem som finns då föräldrar får god information om skolor, och de vet vilka som är bra.

    Men hur löser man då betygsinflationen ? Om man kan lösa de två ovan nämnda problemen så kan mycket väl det förslag som förespråkas här införas. Men vägen dit är lång.

  2. 2 essenonvideri augusti 18, 2009 kl. 20:51

    Mikael Andersson: Din invändning nr 2 förstår jag inte. Det är ju just det problemet en oberoende studentexamen skulle råda bot på. I systemet ligger ju att det inte är den undervisande läraren som godkänner/underkänner eleven (och därmed sin undervisning), utan någon annan, en oberoende examinator.

    Däremot har du helt rätt i invändning nummer ett. Ett system med studentexamen förutsätter tydligare definierade kunskapskrav. Det ser inte jag som ett problem, utan det är något jag välkomnar. Min erfarenhet (jag är som du lärare) är att all denna kreativitet mest resulterat i stress och prestationsångest för många lärare och godtycke och ojämn undervisningskvalitet för eleven.

    Med en oberoende examination skulle vi få en helt annorlunda relation mellan lärare och elev. Istället för en situation där eleven med lock och pock, fjäsk och t.o.m. hotelser försöker förmå läraren att sätta snälla betyg, så hamnar allt fokus på lärandet. Enda sättet att lyckas är att samla på sig kunskaper inför examinationen. Läraren blir då en hjälp på vägen, vars undervisning det ligger i elevens eget intresse att ta till sig. Det blir tydligt att man lär för sin egen skull, inte för lärarens skull.

  3. 3 TB augusti 18, 2009 kl. 20:58

    Tanken på en återinförd studentexamen där kunskapsbedömning görs av en oberoende part är intressant.

    Det man kan fundera över är om detta är praktiskt och resursmässigt möjligt att åstadkomma med upprätthållande av tillräcklig kvalitetsnivå. Vi måste komma ihåg att då vi hade studentexamen var det relativt få till antalet som tog denna examen. Idag går det stora flertalet i gymnasiet.

  4. 4 Patrik Magnusson augusti 18, 2009 kl. 22:02

    TB:

    Det är säkert så att det finns en hel del praktiska frågor att lösa innan en studentexamen kan komma på plats. Jag tror att mycket går att lösa baserat på den organisation vi har idag. Vi tar idag fram nationella prov i en rad ämnen. Detta system kunde ligga till grund för konstruktion av examensprov.

    Hela eller delar av lärarkåren kan engageras för att rätta proven, men man rättar inte sina egna elevers prov, utan andra – anonyma. På så sätt behöver man inte bygga upp så stor separat organisation. Att vi återinför studentexamen behöver inte alls innebära att vi gör det på samma form som innan det avskaffades (1968!).

    Kanske går det också begränsa systemet till att gälla vissa ämnen och/eller vissa utbildningar. Man skulle t.ex. kunna begränsa systemet till de studieförberedande utbildingarna, förutsatt att man som jag vill ha större skillnad i utformning på studieförberedande och yrkesförberedande utbildning.

  5. 5 Mikael Andersson augusti 18, 2009 kl. 22:19

    Det finns ju en falang som talar om att ha lite bologna-likannde system. (Detta är förövrigt samma falang som tycker det skall finnas G, VG och MVG prov så eleven själv får välja vilket betyg den strävar efter, har jag sett på MÅNGA SKOLOR). Vilket då hade inneburit att en som inte pluggar vidare behöver plugga mindre… För deras ämnen som Historia, SH och liknande är ”Light-varianter”. Detta är inget jag tycker om, varken på Högskolenivå eller lägre nivåer. Men det finns ju dem som tycker det är rimligt.

    2:an är fortfarande ett problem om det är oberoende på samma skola. Finns ju fortfarande incitament att sätta bra betyg…

  6. 6 Patrik Magnusson augusti 18, 2009 kl. 22:23

    ”2:an är fortfarande ett problem om det är oberoende på samma skola. Finns ju fortfarande incitament att sätta bra betyg…”

    Ok, kanske var jag otydlig. Systemet bygger självfallet på att examinationen utförs av någon som är oberoende av den skola eleven går på. Det var ju hela poängen med förslaget.

  7. 7 Mikael Andersson augusti 18, 2009 kl. 22:25

    Ah bra, för jag vet ju att vissa skolor väljer att låta annan lärare än undervisande rätta prov och liknande. Men de sitter ju ändå i samma arbetslag så det är ju inte mer Schysst egentligen.

  8. 8 Populisten augusti 19, 2009 kl. 9:24

    Det känns som en evighet sedan men det är bara 16 år sedan jag slutade gymnasiet. På den tiden skrev man ju s.k. centralprov i huvudämnena som sedan användes för att normera klassens betyg med övriga landet i dåtidens relativa betygsystem. Systemet var inte lika bra som gamla tiders studentskrivningar, men betygsinflationen torde ju ha stävjats i alla fall.

    Sedan gjordes ju betygen istället beroende av absoluta kunskapsmål och då framstod det väl för oss oinsatta som någorlunda rimligt att ta bort dessa obligatoriska prov (men bara någurlunda rimligt eftersom risken för betygsfusk är så pass uppenbar). Att då läsa M.A.s kommentar om LPO94 är totalt surrealistiskt. Förtsår jag det rätt om jag påstår att betygen ska sättas efter kunskapsmål som definieras av de enskilda lärarna? Det är ju fullkomligt oerhört! Endast en vrickad vänsterhjärna kan komma på ett så osedvanligt orättvist system.

  9. 9 Patrik Magnusson augusti 19, 2009 kl. 10:09

    Populisten:

    I praktiken är jag rädd att du förstått rätt. I teorin sätts målen i de nationella kursplanerna och i betygskriterierna, men dessa är så flummiga och luddiga, så i princip är det upp till varje lärare att tolka dessa och på så sätt i praktiken definiera både mål och medel för att nå dessa.

    För att ta ett exempel som ligger nära min egen värld så kan man som historielärare nästan helt fritt välja och vraka i historien vad man skall läsa om. Antiken? Medeltiden? 1900-talet? Man kan vidare lägga fokus lite hur som helst – politisk historia? militär historia? social historia? genushistoria? Ok, lite hårdraget, men. Nu skulle jag vilja se den historielärare som kommer undan med att köra bara ”kungar och krig”, men att köra historia nästan helt ur marxistiskt och/eller genus- perspektiv är inte ovanligt, och sannolikt främjande för löneutvecklingen.

    Dessvärre är det just vrickade vänsterhjärnor som allt sedan 60-talet utformat vår utbildningspolitik, och för övrigt även den pedagogiska forskningen och lärarutbildningen. Så har det blivit som det blivit också. I en tid då kunskaper blir ett allt viktigare konkurrensmedel så tappar Sverige bara mer och mer. Det är en nationell katastrof av första rangen.

  10. 10 Mikael Andersson augusti 19, 2009 kl. 10:41

    Tyvärr Populisten så stämmer min bild av målen i LPO94 skrämmande väl, har studerat detta rätt ingående inför examensarbete och vid politiska diskussioner. Den bild jag förmedlar och Patrik Magnusson styrker är tyvärr den sanna.
    Det ENDA som är KLART definierat i läroplanen för Historia (och som förövrigt de som utformade läroplanen är jättestolta över) är ett litet stycke där det står något i stil med ”.. brott mot mänskligheten, såsom förintelsen, bör kännas till”. Det lyder inte sådär ordagrant men det lilla ”,såsom förintelsen,” betyder hela världen, där är det det ENDA måstet som existerar, förintelsen måste ingå.

    Det har varit diskussioner även om detta, varför nämns bara förintelsen och inte fenomenet folkmord t.ex. Före LPO94 så fanns det t.ex idéehistoriska element (i alla fall på gymnasiet), det handlade mer om ”förstå” och inte ”känna till” såsom jag tolkade det hela.

    Det finns en INFORMEL regel hos historielärare som jag stött på ofta.
    G -> Du vet att något har hänt
    VG -> Du förstår varför
    MVG -> Du förstår vilka effekter detta fick.

    Det är de informella betygskriterna som jag vet många historielärare använder sig utav, för utifrån kursmålen och läroplanen finns inget att gå efter. Många historielärare väljer att använda läroboken som mall för vad som skall undervisas, men det står helt upp till läraren. T.ex då jag läste Historia B på gymnasiet för flera år sen så gick vi igenom kvinnligt Mode, kvinnokamp och lite motorhistoria, det var allt…

    Ett annat intressant fenomen är vad lärarutbildningen anser är viktigt. Jag kan bara tala för Malmö här (examinerades förra hösten). Men det som de ansåg var viktigt var Miljöhistoria, Genusperspektiv, och hur människan har levat. Ointressant är krig, kungar o.s.v. När vi gick igenom andra världskriget t.ex i utbildningen så var det inget om kriget i sig, bara om hur kvinnorna engagerade sig för freden och hur ransoneringen påverkade livet. Jag är av den åsikten att den viktiga historien är den som påverkat det liv vi har idag, den värld vi har. Varför talar man inte danska i Skåne ? Varför gillar inte fransmän britter o.s.v, ja förståelse av nutiden helt enkelt. Men det är min åsikt, det är inget som Malmö Lärarhögskola tyckte var intressant.

    Ett lysande excempel på Magnussons ”Desvärre är det just vrickade vänsterhjärnor..” så kan jag säga att de personer som proffessorerna och pedagogerna på lärarutbildningen förde fram som förebilder, ”pedagogiska filosofer” helt enkelt är alla vänster. Den ena är Sven-Erik Lidman (kommunist), den andra kommer jag tyvärr inte ihåg namnet på, men han är Norsk och kommunist även han (har resonerat mycket kring historiemedvetande). Även Kjeldstadli vet jag att de tycker om mycket och han är enligt Wikipedia ”Politiskt är Knut Kjeldstadli knuten till vänstersidan i Sosialistisk Venstreparti. Kjeldstadli är också engagerad i globaliseringsmotstånd och i Attac. ” Sen finns det en riktig gigant i Malmö som var proffessor förut, kommer tyvärr inte ihåg hans namn just nu, men han var också vänster 🙂 Men detta är bara Malmö Lärarhögskola, jag vet inte hur det är på andra orter. Men visst är det vänster-intelligensian som styr och ställer.

  11. 11 GGM augusti 19, 2009 kl. 12:34

    TB:

    Vi måste komma ihåg att då vi hade studentexamen var det relativt få till antalet som tog denna examen. Idag går det stora flertalet i gymnasiet

    I många EU-länder har man aldrig avskaffat studentexamen (Abitur, Reifeprüfung, Matura, Maturità, o.s.v.) och det funkar utmärkt bra.

    Hälsningar,

    Giulia 🙂

  12. 12 FredrikN augusti 19, 2009 kl. 17:29

    I Finland tar ca 40% av årskullarna studenten. Det fungerar bra. Varje år publiceras provfrågorna i efterhand så var och en kan se om kvaliteten upprätthålls.

  13. 13 Populisten augusti 20, 2009 kl. 8:58

    Och som vanligt när vänsterhjärnorna hittat på dumheter så är det alltså underklassen som drabbas. Ungdomar från akademikerhem lär få rätt kunskaper oavsett skolsystem och dessutom sättas skolor där betygen sätts ”fördelaktigt”. Arbetarungdomarana från förorten får hålla tillgodo med ett socialistiskt experiment och usla betyg.

    MA, döm inte ut Sven-Erik Liedman innan du läst hans ”I skuggan av framtiden” om modernismen. Vänster eller inte, redan titeln säger oss att han inte är odelat positiv till de moderna strömningarna.

    Giulia, fram till 1905 hette det ”Mogenhetsexamen” i Sverige.

    För övrigt fanns ju möjligheten att ta denna examen ”som privatist” och om examen endast ska mäta uppnådda kunskapsmål spelar det knappast någon roll om man suttit i skolbänken eller på kammaren. Men nu är inte kunskapen i fokus utan ”fostran” (dvs indoktrinering) och då kan det naturligtvis inte tillåtas att ungdomar ställs utanför. Nu kan man ju knappt ta körkort som privatist.

  14. 14 Oskar augusti 20, 2009 kl. 10:00

    Jag tycker att vi borde inför IB examen (International Baccalaureate), på svenska, som studenexamen och främsta urvalskriterium för intag till högskolan. Jag ser flera fördelar:

    1. Färdigt och erkännt välfungerande system som dessutom är internationellt gångbart

    2. Externa examinatorer som inte påverkas av svensk skolpolitiks modenycker

    3. Tydliga kunskapskrav i naturvetenskapliga ämnen. I samhällsvetenskapliga ämnen är fokus på att förstå (och förklara) historiska samband snarare än fakta, om man så har studerat Vietnamkriget, 2:a världskriget eller 30-åriga kriget, spelar egentligen inte någon roll.

    4. Internationellt jämförbart, svenska elevers resultat skulle enkelt kunna jämföras med utländska elevers

    5. Läraren blir elevernas tränare, som ska hjälpa klassen att klara av proven så bra som möjligt, snarare än en domare, som i dagens svenska skola. Inget tjafs om att läraren skulle vara orättvis eller favorisera vissa elever.

    6. IB-examen är betydligt smalare än den flora av kurser som ingår i dagens svenska gymnasieprogram. Jag tycker att det är bra. Skulle det trots allt behövas fler ämnen i IB examen skulle man säkert kunna lägga till detta, eftersom svenska elever skulle utgöra den absoluta majoriteten av elevunderlaget.

    Till de som ifrågasätter att betyg sätts utifrån prov kan sägas att de enbart står för cirka 80% av slutbetyget. Resten baseras på resultat på ett antal arbeten (uppsatser, projekt, etc.) som görs under sista året och rättas av läraren. Dessa stickprovskontrolleras sedan av de externa examinatorerna och används för att justera lärarens betygsättning upp eller ner.

  15. 15 Patrik Magnusson augusti 20, 2009 kl. 12:13

    Oskar:

    Jag tycker IB-modellen verkar mycket intressant av de skäl du anför, och det var nog mycket den jag hade i bakhuvudet när jag skrev min artikel.

  16. 16 Oskar augusti 20, 2009 kl. 14:24

    Egentligen är gymnasiebetyget mest av vikt som ett urvalskriterium för högskolan. Högskolorna (eller i alla fall en del av dem) skulle kunna skapa en egen examination för de som vill söka till högskolan. En slags mer omfattande ämnesbaserat högskoleprov. Eller så skulle de kunna välja att övergå till IB examen.

    I vilket fall skulle gymnasieskolan då tvingas anpassa sig, vare sig man vill eller inte. Givetvis skulle de behöva ge gymnasieskolan en viss framförhållning, säg fem år eller så.

    Vet inte om högskolorna har den friheten idag att själva välja urvalskriterium. Men visst vore det ett intressant sätt att sätta press på gymnasieskolan.

  17. 17 Populisten augusti 20, 2009 kl. 14:36

    Oskar: ”Högskolorna (eller i alla fall en del av dem) skulle kunna skapa en egen examination för de som vill söka till högskolan.”

    Så var det fram till 1864.

    ”I Sverige infördes studentexamen 1864 vid högre läroverk, efter att tidigare ha ägt rum vid de högre lärosätena för dem som önskade skriva in sig för att bedriva högre studier.” (Källa Wikipedia)

  18. 18 G.G.M. augusti 22, 2009 kl. 10:51

    Populisten:

    Tack för den intressanta upplysningen! 🙂

    Giulia

  19. 19 G.G.M. augusti 22, 2009 kl. 10:54

    PS (@Populisten): I Italien kan man fortfarande ta denna examen ”som privatist”. Min kusin gjorde det och nu forskar han på MIT…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar