Länge leve normerna!

I dessa dagar talas, det bland annat på  kultur- och debattsidor, en hel del om normer, exempelvis i samband med den nyligen timade Pridefestivalen. Perspektivet är dock uteslutande att normer är något dåligt och ont, som vi tillsammans måste bryta ner och förpassa till historiens skräphög. Inte minst är det den till leda dekonstruerade ”heteronormen” som är förhatlig.  Trots detta behöver vi tala mycket mer om normer; vilka normer som genomsyrar samhället och framförallt varför normerna finns och vilken roll dessa normer spelar för vårt samhälle.

stpeter

Föreställningen om eviga värden och sanningar är djupt rotad i vår civilisations ursprung, i såväl kristendomens inflytande som i arvet från antiken.

Att vi lever i en tid av normupplösning och relativism står bortom allt tvivel. För mer än hundra år sedan formulerade Albert Einstein sin relativitetsteori enligt vilken inte ens tiden och naturlagarna är absoluta, utan relativa. Einsteins relativitetsteori kom att förebåda ett sekel där allt som tidigare hade varit fast och absolut skulle anses vara relativt. Idag tycks vi vara närmast fixerade vid tanken att det inte finns några absoluta värden, inget rätt eller fel, inget vackert eller fult och inget kvinnligt eller manligt. Detta är ett radikalt brott mot den klassiska västerländska världsbilden. Å ena sidan har den västerländska kulturen alltid haft ett unikt drag av självinsikt och självdistans, vilket bland annat påpekats av den konservative brittiske filosofen Roger Scruton, vilket har givit oss en förmåga att ständigt ompröva förgivettagna sanningar. Å andra sidan har västerlandet alltid starkt präglats av tron på eviga och naturgivna värden. Detta är något vars rötter kan sökas djupt i vår civilisations ursprung, i såväl kristendomen inflytande som i arvet från antiken.

Den aktuella debatten om könsneutrala äktenskap är ett talande exempel på att förespråkande av normernas nedbrytande har gått från att vara ett radikalt utanförperspektiv till att bli den etablerade sanningen. Oavsett vad man anser i sakfrågan råder det inget tvivel om att själva idén om könsneutrala äktenskap stammar från en relativistisk tanketradition, där manligt och kvinnligt, liksom andra tidigare absoluta begrepp, anses vara falska abstraktioner eller sociala konstruktioner. Det är intressant att notera att detta står i bjärt kontrast mot den traditionella kristna synen på mannen och kvinnan som av naturen olika, med olika egenskaper och företräden som är avsedda att komplettera varandra. Faktum är att föreställningen om de eviga sanningarna är en av kristendomens viktigaste fundament, men trots detta överväger Svenska kyrkan att ändra sin vigselordning för att tillåta könsneutrala äktenskap. Svenska kyrkan borde inte ha något att vinna på att omfamna en idé som är sprungen ur en intellektuell tradition som inte bara är oförenlig med den klassiska västerländska och kristna världsbilden utan också historiskt har betraktat kristendomen, kyrkan och religionen som sin svurna fiende. Att man överhuvudtaget överväger det säger dock inte så lite om den idémässiga hegemoni som råder.

Ytterligare ett aktuellt exempel är debatten om figurativ konst som nyligen har kunnat följas på bland annat Dagens Nyheters kultursidor, och som har kretsat kring den norske nyklassicisten Odd Nerdrum och hans lärjungar. Upprördheten är stor över att det finns konstnärer idag som skapar konst efter den traditionella synen på vad som är vackert. Upprördheten bottnar naturligtvis i att detta inte bryter mot normen att konst ska vara vacker, utan tvärtom förstärker den. Man kan alltså med rätta säga att normbrytandet och normlösheten har i sig själv blivit norm. Detta kan om inte annat bevisa att inga samhällen kan vara utan normer, utan det handlar bara om vilka normerna är.

Det är just därför vi faktiskt måste tala mer om normerna, och vikten av fasta normer. Vi måste för det första erkänna att ett samhälle behöver normer. Normer kan omprövas och ifrågasättas, vilket är sunt och en del av vår västerländska intellektuella tradition, men att påstå att det inte finns något ”normalt”, att det inte finns något som är bättre eller vackrare än något annat och att inget är fast och naturgivet är att leva i en lögn. Detta riskerar att urarta från intellektuell gymnastik till kulturellt självhat och avskaffande av moral. Den stora politiska striden i framtiden kommer inte att stå mellan höger och vänster eller liberaler, konservativa och socialister, utan den stora striden kommer att vara den om de mest grundläggande värderingarna; hur vi ser på världen och på människan. Och den kommer att stå mellan å ena sidan de som tror på normerna och på normernas nödvändighet, på naturgivna förutsättningar för mänsklig samlevnad och på en objektiv moral och å andra sidan de som inte gör det.

Daniel Bergström

Annonser

27 Responses to “Länge leve normerna!”


  1. 1 S. O. Pettersson augusti 22, 2009 kl. 20:01

    Håller i huvudsak med. Avviker på två punkter.

    ”För mer än hundra år sedan formulerade Albert Einstein sin relativitetsteori enligt vilken inte ens tiden och naturlagarna är absoluta, utan relativa.”
    Utan att göra anspråk på att begripa alla relativitetsteorins implikationer tror jag detta är att dra saken lite för långt — att så att säga haka upp sig på namnet. I brist på mer auktorativ källa kan man läsa här tills vidare: http://www.faktoider.nu/einstein.html

    ”Å ena sidan har den västerländska kulturen alltid haft ett unikt drag av självinsikt och självdistans, vilket bland annat påpekats av den konservative brittiske filosofen Roger Scruton, vilket har givit oss en förmåga att ständigt ompröva förgivettagna sanningar”
    Jag tror Scruton mer ser saken i relation till Islam (och inte till alla andra civilisationer). Jag tror inte man kan säga att någon av de stora asiatiska kulturerna saknar självdistans; jag skall se om jag hittar mitt tummade ex. av Runebergs Bhagavadgita-översättning för ett exempel på vad jag menar.

  2. 2 S. O. Pettersson augusti 22, 2009 kl. 20:36

    ”Islam”
    Om det är något jag avskyr så är det anglosaxiskt bruk av versaler i svensk text, och här gör jag mig skyldig till precis just det. Ber om ursäkt för det hjärnsläppet.

  3. 3 S. O. Pettersson augusti 22, 2009 kl. 21:47

    Hittade inte vad jag sökte, utan satt mig för att läsa Enuma Elish istället, sprunget ur den kulturmiljö, som mer än någon annan tjänat som amma till västerlandet; vad gäller den specifika texten märks påverkan mest i Hesiodos Θεογονία. Är det inte ironiskt att Tiamata gudaskaparen blir byggmaterial till världen när hon försöker förgöra vad hon skapat?

    Eller det här var kanske ett mindre bra exempel, men jag tror man bör vara mycket försiktig med att göra självinroni och självinsikt till specifikt västerländska egenskaper.

  4. 4 TB augusti 23, 2009 kl. 9:24

    Även om mina kunskaper i fysik nu börjar bli ganska dammiga så vill jag, med all respekt, påpeka att den anspelning som görs till Einsteins realtivitetsteori fungerar mycket dåligt som analogi.

    Den så kallade speciella relativitetsteorin att ljusets hastighet i vakkum är lika för alla observatörer, alltså ett mycket absolut påstående som näst intill kan tas som intäkt för att det faktiskt finns fasta och bestående ”sanningar”. Att sedan denna teori får, för vårt mänskliga intellekt, svårförståliga konsekvenser för storheterna tid och massa är en annan sak.

  5. 5 Daniel Bergström augusti 23, 2009 kl. 16:00

    Pettersson: Hur unikt detta drag av självinsikt är kan givetvis diksuteras, men att det är ett drag som finns i vår kultur i högre utsträckning än annars står enligt mig klart. Vi har upprepade gånger, och i större utsträckning än annorstädes, förkastat och omprövat värderingar och samhällsstrukturer.

    TB (och Pettersson i den del som gällde relativitetsteorin): Jag är den förste att erkänna att jag inte har ett mer än populärvetenskapligt grepp om såväl den allmänna som den speciella relativitetsteorin. Att jag har missuppfattat saken, eller har en allt för populär bild av vad teorierna innebär, är mycket möjligt.

    Faktum kvarstår dock att även om de vetenskapliga implikationera av teorin inte riktigt överensstämmer med hur teorierna allmänt har uppfattats så har relativitetsteorin inte sällan uppfattats som just en del av eller ett förebådande av 1900-talets allmänna relativism och värdeupplösning. Av den anledningen kanske analogin trots allt kan vara relevant? Blogginlägget handlade ju inte om fysik, utan om samhällsnormer. Men har jag missuppfattat fysiken är jag den förste att erkänna det.

    Men implicerar inte relativitetsteorin bl.a. att såväl tid som massa är föränderliga beroende på hastigheten? Eller att tid och rum kröks av massa? Shoot me down om jag har fel.

  6. 6 FredrikN augusti 23, 2009 kl. 16:56

    Relativitetsteorin säger ju inte att massa o.s.v. är helt godtyckliga, bara att de på ett precist sätt varierar beroende på observatörens hastighet. Kvantteorin säger att vissa saker är i princip ovetbara och andra har sannolikheter. Men kvantteorin kan inte tillämpas i annat än mycket små sammanhang. Vidare har vi Gödels resultat i den grundläggande matematiken som säger att det finns vissa satser som inte kan bevisas, även om de är sanna. Detta (och kaosteorin) har säkert blivit indicier för somliga att allt är godtyckligt.
    Men redan tidigare fanns ju den vedervärdige nihilismen som utveclades av Hägerström och som har ställt till stor skada för Sverige.

  7. 7 S. O. Pettersson augusti 23, 2009 kl. 17:10

    ”Hur unikt detta drag av självinsikt är kan givetvis diksuteras, men att det är ett drag som finns i vår kultur i högre utsträckning än annars står enligt mig klart. Vi har upprepade gånger, och i större utsträckning än annorstädes, förkastat och omprövat värderingar och samhällsstrukturer.”
    Hmm, jag vet inte riktigt i vilken mån det här verkligen stämmer — och i så fall om det är något bra. Det har hänt ganska mycket emellan Shi Huangdi och Hu Jintao om man säger så. Det krävs väldigt mycket för att leda något sådant i bevis.

    Jag tror den viktiga lärdomen istället är att se den kontinuitet som funnits i alla högkulturerna, och som nu i viss utsträkning brutits — och försöka rädda det som räddas kan. Att spela ut civilisationerna mot varandra är inte konstruktivt.

    Angående relativitet o.s.v. kan nog den idéhistoriska poängen tas hem i vilket fall; hur något uppfattas är kanske här viktigare än det faktiska förhållandet. Däremot tycker jag inte man kan säga att ”inte ens […] naturlagarna är absoluta”. Naturlagarna blir inte mindre absoluta bara för att visa storheter visats sig mindre absoluta än man tänkt sig — det följer ju av absoluta naturlagar. Tidens relativitet är också så att säga ett resultat av ett absolut konstaterande.

    Det med reservation för att jag alls vet vad jag pratar; jag är ju inte fysiker. Min bild härror sig mest från läsning av Einsteins egna populärvetenskapliga arbete, som utgivits på svenska under titeln ”Den speciella och den allmänna relativitetsteorin”; om någon kan popularisera utan att vulgarisera borde det vara han.

  8. 8 G.G.M. augusti 23, 2009 kl. 17:55

    Ensteins teorier och hans popularität har helt enkelt exploaterats av relativisterna, som frågar med en retorisk knep: ”Hur kan det möjligen finnas objektiva sanningar nu att Einstein har bevisat att inte ens tiden och naturlagarna är absoluta, utan relativa?”

    Relativitetsteorin inspirerade bl.a. också Popper, som dock inte var någon relativist.

    @FredrikN:

    Utmärkt sammanfattning och jag håller fullständigt med dig om Hägerström.

  9. 9 G.G.M. augusti 23, 2009 kl. 18:01

    PS: popularitet… Jag blev förvirrad av att tänka på Einstein och Popper, och skrev därför på tyska, fast med med gemen begynnelsebokstav! Ursäkta! 🙂

  10. 10 G.G.M. augusti 23, 2009 kl. 18:08

    PPS: Det som saknas här på T&F är möjligheten att under en begränsad tid (t.ex. 10 minuter) rätta till sina kommentarer…

  11. 11 Staffan Andersson augusti 23, 2009 kl. 23:28

    Relativism på ett område (fysiken) kan nog öppna upp för relativism på ett annat område (moralism), det har påverkat tankemönster och hela vår världsbild. Samtidigt finns risker att man förenklar sambanden.
    Idéhistoriskt sett är det också intressant att Hägerström och Einstein är tämligen samtidiga. Det slår mig nu att bådas tankar kan förstås mot Kants bakgrund.

    ”Värdenihilism” som FredrikN talar om är Ingmar Hedenius kanske inte helt lyckade beteckning för Hägerströms moralteori. Värdenihilism och värderelativism är heller inte samma sak och ingen av beteckningarna kommer åt det specifika med Hägerströms teori. Moralrelativismen ifrågasätter den universella och objektiva moralen, dock icke att moraliska utsagor kan vara sanna eller falska, d.v.s. inte att de refererar till sakförhållanden.
    Hägerström menar att moraliska uppfattningar inte alls kan vara sanna eller falska, de är bara en del av våra känslor. Hägerströms idéer användes politiskt till att ifrågasätta sådana saker som äganderätt.
    En snarlik teoretisk syn på moralutsagor hävdas av den konservative biskopen Anders Nygren, men helt utan radikala implikationer. Nygren talar om olika kategorier med en kategorial grundfråga. Det finns t.ex. en teoretisk kategori med den kategoriala grundfrågan ”vad är sant?” och det finns en moralisk kategori med grundfrågan ”vad är rätt?” osv. Att fråga om det är sant att det är rätt blir bara tokigt, man kan inte gå bakom den kategoriala grundfrågan. Kopplingen till känslorna finns inte hos Nygren.
    Vad jag vill ha sagt med detta är att det är vanskligt att dra allt för stora växlar om samhällsmoralen på vad en filosof tänkt. Hade inte Hägerströms teori funnits så hade man säkert kunna framställa någon annan teori som använts för radikala syften, den hade kunnat vara objektivistisk, relativistisk eller subjektivistisk. Det finns heller inget enkelt samband mellan en persons moral och hennes idéer om moral (moralteori). Därmed inte sagt att idéer inte alls påverkar, men många att det krävs ett visst sammanhang för en viss påverkan.

  12. 12 Tvilling augusti 23, 2009 kl. 23:55

    Jag tycker att normer är bra. Normer och konventioner som innehåller vett och sans, och kan sägas göra det därför att de har växt fram under längre tidsperioder.

    Ett samhälle utan någon som helst grad av traditionalism, sunda konventioner och rimliga normer, torde vara ett samhälle på ett sluttande plan.

    Med vänliga hälsningar,

    Tvilling

  13. 13 Staffan Andersson augusti 24, 2009 kl. 0:04

    ”Moralism”, skulle varit ”moralens” i första meningen.

  14. 14 Daniel Bergström augusti 24, 2009 kl. 12:33

    Pettersson: ”Däremot tycker jag inte man kan säga att ”inte ens […] naturlagarna är absoluta”. Naturlagarna blir inte mindre absoluta bara för att visa storheter visats sig mindre absoluta än man tänkt sig — det följer ju av absoluta naturlagar.”

    Det är alldeles riktigt. I fold.

    ”‘Hur unikt detta drag av självinsikt är kan givetvis diksuteras, men att det är ett drag som finns i vår kultur i högre utsträckning än annars står enligt mig klart. Vi har upprepade gånger, och i större utsträckning än annorstädes, förkastat och omprövat värderingar och samhällsstrukturer.’
    Hmm, jag vet inte riktigt i vilken mån det här verkligen stämmer — och i så fall om det är något bra. Det har hänt ganska mycket emellan Shi Huangdi och Hu Jintao om man säger så. Det krävs väldigt mycket för att leda något sådant i bevis.

    Vi verkar helt enkelt ha olika uppfattning kring det här. Jag menar bestämt att det är ett drag som finns i den västerländska kulturen i högre utsträckning än i andra. Reformationen, en rad revolutioner som inte bara kastat kull samhällssystemet utan de rådande idéerna osv. Därmed inte sagt att detta är något entydigt bra. I alla händelser har dagens normupplösning gått för långt, så långt att man fjärmat sig från en annan västerländsk tanketradition, nämligen den om fasta värden.

    Sedan är ju detta en 4000 tecken lång debattartikel och inte en akademisk avhandling, så jag kan ju naturligtvis inte leda det i bevis i vetenskaplig mening, utan det var mer en historisk betraktelse.

    FredrikN: Jag har aldrig menat att relativitetsteorin implicerar att tid och massa är godtyckliga, utan just relativa.

    I övrigt tycker jag att det nu får stå klart att jag har felanvänt Einsteins relativitetsteori (även om det är en mycket vanlig analogi och på intet vis min egen). Därmed tycker jag att vi släpper debatten om fysik, då det inte riktigt var det inlägget handlade om 😉

  15. 15 G.G.M. augusti 24, 2009 kl. 14:25

    Daniel,

    I övrigt tycker jag att det nu får stå klart att jag har felanvänt Einsteins relativitetsteori (även om det är en mycket vanlig analogi och på intet vis min egen).

    Jag tycker inte alls att Du har felanvänt relativitetsteorin genom att nämna denna vanligt förekommande och kulturellt betydesfulla analogi. Det var faktiskt väldigt intressant att Du tog upp den. Dessutom har det lett till en läsvärd diskussion.

    Intressant läsning ur Encyclopædia Britannica:

    Intellectual and cultural impact of relativity » Reactions in general culture

    The impact of relativity has not been limited to science. Special relativity arrived on the scene at the beginning of the 20th century, and general relativity became widely known after World War I—eras when a new sensibility of ‘modernism’ was becoming defined in art and literature. […]

    The ideas of relativity were widely applied—and misapplied—soon after their advent. Some thinkers interpreted the theory as meaning simply that all things are relative, and they employed this concept in arenas distant from physics. The Spanish humanist philosopher and essayist José Ortega y Gasset, for instance, wrote in The Modern Theme (1923),

    The theory of Einstein is a marvelous proof of the harmonious multiplicity of all possible points of view. If the idea is extended to morals and aesthetics, we shall come to experience history and life in a new way.”

    Källa: ”relativity.” Encyclopædia Britannica. 2009. Encyclopædia Britannica Online. 24 Aug. 2009 .

    Hälsningar,

    Giulia

  16. 16 Populisten augusti 25, 2009 kl. 8:37

    Det verkar finnas ett generellt behov av utbildning om vad relativitetsteorin egentligen betyder. Jag kan varmt rekommendera den populärvetenskapliga lilla skrift som Einstein själv skrev i ämnet. Den borde faktiskt vara obligatorisk läsning för varje människa med ambitionen att kalla sig bildad.

  17. 17 Eli augusti 25, 2009 kl. 22:11

    Nej, läst Proust istället. Det är mycket bättre.

  18. 18 S. O. Pettersson augusti 25, 2009 kl. 23:03

    ”Nej, läst Proust istället. Det är mycket bättre.”
    Självfallet, rent litterärt. Och det finns verkligen många anledningar att läsa Proust — ett av 1900-talets främsta författarskap.

    Men vill man veta något om relativitetsteorin, så är det väl inte ett så bra tips. Proust, i alla fall vad beträffar den tidsuppfatning han ger uttryck för i À la recherche du temps perdu snarast att betrakta som bergsonsk i sitt förhållande till tid.

    Kanske ett annat idéhistoriskt samband att fundera på: hur är kopplingen emellan Einstein och Bergson — finns det någon överhuvudtaget?

  19. 19 G.G.M. augusti 26, 2009 kl. 13:20

    Min pappa, som är matematiker, brukar påstå att det är omöjligt att förklara dessa komplicerade moderna fysiska begrepp och teorier kvalitativt.

  20. 20 G.G.M. augusti 26, 2009 kl. 13:22

    … eller kanske: ”att kvalitativt förklara”… 🙂

  21. 21 G.G.M. augusti 26, 2009 kl. 13:31

    S. O. Pettersson:

    Kanske ett annat idéhistoriskt samband att fundera på: hur är kopplingen emellan Einstein och Bergson — finns det någon överhuvudtaget?

    🙂 Retorisk fråga, antar jag!

  22. 22 Populisten augusti 26, 2009 kl. 14:04

    Guilia, jag håller inte med din pappa. Jag har förstås läst så mycket fysik på universitetsnivå (även om jag faktiskt lät bli att tentera just relativitetsteori) att det vore en skam om jag inte någorlunda förstod, men även personer utan naturvetenskaplig utbildning kan ta till sig dessa teorier på en övergripande nivå om de bemödar sig lite.

    Inte svårare än att ta till sig Proust skulle jag gissa (utan att ha läst just Proust), men å andra sidan inte lättare heller.

  23. 23 Staffan Andersson augusti 26, 2009 kl. 17:53

    Sven Öhman hette en numera avliden professor i fonetik vid Uppsala universitet, med bakgrund inom matematisk statistik. Han väckte ganska stor uppmärksamhet med boken ”Svindlande perspektiv: en kritik av populärvetenskapen” (1993) vari han hävdade att mycken populärvetenskap ger en snedvriden bild av vetenskapen.
    Trots detta är jag böjd att hålla med Populisten, fast att jag själv inte läst eftergymnasial fysik. Jag tycker nog teorin går att begripa.

  24. 24 Staffan Andersson augusti 26, 2009 kl. 18:13

    ”Kanske ett annat idéhistoriskt samband att fundera på: hur är kopplingen emellan Einstein och Bergson — finns det någon överhuvudtaget?”

    Jag nämnde ovan Kant. Han förefaller relevant, Bergson var både kritisk till och påverkad av Kant. Kant flyttar intresset från en objektiv yttervärld till vår uppfattningsförmåga. Därmed blir våra begrepp om yttervärlden relativa, vi kan inten veta hur den egentligen är beskaffad. Detta förefaller relevant både för Bergson och Einstein – en vändning mot en teoretisk förståelse och bort från en objektiv verklighet. Men det är bara mina omedelbara reflektioner, jag kan var fel ute.

  25. 25 Populisten augusti 26, 2009 kl. 22:30

    Staffan Andersson:

    Vi är nog eniga i att om man nöjer sig med att förstå resultaten, samt deras implikationer så räcker naturvetenskaplig allmänbildning. Vill man förstå härledningarna inom den allmänna relativitetsteorin så krävs MYCKET matematisk kunskap. Det tog Einstein 8 år att skaffa sig den…

    Angående Bergson och Einstein så tror jag dock inte att du är helt rätt ute (jag kan förstås vara för dåligt påläst på Bergson). Relativitetsteorin bygger faktiskt på objektiva observationer. Mot slutet av 1800-talet gjorde bl.a. Lorentz mätningar av ljuset från fjärran stjärnor som inte gick att förstå på annat sätt än att den uppmätta ljushastigheten var lika oberoende om jorden rörde sig mot stjärnan eller bort från den. Matematiskt kunde man hantera detta (med den s.k. Lorentzkontraktionen som de flesta ser som en del av relativitetsteorin), men fenomenet gick inte att förklara alls i den världsbild som ges av den klassiska fysiken. Är tid och rum absolut så ska det inte vara på det sättet helt enkelt.

    Einstein bygger den speciella relativitetsteorin helt på antagandet att det är Lorentz mätningar som är rätt och allt annat fel. (Därav följer att den artikel han publicerade i ämnet och som kullkastade hela fysiken har exakt en referens vilket väl får anses som hyffsat stöddigt). Einstein postulerar helt enkelt att ljusets hastighet i vakum är den absoluta konstant man ska utgå från och låter sedan den rena logiken göra resten. Att sedan sådana invanda begrepp som samtidighet visar sig vara illusoriska var säkert lika oväntat för Einstein som för någon annan.

    Einstein kämpade ju faktiskt emot varje form av subjektivitet under större delen av sin karriär i det att han vägrade acceptera den andra stora teorins (kvantmekaniken) inslag av sann slump och obestämbarhet. ”Gud kastar inte tärning” sa han och kämpade vidare för att universum skulle vara helt deterministiskt.

  26. 26 Staffan Andersson augusti 26, 2009 kl. 22:55

    Populisten,
    Jag förstår din poäng och inser att jag delvis haft andra saker än Einsteins teorier i bakhuvudet. Men jag är inte riktigt övertygad ändå. Jag får tänka vidare på saken och återkomma.

  27. 27 Staffan Andersson augusti 26, 2009 kl. 22:57

    Mitt svar ovan gällde alltså Bergson-Einstein-Kant.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar