Partier i otakt med sina väljare

Svenska dagbladet förklarar idag varför socialdemokratins förnyare borde rösta på alliansen i nästa val. Förutom att det naturligtvis ligger i tjänstebeskrivningen för en ledarskribent på en tidning med Svd:s politiska färg att anse att sossar bör rösta på alliansen, så har skribenten faktiskt en poäng.

För de sossar som befinner sig i det politiska spektrumets mittfåra torde betongsocialistisk återställarpolitik arm i arm med kommunisterna inte te sig allt för lockande. Det kan också fungera som påtryckning på det Socialdemokratiska partiet att genomföra en förnyelse de så väl behöver, men inte tycks orka med att genomföra. Inget tvingar fram omprövning och självkritik så effektivt hos ett parti som en rejäl valförlust. Sedan återstår att se om generationer av nedärvd partilojalitet verkligen kan brytas på en sådan detalj som politikens sakinnehåll. Sossar tenderar ju att vara lojala hur hårt man än sparkar på dem.

Schlingmann(m) - I takt med sina socialdemokratiska väljare, men knappast med sina borgerliga

Schlingmann(m) - I takt med sina socialdemokratiska väljare, men knappast med sina borgerliga

Vad Svd, lika naturligt, inte skriver, är att om man vill ha en socialdemokratisk politik så är det faktiskt alliansen som bäst kan leverera den. Medan alliansen står för en socialdemokrati som nästan helt är befriad från ideologiska föroreningar (som de liberala och konservativa inslag man förr höll sig med), så är originalet nu fastkedjad i både en god dos vänsterpartistisk semikommunism och miljöpartistisk ekofundamentalism.

Detta för oss raskt över till det dilemma som klassiskt borgerliga väljare lider av, och som egentligen liknar det som de socialdemokratiska förnyarna verkar ha. Hur skall man rösta när det politiska alternativ man stött inte längre representerar de åsikter man hyser? Lika skevt som det måste kännas för en mittensosse att representeras av Ohly och Ulvskog, lika vilsen känner man sig som borgerlig i händerna på Borg och Schlingmann.

Kanske bör man resonera på samma sätt som Svd rekommenderar sossarna, nämligen att en valförlust kanske vore nyttig. Kanske vore det bättre om de borgerliga väljarna svek alliansen, så som alliansen svikit dem. På så sätt kanske det går tvinga fram en omprövning av alliansens politiska inriktning.

Det finns dock två centrala invändningar mot en sådan taktik. Till skillnad från missnöjda sossar har missnöjda alliansväljare ingenstans att ta vägen. Det finns ju idag inget borgerligt parti i Sverige, och inget av allianspartierna tycks (ännu?) vara hågade att inta den rollen. Visst kan man lägga sin röst på sossarna eller på Sverigedemokraterna bara för att ge regeringen en knäpp på näsan, men inte torde det kännas bra att överge ett dåligt alternativ för ett ännu sämre. Fast nog måste man småle vid den hypotetiska tanken på hur Sören Holmberg på valnatten skall försöka analysera ett valresultat där sossarna har röstat på alliansen och de borgerliga på sossarna. Att tanken ens är möjlig torde inte utgöra ett gott betyg för våra partier.

För det andra finns det en betydande risk att alliansens taktik, hur oinspirerande den än må vara, representerar det enda realistiska sättet att behålla greppet om makten. En sund liberalkonservativ politik må vara bra för landet och för att mobilisera de borgerliga väljarna, men kanske är det så att valmanskåren är för långt till vänster för att det skall räcka för att vinna marginalväljarna och därmed ett val på den politiken. Även om många, däribland jag, ibland har svårt att inse nyttan att vinna makten om man bara skall utnyttja den till att föra motståndarens politik, så finns det faktiskt ett värde man inte bör förakta. Det är nyttigt med maktskifte ibland, så inget parti tillåts växa samman med statsapparaten så som sossarna gjort i Sverige.

För mig står hoppet fortfarande till att något alliansparti tar sig i kragen och tydligt profilerar sig som borgerligt. Närmast till hands torde kristdemokraterna ligga, dels för att man i spåren av dåliga opinionssiffror torde vara mest desperata att testa något nytt, dels för att det faktiskt i partiets politik finns en rimlig grogrund för en borgerlig politik, i vid mening, och inte bara i ekonomisk mening. Särskilt gräsrotsinitiativet FFFF är här ett lovande tecken. Frågan är om Kristdemokraterna har modet att våga låta dess idéer slå genom. Gör man det kan man kanske både rädda alliansens maktinnehav och borgerliga själ, och samtidigt dubblera sitt valresultat.

Patrik Magnusson

Annonser

12 Responses to “Partier i otakt med sina väljare”


  1. 1 TB september 2, 2009 kl. 18:48

    Det går givetvis att ha olika åsikter om hur ”borgerlig” Alliansens politik är men faktum kvarstår att Alliansens politik är oändligt mycket bättre än det alternativ som står inför dörren om, Gud förbjude, den rödgröna sörjans allians skulle komma till makten.

    De steg som Alliansen trots allt tar, genom jobbskatteavdrag och annat, för att det det skall löna sig att arbeta och för att komma bort från bidragsberoende, skulle snabbt raseras av den rödgröna sörjan. Återställandets politik skulle ge den praktiska konsekvensen att många åter tvingas in i bidragsberoendets utanförskap utan reella incitament att ta sig ur detta.

    På skatternas område skulle den rödgröna sörjan högst sannolikt ställa till det på åtskilliga sätt med förödande konsekvenser som följd. Det är ingen särskild vild gissning, att kommunistledare Ohly, för att tystas i någon annan fråga skulle få igenom såväl återinförd förmögenhetskatt som arvskatt (d.v.s. skatter av rent konfiskativ karaktär). Något som utan tvekan skulle tvinga kapital och företag ur landet med allavrliga konsekvenser för jobben.

    Utrikespolitiskt skulle vårt land marginaliseras genom kommunistpartiets (…förlåt vänsterpartiets) rabiata EU motstånd, som allvarligt skulle skada vår trovärdighet och vilja till samarbete inom den europiska gemenskapen.

    När det gäller försvaret, ett område där förvisso även Alliansen förtjänar hård kritik, finns risken att detta i princip skulle läggas ned. Försvarsindustrin skulle högst sannolikt drabbas av enorma problem med följd att den utveckling spetsteknologi som sker här och som i mycket stor utsträckning kommer det civila till del, skulle avstanna.

    Exemplen kan göras många många fler.

    Nu är det snart bara ett år kvar till valet och då är det min absoluta åsikt att alla vi som hyser i grunden borgerliga åsikter och värderingar måste sluta upp kring vår styrande Allians. Alternativet, den rödgröna sörjan, är så oändligt mycket sämre och märk att vi för första gången i vårt lands historia riskerar att få kommunister i regeringen.

  2. 2 essenonvideri september 2, 2009 kl. 19:28

    TB:

    Jag håller i princip med om det du skriver, om än med betydligt mindre entusiasm, och mer av uppgivenhet.

    Självklart är alliansen mindre dålig än det rödgröna alternativet, men att kalla den bra kan jag inte finna det inom mig att göra.

    Men om nu valet står mellan ett ganska dåligt och ett dunderuselt, så är det klart vad man väljer. När valtemperaturen ökar och rödgröna röran tvingas bekänna färg i fråga efter fråga torde nog även vi besvikna högerväljare sluta upp bakom ”vår” allians.

    Som jag säkerligen sagt tusen gånger redan – det alliansparti som kliver fram och tar ett nationellt ansvar i försvarsfrågan kommer att få min röst i nästa val. Just nu är det endast Folkpartiet som visat försiktiga tendenser i den riktningen.

  3. 3 Tyvärr anonym september 2, 2009 kl. 20:42

    Om man ska vara ärlig mot sig själv så är Sverigedemokraterna det närmaste man kommer ett konservativt parti idag, där konservativ i ordets rätta mening syftar till en politik som ligger nära det tidiga 1900-talets högerparti.

    Tyvärr finns det inom Sverigedemokraterna en sorts välfärdsnostalgi, vilken för partiet avsevärt in mot mitten, men jag anser ändå att Sverigedemokraterna är det parti som konservativa väljare bör rösta på. Varför? De allra tydligaste och viktigaste exemplen;

    * Enda partiet som står upp för kärnfamiljen
    * Enda partiet som vill föra en SANSAD invandringspolitik där invandrare från hela världen är välkomna till Sverige, bara de anpassar sig till den svenska majoritetskulturen med avseende på språk, sociala regler m.m.
    * Förståelse för vårt kristna och nordiska kulturarv. En sund syn på kedjan mellan föregående generationer och framtida.

    Varför så många förment konservativa debattörer anammar samma hållning mot SD som hela den politiska eliten förblir för mig en gåta. Jag har ännu idag inte fått ett enda konkret argument på varför jag som konservativ inte ska rösta SD 2010. Intelektuellt handikappade abstraktioner som ”de är rasister/främlingsfientliga” säger mer om deras motståndare än om partiet i sig. Om Sverigedemokraterna är rasister så var hela Sverige rasistiskt före 1975.

  4. 4 TB september 2, 2009 kl. 21:37

    Tyvärr anonym:
    På flera ekonomiska områden står Sverigedemokraterna närmare socialdemokrater är vad Alliansen gör. Man talar om ”blandekonomi”, som för tankarna till 70-talets misslyckade socialiseringspolitik och man är också för ett stort statligt ägande.

    Ska man se något konservativt i detta så är det väl snarast frågan om socialdemokratisk strukturkonservatism och folkhemsnostalgi. Se bara på skrivningen i partiets principprogram:

    ”Det övergripande målet med Sverigedemokraternas politik är att skapa ett välmående samhälle – ett folkhem – präglat av trygghet, harmoni och solidaritet.”

    …detta är som hämtat ur ett tal av Per Albin Hansson eller Tage Erlander.

    Förvisso kan talet om folkhem vackra ord men vad de inneburet är en samhällssyn som helt degraderat det personliga ansvaret, såväl vad gäller den enskilde själv som för medmänniskan. Med social ingenjörskonst, i all välmening och i folkhemmets namn, har människor tvingats in i livslångt utanförskap utan reella möjligheter att påverka sin egen situation. Uti dessa delar är Sverigedemokraterna helt uppslukade i traditionell strukturkoservativ socialdemokratisk tradition.

    Vidare tycker jag att hela i Sverigedemokraternas program genomsyras av främlingsfientlighet i den meningen att det finns en underton där vårt lands problem består i invandring och mångkultur. Sammanfattningen av partiets politik på hemsidan talar sitt tydliga språk, invandringen behandlas på 33 rader medan sysselsättningen behandlas på 5 rader. Kan partiets prioriteringar sägas på ett tydligare sätt.

  5. 5 Patrik Magnusson september 2, 2009 kl. 21:46

    ”Tyvärr anonym”

    Där gör vi helt enkelt olika bedömningar. Jag ser inte SD som ett konservativt alternativ överhuvudtaget. Visst finns det inslag i partiets politik som kan verka tilltalande, t.ex. familjepolitiken som ligger ganska nära kd:s, men i de flesta fall ligger partiet ganska långt från mina värderingar.

    Framförallt tycker jag man ligger på tok till vänster i ekonomiskt avseende, och dess Europapolitik är ju lika negativ som vänsterns. Förvisso är jag ovanligt EU-positiv för att vara konservativ, men även mera euroskeptiska konservativa torde rygga för kravet på EU-utträde.

    Tittar man sakligt på invandringspolitiken så är inte SD i sina förslag så extrema som de utmålas, och jag tycker nog alliansen är för kravlösa i sin politik, men jag skulle nog ändå säga att invandringspolitiken inte heller är något skäl för mig att välja SD.

    Framförallt tycker jag att partiets fixering vid denna fråga som universallösning på alla samhälleliga problem är en varningsklocka. Den indikerar en tendens att söka enkla lösningar på komplexa problem, vilket inte bådar gott för partiets förmåga att hantera svåra frågor i praktiken.

    Än värre så indikerar det att det bakom den numera städade fasaden fortfarande finns personer med en rejäl dos främlingsfientlighet i sin värderingsuppsättning, en misstanke som stärks när man studerar partiets historia bara ett fåtal år bakåt.

    Jag inser att detta sista är just den typ av argument som du inte ger så mycket för, men politik handlar mycket om förtroende, om att som väljare försöka tolka vad som ligger bakom officiella paroller. Förutom saklig analys av konkreta förslag måste man även väga in sin magkänsla, och i detta fall talar det för mig, liksom den sakliga analysen, emot en röst på SD.

    Du kanske kommer till en annan slutsats, och då må det vara så. Det är vad demokrati handlar om. Jag må tycka att SD är ett dåligt parti för mig, men jag tillhör definitivt inte de som tycker att det är rätt att ostracisera folk bara för att de har sina sympatier åt det hållet.

  6. 6 Tyvärr anonym september 2, 2009 kl. 22:02

    Det var de bästa argumenten jag fått höra hittils.

    I dagens Sverige känns det som att man får välja mellan ”det minst dåliga” alternativet, och det är därför jag tycker det vore bra om SD kommer in i riksdagen och för upp frågan om assimileringspolitik på agendan. Jag skulle dock aldrig vilja se dem som det största partiet i riksdagen. Egentligen är det inte mängden i sig som är problemet, även om det i kombination med den socialdemokratiska integrationspolitiken varit en bidragande faktor till att många stadsdelar i svenska städer havererat totalt.

    Jag tror det vore bäst för alla om vi återgick till assimilationspolitiken (i alla avseenden – ett land behöver normer, en ”majoritetskultur” som man uppmuntras deltaga i även om det så klart är tillåtet att avvika) och samtidigt bröt det socialdemokratiska offertänkandet. Detta gäller även andra arbetslösa, samt kriminella, narkomaner m.m. Vi måste sluta tala om för människor att det är synd om dem, att de är offer och att det bästa är om de sitter och kammar in bidrag istället för att sporras till att lösa sin egen samhällssituation. Människor växer av utmaningar och det är precis därför som hela bidragsmentaliteten måste kastas på sophögen, till förmån för en dominerande attityd av att man ska göra rätt för sig, och att det går med lite jäklar anamma.

    Så summa summarum; invandringen är knappast hela, eller det största problemet. Men det är ett av de stora problemen när man lagstadgat mångkultur, vilket egentligen är en sorts alla-minoriteter-mot-varandra-och-majoriteten-kultur, och att man sedan bara öser på med invandring från hela världen utan att integrera dem i samhället. Ingen politiker talar idag öppet om de demografiska problem som det medför. Det gör att man blir förtvivlad och väljer att rösta SD fast det finns många brister i deras politik.

  7. 7 Marthin september 2, 2009 kl. 22:20

    Europavänligt eller EU-vänligt..?

  8. 8 FredrikN september 3, 2009 kl. 15:21

    Jag kommer att rösta på Sveriges Konservativa Parti. Vare sig det finns eller inte. Ett Schlingmanskt feministiskt försvarsfientligt parti är mig helt ointressant. Jag läser i dagens SvD att folkpartiet vill slopa LAS, men det lär de knappast få igenom.

  9. 9 TB september 3, 2009 kl. 16:22

    Tyvärr Anonym:
    ”Men det är ett av de stora problemen när man lagstadgat mångkultur, vilket egentligen är en sorts alla-minoriteter-mot-varandra-och-majoriteten-kultur, och att man sedan bara öser på med invandring från hela världen utan att integrera dem i samhället.”

    På vilket sätt är mångkultur det stora problemet?

    Det stora problemet, som jag ser det, är socialdemokratins hegemoni över det svenska samhället årtionde efter årtionde. Detta har tagit ifrån människor deras eget ansvar och skapat ett samhälle där det är en självklarhet att varje upptänkligt problem är samhällets problem och inte den enskildes problem. Häri finns det grundläggande problemet och det drabbar såväl infödda som invandrare.

    Då vi nu i senaste valet bröt socialdemokratins hegemomi är det viktigt att försvara detta trendbrott. Vår styrande Allians är därför värd allt stöd för att säkerställa att socialdemokratin och dess rödgröna sörja får fortsätta med sin opposionsroll. Att böja tillrätta allt socialdemokratin ställt till med kan inte göras på en enda gång utan detta är frågan om ett stegvis långsiktigt arbete.

  10. 10 Tyvärr anonym september 3, 2009 kl. 16:33

    Men tillåt mig tala klarspråk då; jag vill inte leva i ett Sverige eller Europa där den vi europeiskättade (”vita”) inte längre utgör en kvalificerad majoritet av befolkningen. Tycker det är ok med invandring av främmande folkgrupper men de ska hållas på en sådan nivå att de inte hotar den demografiska sammansättningen. 10% icke-europeiskättade skulle jag kunna tänka mig att gå med på.

    Över ett längre historiskt perspektiv är det en helt normal uppfattning, jag är övertygad om att de flesta av förkrigstidens liberaler, konservativa och t.o.m. socialister skulle hålla med mig här.

    Den etniska sammansättningen på befolkningen är avgörande för landets välmående. Om folk väljer att kalla mig rasist bara för att jag tycker det så får ni som sagt stämpla nästan alla förkrigstidens politiska tänkare som rasister.

    En annan intressant detalj är att det bara är i väst som mångkultur ses som något bra; i resten av världen är det helt otänkbart, där ser man det som naturligt och önskvärt att varje land domineras av en viss etnicitet.

  11. 11 TB september 3, 2009 kl. 16:51

    Tyvärr anonym:
    ”En annan intressant detalj är att det bara är i väst som mångkultur ses som något bra; i resten av världen är det helt otänkbart, där ser man det som naturligt och önskvärt att varje land domineras av en viss etnicitet.”

    Vad anser du om USA, världens kanske mest mångkulturella samhälle?

    Vidare, att mångkultuer skulle vara en enbart västlig företelese är jag inte beredd att hålla med om.

    Besöker ibland världens största demokrati, Indien, som även det är ett i högsta grad mångkulturellt samhälle. Befolkningsgruppmässigt finns det två grupper, indoarier svarande mot dryga 70 procent, och dravidfolk svarande mot cirka 25 procent.

    I landet finns 18 officellt sanktionerade språk vid sidan av engelskan, men totalt förekommer 325 erkända språk. Hindi, som är det största inhemska språket, talas som förstaspråk av 30 procent.

    Religöst är förvisso hinduism dominerande men det finns även en stor minoritet muslimer och några procent kristna.

    Även i övrigt finns markanta skillnader i kultur gällande allt från mat till namnskick.

  12. 12 etvisvitae september 3, 2009 kl. 21:52

    Ofattbart att det inte finns ett enda högeralternativ kvar i Riksdagen. Mycket sorgligt. Moderaterna är ju i det närmaste en syssling till SAP och KD är helt intetsägande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar