Dags att lägga Ådalen bakom oss

För snart 80 år sedan inträffade en tragisk händelse i Lunde i Ångermanland. Det var i maj 1931 som en strejk urartade till våldsamheter vilka kulminerade med att fem personer sköts till döds av utkommenderad militär. Händelsen kom att bli en ikon i den socialdemokratiska, och därmed svenska, historieskrivningen. Generation efter generation skolbarn har matats med den officiella partilinjen, om hur den fredliga fackliga aktionen brutalt slogs ned av militär.

Sammandrabbningen i Ådalen 1931 påverkar oss än

Sammandrabbningen i Ådalen 1931 påverkar oss än

Verkligheten är som oftast mer komplex än så. En rad våldsamheter hade begåtts av de strejkande, riktade mot strejkbrytare och mot ordningsmakt och militär. Dödsskjutningarna ägde rum när omkring 4000 arbetare tågade för att angripa strejkbrytare som skyddades av en handfull militärer. Exakt vad som skedde denna ödesdigra dag, och vad som hade skett om de strejkande inte hade hejdats, går nog inte att fastställa, men sannolikt kände sig militärerna svårt trängda och handlade i panik.

Vad som var en tragisk händelse, orsakad snarare av en kombination av olyckliga omständigheter och felaktiga beslut från båda sidor, kom att bli en av de största politiska myterna i vårt lands historia. Den bidrog sannolikt till det socialdemokratiska maktövertagandet 1932 och inledningen på en unik maktepok i ett demokratiskt land. Ådalshändelserna kom sedan i decennier att användas för att svetsa samman rörelsen och som knölpåk mot borgare och militär. Endast sedan de som var med då av naturliga orsaker börjat gå ur tiden har myten börjat falna.

En effekt av Ådalshändelserna lever dock kvar. Allt sedan dess är nämligen svensk militär förbjuden att ingripa i polisiära ärenden. Under lång tid har detta inte varit något problem, men de senaste decenniernas utveckling har gjort att ett samarbete mellan polis och militär kommit att te sig allt mer logiskt. Den internationella terrorismen är ett hot som inte självklart möts bäst med traditionella militära medel, men inte heller med traditionella polisära metoder.

Här krävs en samverkan mellan militär, polis, och underrättelseväsende, så som faller sig mera naturligt i andra länder, utan de svenska ideologiska låsningarna. Även den allt grövre brottsligheten hamnar ibland i ett gränsland när det inte är självklart att militära medel är irrelevanta.

Dags att måla Blåvit och sätta på saftblandare?

Dags att måla Blåvit och sätta på saftblandare?

Det nyligen genomförda rånet mot en värdedepå i Stockholm då rånarna flydde i en helikopter utgör ett illustrativt exempel. Det visade sig nämligen att en rote Gripenplan befann sig i luften utanför Östersjön när rånet inträffade och dirigerades mot platsen av stridsledningen. Med sin radar skulle planen kunnat göra det Sverige i övrigt tycks sakna kapacitet för, nämligen spåra även luftfarkoster som inte har vänligheten att med transponder ge sig till känna. Vi hade således kunnat få veta var helikoptern tagit vägen och kanske t.o.m. kunnat tvinga ned den.

Så skedde dock inte. Insatsen avbröts med motiveringen att detta var en polisiär fråga, och således fy fy ajabaja för militären. Exakt var gränsen går för vad militären får och inte får göra är inte jag rätt man att avgöra, även om det skulle förvåna mig om inte det låg inom försvarsmaktens uppdrag att ingripa mot kränkningar av svenskt luftrum.

Det må vara hur som helst med den saken. Så här kan vi inte ha det. Tänk om nästa stulna helikopter innehåller massor med sprängmedel och Mehdi Gezali på hans nästa charterresa. Det är dags att lägga Ådalen bakom oss. Polis, militär och underrättelsetjänst måste ges möjlighet att samarbeta mot terrorism och grov brottslighet. Ja, inte bara möjlighet, som medborgare borde vi ha rätt att kräva att de gör det, och att de gör det bra.

Detta kommer att kräva att lagstiftningen görs om och anpassas till det 21:a århundradet, att en organisation sätts upp och övas för att samverka smidigt i dylika situationer, och att de medel som behövs för att få det hela att fungera skjuts till av statsmakterna.

Patrik Magnusson

4 Responses to “Dags att lägga Ådalen bakom oss”


  1. 1 minutz3 september 26, 2009 kl. 8:52

    Mig tycks det betydligt mera logiskt att lägga ned försvaret och utöka polisen, med tanke på det arbete som behövs.

    Det är inte råstyrka som behövs för att möta terrorhoten utan snarare spetskompetens och dylikt som exempelvis SÄPO kan, om de skulle få utökade resurser, kan hjälpa till med, och som Polismyndigheten kan och bör hantera snarare än militären med tanke på att det terrorister befinner sig ibland civilbefolkningen (allt som oftast) och att det i dessa fall är betydligt större chans att man om man sätter in militären just skadar och/eller dödar oskyldiga.

  2. 2 Allianspartisten september 26, 2009 kl. 8:56

    Det är ganska uppenbart att den nu inträffade händelsen visar att även grov brottslighet använder rent militära metoder. Det samma kan sedan länge sägas om terrorister.

    En slutsats måste då vara att polisen idag saknar förmåga att på allvar ingripa när det gäller händelser, som det nu inträffade rånet. Samtidigt har vi vår försvarsmakt, som de facto innehar förmågor, som skulle kunna användas på flera sätt.

    Mest uppenbart vore att säkerställa att polisen enkelt kan utnyttja miliärens förmåga att upptäcka och följa farkoster av olika slag. I detta fall talar pressuppgifter att det fanns två stycken Gripen-plan, som med enkelhet hade kunnat användas för att följa helikoptern och därigenom kunnat förse polisen med detaljerade positionsangivelser i realtid. Denna typ av samarbete borde för övrigt vara fullt möjlig även inom ramen för den olycksaliga ”Ådalslagstiftningen”.

    Funderar man vidare över samarbetsområden skulle även den nationella insatsstyrkan kunna samordnas med försvarsmakten. Här handlar det om likande uppgifter, som också försvaret utför inom ramen för internationella insatser. Det finns inget skäl att frånsäga sig kompetenser inom detta område.

    Även inom det marina området borde en ökad samordning kunna ske mellan marinen, kustbevakningen och polisen. Det finns inte här något egentligt skäl att ha olika organisationer för den underliggande infrastrukturen i form av båtar, hamnar, baser och underhåll.

    Händelserna i Ådalen, om vilken historieskrivningen ofta är både onyanserad och naiv, är inget skäl för att vi skall frånsäga oss reella möjligheter att möta de allt värre hot som uppkommer mot vårt samhälle.

  3. 3 Mikael Andersson september 26, 2009 kl. 11:32

    Jag har själv haft det stora nöjet att haft Roger Johansson, författare till Ådalen 1931 bland annat och en stor advokat för Ådalens betydelse för Historien, och jag kan bara bekräfta att den syn som förmedlas även där är att det var synd om demonstraterna som var små oskyldiga lamm som fördes till slakten.

    Men om vi nu tar ett steg åt sidan, inte bryr oss om Ådalen utan kollar rent faktiskt. Jag får be om ursäkt att jag varken kommer ihåg vilken artikel, tidning eller tid det var, Men jag väljer ändå att ta upp situationen. Jag åminner mig för ett antal år sedan att polis och militär gjorde ett ”test” om militärens förmåga att agera ordningsmakt, beväpnad militär ställdes fiktivt mot en pöbel bestående av stenkastande demonstranter – resultatet var att slutligen tog militären till sig det naturliga för dem, vapen, och sköt. Det var naturligtvis inte skarpladdat men situationen tog den dåvarande socialdemokratiska regeringen som ett kvitto att militär och polis är två separata grenar.

    Sen ytterligare ett år senare var det detta med sjöräddningen som använde militärens helikoptrar, men helt plötsligt inte fick göra det längre o.s.v. Demilitariseringen och att ytterligare försvaga militärens roll i interna angelägenheter har fortskridit.

    Vad kan man då dra för slutsats ? Antingen kan man göra som Socialdemokraterna gjort ”Militär är ett verktyg för krig, och det är det som de är utbildade för och det är det som de skall göra”. Eller så kan man omorganisera en aning. Varför inte ge polisära styrkor militär träning, varför inte kunna kalla in militär som vid senaste rånet, varför inte ge militär även träning i ”crowd-controll” ?

    Militärens roll är inte längre enbart att stå och vänta på ryssen, utan denna outnyttjade resurs kan användas så mycket bättre. Men så många gånger förr används historien som ett vapen i politikernas händer.

  4. 4 Populisten oktober 3, 2009 kl. 21:38

    @Mikael Andersson:

    ”Vad kan man då dra för slutsats ?”

    Att militären begriper bättre än polisen hur man ska bemöta pöbelupplopp.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,287 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar