Sagittarius om … kolonialism (II)

SAGITTARIUS | Det blev lite efterdebatt till Ungers inlägg i kolonialism-frågan här på T&F. Så får man förmoda att det blev även när artikeln publicerades i SvD i början av 60-talet, ty den gode Unger ansåg sig nödgad att skriva en uppfölningsartikel – som vi nu publicerar.

Givetvis, även den, i dialogform mellan Onkel Heliogabalus och hans oförstående brorson.Texten är publicerad i Svenska Dagbladet något av de första åren under 60-talet och sedan ånyo publicerad i samlingsverket ”Onkel H:s hädelser – en konservativ stridsskrift” ( Cavefors, 1964).

Kolonialism (II)

– Jag tycker att onkel kom för lindrigt undan i vår lilla diskussion om kolonialism häromsistens, sade jag stridslystet. Onkel förnekade att kolonialismen varit av ondo. Men onkel kan väl ändå inte gärna påstå att den varit av godo?

– Jovisst. Den har nämligen, som det mesta, varit både på gott och ont. Vad som är så motbjudande i vissa svenska debattinlägg om kolonialismen är att man inte bara tappat sinnet för proportioner utan också för nyanser. Man ser allting uteslutande i svart och vitt, företrädesvis svart, ha ha ha! Man glömmer alldeles bort kolonialismens positiva sidor. Men det är min övertygelse att om man väger de positiva sidorna mot de negativa, kommer övervikten för de positiva att vara ganska betydande.

– Ur kolonialmakternas synpunkt, ja. Men ur de förtryckta kolonialfolkens? Vi pratade sist om Kongo, detta Kongo där det fanns 17 akademiskt utbildade infödingar, där belgierna gav sig iväg! Därför att belgierna aldrig avsett de infödda för annat än underordnade uppgifter, för annat än att biträda de vita herrarna i deras utsugning av kongolesernas eget hemland. Kongo är väl ett typiskt exempel på att kolonialismens verkliga syfte, vilken dimridå av vackra fraser det än omges med, är exploatering och inget annat.

– Jag väntade bara att få höra det, suckade onkel H. Visst exploaterades Kongo av Leopold II, precis som Mexico av Cortes, Peru av Pizarro och indien av East India Company. Men allt detta tillhör historien, representerat ett längesedan föregånget skede. I modern tid och framför allt efter första världskriget har de stora kolonialmakterna offrat långt mer på sina kolonier än de fått igen. När man hör statsrådet Lindström och fru Thorsson kan man ibland få intrycket att det är de som uppfunnit och tagit patent på hjälpen till u-länder. Men det förhåller sig faktiskt inte så. Hjälpen till u-länder är en gammal uppfinning: den har praktiserats i många decennier av vilka – om inte just av de förkättrade kolonialmakterna. I jämförelse med deras insatser på området är den internationella hjälpverksamheten för u-länderna, som nu bedrivs, inget att skryta med.

– Jag kan inte finna att onkels resonemang, även om det skulle vara riktigt, är någon ursäkt för exempelvis belgiernas underlåtenhet att fostra kongoleserna till självständighet.

– De stackars belgierna har det inte lätt. Föst fick de ovett för att de inte lämnade Kongo fort nog. När de sedan gav sig iväg, fick de ovett för att det gått för fort. Och när de slutligen erbjudit sig att försöka hjälpa kongoleserna i deras nuvarande nödläge – och alla vet ju, även om de inte erkänner det, att belgierna är de enda, som har den erforderliga kompetensen för denna svåra uppgift – så har de fått ovett för det. Du måste dock betänka att Kongo, liksom f.ö. också portugisiska Afrika, långt in på 40-talet allmänt betraktades som en mönsterkoloni och att belgierna vid sidan av portugiserna, nämndes som de mest kloka och humana bland kolonisatörerna. De var helt enkelt inte beredda på att uppge Kongo med så kort varsel.

– När onkel talar om klokhet och humanitet och man tänker på de förhållanden som rått och råder i Kongo, Angola och Mozambique kan man inte bli annat än upprörd, utbrast jag. Afrikanerna skulle aldrig ha berövats sin frihet över huvud taget!

– Sin frihet till vad? Frågade onkel H. men försåtlig mildhet. Tror du händelsevis på den älde vilden min unga vän? Hur tror du läget var före kolonialismen? Barbariskt hövdingetyranni, blodiga stamfejder, kannibalism, slavhandel, hunger och pest. Allt detta har steg för steg bortarbetats. I stället har kommit lag och ordning, förvaltning, skolor, sjukhus, förbättrade utkomstmöjligheter, ett visst mått av bildning, tillgång till en annan religion och kultur än den som präglas av animism och fetischdyrkan. Nej jag upprepar vad jag sa sist: kolonialismens civilisatoriska insats är inget att skämmas för.

– Det är inte bara frågan om Afrika. Tänk på Indien! Anser onkel att européernas civilisation är så mycket mer värd än hinduernas?

– Det har jag inte påstått. Men jag vill påstå att utan England hade Indien inte funnits. Och utan kolonialmakterna hade Afrika varit ett kaos av grymmaste barbari. Den gamla kolonialismens epok är förbi, det är ett faktum som jag inte bestritt och inte heller begråtit. Men innan man glädjer sig åt det bör man ta reda på vad man får istället. Vi vet dock att ryssarna och kineserna kappas om att infiltrera Afrika och tillhandahåller vapen och instruktörer åt alla nationalistiska rörelser resp. utbildar dessa rörelsers ledare vid ändamålet särskilt upprättade institutioner. Och i den mån de gamla europeiska kolonialfolken ersätts med ryssar eller kineser kan jag inte, hur mycket du än åberopar demokratien och framsteget, tycka att det är någon förändring till det bättre.

– Världsdelsprovinsialism! Utropade jag föraktfullt med en fin glosa jag just lärt mig.

– Och varför inte? sporde onkel H. Kan du säga mig varför i Herrans namn vi inte skulle bedöma världsläget ur europeisk synpunkt! Så mycket mer som den nya kolonialismen vi fått uppleva efter andra världskriget i hög grad är ett europeiskt problem. Varför talas det så lite om den? Som en erfaren svensk diplomat uttryckte saken: det heter bara kolonialism när vit förtrycker svart, men aldrig när svart eller vit förtrycker vit! Den röda ryska kolonialismen har underkuvat nio tidigare oavhängiga europeiska länder med en sammanlagd befolkning på över hundra miljoner, som i flertalet fall står på högre kulturell nivå än genomsnittsryssen. Dessa folk är omringade av sovjetstyrkor, fjärrstyrs från Moskva genom medlemsantalet oansenliga kommunistpartier och utsugs systematiskt av det ryska herrefolket. I det fallet kan man verkligen använda ordet exploatering!

– Det ligger något i vad onkel säger, medgav jag.

– Har vi inte större skäl att känna indignation över denna nya form av kolonialism än över den som nu är på väg att försvinna? Och tror du att Krusjtjev riktigt vet vad han gör, när han föreslår att samtliga kolonialländer för bli fria med omedelbar verkan, slutade den gruvliga gubben.

Sagittarius

Redaktionen

13 Responses to “Sagittarius om … kolonialism (II)”


  1. 1 Markus Jonsson september 27, 2009 kl. 19:34

    Mina herrar bästa Sagittarius inlägget så här långt, men ta och korrekturläs artikeln en gång till om nu inte ”underkåtenhet” är ett ord jag tidigare missat🙂

  2. 2 Claude d'Alexandre september 28, 2009 kl. 2:57

    Vill ge mitt eget bidrag till korrekturläsningen med följande stavfel ”den äldre vilden”, som jag antar torde ändras till ”den ädle vilden”

  3. 3 Dan september 28, 2009 kl. 15:46

    Fantastiskt!

    Gunnar Ungers vassa penna sticker ånyo hål på en av liberalsocialisternas favoritmyter: nämligen att kolonialismen var ett fruktansvärt ok att bära för afrikanerna. Och visst är det väl så att utvecklingen sedan dessa rader skrevs har givit honom ännu mer rätt.

    Rhodesia efter Ian Smith, Sydafrika efter De Klerc och Angola efter att Portugal är ju inget vackert resultat att visa upp. Europeisk civilisation, lag och ordning samt ett visst välstånd har avlösts av tyranni, inbördeskrig och ekonomisk ruin.

    Frihet till vad kan man verkligen fråga sig…

    /Dan

  4. 4 Allianspartisten september 28, 2009 kl. 17:04

    Att dra upp regimer som Ian Smiths eller De Klercs som föredömen är väl ändå att ta i. Appartheid är något ganska avskyvärt och notera att detta inte infördes utav kolonialmakterna utan av vita minoritetsregimer som kom efter det att kolonialmakterna dragit sig ur.

    Misslyckandet har bestått i transformeringen från en regim till en annan. I Zimbabwe har detta totalt gått överstyr medan det i Sydafrika fortfarande finns en demokratisk grundstruktur att bygga på. Se exemplet Västra Kapprovinsen som ändå är något positivt.

    Mycket beror detta på att de regimer som följde i kolonialismens spår var marxistiska och socialistiska. Detta är nog huvudproblemet.

  5. 5 Patrik Magnusson september 28, 2009 kl. 17:25

    ”Att dra upp regimer som Ian Smiths eller De Klercs som föredömen är väl ändå att ta i”

    Instämmer! Att vad de självständiga afrikanska staterna åstadkommit mest har varit skräp är inte detamma som att vad som föregick detta (kolonialvälde eller vit minoritetsregim) var något föredöme. Möjligen kan man till de senares försvar säga att det givet de förutsättningar dessa regimer var givna kanske inte hade gått åstadkomma så mycket bättre, men bra var det inte.

    ”Mycket beror detta på att de regimer som följde i kolonialismens spår var marxistiska och socialistiska. Detta är nog huvudproblemet.”

    Jäpp!

  6. 6 Dag Elfström september 28, 2009 kl. 17:28

    Claude d’Alexandre, Markus Jonsson: Tack. Rättat.

    Allianspartisten:

    Att dra upp regimer som Ian Smiths eller De Klercs som föredömen är väl ändå att ta i. Appartheid är något ganska avskyvärt och notera att detta inte infördes utav kolonialmakterna utan av vita minoritetsregimer som kom efter det att kolonialmakterna dragit sig ur.

    Instämmer helt.

  7. 7 FredrikN september 29, 2009 kl. 6:27

    Varför skulle Europa ha något samvete alls för apertheidregimen i Sydafrika? Boerna är ättlingar av holländare som kom dit på 1600-talet (rätta mig om jag har fel). Någon måtta på ansvaret måtte det väl ändå finnas??! Jag ser apartheid som en helt afrikansk angelägenhet. Och den är avskyvärd, instämmer.

  8. 8 S. O. Pettersson september 29, 2009 kl. 11:40

    ”Att dra upp regimer som Ian Smiths eller De Klercs som föredömen är väl ändå att ta i. Appartheid är något ganska avskyvärt och notera att detta inte infördes utav kolonialmakterna utan av vita minoritetsregimer som kom efter det att kolonialmakterna dragit sig ur.”
    Du betonade nyligen vikten av att riktigt begreppsanvändande; här slarvar du i det avseendet. Begreppet ‘apartheid’ hänför sig till Sydafrika, och inte till Rhodesia. (Vilket är ganska självklart – det är ju afrikaans). Ian Smith bör alltså hållas utanför detta.

    Detta är långt ifrån trivialt. Det rhodesiska systemet kunde riktigast beskrivas som meritokratiskt. Den underliggande värderingen var förstås att det rhodesiska folket inte ansågs moget demokrati – valet av Mugabe skulle kunna anses ge stöd åt en sådan uppfattning.

  9. 9 Allianspartisten september 29, 2009 kl. 17:09

    S.O. Pettersson
    Om jag använder begreppen slavrigt ber jag givetvis om ursäkt för detta.

    Tar man jämförelsen vidare är det så att, som sägs i något inlägg ovan, det funnits boer i delar av Sydafrika sedan 1600-talet. Även engelsmän har funnits här under relativt lång tid då den brittiska Kapkolonin grundades redan 1814, d.v.s. relativ långt innan den stora kolonisationen av Afrika skedde. Följden av denna kolonisation är att det finns vita befolkningsgrupper på i runda tal 10 procent av Sydafrikas befolkning. Dessa har bott i landet under många generationer (för boernas del lär det säkert i vissa fall röra sig om kanske 10-12 generationer). Här finns alltså en betydande minoritetsgrupp av Sydafrikaner som även om de har europeiskt ursprung ändå i någon mening måste anses som ett ”afrikanskt” folkslag.

    För Rhodhesia/Zimbabwe är situationen annorlunda. Landet kolonialiserades i slutet av 1800-talet och har aldrig haft samma andel vit befolkning som Sydafrika. Idag finns ungefär 1 procent vita.

    I den författning som Ian Smith införde 1970 valdes 50 paralmentsledamöter bland de vita, 8 av de svarta och ytterligare 8 tillsattes av stamhövdingar. Du får gärna kalla det meritokratiskt men demokratiskt är det inte.

    Slutsatsen av ovanstående, om man ska göra en jämförelse av ”pest och kolera”-karaktär, måste vara att Ian Smiths regim kan betraktas som än mindre legitim än den sydafrikanska, som även denna med sin apartheid, var avskyvärd.

    Det är ganska märkligt att det finns någon som bemödar sig att försvara så pass tvivelaktiga regimer som de Klercs och Ian Smiths. Att efterföljarna, åtminstone i Zimbabwe, är rena katastrofen förringar inte de övergrepp som begåtts av tidigare ledare.

  10. 10 Patrik Magnusson september 29, 2009 kl. 18:05

    Jag tänkte bara kommentera två detaljer i det ”Allianspartisten” ovan sagt. I sak är vi rörande överens.

    Vad gäller Sydafrika kanske det inte är helt rättvist att peka ut FW de Klerck som boven bakom Apartheidsystemet. Han var förvisso Sydafrikas ledare under systemets sista år, men det var ju han som lät avskaffa det. Mer riktigt vore att låta hans föregångare PW Botha som ju i mångt och mycket skapade systemet få den tvivelaktiga äran att främst förknippas med det.

    Vad gäller Rhodesia så är det riktigt att Ian Smith med 1969 års konstitution lät införa ett system med vikta platser för olika folkgrupper. Detta var dock ett avsteg från den traditionella lösningen både under kolonialtiden och som vit utbrytarstat, nämligen att förvisso begränsa rösträtten, men att göra det helt utan kopplingar till ras, utan enbart baserat på kriterier som egendom, inkomst och utbildning.

    I praktiken innebar detta förvisso att landets (då 5%) vita helt dominerade det politiska livet, i kraft av deras dominerande ställning i ekonomin. Principiellt är det ändå en väsentlig skillnad mot ett rasbaserat system.

  11. 11 Allianspartisten september 29, 2009 kl. 18:26

    Patrik Magnusson,
    Du har givetvis rätt när det gäller FW de Klerck och PW Botha. De Klerck insåg trots allt systemets ohållbarhet. Skall vi lägga ytterligare personer till ”bovlistan” så lär även B.J. Vorster tillsammans med andra av aparheidspolitikens fäder platsa på denna.

    Sedan kan man hävda att Smith politik, ur ett rent principiellt perspektiv, inte var rasistisk men han lär inte ha varit ovetande om den praktiska konskvensen.

  12. 12 Patrik Magnusson september 29, 2009 kl. 19:03

    ”Sedan kan man hävda att Smith politik, ur ett rent principiellt perspektiv, inte var rasistisk men han lär inte ha varit ovetande om den praktiska konskvensen.”

    Nja, det är egentligen inte det jag hävdar. Rhodesia var inte formellt rasistiskt, men Smith gjorde det rasistiskt. Hade han hållit fast vid vad som (i alla fall officiellt) var den ursprungliga planen, att tillåta den svarta befolkningen att gradvis inkluderas i det politiska systemet i takt med att deras välstånd och bildning ökade, hade kanske åtskilligt lidande kunnat undvikas, och Zimbabwe sluppit att vara i det bottenlösa hål av vanskötsel det är idag.

    Men nu gjorde han inte så, utan han började fingra på systemet för att säkra vitt maktinnehav, med följd att ett system som förvisso var orättvist, men givet förutsättningarna troligen ganska realistiskt, ersattes av ett rasistiskt. Jag försvarar verkligen inte Ian Smith.

  13. 13 Populisten oktober 3, 2009 kl. 21:33

    @Allianspartisten:

    ”[…] men demokratiskt är det inte.”

    Och demokrati ska då fattas som det i precis alla lägen fördömliga?

    Som när Nepal blev demokratiskt och därmed kommit att styras av maositer?

    Som när algerierna röstade fram islamister till makten? Jag antar att du tillhörde den tappra skara som fördömde den efterföljande militärkuppen.

    Som när gazaborna röstade på Hamas? Jag antar att du tog avstånd från den bojkott som denna folkvalda regering utsattes för.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar