Borgerlig regering i Tyskland

Så är det nu klart att Angela Merkels kristdemokrater kan bilda regering tillsammans med FDP, de tyska liberalerna. Den svartgula koalitionen (CDU/CSU har partifärgen svart och FDP har partifärgen gul) avlöser en så kallad stor koalition mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna SPD. Valrörelsen har dock kritiserats för att ha varit ljum och otydligt när det gäller sakfrågor.

Riksdagshuset i Berlin.

Trots den nominella valsegern är CDU inte valets vinnare, utan partiet backar cirka en och en halv procentenhet. Tappet kan tyckas obetydligt, särskilt som partiet även fortsättningsvis med mycket god marginal är landets största, men CDU backade även vid förbundsdagsvalet 2005. CDU kan i vart fall glädja sig åt att SPD gör ett katastrofval vilket utmynnar i partiets sämsta valresultatet i Förbundsrepublikens historia. Den långsiktiga trenden är följaktligen klar, de stora partierna backar medan de små partierna växer. Intressant nog ser vi motsatt tendens i Sverige, att de koalitionsbärande partierna äter upp sina samarbetspartners.  Skillnaden stavas stor koalition. Den stora koalition som CDU och SPD har regerat tillsammans i sedan 2005 har naturligtvis straffat de stora partierna. Dels har det av naturliga skäl varit svårt att profilera sig allt för hårt mot ett parti som man har regerat med i tre och ett halvt år, dels har väljarna (med all rätt) känt frustration över det demokratiska underskott som ofrånkomligen uppstår när två politiska huvudmotståndare måste jämka samman sin politik. En stor koalition kan i vissa fall vara påkallad för att undvika hopplösa låsningar, som efter valet 2005 (eftersom de tyska socialdemokraterna till skillnad från sina svenska partivänner är rakryggade nog att vägra stödja sig på det gamla kommunistpartiet), men bör i möjligaste mån undvikas. Främst av demokratiska men även av pragmatiska skäl. När samsynens våta filt lägger sig över den politiska debatten öppnas nämligen scenen för politiska extremister från både höger och vänster.

Lyckligtvis slapp vi en sådan reaktion denna gång. Extremisterna NPD och DVU lyser alltjämt med sin frånvaro i Förbundsdagen, trots framgång i delstatsparlamentsvalen de senaste åren. Valets stora vinnare blev istället det liberala partiet FPD som under den populäre partiledaren Guido Westerwelle rycker fram till nära 15 procent av rösterna och blir Tysklands tredje parti i verklig mening. FDP har tidigare under Förbundsrepublikens historia omväxlande stött borgerliga och socialdemokratiska regeringar, men dagens FDP är efter en stadig vandring högerut ett otvetydligt borgerligt parti, om än med en nyliberal profil. Det borgerliga regeringsunderlaget är därmed stabilt, trots ett snävt mandatövertag.

Vilken effekt den borgerliga valsegern i Tyskland kommer att få i Sverige är svårt att säga. Som jag tidigare har påpekat tar Sverige i regel ganska stort intryck av vad som händer i Tyskland, trots att vi inte vill låtsas om det, eller kanske ens är medvetna om det. Men de kulturella och historiska banden är djupa och starka.  Det innebär naturligtvis inte att en borgerlig valseger i Tyskland kan översättas direkt till en borgerlig valseger i Sverige. Den tyska borgerlighetens ställning är trots valsegern knappast historiskt stark, och man kan även notera att i liksom i förbundsdagsvalet 2005 så minskade CDU:s försprång i opinionsmätningarna kraftigt veckorna innan valet. Denna gång räckte det dock ändå hela vägen fram. Frågan är hur mycket som krävs för att det ska räcka hela vägen fram i Sverige?

Nya CDU?

Något som definitivt förtjänar att uppmärksammas ur ett svenskt perspektiv är att CDU, det traditionella högerpartiet, gick till val under slagordet ”Die Mitte”. Detta säger en del om den bild av det kristdemokratiska partiet som Merkel vill förmedla, och som inte ligger allt för långt ifrån Fredrik Reinfeldts vision om moderaterna som ett allmänborgerligt, mittenorienterat statsbärande parti. Det är för tidigt för att tala om ”Nya CDU”, men Merkel verkar liksom Fredrik Reinfeldt vara övertygad om att ett parti som gör anspråk på varaktigt regeringsinnehav måste orientera sig mot mitten. Problemet är bara huruvida det finns ett parti som kan överta den lediga platsen längre ut på kanten. I Tyskland verkar FDP slutgiltigt ha mutat in nyliberalismen, som CDU aldrig kände sig riktigt bekväm med, och eftersom CDU är ett tämligen brett och decentraliserat parti får den traditionella konservatismen likväl plats under det kristdemokratiska paraplyet. Om inte annat behåller bayerska systerpartiet CSU fortfarande en mer traditionell högerprofil. I Sverige är partikulturen annorlunda, har moderaterna en gång bestämt sig för att bli ett mittenparti finns det nog liten plats för konservatismen i partiet. Vi kan således bara hoppas att Göran Hägglund och Kristdemokraterna fortsätter att gå från klarhet till klarhet och fullt ut axlar rollen som traditionellt, konservativt högerparti.

Daniel Bergström

PS. Det är ett tråkigt vittnesmål om Tysklands fortsatta sociala, ekonomiska och andliga, om än inte fysiska delning, att vänsterpartiet Die Linke vinner alla sina valkretsar i f.d. Östtyskland, och dessutom, som en nästan parodisk påminnelse om muren, vinner hela (!) f.d. Östberlin.

7 Responses to “Borgerlig regering i Tyskland”


  1. 1 Allianspartisten september 29, 2009 kl. 16:08

    ”Vilken effekt den borgerliga valsegern i Tyskland kommer att få i Sverige är svårt att säga. Som jag tidigare har påpekat tar Sverige i regel ganska stort intryck av vad som händer i Tyskland,…”

    Enligt den bild som ges i press och på andra ställen är en av de orsaker som fält avgörandet i Tyskland förbundskansler Merkels förtroende som vida verkar ha överstigit den socaildemokratiske ledaren.

    Här finns en uppenbar likhet med förhållandena i vårt land där Mona Sahlin verkar få mer och mer bekymmer med sitt förtroendekapital medan vår statsminister steg för steg ökar sitt förtroende (se http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3573187.svd ).

    Förhoppningsvis hör förtroendet till en av de frågor som också kommer att avgöra vårt svenska val nästa

  2. 2 Erik P september 29, 2009 kl. 16:51

    Enligt politikerbloggen så kommer moderaterna härma merkel…

  3. 3 Patrik Magnusson september 29, 2009 kl. 18:52

    Grattis Tyskland!

    Kombinationen Socialdemokrater och Katastrofval är otvivelaktigt en av de vackraste ett språk kan erbjuda.

  4. 4 Allianspartisten september 29, 2009 kl. 18:59

    Och än ljuvare vore kombinationen Socialdemokrater, Vänsterparti och Katastrofval, låt oss även få uppleva denna.

  5. 5 Patrik Magnusson september 29, 2009 kl. 19:07

    När det gäller vänsterpartiet har jag en annan ordkombination som lockar:

    Vänsterpartiet – Åka ur – Riksdagen.

    Men så tur lär man väl aldrig ha😦

  6. 6 Allianspartisten september 29, 2009 kl. 19:16

    Patrik,
    Nu närmar du dig språkets absoluta fulländning.

  7. 7 G.G.M. oktober 5, 2009 kl. 17:33

    ”I Sverige är partikulturen annorlunda, har moderaterna en gång bestämt sig för att bli ett mittenparti finns det nog liten plats för konservatismen i partiet.”

    Intressant. Det har jag också märkt. Jag undrar varför.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar