Nobelprisens lättviktare

Alfred Nobel

Alfred Nobel

Så har det än en gång bekräftats, att Nobels fredspris följer helt annan logik än andra Nobelpris, och håller helt enkelt inte måttet. Inget ont om Barack Obama som, även om jag själv höll McCain som favorit i valet, verkar vara en hygglig prick som säkert vill väl, men borde man inte ha åstadkommit något innan man får ett sådant pris.

Medicinpriset gick bl.a. till Elizabeth Blackburn & Carol Greider som 1984 upptäckte telomeren. Litteraturpriset gick till Herta Müller för hennes författarskap som sträcker sig tillbaka till 1982. Kemipriset fick bl.a. Ada Yonath som 1970 etablerade ett laboratorium för kromosomkristallografi och senare var en av dem som utforskade ribosomens struktur. Fysikpriset gick bl.a. till Willard Boyle som 1969 uppfann CCD-arrayen, en teknik som lade grunden till digitalkameran.

Fredspriset gick alltså till Barack Obama som varit president i nio månader, och som under den tiden och tidigare uttalat ambitionen att avsluta det amerikanska engagemanget i Irak, att skicka mer trupper till Afghanistan, att engagera sig i diplomati med Syrien och Iran och att avskaffa kärnvapen.

Någon som märker hur det hela haltar? När Boyle uppfann CCD arrayen, och Yonath grundade sitt laboratorium var lille Barack 9 år. När Blackburn och Greider upptäckte telomeren och Müller gav ut sin första bok hade kandidat Obama just tagit sin examen. Under hela den tid på 80- och 90-talen när övriga pristagares upptäckter utforskades och fick praktisk tillämpning undervisade Obama på universitet och arbetade på advokatbyrå, en hygglig karriär förvisso, men knappast något som fått stort genomslag för fred och säkerhet i världen.

Faktum är att Obama under den tid som gått sedan han 1997 blev delstatssenator knappast gjort något mer för freden. Förvisso var han från 2002 uttalad motståndare mot USA:s invasion av Irak, men även om vi gör antagandet att världen varit en fredligare och en friare plats utan USA:s invasion av Irak, så återstår ju det faktum att det spelade liten roll vad senator Obama då ansåg. Lika lite som någon av de många andra som var motståndare till invasionen lyckades han stoppa den.

Som president har han av förklarliga skäl inte hunnit med särskilt mycket. Praktiskt taget allt han får priset för är sådant som han påstår sig vilja göra i framtiden, inte sådant som han gjort. Det är en synnerligen bräcklig grund att ge ett Nobelpris på. Vi vet ännu inte hur mycket av hans ambitioner han verkligen kommer att förverkliga, och inte heller vilken verkan de i så fall kommer att få. Även goda avsikter kan ju ibland resultera i katastrofala resultat.

Varför inte vänta till slutet av hans fyra eller åtta år som president och då se vad han faktiskt åstadkommit, eller än hellre gör som med de andra priserna, vänta 10-20 år och se vilken långsiktig effekt hans politik fått? Är då utfallet positivt är det befogat att dela ut pris.

Till Obamas fördel må sägas att han själv verkar tämligen generad över att nu ha fått priset. Än mer generad torde den norska nobelkommittén bli om det visar sig att fredspristagaren under den tid som återstår fram till dess att han skall åka till Oslo för att motta sitt pris ser sig tvingad att beordra massiva flygangrepp på Irans nukleära infrastruktur. Det är i ljuset av vad som på sista tiden framkommit om det Iranska kärnvapenprogrammet inte alls helt osannolikt att så kommer att ske. Kanske är det också där vi hittar det verkliga motivet till valet av pristagare.

Patrik Magnusson

8 Responses to “Nobelprisens lättviktare”


  1. 1 Frederick oktober 10, 2009 kl. 22:04

    Ja, även om jag stödde Obama i kampanjen är det ju minst sagt märkligt att ge honom priset efter bara några månader på jobbet. Han har många goda idéer och har hållit flera goda tal, men det borde ju inte rendera ett fredspris på denna rekordkorta tid.

    Man kan också anta att det kan hämma honom när det gäller viktiga militära frågor, såsom Irans produktion av kärnvapen (man får väl anta att de har eller snart har kärnvapen). Det vore en fara för resten av världen om världens mäktigaste nation började tveka i en sådan situation.

    Möjligen gör det ju också svårare för honom att effektivisera kampen mot talibanerna i Afghanistan.

    Men det kanske var planen, som sagt?

    Han hade förmodligen förtjänat detta pris även om man väntat några år.

  2. 2 S. Van oktober 11, 2009 kl. 11:01

    När någon som Henry Kissinger har fått fredspriset så kan väl vem som helst få den. Priset har blivit ett skämt.

  3. 3 Rune oktober 11, 2009 kl. 19:20

    Frederick skriver:
    ”Ja, även om jag stödde Obama i kampanjen är det ju minst sagt märkligt att ge honom priset efter bara några månader på jobbet.”

    ———————–
    Det är värre än så.
    Fredspristagarna skall vara nominerade senast 1 februari. Obama tillträdde den 20 januari. Det handlar således endast om 11 dagar som han skall ha kvalificerat sig för fredspriset.

    Vi får hoppas att Obama har den goda smaken att tacka nej till priset. Han kan ju egentligen inte rå för att den norska priskommitten gör bort sig.

  4. 4 Carl-Mikael Teglund oktober 11, 2009 kl. 21:51

    Jag kommer uppfinna ett nytt botemedel mot HIV runt midsommar nästa år .. ge mig nobelpriset i medicin?

  5. 5 Marthin oktober 11, 2009 kl. 23:35

    Det är ju icke för inget varför detta pris kan ses i filmernas värld då satir över PKismen göras narr av.

  6. 6 Allianspartisten oktober 12, 2009 kl. 0:02

    …och jag kommer inom fem år, jag lovar, att lösa all världens energiproblem…visst är väl det värt ett litet fysikpris?

  7. 7 Lars oktober 21, 2009 kl. 23:07

    Något många glömmer bort när man jämför med de andra nobelprisen och att de belönar prestationer som ligger långt tillbaks i tiden är hur Nobels testamente faktiskt är formulerat.

    Om man läser testamentt så står det där uttryckligen att priset ska delas ut till ”dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.”

    Att orden ”under det förlupne året” förvisso verkar ha bortsetts från under väldigt lång tid, framförallt av kommittéerna för vetenskapspriserna, är ju en annan sak.

    Kanske är det i själva verket norrmännen som hedrar Nobels minne på bästa sätt? De tenderar ju faktiskt, mycket mer än de svenska prisutdelarna, att belöna prestationer som skett i närtid, i enlighet med Nobels sista vilja.

    Till sist, vad gäller nomineringsförfarandet, så är väl det något som kommittén själva instiftat? Jag har svårt för argumentet att den belönade prestationen måste ligga innan nomineringsdeadline för att vara aktuellt, särskilt med tanke på ordalydelsen i testamentet.

  8. 8 Patrik Magnusson oktober 22, 2009 kl. 6:23

    Lars:

    Du har onekligen en poäng i att man bör beakta hur orden i testamentet faller. Problemet med alla priser är dock att det är svårt att i praktiken bedömma en prestation samma år som den genomförs. Praktiskt taget alla insatser av potentiell betydelse för mänskligheten kommer ju först efter flera år visa sig om de verkligen var bra, eller en flopp.

    Sett ur ett kortsiktigt perspektiv borde kanske Hitler och Chamberlain fått dela på 1938 års fredspris efter deras överenskommelse i München som ju ”räddade” världen från krig (på tjeckernas bekostnad förvisso). Med facit i hand hade dock ett sådant pris varit synnerligen obefogat.

    Vad gäller Obama kan konstateras att testamentets skrivning i vart fall inte lyder:

    ”dem, som under det förlupne året hafva lofvat göra menskligheten den största nytta.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,732 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar