SD, antiislamismen och makten

Nu är SD på allvar på väg in i debatten.

ANALYS | Jimmie Åkesson (SD) har publicerat en redan från första stund mycket omdebatterad artikel i Aftonbladet, om att islam är det största hotet mot vårt samhälle sedan Andra världskriget. Utspelet är intressant på många sätt. SD har åtminstone från min horisont länge försökt att hålla emot antiislamismen i partiet, vilket jag tyckt varit konstigt eftersom det i mina ögon verkar vara en fråga som klippt och skuren för både värdesidan av SD:s politik och deras behov att hitta frågor som gör att folk intresserar sig för partiets argument.

Svenska Dagbladet publicerar idag ett helt uppslag där man på punkt för punkt bemöter alla argument värda att bemöta i Åkessons artikel. Något bättre är dock Stefan Olssons motsvarande genomgång.

Att kalla Åkessons artikel för ”rasistisk” är förstås inte oväntat i efterdebatten. Rasistiskt är väl dock främst i så fall det kategoriska utpekandet av muslimska män som mer benägna att begå våldtäkter i Sverige än vad svenska män är. Det låter som att den biten skulle kunna få sig åtminstone ett tappert försök till domstolsprocess, som då leder inte bara till enormt mycket uppmärksamhet för SD (vilket kanske var det strategiska övervägandet) utan också att SD-frågor hamnar i fokus i samhällsdebatten – och frikänns Åkesson av domstolarna så har han fått sig en lysande martyrkrona. Skulle han fällas är risken stor att det bara är han själv som faller, inte partiet. Av mycket stor betydelse är naturligtvis också detta utspels förmåga att leda in det påbörjade ihopsamlandet inför det kommande valåret på helt andra spår än vad de stora etablerade partierna vill. Att kontrollera samhällsdebatten – DET är makt. Det gäller att vara vaksam på rätt saker, och vad det egentligen handlar om.

SvD:s politiska kommentator Lena Hennels slutsats att utspelet är politisk-taktiskt ”förvirrat” verkar därmed ganska märkligt. Hon verkar utgå ifrån att SD vill samarbeta med antingen socialdemokraterna eller Alliansen i regeringsställning, och att de med en uttalat antiislamsk linje omöjliggör sig själva för samarbete åt endera hållet. I så fall förbiser hon att SD nu i första hand satsar allt på att komma in i riksdagen som ett sätt att vinna politisk legitimitet. Och medan SD inte har något att förlora – de kan inte bli mer hatade än de redan är, oavsett vilken politik de skulle uppställa – så vet de också att genom att satsa på väljare särskilt inom LO-kollektivet (vilket de nu framför allt gör i allting annat) så växer de successivt in i en situation mellan blocken där de kan utöva inflytande utan att BEHÖVA samarbeta med andra.

Åkessons utspel är förstås främlingsfientligt, såtillvida att det riktar sig mot en närmare definierad relativt ny grupp i Sverige. Men mer än att förfasa sig över att ”SD till slut har erkännt sig vara främlingsfientliga”, vilket verkar vara huvudspåret bland reaktionerna, borde man se med desto större betänksamhet på det faktum att SD nu tagit ett betydande steg mot att kunna fungera som en SJÄLVSTÄNDIG politisk kraft i Sverige. Utifrån den top-down-demokrati vi har, där riksdagspartierna sätter agendan, är det ovedersägligen ett misslyckande för etablissemanget. Ett misslyckande som inte bara är ett starkt vapen för SD i kampen om väljarna, utan också en källa till stor oro över hur det demokratiska systemet i sig fungerar – både bland dem som uppbär det genom sina röster, och dem som förvaltar det i egenskap av politiskt korrekta politiker. Och man måste hela tiden ha i bakhuvudet att ur demokratisk synpunkt kan man aldrig beskylla folket för att rösta fel. Ur demokratisk synpunkt är det dessutom betänksamt att vårt partiväsende nu mer och mer inriktar sig på partiers bekämpande av varandra snarare än representerandet av egna idéer och väljare.

Annars kunde man ju också fundera över SD-ledarens populism när han avslutningsvis skriver att han ska göra vad han kan för att vända den negativa islamska trenden NÄR partiet går till val nästa år. Alltså redan under valrörelsen och oavsett vad partiet får för valresultat? Tja, eller så är det väl bara är en undermålig hantering av svenska språket.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

25 Responses to “SD, antiislamismen och makten”


  1. 1 Marthin oktober 20, 2009 kl. 14:27

    Partiledare Jimmie Åkesson (sd) om islamkritiken i Aftonbladet – Intervju i P4 Extra -> http://www.youtube.com/watch?v=KEnAZ7hWqko

    ”Berättigat att ifrågasätta utvecklingen där Islam får större inflytande” -> http://svt.se/2.35188/1.1736183/

  2. 2 Olof oktober 20, 2009 kl. 20:19

    Apropå listor med påstådda felaktigheter i Åkessons artikel kan jag rekommendera den här artikeln som vederlägger en lång rad dylika felpåståenden:

    http://solguru.motpol.nu/?p=281

  3. 3 Fredrik oktober 20, 2009 kl. 22:23

    Varken Stefan Olsson eller SVDs ”bemötande” av Åkessons argument är mer än rena tyckande och märkliga resonemang á la ”förvisso visar empiriska data detta, men det betyder inte att dessa faktauppgifter är korrekta”. Jag är inte imponerad.

    Här kan ni ta del av de källor som SD själva redovisar:
    http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/20/logner-hets-och-grundlosa-pastaenden/#more-23831

    Här är dem alltså svart på vitt, sen överlåter jag det till läsaren att efter förmåga avgöra vem som håller sig till sanningen och har stöd i verkligheten.

    Vidare borde väl all rättmätig kritik av Islam omfamnas av konservativa? Koranen som kallar judar för grisar och apor för tankarna till Mein Kampfs liknelser av judar med maskar och råttor. För att inte tala om sharia, föraktet för mänskliga rättigheter och de totalitära anspråken etc. Det står utom tvivel att Islam är en ideologi som kan jämställas med nationalsocialismen och kommunismen. Konservativa borde därför vara mycket bekymrade över de senaste årens utveckling.

    Jag kan inte undvika att fråga mig själv om artikelförfattaren i konsekvensens namn anser att ev. kritik av ökad nationalsocialistisk eller kommunistisk andel av befolkningen är (underförstått oönskad) tysk- och ryssfientlighet? (a.k.a. främlingsfientlighet)

  4. 4 Patrik Magnusson oktober 20, 2009 kl. 23:09

    Jag är varken imponerad av Åkesson eller hans arga kritiker i media. Uppenbart är att den gode sd-ledaren klivit rätt i rasistfällan genom att tala om muslimer och religionen islam, istället för den radikala islamismen som ideologi. Lika uppenbart kokar han i vissa fall soppa på en spik genom att av enstaka anekdoter måla en bild av generella fenomen.

    I de egna sympatisörernas ögon ses detta säkert som bländande retorik och höjden av politiskt mod, men hos de inte redan frälsta torde omdömet bli betydligt svalare, för att inte säga ge en rejält unken bismak.

    I viss mån räddas han dock av kritikernas tafatta och ibland ganska krystade försök att bevisa att EXAKT ALLT i artikeln är falskt. Favoritinvändningen tycks vara att de uppgifter som Åkesson framför inte är statistiskt säkra, tillräckligt väl kartlagda, eller någon annan teknikalitet. Därmed hamnar man i det läget att kritikerna ofta har lika dåliga belägg för att Åkesson har fel, som han själv har för att han har rätt.

    Det finns faktiska problem med invandring, och alldeles särskilt med invandring från muslimska länder. Det finns skäl att se med viss oro på att ett antal av de invandrade dras till en radikal islamistisk ideologi, och i yttersta fall aktivt stödjer terroristisk verksamhet. Att bara sopa detta under mattan gynnar bara SD, och framförallt torde det ur samhällelig synpunkt vara synnerligen olyckligt att blunda för dylika problem.

    Ibland undrar man om inte SD har valt fel politisk strategi. Eftersom alla andra partier med automatik tycker tvärtom som SD i allt borde deras största chans att få genom sina idéer vara att propagera för motsatsen. ”-va, vill SD ha fri invandring? Nej det kan vi verkligen inte gå med på. Ut med dem bara!”

    Med sådana talangfulla motståndare som SD har vore det faktiskt en bedrift av dem att misslyckas att komma in i Riksdagen i nästa val. Det som skulle kunna sätta käppar i hjulet skulle då i så fall vara deras egen inkompetens, ett inte obetydligt hinder.

  5. 5 G.G.M. oktober 21, 2009 kl. 3:07

    Patrik:

    ”Uppenbart är att den gode sd-ledaren klivit rätt i rasistfällan genom att tala om muslimer och religionen islam, istället för den radikala islamismen som ideologi. Lika uppenbart kokar han i vissa fall soppa på en spik genom att av enstaka anekdoter måla en bild av generella fenomen. […]

    [H]os de inte redan frälsta torde omdömet bli betydligt svalare, för att inte säga ge en rejält unken bismak.

    Det finns [dock] faktiska problem med invandring, och alldeles särskilt med invandring från muslimska länder. Det finns skäl att se med viss oro på att ett antal av de invandrade dras till en radikal islamistisk ideologi, och i yttersta fall aktivt stödjer terroristisk verksamhet. Att bara sopa detta under mattan gynnar bara SD, och framförallt torde det ur samhällelig synpunkt vara synnerligen olyckligt att blunda för dylika problem.”

    Idag klickade jag på T&F:s webbsida med avsikten att skriva ungefär samma kommentar (fast inte lika välskriven, så klart)!
    Jag kan därför inte tillägga någonting till denna klockrena analys.

    Problemet är uppenbarligen att inget annat parti har försökt att utveckla realistiska alternativa lösningar till de konflikter som oundvikligen orsakas av massinvandringen. Förutom kanske Fp, har den vanligaste reaktionen varit att ignorera dessa konflikter, förneka deras existens, eller betrakta dem som helt oundvikliga och olösliga – som ett fenomen som befolkningen helt passivt måste ”acceptera” eller ”anpassa sig till”, vilket bara gör folk arga och gynnar därför SD.

    Hälsningar,

    Giulia 🙂

  6. 6 Olbap oktober 21, 2009 kl. 9:09

    De främsta källorna till islams sanna natur är de senare surorna (det vill säga, de sista som nedtecknades rent kronologiskt, de som med andra ord skrevs ner efter att Muhammed erövrat Mecka) i koranen, samt först och främst de traditioner om Muhammeds egna ord som nedtecknades i de s.k. Haditherna (de skrevs ner i de två seklerna efter MUhammeds död, de styr en muslims vardag och liv in i detalj, de är MINST lika viktiga som Koranen), varav de främsta är Sahih Bukhari och Sahih Muslim. Där finns bland annat att läsa: ”På domens dag ska stenarna och träden tala och säga: o muslim, en jude gömmer sig bakom mig – döda honom!”.
    Det var inspelningar av dessa verser från Sahih Bukhari som såldes på Södermalmsmoskén för några år sedan. Dessa ord skrevs ner sisådär 1200 år innan staten Israel existerade.

  7. 7 Michaël Lehman oktober 21, 2009 kl. 9:51

    Utspelet är intressant på många sätt. SD har åtminstone från min horisont länge försökt att hålla emot antiislamismen i partiet, vilket jag tyckt varit konstigt eftersom det i mina ögon verkar vara en fråga som klippt och skuren för både värdesidan av SD:s politik och deras behov att hitta frågor som gör att folk intresserar sig för partiets argument.

    Personligen hoppas jag, att alla partier i Sverige är antiislamistiska. Av alla muslimska inriktningar är nämligen islamismen den, jag skyr mest.

    Det låter som att den biten skulle kunna få sig åtminstone ett tappert försök till domstolsprocess, som då leder inte bara till enormt mycket uppmärksamhet för SD (vilket kanske var det strategiska övervägandet) utan också att SD-frågor hamnar i fokus i samhällsdebatten – och frikänns Åkesson av domstolarna så har han fått sig en lysande martyrkrona. Skulle han fällas är risken stor att det bara är han själv som faller, inte partiet.

    Martyrkrona må väl Åkesson få, om han fälles, icke om han frias. En fällande om skulle nog knappast få sverigedemokraterna att ändra uppfattning om islam och muslimer. Däremot skulle en fällande dom i deras ögon ju kunna bekräfta deras tes om det svenska etablissemangets försök att maginalisera och tillintetgöra dem.

    Men mer än att förfasa sig över att ”SD till slut har erkännt sig vara främlingsfientliga”, vilket verkar vara huvudspåret bland reaktionerna, borde man se med desto större betänksamhet på det faktum att SD nu tagit ett betydande steg mot att kunna fungera som en SJÄLVSTÄNDIG politisk kraft i Sverige. Utifrån den top-down-demokrati vi har, där riksdagspartierna sätter agendan, är det ovedersägligen ett misslyckande för etablissemanget. Ett misslyckande som inte bara är ett starkt vapen för SD i kampen om väljarna, utan också en källa till stor oro över hur det demokratiska systemet i sig fungerar – både bland dem som uppbär det genom sina röster, och dem som förvaltar det i egenskap av politiskt korrekta politiker.

    De etablerade partierna skylle sig själva! Jag hoppas, att sverigedemokraterna erhåller mandater i riksdagen efter nästa val, så att våra sju nyanser av rött får sig ett rejält slag rakt i plexus solaris.

    Och man måste hela tiden ha i bakhuvudet att ur demokratisk synpunkt kan man aldrig beskylla folket för att rösta fel.

    Det kommer politrukerna på Helgeandsholmen och vid Sveavägen att göra ändå. Minnes Marita Ulvskogs uttalande efter den borgerliga valsegerna år 1976: »Det kändes som en statskupp».

    Ur demokratisk synpunkt är det dessutom betänksamt att vårt partiväsende nu mer och mer inriktar sig på partiers bekämpande av varandra snarare än representerandet av egna idéer och väljare.

    Så går det, när inget parti står med ryggen rak och förer en intellektuellt hederlig idédebatt. Inga av dagens partier i Sverige uppbäres av några egna och självständiga idéer. I stället har de alla grötat ihop sig i mittfältet och slåss om samma väljare. Svensk politik är motbjudande — icke blott på grund av våra svenska politikers färglöshet och brist på karisma, utan också på grund av deras idiotiska strävan efter konsensus, kompromisser, och och likformighet.

  8. 8 Olof oktober 21, 2009 kl. 11:59

    Den som har skrivit bäst om Åkessons islamutspel är enligt min mening bloggaren Solguru, som nu har presterat ytterligare en utmärkt kommentar:

    http://solguru.motpol.nu/?p=298

  9. 9 Jonatan oktober 21, 2009 kl. 18:03

    Instämmer med Patrik Magnusson. Åkessons artikel är dåligt skriven och jag får närmast känslan av att det är två (eller flera) personer som försökt jämka olika uppslag till hur artikeln ska skrivas. Hursomhelst är det helt klart så att artikeln andas en kritisk ton gentemot Islam i allmänhet, och för en gångs skull kan man åtminstone argumentera för att (det synnerligen diffusa) epitetet ”främlingsfientlig” är på sin plats. Det märkliga är ju dock att hade man bytt ut Islam mot t.ex. Livets Ord så hade ingen protesterat – att förtala och förlöjliga kristna är fullständigt comme-il-faut, men nåde den som uttrycker en ogillande syn gentemot islam.

    Hursomhelst så är det taktiskt obegripligt att SD släpper fram en så pass undermålig artikel. På detta sätt kan kritikerna navelskåda statistik och teknikaliteter samt spela ut nazistkortet istället för att bemöta kärnan (även om det i denna artikel inte var särskilt tydligt formulerat) i SD:s kritik: Det är i längden en ohållbar situation med en tilltagande islamisering i en ökande muslimsk minoritet. Jag ogillar det sätt Åkesson säger det på, men i sak har han rätt.

  10. 10 Björn oktober 21, 2009 kl. 19:46

    Jimmie Åkessons debattartikel må ha sina fel och brister, men den är varken bättre eller sämre än liknande debattartiklar brukar vara. Den mest underhållande kritiken hittills har varit den där etblerade media samlar s.k. experter som punkt för punkt menar sig vederlägga artikelns påståenden. Samma förfarande hade givit ett förödande resultat på vilken drapa som helst signerad Mona Sahlin t.ex.

    Därför är det även ett missgrepp av etablissemanget att angripa Jimmie Åkesson för att han har fel, fel, fel! De väljargrupper Sverigedemokraterna har störst chans att nå vet nämligen redan att Åkesson överlag har rätt. De ser det i sin vardag, och behöver bara en möjlighet till politiskt uttryck. Med en försvarsstrategi som denna har man redan förlorat. Nej, den första vallen är bruten, den där man fösökte tiga ihjäl SD. Nu hjälper det bara att bemöta SD med en trovärdig motpolitik, och den som gör det måste i sin tur göra upp med den misslyckade invandrings- och integrationspolitik som förts i Sverige i decennier.

    Det vi betraktar är demokrati ”live”, som man säger. De etablerade partierna har dragit iväg åt samma oönskade håll så homogent och så långt att det finns plats för en återställare. Det känns fräscht, och liksom andra hoppas jag att SD tager mandat i nästa val.

  11. 11 Allianspartisten oktober 21, 2009 kl. 22:44

    Det är en ganska stor begreppsförvirring i detta och begrepp som rasism, islamism, islamofobi och främlingsfientlighet blandas ihop till en enda stor röra.

    Rasism och islamofobi samma sak.

    Rasismen utgår från att tilldelar etniska grupper (genetiskt betingade grupper) kollektiva egenskaper som tas till intäkt för särbehandling av olika slag. Mest fasansfulla exempel här är givetvis nazismens illdåd. Andra uttryck har varit apartheid och de raslagar som tidigare fanns i ett så civiliserat land som USA.

    Islamofobi utgår från att man kollektivt tilldelar alla bekännare av religonen islam åsikter som finns i de mest extrema inriktningarna. Islam är en religon och har strikt sett inte så mycket med etncitet att göra. Ibland sätts likhetstecken mellan muslimer och araber vilket är ett missförstånd. Inte ens 40 procent av världens muslimer kommer från arabländer och Mellansöstern. Landet med överlägset störst befolkning är Indonesien.

    Ska man använda ett strikt språkbruk är inte du åsikter som Sverigedemokraterna på sistone gett uttryck för rasitiska utan mer av det ”islamofobiska” slaget.

    Fast egentligen är det nog mest så att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga i största allmänhet. Man vill fortsätta att leva i det idylliska socialdemokratiska folkhemssamhälle som egentligen aldrig existerat. I detta idylliska folkhem får inte finnas störningar som äventyrar någonting av det beståeende. Här är inskränkheten högsta normen av alla.

  12. 12 Björn oktober 21, 2009 kl. 22:58

    Allianspartisten, du gör det väl lätt för dig i din kategorisering. Att läggas till religion och etnicitet måste även kultur, vilken är sammanvävd med de förstnämnda. Det är lätt att inse, att en stark och livaktig muslimsk religion inte kan leva inom ramen för vår kultur, om inte denna samtidigt på en rad punkter förändras. Stor muslimsk invandring till europeiska länder måste med andra ord leda antingen till en försvagning i religion och tillhörande kultur hos invandrarna, eller en förändring och tillpasssning av den kultur vi känner som vår. Den svenska, obefintliga integrationspolitiken har utgått från att det förstnämnda skall inträffa. Vad vi ser idag är att även det sistnämnda sker.

  13. 13 Jonatan oktober 22, 2009 kl. 8:28

    Björn skrev:
    ”Stor muslimsk invandring till europeiska länder måste med andra ord leda antingen till en försvagning i religion och tillhörande kultur hos invandrarna, eller en förändring och tillpasssning av den kultur vi känner som vår. Den svenska, obefintliga integrationspolitiken har utgått från att det förstnämnda skall inträffa. Vad vi ser idag är att även det sistnämnda sker.”

    Nja, den svenska politiken har snarare utgått från ett tredje alternativ, nämligen att invandrarna inte ska försvenskas utan bevara sin kulturella särart inom Sveriges gränser, m.a.o. ett slags etniska enklaver. Det är den sanna innebörden av romantiseringen kring ett mångkulturellt samhälle.

  14. 14 Mikael Andersson oktober 22, 2009 kl. 10:36

    Jag tror det är viktigt att förstå att mycket av den synen som finns i samhället delvis grundar sig på okunskap, eller att saker och ting på YTAN ser ut som att SD har rätt. Jag har själv skrivit ett inlägg om detta i min relativt nystartade blogg, rätt skoj att blogga för övrigt. Och jag tror att om man verkligen når ut med fakta och bemöter dem med fakta istället för ”Du dum, du SD, du gillar Hitler” så kan man nog skapa ett bra klimat för att inte ha dem i riksdagen.

  15. 15 Michaël Lehman oktober 22, 2009 kl. 10:48

    Och jag tror att om man verkligen når ut med fakta och bemöter dem med fakta istället för ”Du dum, du SD, du gillar Hitler” så kan man nog skapa ett bra klimat för att inte ha dem i riksdagen.

    Vad förstås med »ett bra klimat för att inte ha dem i riksdagen»? Jag hoppas, att de kommer in i riksdagen, icke därföre att jag tycker om deras politik, utan därföre att jag vill, att någon (eller något) må ruska om de andra partierna och säga: »Det är icke acceptabelt, att ni alla ligger med varandra i en enda stor och röd omgrop där i mitten!». Jag hoppas, att sverigedemokraterna kan få de andra partierna att skita på sig (ursäkta det vulgära språket) av förskräckelse, så att de skärper sig! Det får vara nog nu med dessa maktkåta politiska horor! Ut med alla opportunister och in med människor, som faktiskt tror på något. Människor, som har ideal, som de står för, oavsett om det är politiskt korrekt eller icke, oavsett om det vinner röster eller icke.

  16. 16 Mikael Andersson oktober 22, 2009 kl. 11:15

    Ett bra klimat där man inte diskuterar om invandrare skall vara i Sverige eller EJ, där Invandring är den enda viktiga samhällsfrågan värd att diskutera, allt annat är sekundärt. Ett klimat där arbetslöshet, fattigdom, m.m är viktiga valfrågor inte vilken typ av ”kyrka” man går till.

    Maktkåta politiska horor, är det några speciella du tänker på ? Det finns säkerligen många politiker som tror på något. Nu säger jag inte att SD är att jämställda med Nazismen, för det tycker jag faktiskt inte. Men lär av historien. Paul von Hindenburg försökte i Weimarrepubliken att stänga ute Nazisterna, men systemet var så att även lilleputtpartier kunde komma in. Och då de väl var inne så var de där för att stanna, slutligen fanns det inget att göra än att låta dem få maktbefogenheter. Deras Tro var Nazism, deras Ideal var Arisk – Resultatet att ha dem i regeringen var inte gott. Jag har väldigt svårt att tro att något sådant radikal skulle hända här, och jag tror inte på att de har de åsikterna. Men man kan ändå se parallellerna. Ge dem ett finger och de tar hela handen.

  17. 17 Michaël Lehman oktober 22, 2009 kl. 11:48

    Maktkåta politiska horor, är det några speciella du tänker på ?

    Moderata Samlingspartiet, som av maktpolitiska skäl har transformerats till ett socialdemokratiskt parti, är mitt vanligaste exempel.

    Det finns säkerligen många politiker som tror på något.

    Att en och annan enskild riksdagsman försöker stå upp för sina ideal båtar föga, när partipiskan viner, och övriga ledamöter av riksdagsgruppen agerar som en skock av får eller som partiledningens nyttiga idioter.

  18. 18 Olof oktober 22, 2009 kl. 16:19

    Jag hade i och för sig formulerat mig på ett litet mindre uppstyltat sätt, men i sak säger jag ja och amen till allt Michaël Lehman skrivit i sina två senaste inlägg.

  19. 19 Alex Birch oktober 22, 2009 kl. 21:46

    ”Fast egentligen är det nog mest så att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga i största allmänhet. Man vill fortsätta att leva i det idylliska socialdemokratiska folkhemssamhälle som egentligen aldrig existerat. I detta idylliska folkhem får inte finnas störningar som äventyrar någonting av det beståeende. Här är inskränkheten högsta normen av alla.”

    Det tycker jag låter som ett konstigt resonemang.

    Jag håller med om att Sd:s sossevision inte är speciellt tilltalande, delvis därför att den är missvisande (Sverige blev inte rikt pga. folkhemsmodellen, utan trots den), men det Sd egentligen vill åt är den folkliga sammanhållningen, som vilken rakryggad konservativ som helst skulle skriva under. Vetenskapen och historien instämmer: etnokulturellt homogena samhällen fungerar bättre än mångkulturella samhällen. Endast liberaler och socialister har köpt idén om gudomligt broderskap världen över.

    Är gemensamma traditioner och värderingar inskränkthet? I så fall vill jag ha ett inskränkt Sverige, för vårt nuvarande splittrade Sverige är skit.

  20. 20 G.G.M. oktober 23, 2009 kl. 2:27

    Jag undrar om det finns en icke-främlingsfientlig och nynationalistisk lösning till de kulturella och samhälliga konflikter som orsakas av massinvandringen.

  21. 21 G.G.M. oktober 23, 2009 kl. 2:28

    Jag menar självklart ”och icke-nynationalistiska”.

  22. 22 Allianspartisten oktober 24, 2009 kl. 22:39

    Alex Birch:
    ”Vetenskapen och historien instämmer: etnokulturellt homogena samhällen fungerar bättre än mångkulturella samhällen.”

    Att vara så svart-vit som du är tror jag varken vetenskapsmän eller historiker ställer upp på.

    Hur vad det t.ex. med Romarriket, visst fanns en romersk kultur, men på det stora hela måste nog Romarriket betraktas som i högsta grad mångkulturellt.

    Går vi längre fram i historien finner vi det man kanske kan se soem en senare efterföljare, det Habsburgska väldet, som i olika skepnader hade bestånd i många hundra år. Här fanns t.ex. tyskar, ungrare, polacker, spanjorer, slaver och kroater. Inte särskilt etnokulturellt homogent.

    Ett annat land, världens just nu mäktigaste nation, USA kan heller inte sägas vara särskilt etnokulturellt homogent.

    Ett annat land, världens till befolkningsantalet näst största och tillika världen största demokrati, Indien är en mosaik av olika kulturer som bl.a. tar sig i uttryck i olika språk.

    Om man sedan skall se på verkligt etnokulturellt homogena exempel så är inte den historiska erfarenheten särskilt uppmuntrande. Här talar 1900-tals historien sitt tydliga språk. Tyskland, i mitten av seklet, och Balkan, i slutet av seklet, är två exempel på detta.

    I en värld där avstånden för var dag blir mindre än de någonsin varit är det helt naturligt att vi också kommunicerar med och har nära kontakt med andra kulturer. Och jag lovar, det är alls inte farligt. Själv har jag, inom ramen för mitt arbete, daglig kontakt med människor av andra kulturer och det är, tro det eller ej, mycket berikande.

  23. 23 G.G.M. oktober 26, 2009 kl. 6:17

    Allianspartisten:

    ”Själv har jag, inom ramen för mitt arbete, daglig kontakt med människor av andra kulturer och det är, tro det eller ej, mycket berikande.”

    Jag håller fullständigt med dig! 🙂 Jag tycker att denna kontakt både är berikande för individen och för kulturen i sin allmänhet.

    Ibland kan det dock bli lite komplicerat när en ganska stor grupp av ”nykomlingar” vill fortsätta att göra saker och ting på sitt eget sätt och vis, enligt sina gamla vanor och traditioner. Detta brukar skapa konflikter och frustration bland lokalbefolkningen – mer eller mindre beroende på hur pass öppet eller stängt, hur pass heterogent eller homogent samhället i fråga är, samt på invandringens utsträckning och ”likhetsnivån” de två kulturerna emellan.

    Jag tycker att problemet i Europa just nu är att de enda som öppet erkänner den här psykologiska och känslomässiga reaktionen är de s.k. ”högerextremistiska” partierna. Alla andra partier enbart envisas med att nonchalera eller fördöma dessa känslor (i stället för att bemöta dem på ett pragmatiskt sätt) och med att tilltala befolkningen från ett rent juridiskt perspektiv (”i ett liberaldemokratiskt samhälle får man göra hur man vill, såvitt man inte bryter mot lagen eller inkräktar på andras fri- och rättigheter. Punkt slut”, o.s.v.).

    Den formalistiska likgiltigheten för dessa djupa psykologiska och känslomässiga konflikterna och fokusen enbart på ”hur saker ska vara” (samtidigt som man glatt nonchalerar ”hur saker verkligen är”) har skapat en stor och beklaglig brist på demokratiska och toleranta alternativ till SD:s politik i just detta känsliga område.

    Det är i alla fall min uppfattning.

    Hälsningar,

    Giulia 🙂

  24. 24 G.G.M. oktober 26, 2009 kl. 6:20

    PS: Jag menar att det kan faktiskt gynna SD att tabubelägga dessa känslor, konflikter och reaktioner.

  25. 25 Alex Birch oktober 26, 2009 kl. 8:01

    ”Att vara så svart-vit som du är tror jag varken vetenskapsmän eller historiker ställer upp på.”

    Det är inte binär logik utan ett genomgående mönster man ser genom historien, inklusive idag: http://www.amconmag.com/article/2007/jan/15/00007/

    Om vissa samhällen vill bli mångkulturella är det deras val, men jag tycker inte Sverige har skött detta på ett bra sätt hittills och pga. vår avsaknad av offentlig kultur är vi urusla på integration.

    ”Hur vad det t.ex. med Romarriket, visst fanns en romersk kultur, men på det stora hela måste nog Romarriket betraktas som i högsta grad mångkulturellt.”

    Varje kulturell grupp i Romarriket levde ganska mycket för sig själv och tilläts behålla sina egna traditioner. Mångkultur är motsatsen: man har inga centrala kulturella ideal för människorna i samhället, utan tanken är att man ska blanda allting och skapa någon intressant grå massa av det. Det gäller flera av dina historiska exempel.

    ”Ett annat land, världens just nu mäktigaste nation, USA kan heller inte sägas vara särskilt etnokulturellt homogent.”

    Många skulle säga att USA just började bli dekadent innan Pax Americana perioden. USA har allvarliga rasrelaterade problem som den aldrig lyckats hämta sig från, därför röstade människor delvis i desperation på Obama. Platser som Los Angeles är numera platser för gängvåld dygnet runt. Du ser inte paralleller till Paris, London eller Malmö?

    ”Om man sedan skall se på verkligt etnokulturellt homogena exempel så är inte den historiska erfarenheten särskilt uppmuntrande. Här talar 1900-tals historien sitt tydliga språk. Tyskland, i mitten av seklet, och Balkan, i slutet av seklet, är två exempel på detta. ”

    Balkan var inte homogent. Yugoslavien var högst mångkulturellt med bosniska muslimer och albaner insprängda bland kroater och serber. Vi vet också hur den historien slutade: misstro bland parter, krig och folkmord.

    ”I en värld där avstånden för var dag blir mindre än de någonsin varit är det helt naturligt att vi också kommunicerar med och har nära kontakt med andra kulturer. Och jag lovar, det är alls inte farligt. Själv har jag, inom ramen för mitt arbete, daglig kontakt med människor av andra kulturer och det är, tro det eller ej, mycket berikande.”

    Ehm, klart vi ska kommunicera med andra kulturer. Det är inte det det handlar om. Motsatsen till ”mångkultur” är inte isolationism. Det handlar om att bevara sina särarter, traditioner och sin sammanhållning. Pga min nuvarande bostadssituation bor jag just nu med människor från 15 andra kulturer, så du behöver inte skriva någon på näsan om vad det innebär med att vara mångkulturell 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar