Sagittarius om… socialisering

SAGITTARIUS | Ånyo tid för Gunnar Unger genom Onkel Heliogabalus. Veckas ämne är samhällets och sjukvårdens socialisering.

Texten är publicerad på Svenska Dagbladets ledarsida någon gång i början av 60-talet och sedan återgiven i boken Onkel H:s Hädelser (Cavefors, 1964).

Läs gärna fler texter av Gunnar Unger i vår Sagittarius-sektion.

—–

Saken är sjuk

Onkel H. hade sorgligt att säga, fått lägga in sig på lasarett för någon tid och jag kunde inte gärna underlåta att besöka den gruvlige gubben för att gaska upp honom en smula. Mödosamt letade jag mig fram genom det stora Sjukhusets labyrinter. Vänthallar, trappor, korridorer, hissar och nya korridorer avlöste varandra i en oändlig och oöverskådlig följd. Man fick ett halvt surrealistiskt intryck av att vandra i ett mänskligt termitsamhälle. Jag delgav patienten mina upplevelser och han nickade dystert.

– Det är bäst att du först som sist orienterar dig i den moderna formen för samhällsliv, suckade han. Snart kommer hela tillvaron bara att bestå av en vandring mellan olika etablissemang av den här typen.

– Onkel överdriver, invände jag lamt.

– Nej, sanna mina ord, pojke, och hör vad jag säger. Från kollektivbarnkrubban till enhetsskolan, från enhetsskolan till kasernen, från kasernen till fabriken, eller kolchosen, eller kommissionen. Med en eller annan avstickare till Rikssara. Eller Fritidscentralen med officiella radioutsändningar, censurerade tidningar och böcker av statsanställda författare, auktoriserade föredrag, konstutställningar, teater- och filmföreställningar samt konserter med progressiv musik.

– Onkel har förläst sig på Orwell, Huxley och Parkinson, sade jag.

– Sen hem till sovplatsen på det statliga maximerade utrymmet i den kommunala bostaden. Och så tillbaka till fabriken, kolchosen eller kommissionen tills man blivit mogen för folkpensionärsanstalten och slutligen återfår friheten i kollektivgraven. Ett uppbyggligt kretslopp: från kollektivkrubban till kollektivgraven, slutade den oförbätterlige åldringen sin litania.

– Vad är det egentligen onkel talar om, undrade jag.

– Om den socialistiska framtidsstaten, ditt unga nöt, om Utopia, om det samhälle dit vårt folk utan att tänka på det, utan att märka det, utan att vara medvetet om det låter sig fösas.

– Senil hypokondri, framkallad av miljön, diagnosticerade jag.

– Hut, lymmel! gormade gubben. Vad är det förresten för fel på den här miljön? Tvärtom! Institutioner som dessa kommer att vara människors käraste tillflyktsort. Det blir sjukhusen man kan få en tids permission emellanåt.

– Onkel glömmer fängelserna, insköt jag med ett försök att vara ironisk.

– Visst inte, svarade han. I det socialistiska idealsamhället kommer fängelserna, som siarna så riktigt spått, att vara överflödiga. Vad ska man med fängelser till, när hela landet är ett fängelse? Min enda tröst är att jag är så gammal att jag inte behöver uppleva det där.

– Ser doktorn så allvarlig på saken? sade jag salvelsefullt.

Onkel H blängde ilsket på mig.

– Det är inget att skämta om, knarrade han. Dig, din sopport och dina sillmjölkar till likasinnade tycker jag inte synd om, ty vad har ni gjort för att hindra denna utveckling, som vi befinner oss mitt upputi, utom att voja er och bjäbba? Men, jag tycker det är synd om dina barn och deras jämnåriga som oförskyllt och utan att bli tillfrågade ska behöva leva i ett socialistiskt samhälle.

– Nå, men allvarligt talat då, sade jag som förstod att jag måste föra in den gamle kverulanten på ett annat spår, hur har onkel fallit i så dystra tankar?

– Jo, du förstår att när man är sjukhuspatient så har man tid att tänka. Jag ligger här och grunnar. Och ugångspunkten för de funderingar jag delgivit dig har varit mina iakttagelser av läkarens ställning i dagens samhälle. Läkaren är redan till hälften socialiserad, han har endast undantagsfall tid att intressera sig för sina patienter som människor, han har fullt upp att hålla reda på dem som fall, ja, som nummer. Samhållet har lagt beslag på minst 50 proc av hans arbetstid. Om du visste vilken pappersexercis han får ägna sig åt skulle du tro att du vore på ”De lycksaliges ö”: knappar utan ett hål, utan två hål etc. Och det är just vad jag säger, att vi är på väg till Utopia. Läkaren får inte längre vara läkare, han ska vara statlig medicinaltjänsteman.

– Men riktigt så illa är det väl ändå inte, sade jag försiktigt.

– Jo, det är just var det är. För ett dussin år sen upptäckte ett socialistiskt ljushuvud här i landet vid namn Axel Höjer att sjukvården i Sverige led av två allvarliga brister. Den ena att läkarena hade för goda inkomster och den andra att medicinalväsendet var organisatoriskt underdimensionerat. Dessa två brister ville han effektivt råda bor på just genom att göra alla läkare till statstjänstemän. All sjukvård skulle övertas av det allmänna oh läkarna få avlöning, arbetsuppgifter, arbetsplats och bostäder anvisade av staten. Till 100 % lyckades han ju inte förverkliga detta idealtillstånd, men vi är på väg mot det.

– Tänk att det ska vara så mycket märkvärdigare att betala 40 kr till en läkare än 10 kr till en frisör, sade jag avledande.

– Sublima tanke, utropade onekl H. Där har vi något som höga vederbörande förbisett. Hårvården, extemporerade han högtidligt, är en social uppgift av sådan betydelse, att den synes ofördröjligen och i sin helhet böra övertagas av det allmänna. Frisörernas merkantila synpunkter på sitt yrke bör inte få stå ivägen för en rationell och rättvis lösning av detta för hela vårt folk avgörande problem. Jag fodrar att hårvården förstatligas, frisörerna blir tjänstemän och det allmänna övertar kostnaderna för klippning, rakning, oljeschamponering, ondulering och lättkamning med Portugal. En första minimietapp på vägen mot härväsendets socialisering bör vara inrättandet av en generalhårvårdsstyrelse, länshårvårdsstyrelser, lokala hårvårdsnämnder, vidare hårvårdscentraler, hårvårdsfilialer, i daltigt tal kallade hårvårdsgårdar, samt hårvårdskort för varje svensk medborgare. Sedan detta grundläggande organisatoriska arbetet utförts bör en kommitté tillsättas för att skyndsamt utreda den öppna och slutna hårvårdens problem samt till statsrådet oh chefen för inrikesdepartementet inkomma med därav föranledda förslag.

Den gräslige gubben avbröt sig själv för att hålla andan.

– Tyst, onkel! Viskade jag förskräckt. Tänk om någon ung, framåtsträvande socialdemokratisk riksdagsman fik nys om ett så gott uppslag!

Sagittarius

Redaktionen

Annonser

2 Responses to “Sagittarius om… socialisering”


  1. 1 Allianspartisten oktober 26, 2009 kl. 0:02

    ” Nej, sanna mina ord, pojke, och hör vad jag säger. Från kollektivbarnkrubban till enhetsskolan, från enhetsskolan till kasernen, från kasernen till fabriken, eller kolchosen, eller kommissionen. Med en eller annan avstickare till Rikssara. Eller Fritidscentralen med officiella radioutsändningar, censurerade tidningar och böcker av statsanställda författare, auktoriserade föredrag, konstutställningar, teater- och filmföreställningar samt konserter med progressiv musik.”

    Under 70-talet och faktiskt ända in på 80-talet följde socialdemokraterna denna väg.

    Den som talade om alternativ till den offentliga skolan uppfattades inte vara vid sina sinnens fulla bruk.

    Genom ett generöst presstödsystemet garanterades att socialistiska tidningar kunde ges ut. Att förespråka fri radio och TV var i det närmaste lika med ren brottslighet och när det blev uppenbart att ny teknik kunde användas för att komma runt denna samhälleliga spärr mot den onda kommersialismen förespråkade socialdemokraternas kulturarbetares förening ett förbud mot parabolantenner.

    Att kollektivansluta fackföreningsmedlemmar till det socialdemokratiska partiet var en självklarhet och den som vågade ifrågasätta utsattes i ofta för sådant som närmast kan liknas vid trakasserier och mobbing från fackliga företrädare.

    Samtidigt favoriserades ”rörelsernas” alla organisationer. När det t.ex. skulle lämnas remissvar som berörde pensionärer tillfrågades PRO men inte övriga pensionärsorganistioner.

    Listan kan göras mycket, mycket längre.

    Sedan gick dock socialdemokraterna ett steg för långt när man vill ta det slutgiltiga steget mot socialismen genom löntagarfonderna. Här blev det ett stort folkligt motstånd och vi som var med på 4:e oktoberdemonstrationerna minns kraften i detta motstånd som till sist förpassades dessa socialiseringsfonder till historiens sophög.

    Denna gång kunde socialismen stoppas och på många områden började det hända saker om än stegvis. Vi har idag t.ex. friskolor, enskilda dagis och fri radio och TV.

    Nu syns dock oroande tecken på en ny socialistisk offensiv. Genom socialdemokraternas allians med vänsterpartiet, ett part som aldrig gjort upp med kommunismen, drivs det politiska alternativet till vår nuvarande Alliansregering kraftigt åt vänster.

    Konfiskatoriska skatter står åter på agenden och vänsterpartiet kan svårligen acceptera friskolor och kommer att göra allt för att försvåra för dessa.

    Vi är nu inne i ett valår då det socialistiska alternativet är tydligare än på länge. Här är det viktigt att alla goda krafter hjälps åt för att hindra den socialistiska offensiven.

  2. 2 Erik P oktober 26, 2009 kl. 20:08

    Den bästa Sagittarius ni publicerat hittills – briljant!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,943 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar