Socialdemokratins vänstersväng

mona_sahlin_1169158639_11158362ANALYS | Socialdemokraternas pågående kongress har väl knappast gått någon förbi. I varje fall inte SVT som sänder kongressen direktsänt på svt2, tillskillnad från moderaternas stämma som fick nöja sig med det mer anonyma SVT24 (läs mer hos Dick Erixon). ”Jobben” står det med stora bokstäver bredvid den socialdemokratiska rosen som dekorerar kongresslokalerna. Och visst är det de frågorna Mona Sahlin prioriterar i sin retoriska framställning när hon på onsdagen höll sitt kongresstal.

Fackpamparna skrev igår på SvD brännpunkt om att Socialdemokraterna vandrar för långt åt höger. En tydlig vänstersväng skulle vitalisera partiet, menar de. Kritiken är inte ny. Mona Sahlin målades redan innan hon hade tillträtt som partiordförande ut som ett högerspöke i partiet.  Och visst finns det vissa sådana tendenser. Hon försvarar vårdföretags rätt att ta ut vinster. Och nyläggningen av den socialdemokratiska utbildningspolitiken pekar åt samma håll. Inte heller en fullständig återgång till skattesatserna före 2006 har utlovats.  Sahlin går t om så långt så att hon kallar den gamla förmögenhetsskatten för problematisk och rent av felaktig.

Men ur en annan aspekt har Socialdemokraterna under Sahlin tagit ett tydligt steg åt vänster. Regeringen Persson kan man säga mycket om. Men Persson lyckades stoppa många framstötningar från den socialpolitiska radikalismen i partiet. Bara det att han lyckades hålla äktenskapsfrågan borta från bordet under sina 12 år som statsminister är faktiskt imponerande. Lika så när Persson totalt avvisade långtgångna krav på kvoterad föräldraförsäkring. Med Mona är det annorlunda. När TT intervjuade henne här om dagen så jämförde hon en icke-kvoterad föräldraförsäkring med barnaga. Hon kommer att gå till val på att beröva föräldrarna rätten att själva disponera sin föräldraledighet. I äktenskapsfrågan målade hon ut kristdemokraternas kompromissförlag om en giftemålsbalk som något som i det närmaste borde föranleda Hägglund att skaka galler för hets mot folkgrupp. Och det är inte allt. Nu är det feminism, kulturradikalism och multikulti för hela slanten. Tillåt mig att tvivla på om dessa frågor är förankrade hos LO-kollektivet i allmänhet och byggarbetaren med jätteprillan under läppen i synnerhet.

Fler kloka röstar om S-kongressen: SvD, SvD2Baromtern, SMP, BT.

Dag Elfström

Annonser

10 Responses to “Socialdemokratins vänstersväng”


  1. 1 Allianspartisten oktober 29, 2009 kl. 11:57

    Det skall bli intressant att följa socialdemokraternas väg framåt (…eller bakåt beroende på vilka preferenser man har). Det som står helt klart är att socialdemokraterna just nu är ur fas vad gäller det mesta.

    Att kalla sin kongress för ”Jobbkongress” kan kanske tyckas innovativt men är nog, om man ska vara ärlig, fyra år för sent. Med denna retorik kan man helt visst övertyga de redan övertygade om att socialdemokraterna, utifrån sin ”gudagivna” position i världsalltets mitt, skulle ha makt över finansiell finanskris och dess konsekvenser. De inte fullt lika övertygade, de som de facto kommer att avgöra valet, blir nog svårare att få med sig. Den eftertänksamme ställer sig befogat frågan hur skattehöjningar för den enskilde och konfiskativ beskattning av kapital (d.v.s. förmögenhetsskatt), som kan användas till invetsreingar, skulle kunna leda till ett enda nytt jobb.

    Det enda socialdemokraterna har att komma med på jobbområdet är en reaktionär politik syftande till att återinföra den gamla ”pysselsättningspolitiken” med en uppsjö av ”arbetsmarknadspolitiska åtgärder”. En politik vars enda resultat, vilket historien visat, har varit att placera människor i permanent utanförskap.

    Jobbpolitiken är dock inte socialdemokraternas enda dilemma. Så här i efterhand kan nog konstateras att Mona Sahlin, utifrån sitt eget socialdemokratiska persepktiv, var ganska klok och strategisk när hon försökte lansera sin första allians med Miljöpartiet men utan Vänsterpartiet.

    I mångt och mycket var det när Vänsterpartiet togs med i det ”politiska finrummet” som de verkliga problemen började. En titt på opinionsutvecklingen visar tydligt att detta var en brytpunkt.

    Det som hänt är att Mona Sahlin och socialdemokraterna har försatt sig i en rävsax. Det mesta av förnyelsetankar kommer effektivt att blockeras av kommunistledare Ohly, vilket gör det svårt att övertyga de marginalväljare som avgör valet.

    Å andra sidan börjar ”pyra” ordentligt inom Vänsterpartiets traditionella kärna (”kommunistkärnan”) över att man måste ge avkall på det man ser som kärnvärden (inga budgettak (d.v.s. ekonomisk oansvarighet), rabiat motstånd mot allt vad privat verksamhet inom den offentliga sfären (d.v.s. förbud mot friskolor och privata vårdinrättningar), krav på utträde ur EU, trupptillbakadragande från Afghansistan, ingen som helst begränsning av gäller beskattning, etc. etc.). En titt på diverse vänsterbloggar talar sitt tydliga språk här, se t.ex. http://jinge.se/mediekritik/vansterpartiets-kraftgang-statistiskt-sakerstalld.htm .

    Följden är att socialdemokraterna sitter helt fast i en rad stora frågor som är avgörande för den framtida utvecklingen. I detta läge gäller det att hitta områden där det ändå går att komma fram med något där de tre tilltänkta koalitionsparterna kan uppvisa något som i alla fall liknar samsyn. Det är ur detta perspektiv man ska se frågor som kvoterad föräldraförsäkring, äktenskapslagstiftning och sådant som har med feminism och genus att göra.

  2. 2 etvisvitae oktober 30, 2009 kl. 10:35

    Det är ju visserligen trevligt med skillnader mellan partierna och lite ideologisk förankring, men kommer Mona till makten brakar verkligen h*lvetet lös. Och Moderaterna har ju nästan passerat socialdemokraterna i de sociala frågorna. Tvi!

  3. 3 Fältmarskalken oktober 31, 2009 kl. 23:18

    Så har då det Socialdemokratiska Arbetarpartiets kongress beslutat om att det är ok med vinst för friskolor (…i och för sig givet vissa svårtolkade villkor) och att det är ok med fortsatt svensk truppnärvaro i Afghanistan.

    Man gör det sannerligen inte lätt för den tilltänkte koalitionspartnern, kommunistledare Ohly, då nämnda frågor går stick i stäv med kommunistpartiets åsikter.

    Hur som helst kommer det, Gud förbjude, i ett regeringsförhandlingsscenario att kohandlas friskt. Att kommunistpartiet får ge vika i ett antal frågor, däribland dessa, är nog troligt.

    Dessa offer, som kommunistpartiet kommer att tvingas till, blir med all sannolikhet inte gratis. För att blidka kommunistledare Ohly, och för att förhindra att hans ögon blir allt för rödgråtna, kommer han att få andra köttben att ”gotta sig åt”.

    En mycket rimlig gissning är att dessa köttben kommer att återfinnas på skattepolitikens område. I budgetmotionerna för 2010 till 2012 år kommunistpartiets skattehögningar mer än tre gånger större (180 miljarder) jämfört med socialdemokraterna (57 miljarder). Att köpa kommunistledarens lojalitet kommer här sannolikt att kosta ett antal 10-tal miljarder.

  4. 4 minutz3 november 4, 2009 kl. 19:04

    Vad som egentligen skulle behövas är ett ”Lag och rättvisa”(Prawo i Sprawiedliwość) i Sverige. Alltså ett parti som vill ha en stor ansvarstagande stat med fri sjukvård, skola, osv. men som samtidigt tar absolut avstånd från all slags kränkningar av människolivet, HBT-propaganda, osv.

  5. 5 Michaël Lehman november 5, 2009 kl. 10:23

    Vad som egentligen skulle behövas är ett ”Lag och rättvisa”(Prawo i Sprawiedliwość) i Sverige. Alltså ett parti som vill ha en stor ansvarstagande stat […].

    Verkligen icke! Vi skall ha en minimal stat, som ägnar sig enbart åt de allra mest grundläggande uppgifterna.

  6. 6 minutz3 november 5, 2009 kl. 10:28

    Michaël: du är medveten om att vi förmodligen aldrig kommer att komma överens va? 😉

    För övrigt så är knappast en ”nattväktarstat” vad majoriteten i Sverige vill ha – vad den vanlige Svensson vill ha vill säga.
    Tvärtom är de flesta ganska så ”konservativa”, d.v.s. de ser gärna en monolitisk stat, som gör vad den ska (inte håller på och flummar som politikerna gör idag som viftar med regnbågeflaggor stup i kvarten exempelvis). Sedan ser nog många gärna att man begränsar invandringen också, exempelvis.
    Inte tvärtom t.o.m. tillåter arbetskraftsinvandring.

    Sedan är nog många – till och med Socialdemokraterna – mot idéen att man ska kunna tjäna pengar på de bidrag man får från staten för att utföra en viss uppgift, t.ex. vård och skola. Detta i sin tur ger mycket stort utrymme för religiösa sjukhus och skolor – vilket Katolska Kyrkan är mycket duktig på ute i stora vida världen utanför Sverige 😉

  7. 7 Michaël Lehman november 5, 2009 kl. 10:44

    Michaël: du är medveten om att vi förmodligen aldrig kommer att komma överens va?

    Det är jag mycket väl medveten om. Jag tänker just därföre aldrig låta dina dumheter står oemotsagda.

    För övrigt så är knappast en ”nattväktarstat” vad majoriteten i Sverige vill ha – vad den vanlige Svensson vill ha vill säga.

    Det är inget argument för någonting. Det är ett uttryck för populism. Ett arguments styrka avgöres nämligen icke av, huru många som omfamnar det, utan av dess rationella och intellektuella hållbarhet. Så min strid gäller icke vad majoriteten vill, utan vad som är sant, gott, och skönt. Jag är ingen kappvändare eller politisk hora som moderaterna. Jag står för mina åsikter och ståndpunkter, även när motvinden blåser med full styrka.

    Tvärtom är de flesta ganska så ”konservativa”, d.v.s. de ser gärna en monolitisk stat, som gör vad den ska […].

    Monolitisk stat? Låt se nu…

    Monolitisk i politiska sammanhang är en ensidig (och tvångsmässigt) uppbyggd samhällsåskådning. Som en pelare utan tillstymmelse till mångformighet. — Wikipedia, uppslagsord Monolitisk

    BET.NYANS: överfört om abstrakta företeelser sluten, ogenomtränglig: en ~ diktatur — Nationalencyklopedins svenska ordbok, uppslagsord monolitisk

    Men »en ensidig (och tvångsmässigt) uppbyggd samhällsåskådning» är ju precis vad vi har nu. Menar du alltså, att de flesta svenskar föredrager status quo, och att vi därföre skall rätta oss efter det och icke argumentera för andra alternativ? Och för övrigt sade jag ju just, att jag vill ha en stat, »som gör vad den ska [men inget mer]».

    Sedan är nog många – till och med Socialdemokraterna – mot idéen att man ska kunna tjäna pengar på de bidrag man får från staten för att utföra en viss uppgift, t.ex. vård och skola.

    Och för vad är detta ett argument? Det är möjligt, att det är så, men det är i så fall blott ett resultat av socialdemokraternas långa innehav av makten över ej blott politiken utan också över tanken. Jag förstår icke, varföre svenskar är så paniskt rädda för, att andra tjänar penningar, därföre att de råkar vara duktigare, strävsamma, och mer effektiva.

  8. 8 minutz3 november 5, 2009 kl. 10:56

    Michaël, om det verkligen stämmer att du inte är kappvändare så är det bara att gratulera. Jag har förstått de flesta som tror på en ”nattväktarstat” just som kappvändare, det brukar höra ihop med en samling andra åsikter, som att man skall få bruka droger hur man vill och dylikt. Generellt åsikter man brukar hitta hos elitistiska ensamstående män.

    Objektivt ser jag det som en självklarhet att staten skall skydda sina medborgare, d.v.s. se till att de får hjälp när det behöver de (med ”hjälp” menas dock icke skönhetsoperationer, preventivmedel eller andra extravagansa) men också stå för goda värderingar (t.ex. förbudet mot information om preventivmedel som vi hade i Sverige fram till 1970-talet vill jag minnas vore inte helt fel att återinföra, liksom att förstås bestraffa abort som det verkligen är – mord alltså).

    Det handlar inte om någon slags populism.
    Ur ett objektivt perspektiv bör en stat vara god, och det är den om den likt en fader/moder tar hand om sina söner och döttrar.

    En nattväktarstat är mera likt ett monster som hungrigt äter upp de som inte är tillräckligt starka.

    ”Survival of the fittest” klingar ganska illa.

  9. 9 Michaël Lehman november 5, 2009 kl. 11:33

    Michaël, om det verkligen stämmer att du inte är kappvändare så är det bara att gratulera.

    Jag tackar!

    Jag har förstått de flesta som tror på en ”nattväktarstat” […]

    .

    Stopp! Jag har aldrig använt begreppet ‘nattväktarestat’. Däremot förespråkar jag en minimal stat, zom enbart ägnar sig åt statlig kärnverksamhet och inget mer. Inga statliga propagandamaskiner som exempelvis Nationella sekretariatet för genusforskning, Diskrimineringsombudsmannen, eller den presumptiva normkritiska myndigheten, som Yvonne Ruwaida förespråkar. Om jag vore en kappvändare, skulle jag ju ha stannat kvar i Moderata Samlingspartiet, redan innan förra valet sålt min själ, och numera arbetat som politisk tjänsteman någonstans. Så är emellertid icke fallet.

    Generellt åsikter man brukar hitta hos elitistiska ensamstående män.

    Generellt sett ogillar jag generaliseringar.

    Objektivt ser jag det som en självklarhet att staten skall skydda sina medborgare, d.v.s. se till att de får hjälp när det behöver de (med ”hjälp” menas dock icke skönhetsoperationer, preventivmedel eller andra extravagansa) […]

    Medhålles, om man bortser från preventivmedel, som jag icke kan klassa som en extravagans.

    […] men också stå för goda värderingar […]

    Medhålles.

    […](t.ex. förbudet mot information om preventivmedel som vi hade i Sverige fram till 1970-talet vill jag minnas vore inte helt fel att återinföra, liksom att förstås bestraffa abort som det verkligen är – mord alltså).

    Det där är icke goda värderingar, det är förkastlig moralism!

    Det handlar inte om någon slags populism.

    Ditt eget resonemang ovan (»För övrigt så är knappast en ”nattväktarstat” vad majoriteten i Sverige vill ha – vad den vanlige Svensson vill ha vill säga.») är ett tydligt utslag av populism.

    Ur ett objektivt perspektiv bör en stat vara god, […]

    Medhålles.

    […] och det är den om den likt en fader/moder tar hand om sina söner och döttrar.

    Visst, visst. Du kan ju låta andra bestämma över ditt liv, om du så gärna vill. Men du, staten, och alla andra skall giva blanka fan i att ha synpunkter på mitt liv (utom vissa utvalda nära vänner, som inom rimliga gränser får komma med råd och förslag, när jag efterfrågar det), likaväl som ni skall giva blanka fan i att begränsa mina valmöjligheter! Jag är vuxen och myndig! Jag bestämmer själv över mitt liv! (Däremot har jag inget emot ett starkare civilt samhälle med starka civila institutioner.)

    En nattväktarstat är mera likt ett monster som hungrigt äter upp de som inte är tillräckligt starka.

    Som sagt är det du, som har fört in det begreppet i debatten. Jag hävdar bara, att staten skall vara minimal och ägna sig enbart åt sina kärnuppgifter (inre och yttre säkerhet och försvar, rättsväsen, upprätthållande av ett högkvalitativt bildnings- och utbildningsväsen, upprätthållande en grundläggande sjukvårdsorganisation, upprätthållande av ett gott näringslivsklimat, etc. [‘upprätthållande’ är dock icke det samma som att äga och driva]).

  10. 10 Allianspartisten november 5, 2009 kl. 22:01

    Den gängse innebörden av ”nattväktarstat” är att staten står för yttre försvar och ett inre rättsäkerhet, inget annat. Medborgarna ska kunna ”sova tryggt om natten” men förväntas i övrigt att i fri samverkan organisera allt annat.

    ”Nattväktarestaten” är för mig precis lika mycket utopi som marxisternas ”klasslösa samhälle”. De är båda teoretiska konstruktioner som tar sin utgångspunkt i hur man vill att människor, och människor i samverkan, skall fungera samtidigt som man helt struntar i den verkliga mänskliga naturen, som alltid kommer att innehålla såväl brister som styrkor.

    Bara för att staten undviker att pracka på medborgarna en massa pekpinnar och politiskt korrekta förhållningssätt är inte staten en ”nattväktarstat”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 950,446 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar